Sonen, den yngste, utan grundskolebetyg, med jobb...har fått lägenhet!!!
Eller lägenhet är kanske att ta i, men ett eget krypin, någonstans att sova, någonstans att komma hem till. Och han fixade det på egen hand. Själv, utan föräldrar eller andra vuxna!
Och tårarna rinner nerför mammans kinder, av stolthet, av glädje, av lättnad.
Det har tärt på sonen att leva i kappsäck hos kompisar. Tärt på självkänsla och självförtroende.
Nu är dom stora alla mina fem fina barn. Och jag känner mig lite ensam men glad och nöjd. Glad och nöjd!
8 kommentarer:
Det gläder alltid en mamma ända in i hjärtroten när det går bra för barnen, när man känner att nu är dom klara att lämna boet.
Låter härligt att känna sig lite ensam och glad och nöjd och att ha fem fina stora barn.
och så skönt att han fixat ett krypin, och bra gjort av honom! Där ser man.
Kaxigt!! :D
High-five till J!
Lille? Joffen va!
För han har fixat en barre, för han har fixat en barre, FY FAN VAD HAN ÄR BRA.
Markattan, sjunger som studenterna
Cici; Ja det är en av livets stora glädjeämnen.
Vem är jag; Ja där ser man!
Fiffi; Kaxig japp!
Markattan; Han är ju det, bra alltså och stor. Och glädjen i hans röst...STORT!
Häftigt att man inte måste ha universitetsexamen för det i alla fall!
Ebba G; Inte ens gymnasieutbildning eller grundskolebetyg...Med rätt kontakter, driv och vilja så kan man väl ordna det mesta utan utbildning...fast inte sitter det i vägen med lite utbildning.
Skönt och bra jobbat!
Glad och nöjd har mamma rätt att vara!
Skicka en kommentar