Igår läste jag en debattartikel i Aftonbladet, skriven av personal på ungdomshem. De var negativa till barnombudsmannens förslag att förbjuda så kallad avskiljning. Avskiljning är alltså när man låser in ungarna för att de inte kan kontrollera sig. Dom anses då vara farliga för sig själva och sin omgivning.
Ja ok, jag har ingen egen erfarenhet av ungdomar med den typen av "beteende" så jag ska inte uttala mig om det är rätt eller fel att låsa in dem tills de lugnat ner sig. Men om jag utgår ifrån mig själv när jag var i tonåren så skulle en sådan inlåsning förstärkt min ilska och frustration. Jag hade nog haft väldigt svårt att förstå orsaken till "straffet" och jag hade haft väldigt svårt att förlåta den som låst in mig.
Men, hur väl personerna som skrivit artikeln än pratar om den här avskiljningen så förstår jag inte varför man måste kränka ungarna genom tvångsavklädning, avslitning av underkläder, låta dem kissa på golvet. Finns det någon naturlag som säger att det ena måste följa med det andra?
Och det som gjorde mig mest beklämd var att ingenstans i artikeln fanns det ens en förklaring till dessa kränkningar. Inte med ett ord berördes de.
Dåligt tycker jag.
10 kommentarer:
Om någon hade tid att vara med ungdomarna i stället, lyssna på dom, pratat med dom. Jag förstår att man kanske inte kan omfamna dom och låta dom vila där en stund, men att lämna dom ensamna, utan kläder i en kal cell! Det kan inte vara det rätta.
Cici; Jag skulle nog försöka krama först. Och jag skulle aldrig få för mig att slita av dem kläderna. ALDRIG!
Alltså, man blir ju mörkrädd när man läser om vissa "metoder". När man dessutom vet att många av dessa ungdomar det handlar om även har neuropsykiatriska funktionshinder, är det mest att likna vid kränkning tycker jag. Jag läste artikeln alldeles nyss och jag har funderat lite hit och dit. Kanske är det som de säger att de behöver "vara på rummet" ett slag för att komma till sans men gränsen är hårfin. Ytterst hårfin. Det krävs ta mig tusan fingertoppskänsla och inga "hårda tag". Man behöver nog tänka till i stegen före avskiljning, kanske kan man göra något annorlunda där i alla fall? Jag blir så beklämd när jag läser om hur unga blir behandlade som redan står vid sidan av. Bra att det diskuteras!
Cina; Hjärtat gråter när jag läser och hör om det här. Fan, de där ungarna har det redan jobbigt. Inte fan behöver vi lämna dem bakom oss ännu mer genom att behandla dem som skit. Mer kramar åt "arga" ungar.
Jag har "hamnat" på din blogg, läser den och tycker du har vettiga åsikter. Detta att du "har ingen erfarenhet av ungdomar med den typen av beteende" betyder inte att du ingen erfarenhet har! Du har själv varit ung/tonåring och det är nog den bästa erfarenheten man kan ha. Själv har jag jobbat, ca 5 år, med ungdomar, de som kallas "ungdomar med särskilda problem", inom skolan, gymnasiet. Den bästa tid jag upplevt... och jag tror en bra tid för "mina" ungdomar också. Ja, så kom då den "besparing" där vi lät barn och ungdomar nästintill klara sig själva...Tror inte jag behöver utveckla detta mera, du har "koll på läget". Men jag blir ledsen, förbannad och allt därtill, när jag ser och hör, upplever det våra ungdomar får stå ut med, mest för att inga vettiga vuxna finns i deras närhet.
Anonym; TACK, det var ord jag behövde idag och så jättebra att det finns människor som vill jobba med ungdomarna och som har hjärtat på rätta stället.
Jo erfarenhet har jag, 5 egna ungar har ju ställt en i en del situationer när man helst velat "slå ihjäl dem" (lätt överdrift:) men kanske inte med de här ungarna som har det extrajävligt jobbigt.
Välkommen hit förresten.
Ja fy fan! "De där ungarna" behöver minst av allt kläs av och spottas på. De behöver kärlek och omtanke och mycket tålamod. De behöver bli lyssnade på och de behöver "rättning i leden". Någonstans har det gått fel, om det är medicinskt eller slapphet spelar alls ingen roll. Det är inte ungarnas "fel" att de är som de är och vi vuxna har allt ansvar.
Markattan
Markattan; Ja så är det. Precis så är det.
Usch.
Man blir så ledsen när man läser om sådant.
Vart tog det sunda förnuftet vägen?
Eller bara det sunda.
Detta är ju bara sjukt.
Och ledsamt.
Jag fattar ingenting.
Ännelaij; Ja ledsen blir man och förbannad och upprörd och brydd. (Jo, du som ä frå Norrland begrip ju va ma ä nä ma ä brydd)
Skicka en kommentar