It is all in the genes

Farfar var konditor. Och han var gift med min farmor som var lärarinna. Skolan och bageriet låg i samma lilla byggnad. Gissa om han var populär bland eleverna? Gissa vem som stod högst i kurs när den stora kopparbunken med trasiga polkagrisar ställdes ut på skolgården?

Och det sas hemma att jag nog skulle gå i farfars fotspår eftersom jag tyckte så mycket om att baka. Gissa vem som kommer att stå högst i kurs när "gotterbordet", som Närbo kallar det dukas fram till julafton? Inte för att jag har några hemgjorda polkagrisar men däremot sån här fin tryffel!



En slatt grädde kokt med en klick smör. 70% choklad och hallonkross. De till vänster är rullad i vanlig enkel kakao och den till höger, för oss med lite mer exklusiv smak, i lakritspulver.

Och det där med generositeten har gått i arv, inte till mig men till mina barn. Min stockholmsbaserade Tuva gladde sin mor med en fin present i förra veckan.




Jag samlar på broscher och har hittat en liten pärla på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Dit traskade min fina unge iväg för att köpa sin mor en magisk trollslända som ska göra mig frisk och under tiden hjälpa mig att tänka på stunder på bryggan i stugan där vi har gott om trollsländor. Och när hon höll på att göra i ordning mitt paket kom hon på att jag nog redan har en sån där brosch men inte gör det något, nu har jag två och snart har jag en hel svärm.

Men nu står jag inför dagens utmaning. Jag ska packa väskan eftersom jag tidigt som skrutt blir hämtad av taxi för vidare färd mot Stockholm och begravning i morgon. Och att packa för en övernattning är ju inte så svårt om det inte var för att hallampan har slocknat och mina ben klarar liksom inte av att klättra på stolar. Jag kan alltså inte byta glödlampa just nu. Och Närbo? Han är på julfest ikväll!!!
Nån som kan komma och hjälpa mig?