Hör just på P1 och nyheterna och plötsligt är det en kvinna som intervjuas. Om vad vet jag inte då jag just håller på att hjälpa Fasching med ett makrillrecept.
Vad kvinnan säger hör jag inte så noga på alltså men jag slås av hennes röst, hon låter som att hon tar på sig en sagofe-strut på huvudet varje tisdageftermiddag och läser sagor på biblioteket. Och jag förstår att det inte är därför hon blir intervjuad, det är något annat inslaget handlar om.
Men jag blir alldeles beklämd över denna svaga, ljusa röst. Jag tänker för mig själv att denna lilla gumma måste sträcka på sig, dra in ett djupt andetag och TRO på sig själv. Jag såg en bild av att den här tjejen hör till gruppen kvinnor som lite försiktigt begär ordet på mötet och sen med rodnande kinder framför sin uppfattning, så där lite tvekande så att ingen säger något alls och där tystnar hon och förbannar att hon återigen sagt något som ingen bryr sig om.
Och plötsligt får jag klart för mig vem kvinnan är! Det är en stark kvinna, en kvinna som folk lyssnar på. En kvinna som jag tycker är som klippt och skuren för sitt jobb. En människa som jag högaktar för hennes inställning till unga brottslingar. Det är alltså Carin Götblad och då skäms jag över att jag mina tankar.
Förlåt Carin, jag borde ha lärt mig att man inte ska döma hunden efter håren och inte kvinnor efter rösten!
(Fördelen är att jag redan före klockan 8 har lärt mig dagens läxa för man lär sig ju något nytt varje dag, nu kan jag bara vara resten av dagen ;-)
11 kommentarer:
Hahahah!
"Gör, bara gör, men tyst", så känner jag när jag hör henne.
Fiffi; Jaha, då var vi överens även i denna fråga!
Gud så tråkigt.
Men radiobilspolisen tycker vi inte lika om? Eller hur?
(griper efter halmstrån ;))
Fiffi; Nja, att vi ska hålla på åsiktsfrihet är vi nog överens om men jag vet inte hur du ställer dig till det att han gör sig lustig på dödas bekostnad i sin blogg. Där tyckte jag att han gick över gränsen...fast, jag har alltså inte läst vare sig bloggen eller artikeln som skrev om den. Jag går helt på vad jag läste hos dig och det som Ännelaij skrivit.
Att det inte var han själv som gjort just detta är väl inget plåster på såret, men visst, detta var absolut att gå över gränsen.
Men om gränsen överskreds av de poliser som faktiskt gjorde det eller av killen som skrev om det, ja, jag vet var jag står i den frågan i alla fall.
Nåja. Försökte bara hitta en liten smula för oss två att gnata om, men jag tror jag misslyckas den här gången också ;D
Fiffi; Jag tror jag funnit ett ämne att gräla om...Katters förträfflighet som mysfaktor. Kan det vara något???
Hemska tvillingen:
Djur som fenomen kan vi gräla om tills vi dör om du vill.
Vad jag inte begriper är varför ni så ivrigt letar efter trätoämnen.
Är det inte bättre att närma sig gemensam(ma) fiender?
Markattan, buss på
Markattan; Jo det är så sant men det blir lätt lite jolmigt och vi alltid är överens. Lite klubben för inbördes beundran eller nåt.
Fru Götblad har en stämma som jag verkligen inte får ihop med hennes jobb.
Men där ser man vilka fördomar man kan odla när man inte ser och hör ordentligt. Du är inte ensam om ditt misstag! ;-)
Laila; Visst är det motsägelsefullt, helt otroligt att det kan vara så.
Skicka en kommentar