Herman, en sann historia i oändlighet

Minns ni Herman? Kakan Herman som cirkulerade likt ett kedjebrev på arbetsplatser, syjuntor och bland grannar på tidigt 80-tal?

Herman består av en surdegsgrund. Helt enkelt en skvätt mjölk, lite mjöl och socker som får stå och sura i rumsvärme i 10 dagar. Under de där dagarna ska Herman röras och matas med vissa intervall. Det här låter ju jobbigt fast det är det inte. Det finns annat med Herman som är betydligt jobbigare.

Nämligen att han föröka sig. Jorå, när 9 dagar gått ska Herman delas i 5 delar.
En ska man behålla själv och de övriga 4 ska ges bort. Och av den femte bakar man en kaka. Och det ska vara en massa gôtta i den, hackade nötter, hackad choklad, rivna äpplen, kanel och en massa annat kak-kollijox.

I 30 år har jag nu bakat en Herman var tionde dag och tvingat på vänner, grannar, bekanta, främlingar en surdegsslatt. Och just nu har jag gräddat inte mindre än tre för nu hittade jag inga fler att ge bort de där bubblande slattarna till. Det finns ju liksom gränser för hur många Herman världen klarar av. Och i skåpet står 3 slattar och bubblar för att om tio dagar förvandlas till 15 kakor. Fast sen orkar jag nog inte mer. 30 års evigt Hermanskötande tar liksom ut sin rätt.