För många år sedan fick jag en krok, en i gjutjärn av en alldeles särskilt god vän.
Kroken är i form av en glad kossa.
När jag fixade till en del praktikaliteter i vardagsrummet behövde jag plötsligt en krok och tänkte på just den här kon. Som jag inte sett röken av på bra många år. Sist den satt på väggen bodde jag i Östersund. Men eftersom jag är en ordentlig typ (eller hur det nu är...) så visste jag direkt var kroken låg och vilade. Städskåpet!
Nu tjänstgör den för nätverkskabeln som vi behöver för tillfällen när nån av oss jobbar hemma. Våra jobbdatorer klarar inte av att köras via trådlöst nätverk på andra ställen än våra kontor.
Kroken kommer att gömmas bakom mitt draperi och det är ju lite synd med tanke på att det är en fin sak att ha på väggen. Vännen däremot har jag varken gömt eller glömt. Hon fyller år idag och det firade vi med ett långt telefonsamtal. Avslutningen på samtalet var detsamma som det varit under de senaste 7 åren...När kommer hon och hälsar på? Jag tror och hoppas att vi är nära nu.
Och du Aganragan (mina barns smeknamn på denna vän) jag SKA byta skruven mot en mer passande, vilken dag som helst nu. Dock senast den dag du anländer Sundsvall. Jag lovar.
2 kommentarer:
Vilken smôlig krok. Synd bara att den får hänga bakom en gardin. :O)Kram från Värmland
Ewa; Ja det är synd men kroken är som gjord för den där kabeln...
Kram från Medelpad tillbaka till Värmland.
Skicka en kommentar