Alltså, fatta att once upon a time, not very long ago...så fick man förströ sig med en bok eller tidning, kanske ett litet handarbete eller brevskrivande när man åkte tåg. Inte ens radio kunde man lyssna på. Sen kom Sony Walkman och det gick att lyssna på inspelade kasetter som svajade efter en halvtimma när batterierna höll på att dö. Sen blev det radio på tåget, cd-spelare, mp3-spelare och nu har vi internetz! Bortsett från priset så är det ju helt fabulöst makalöst bra.
Nu är jag strax i Söderhamn...eller inte...jag befinner mig i skogarna utanför norr om Söderhamn och med en gnutta tur (eller så) blir man väl kvar här. Möjligen ska det bara passera ett tåg..och där kom det...så kan vi fortsätta! Japp, nu åker vi igen! Thanks! För inte ens med livslångt surfande för 100 riksdaler vill jag bli kvar och åldras i skogarna utanför Söderhamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar