En ska bjudas på lunch och den andra får hålla till godo med den här skapelsen som jag fixade ihop innan det var dags att ta itu med målarbestyren.
Rätt så fin va?
söndag 30 maj 2010
Morgondagens begivenheter
Jag har en kollega som går i pension i morgon, nej, jag har två kolleger som går i pension i morgon. Lyckans ostar.
En ska bjudas på lunch och den andra får hålla till godo med den här skapelsen som jag fixade ihop innan det var dags att ta itu med målarbestyren.
Rätt så fin va?
En ska bjudas på lunch och den andra får hålla till godo med den här skapelsen som jag fixade ihop innan det var dags att ta itu med målarbestyren.
Rätt så fin va?
Pimp my utedass
Och nu har jag satt igång finfixet av utedasset. Tapeter är rivna, toapappershållare nerskruvad och den lilla hyllan till handfatet formligen bortsliten från väggen. Den satt men några rediga spikar, inget fusk här inte.
Och sen har jag målat sittbänken, vad heter en sån i ett utedass? Den är numera vit. Det har målats lister som gått från smutsgult till vitt. Och nån sväng till med vitfärgen blir det innan det är dags för väggbeklädnad. Tre väggar vita och en vägg med påfåglar. Den lilla pallen ska bli guldfärgad. Ny matta ska det bli också, en röd, mjuk, heltäckningsmatta.
Sen kan man skita ståndsmässigt! Högreståndsmässigt rent av!
Och sen har jag målat sittbänken, vad heter en sån i ett utedass? Den är numera vit. Det har målats lister som gått från smutsgult till vitt. Och nån sväng till med vitfärgen blir det innan det är dags för väggbeklädnad. Tre väggar vita och en vägg med påfåglar. Den lilla pallen ska bli guldfärgad. Ny matta ska det bli också, en röd, mjuk, heltäckningsmatta.
Sen kan man skita ståndsmässigt! Högreståndsmässigt rent av!
Vädergudarna
Vädrets makter är just nu emot oss.
Fem gånger har vi fått avbryta arbetet med att spika ihop drivbänk nummer två till växthuset. Detta på grund av regn.
Vi pratar nu inte om nåt stilla vårregn. Det vräker ner som om nån står och häller bassängvis över oss.
Och inte gör väl det så mycket men lite irriterande är det att rätt vad det är behöva slita åt sig spikkartong, hammare och tumstock för att rusa in under skydd.
Snart har vi dock gjort den där övningen så många gånger att vi snart är färdiga och kan bära in bänken till växthuset och fylla på med jord.
Fem gånger har vi fått avbryta arbetet med att spika ihop drivbänk nummer två till växthuset. Detta på grund av regn.
Vi pratar nu inte om nåt stilla vårregn. Det vräker ner som om nån står och häller bassängvis över oss.
Och inte gör väl det så mycket men lite irriterande är det att rätt vad det är behöva slita åt sig spikkartong, hammare och tumstock för att rusa in under skydd.
Snart har vi dock gjort den där övningen så många gånger att vi snart är färdiga och kan bära in bänken till växthuset och fylla på med jord.
lördag 29 maj 2010
I väntan på resultatet
Eftersom jag satsat en liten slant på vinnaren i Eurovision song contest 2010 så sitter jag uppe trots att jag får hålla ögonen uppe. Passar på att spamma ett Ufo med sms under tiden och går ut med jämna intervall och hämtar lite luft.
Och kom då att tänka på att det varit få trädgårdsinlägg under denna vår.
Så här kommer en bild. Vilken tomatplanta är genmanipulerad och vilken är uppfödd på normalt sätt?
Och kom då att tänka på att det varit få trädgårdsinlägg under denna vår.
Så här kommer en bild. Vilken tomatplanta är genmanipulerad och vilken är uppfödd på normalt sätt?
Jag gör mig hörd - på nätet.
Inte ett dugg bryr jag mig om att lilla Chloé Schuterman bär en väska värd 15 papp. Det rör mig inte i ryggen att man redan i den späda åldern kallas fashionista och "andas fashion".
Men det är en smula, en ganska rejäl smula faktiskt, äckligt när den stackars flickan är innehavare av en morsa som säger "-Folk som inte känner en - deras åsikter kan man inte ta åt sig av. Det kan ju vara arbetslösa och outbildade - på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst."
Lite äckligt va?
Lite von Oben så där.
Lite förmer än andra.
Men man får väl vara väldigt glad då att man har både akademisk examen och arbete, så att man får lov att göra sin röst hörd även på nätet, precis som vem som helst av "de outbildade packet" som tar sig friheter.
Fy fan vad en del är äckliga!
Men det är en smula, en ganska rejäl smula faktiskt, äckligt när den stackars flickan är innehavare av en morsa som säger "-Folk som inte känner en - deras åsikter kan man inte ta åt sig av. Det kan ju vara arbetslösa och outbildade - på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst."
Lite äckligt va?
Lite von Oben så där.
Lite förmer än andra.
Men man får väl vara väldigt glad då att man har både akademisk examen och arbete, så att man får lov att göra sin röst hörd även på nätet, precis som vem som helst av "de outbildade packet" som tar sig friheter.
Fy fan vad en del är äckliga!
fredag 28 maj 2010
Det här med respekt del 2
Igår läste jag en debattartikel i Aftonbladet, skriven av personal på ungdomshem. De var negativa till barnombudsmannens förslag att förbjuda så kallad avskiljning. Avskiljning är alltså när man låser in ungarna för att de inte kan kontrollera sig. Dom anses då vara farliga för sig själva och sin omgivning.
Ja ok, jag har ingen egen erfarenhet av ungdomar med den typen av "beteende" så jag ska inte uttala mig om det är rätt eller fel att låsa in dem tills de lugnat ner sig. Men om jag utgår ifrån mig själv när jag var i tonåren så skulle en sådan inlåsning förstärkt min ilska och frustration. Jag hade nog haft väldigt svårt att förstå orsaken till "straffet" och jag hade haft väldigt svårt att förlåta den som låst in mig.
Men, hur väl personerna som skrivit artikeln än pratar om den här avskiljningen så förstår jag inte varför man måste kränka ungarna genom tvångsavklädning, avslitning av underkläder, låta dem kissa på golvet. Finns det någon naturlag som säger att det ena måste följa med det andra?
Och det som gjorde mig mest beklämd var att ingenstans i artikeln fanns det ens en förklaring till dessa kränkningar. Inte med ett ord berördes de.
Dåligt tycker jag.
Ja ok, jag har ingen egen erfarenhet av ungdomar med den typen av "beteende" så jag ska inte uttala mig om det är rätt eller fel att låsa in dem tills de lugnat ner sig. Men om jag utgår ifrån mig själv när jag var i tonåren så skulle en sådan inlåsning förstärkt min ilska och frustration. Jag hade nog haft väldigt svårt att förstå orsaken till "straffet" och jag hade haft väldigt svårt att förlåta den som låst in mig.
Men, hur väl personerna som skrivit artikeln än pratar om den här avskiljningen så förstår jag inte varför man måste kränka ungarna genom tvångsavklädning, avslitning av underkläder, låta dem kissa på golvet. Finns det någon naturlag som säger att det ena måste följa med det andra?
Och det som gjorde mig mest beklämd var att ingenstans i artikeln fanns det ens en förklaring till dessa kränkningar. Inte med ett ord berördes de.
Dåligt tycker jag.
torsdag 27 maj 2010
Smärtan
Snygg man är när man travar runt med huvudet på sne va?
Inte så där sippelipuppigt "jag-är-helt-blåst-och-gör-vad-jag-kan-för-att-ni-ska-finna-mig-intressant"-påsne.
Mer typen "vakna-mitt-i-natten-av-ett-jävla-knak-i-nacken"-sne. Nackspärr heter det visst.
Jag tror det är ett straff för mina elaka tankar!
Inte så där sippelipuppigt "jag-är-helt-blåst-och-gör-vad-jag-kan-för-att-ni-ska-finna-mig-intressant"-påsne.
Mer typen "vakna-mitt-i-natten-av-ett-jävla-knak-i-nacken"-sne. Nackspärr heter det visst.
Jag tror det är ett straff för mina elaka tankar!
onsdag 26 maj 2010
Sydeuropéerna....och så vi då
Människor runt Medelhavet äter sent, det vet jag för jag har varit där och studerat dem. Ja middagen intas sent alltså. Frukost äter de säkert vid normal tidpunkt. (Normal med svenska mått mätt och det måste väl vara normen va? Det var väl här som civilisationens vagga en gång stod?)
Negerbudda (Närbo gemenligen kallad om vintrarna) och jag bor inte runt Medelhavet men sent äter vi ändå så här års. Det beror på omständigheter. Omständigheterna äro följande;
1. tvångsarbete i staten förhindrar oss att lämna arbetsplatsen tidigare än 16.30 (jag tar i, jag överdriver och jag raljerar...men så jävla rolig är inte den här bloggen att den inte behöver piggas upp med lite lögner)
2. ärenden ska uträttas, ärenden kan vara av typen "åk till Beijer och kolla in virkespriser inför kommande altanbygge" (man är väl svensk va och ska ha altan och sånt, i äkta tryckat virke i olika dimensioner)och när man ändå är på Beijer kan man passa på att diskutera betongsorter och betongpriser också.
3. hämta rena kalsonger till Negerbudda i hemmet, passa på att vattna blommor och vittja brevlåda.
4. stopp för inköp av förnödenheter.
Sen hjälper det ju till också att man inhandlat en stor jävla så kallad Gårdskyckling modell kalkon som tar en och en halv timme på sig att bli färdig i ugnen.
Tur att det finns brieost att stoppa svälten med innan pippin behagat bli ätmogen. Och vin! Vin finns det och det kan tillfälligt stoppa det värsta matsuget. Problemet med detta är att jag kommer att vara mätt på brie och rätt berusad innan det är dags för huvudrätten om man så säger. Men hur käckt är det inte när en full kvinna sitter och käkar kyckling så fettet rinner längs hakan samtidigt som hon visslar efter snygga karlar och blir förbannad när de nobbar henne för att hon är för bladig? Det ordnar sig emellertid för jag kan inte vissla och Närbo är den enda jag kan ofreda och han fredar sig bra på egen hand.
Negerbudda (Närbo gemenligen kallad om vintrarna) och jag bor inte runt Medelhavet men sent äter vi ändå så här års. Det beror på omständigheter. Omständigheterna äro följande;
1. tvångsarbete i staten förhindrar oss att lämna arbetsplatsen tidigare än 16.30 (jag tar i, jag överdriver och jag raljerar...men så jävla rolig är inte den här bloggen att den inte behöver piggas upp med lite lögner)
2. ärenden ska uträttas, ärenden kan vara av typen "åk till Beijer och kolla in virkespriser inför kommande altanbygge" (man är väl svensk va och ska ha altan och sånt, i äkta tryckat virke i olika dimensioner)och när man ändå är på Beijer kan man passa på att diskutera betongsorter och betongpriser också.
3. hämta rena kalsonger till Negerbudda i hemmet, passa på att vattna blommor och vittja brevlåda.
4. stopp för inköp av förnödenheter.
Sen hjälper det ju till också att man inhandlat en stor jävla så kallad Gårdskyckling modell kalkon som tar en och en halv timme på sig att bli färdig i ugnen.
Tur att det finns brieost att stoppa svälten med innan pippin behagat bli ätmogen. Och vin! Vin finns det och det kan tillfälligt stoppa det värsta matsuget. Problemet med detta är att jag kommer att vara mätt på brie och rätt berusad innan det är dags för huvudrätten om man så säger. Men hur käckt är det inte när en full kvinna sitter och käkar kyckling så fettet rinner längs hakan samtidigt som hon visslar efter snygga karlar och blir förbannad när de nobbar henne för att hon är för bladig? Det ordnar sig emellertid för jag kan inte vissla och Närbo är den enda jag kan ofreda och han fredar sig bra på egen hand.
tisdag 25 maj 2010
Ond, bråd död
Om inte den där f-g-lj-v-ln tar och håller snattran snart så kommer jag gå ut och dräpa den. (Och fråga mig inte hur det ska gå till...jag finner nog på råd!) Den har i ett par veckors tid farit runt här som en annan tjatmoster och skrikit samma enformiga visa stup i kvarten.
Och om inte mina leder snart skärper till sig och slutar värka så vet jag inte vad jag tar mig för. Mina leder är inte helt förtjusta i väderomslag. Mina leder är himla kinkiga faktiskt, dom vill ha värme hela tiden. I brist på värme kan de stå ut med konstant väder...och är det något vi inte har i det här landet så är det konstant väder. Det ändrar sig fortare än jag hinner säga f-g-lj-v-l!
Och om inte mina leder snart skärper till sig och slutar värka så vet jag inte vad jag tar mig för. Mina leder är inte helt förtjusta i väderomslag. Mina leder är himla kinkiga faktiskt, dom vill ha värme hela tiden. I brist på värme kan de stå ut med konstant väder...och är det något vi inte har i det här landet så är det konstant väder. Det ändrar sig fortare än jag hinner säga f-g-lj-v-l!
måndag 24 maj 2010
Det här med respekt
I tidningen jag älskar att hata refereras idag till P1´s program Kaliber igår som handlade om hur en del ungdomshem behandlar de barn och unga som finns där.
Och det jag inte fattar i allt det här är; Vi vuxna förväntar oss att de som är yngre, barnen och ungdomarna ska vara artiga, sköta sig, göra som de blir tillsagda samt visa respekt för andra, särskilt oss vuxna. HUR I HELA FRIDEN kan vi göra det när vi behandlar en del av dem som lort? HUR I HELA FRIDEN kan vi som ständigt predikar tesen "att föregå med gott exempel" så fullständigt flagrant bortse från den regeln själva? Hur kan vi vänta oss att de här ungarna som av någon anledning kommit på glid ska lära sig respekt och det ordets rätta innebör när vi sliter av dem kläderna, låter dem kissa på golvet, tar ifrån dem den lilla madrass som fanns att sova på och låser in dem dyng efter dygn? Hur tänker sig personalen att detta beteende ska lära ungarna att ta ansvar för sig själva och för andra? Hur ska de kunna bli fungerande vuxna när vi så tidigt i deras liv tar ifrån dem allt vad värdighet heter?
Exakt HUR ser tankarna bakom den planen ut? Det skulle jag väldigt gärna vilja veta!
Och kom inte dragande med att det inte framgår vad ungarna gjort innan de blev satta i isoleringen för det är ett ofrånkomligt faktum att vårdarna/personalen är vuxna, utbildade (kan man anta) och har en viss impulskontroll medan de här barnen fortfarande inte kan räknas som vuxna, inte är mentalt- och erfarenhetsutvecklade som vuxna. Alltså, man kan faktiskt ställa högre krav på en vuxen människa än på ett barn eller en ungdom. Och NEJ, jag menar inte att man inte kan ställa några som helst krav på ungarna, det kan man visst det, jag menar bara att man kan förvänta sig mer och bättre av en vuxen.
När till och med kriminalvårdschefen på Hall anser att ungdomarna på ungdomshemmen har det värre i isoleringen än vuxna, dömda brottslingar....då har vuxenvärldens misshantering av ungdomarna gått åt helvete för långt.
Jag undrar inte på att de här kidsen kommer ut med ett hat i sitt hjärta, jag är inte ett dugg förvånad över att återfallen av brott och destruktivt beteende fortsätter år efter år bland dem. För vem fan skulle känna något som helst annat än hat efter att ha blivit behandlad som skiten under någons skor?
Gud så förbannad jag är!
Och det jag inte fattar i allt det här är; Vi vuxna förväntar oss att de som är yngre, barnen och ungdomarna ska vara artiga, sköta sig, göra som de blir tillsagda samt visa respekt för andra, särskilt oss vuxna. HUR I HELA FRIDEN kan vi göra det när vi behandlar en del av dem som lort? HUR I HELA FRIDEN kan vi som ständigt predikar tesen "att föregå med gott exempel" så fullständigt flagrant bortse från den regeln själva? Hur kan vi vänta oss att de här ungarna som av någon anledning kommit på glid ska lära sig respekt och det ordets rätta innebör när vi sliter av dem kläderna, låter dem kissa på golvet, tar ifrån dem den lilla madrass som fanns att sova på och låser in dem dyng efter dygn? Hur tänker sig personalen att detta beteende ska lära ungarna att ta ansvar för sig själva och för andra? Hur ska de kunna bli fungerande vuxna när vi så tidigt i deras liv tar ifrån dem allt vad värdighet heter?
Exakt HUR ser tankarna bakom den planen ut? Det skulle jag väldigt gärna vilja veta!
Och kom inte dragande med att det inte framgår vad ungarna gjort innan de blev satta i isoleringen för det är ett ofrånkomligt faktum att vårdarna/personalen är vuxna, utbildade (kan man anta) och har en viss impulskontroll medan de här barnen fortfarande inte kan räknas som vuxna, inte är mentalt- och erfarenhetsutvecklade som vuxna. Alltså, man kan faktiskt ställa högre krav på en vuxen människa än på ett barn eller en ungdom. Och NEJ, jag menar inte att man inte kan ställa några som helst krav på ungarna, det kan man visst det, jag menar bara att man kan förvänta sig mer och bättre av en vuxen.
När till och med kriminalvårdschefen på Hall anser att ungdomarna på ungdomshemmen har det värre i isoleringen än vuxna, dömda brottslingar....då har vuxenvärldens misshantering av ungdomarna gått åt helvete för långt.
Jag undrar inte på att de här kidsen kommer ut med ett hat i sitt hjärta, jag är inte ett dugg förvånad över att återfallen av brott och destruktivt beteende fortsätter år efter år bland dem. För vem fan skulle känna något som helst annat än hat efter att ha blivit behandlad som skiten under någons skor?
Gud så förbannad jag är!
söndag 23 maj 2010
Den där kicken som jag inte förstår
Jag har aldrig fattat det här med träning, tävling och fysisk utmaning.
Varje år, första söndagen i mars sitter jag framför tvn och förundras över dessa horder av människor som på fullt allvar tänker åka 9 mil på skidor, oavsett träningsmängd och skidföre. 9 mil! Jo men jag begriper ju med förnuftet att det är en utmaning. Jag förstår vad människor säger när de pratar om att vinna över sig själv och det behov som tydligen uppstår när man varit igång och tränat ett tag.
Men känslomässigt begriper jag icke detta. Inte heller såna där äventyrliga (dumdristigheter i mina ögon) som att klättra i berg, hoppa gummisnodd eller cykla till Kina eller så. Jag kan inte begripa varför folk gör sånt.
Ok, för en promenad, till och med i rask takt men att springa en mara? Varför då?
Så, därför nöjde jag mig med att följa den här killens framfart via SMS. Och det var ju lagom spännande. Hans träningsperiod inför Göteborgsvarvet och Stockholm maraton om två veckor blir jag så där lagom imponerad av. Alltså, jag blir verkligen imponerad över att bestämma sig för att återuppta springandet, lägga upp taktiken påbörja träningen och sen genomföra loppen också. Grymt imponerad.
Men alltså inte ett dugg sugen själv. Kommer aldrig att hända kan jag meddela. Jag söker mina kickar på annat sätt. Möten med andra människor, känslan när det stämmer, när man ger och tar, den kicken tycker jag är bland det bästa som finns.
Varje år, första söndagen i mars sitter jag framför tvn och förundras över dessa horder av människor som på fullt allvar tänker åka 9 mil på skidor, oavsett träningsmängd och skidföre. 9 mil! Jo men jag begriper ju med förnuftet att det är en utmaning. Jag förstår vad människor säger när de pratar om att vinna över sig själv och det behov som tydligen uppstår när man varit igång och tränat ett tag.
Men känslomässigt begriper jag icke detta. Inte heller såna där äventyrliga (dumdristigheter i mina ögon) som att klättra i berg, hoppa gummisnodd eller cykla till Kina eller så. Jag kan inte begripa varför folk gör sånt.
Ok, för en promenad, till och med i rask takt men att springa en mara? Varför då?
Så, därför nöjde jag mig med att följa den här killens framfart via SMS. Och det var ju lagom spännande. Hans träningsperiod inför Göteborgsvarvet och Stockholm maraton om två veckor blir jag så där lagom imponerad av. Alltså, jag blir verkligen imponerad över att bestämma sig för att återuppta springandet, lägga upp taktiken påbörja träningen och sen genomföra loppen också. Grymt imponerad.
Men alltså inte ett dugg sugen själv. Kommer aldrig att hända kan jag meddela. Jag söker mina kickar på annat sätt. Möten med andra människor, känslan när det stämmer, när man ger och tar, den kicken tycker jag är bland det bästa som finns.
lördag 22 maj 2010
TV-fritt
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att vara utan tv här i stugan.
Jag behöver inte ens läsa tv-tablån för jag kan ändå inte se några av programmen. Och eftersom jag inte kan se dem så finns ingen anledning att bry sig alls.
Vad gör man då istället? Kvalitetstid mina vänner, hört talas om begreppet?
Vi pratar, gör planer för hur vi ska förbättra, förenkla, förtrevliga. Vi läser massor, vi sover längre, vi lever ett enklare liv. Tempot går ner, pulsen sjunker, blicken kan fastna i en kort evighet på nåt glitter i sjön.
Urbaniseringen kan fan inte vara nyttig för människan och definitivt inte för världen. Kalla mig romantiker men nog sjutton mådde folk mentalt bättre förr i tiden. Såna här dagar är jag fullt beredd att flytta ut på landet för gott, skaffa höns och en gris, odla min egen mat och inte ha något annat jobb.
När hösten kommer eller bredbandet ska betalas inser jag hur bekvämt det är med centralvärme och wc och en månadslön. Men tills dess, tills dess omger jag mig med drömmar om hönsen och det enkla livet.
Jag behöver inte ens läsa tv-tablån för jag kan ändå inte se några av programmen. Och eftersom jag inte kan se dem så finns ingen anledning att bry sig alls.
Vad gör man då istället? Kvalitetstid mina vänner, hört talas om begreppet?
Vi pratar, gör planer för hur vi ska förbättra, förenkla, förtrevliga. Vi läser massor, vi sover längre, vi lever ett enklare liv. Tempot går ner, pulsen sjunker, blicken kan fastna i en kort evighet på nåt glitter i sjön.
Urbaniseringen kan fan inte vara nyttig för människan och definitivt inte för världen. Kalla mig romantiker men nog sjutton mådde folk mentalt bättre förr i tiden. Såna här dagar är jag fullt beredd att flytta ut på landet för gott, skaffa höns och en gris, odla min egen mat och inte ha något annat jobb.
När hösten kommer eller bredbandet ska betalas inser jag hur bekvämt det är med centralvärme och wc och en månadslön. Men tills dess, tills dess omger jag mig med drömmar om hönsen och det enkla livet.
fredag 21 maj 2010
Med en cigg
...i min mun, ett glas rödtjut brevé, sitter på altanen efter dagens "beting"
(Och den som inte kan sin Tomas Ledin fattar inte att detta är en travesti. Men eftersom i princip hela bloggvärlden är nedlusad med anti-ledininlägg så torde detta vara självklart)
Vad jag vill säga är att solen gassar från en nästan klarblå himmel, middagen intagen på altanen, en aldrig så liten bit choklad till efterrätt och vin kvar i glaset....då är livet rätt vidrigt va? Rent plågsamt säger Negerbudda och gosar ner sig i solgasset. I det närmaste outhärdligt säger den hemska tvillingen och tar en sipp till av vinet.
Nämnde jag att vi tillhör den ironiska generationen?
(Och den som inte kan sin Tomas Ledin fattar inte att detta är en travesti. Men eftersom i princip hela bloggvärlden är nedlusad med anti-ledininlägg så torde detta vara självklart)
Vad jag vill säga är att solen gassar från en nästan klarblå himmel, middagen intagen på altanen, en aldrig så liten bit choklad till efterrätt och vin kvar i glaset....då är livet rätt vidrigt va? Rent plågsamt säger Negerbudda och gosar ner sig i solgasset. I det närmaste outhärdligt säger den hemska tvillingen och tar en sipp till av vinet.
Nämnde jag att vi tillhör den ironiska generationen?
torsdag 20 maj 2010
Fortsatta synder
Potatis är sånt jag inte ska äta. Sill är annat som jag inte heller ska stoppa i munnen. Men det är precis vad vi åt till middag. Färskpotatis, små, mjälla och snabbkokade. Matjesfiléer från Klädesholmen. Rekommenderas varmt, de är lagom salta, och helt perfekta i konsistensen. Gräslök från egen täppa blandad med gräddfil. Och så den största synden, kall öl till.
Men det var så gott att det får vara värt det.
Det fattades bara jordgubbar så hade upplevelsen varit total.
Men det var så gott att det får vara värt det.
Det fattades bara jordgubbar så hade upplevelsen varit total.
onsdag 19 maj 2010
Andra bullar
På söndag har vår bostadsrättsförening städdag. Jag vägrar att lämna stugan för att åka in och kratta löv, rensa rabatter och bära ut trädgårdsmöbler (som jag aldrig sitter i). Vi är alltid med men i år kan vi inte så jag lovade att baka bullar till det gemensamma fikat efter städningen.
Och det har jag gjort ikväll.
Med den här utsikten behöver man inte tjura över degen.
Fick paket idag och det är ju alltid väldigt trevligt. Systeryster som skickat upp ett par brallor som blivit för stora för henne. Hyste inget större hopp om att få på mig dem då det förekommit en del fusk här med "dieten". Men det gjorde jag. Inte är det så att byxorna riskerar att ramla av mig men utan mödor fick jag på mig dem och det gladde mig. Tack syster.
Och det har jag gjort ikväll.
Med den här utsikten behöver man inte tjura över degen.
Fick paket idag och det är ju alltid väldigt trevligt. Systeryster som skickat upp ett par brallor som blivit för stora för henne. Hyste inget större hopp om att få på mig dem då det förekommit en del fusk här med "dieten". Men det gjorde jag. Inte är det så att byxorna riskerar att ramla av mig men utan mödor fick jag på mig dem och det gladde mig. Tack syster.
tisdag 18 maj 2010
Det rör på sig
I dag ja, en vanlig, rätt enkel tisdag i maj. Erik har visst namnsdag. Grönskan sprutar ur alla vrår i naturen och det är en rätt behaglig temperatur ute.
Inget särskilt märkvärdigt alls för den här årstiden alltså.
För mig däremot har det varit en alldeles annorlunda dag. Tänk, jag har haft sysslor att sköta i dag! Saker att fixa, grejer att ordna och ting att rätta till. På jobbet! Det händer inte var dag nu för tiden. Men det hade jag alltså, fick känna mig en smula behövd rent av.
Och sen hade jag möte med chefen och chefens chef. Uppföljningsmöte efter mitt stampande, med inte bara en utan båda fötterna härom veckan. Då, när jag fått nog och inte ville bli trampad på längre. Då, när ledan stod som spön i backen och jag kände mig som skiten under någons skosulor.
Och si, det kan få effekt att bli så där heligt vred och trött att man ryter att det räcker fan i mig nu. På mötet, med cheferna, presenterades så två förslag, konkreta, med handlingsplan och upplägg. Två förslag för mig att anta eller förkasta. Ingen alls tänker tvinga mig och ingen alls klandrar om jag skulle tacka nej. I så fall går jakten bara vidare.
Men jag tänker nog inte tacka nej, inte till båda. Till det ena kommer jag helt visst att säga nix, inte för att det är ett dåligt erbjudande men för att det tåget liksom gått redan. Så, då återstår förslag nummer två och det ska jag suga på någon tid och sen meddela juryns utslag. Men som det känns just nu kommer jag nog att säga Kör i vind, vi testar. Det kommer att innebära lite pendling medelst buss en tid men inte varje dag och inte så länge. Det kan jag leva med, miljöombyte är ju rätt trevligt. Det kommer att innebära mycket ansvar och mycket att lära men sånt klarar jag av, jag är inte obildbar. NEJ, det är jag inte. Och det kommer att innebära mycket jobb...men hellre det än att sitta så här.
Att ha mycket att göra kan vara förödande men det är fullständigt vidrigt att inte göra något alls. Förvisso är jag en lat människa men det brukar ta sig uttryck i att förenkla, förbättra och effektivisera, inte att sitta still och göra nada. Så, bring it on, the work!
Ps. Till er som till äventyrs saknat kommentarer från mig på alla era roliga bloggar de sista dagarna....jag har inte haft ork, inte lust, inte kraft, inte engagemang. Men läser det gör jag. Jag återkommer säkerligen vad det lider.
Inget särskilt märkvärdigt alls för den här årstiden alltså.
För mig däremot har det varit en alldeles annorlunda dag. Tänk, jag har haft sysslor att sköta i dag! Saker att fixa, grejer att ordna och ting att rätta till. På jobbet! Det händer inte var dag nu för tiden. Men det hade jag alltså, fick känna mig en smula behövd rent av.
Och sen hade jag möte med chefen och chefens chef. Uppföljningsmöte efter mitt stampande, med inte bara en utan båda fötterna härom veckan. Då, när jag fått nog och inte ville bli trampad på längre. Då, när ledan stod som spön i backen och jag kände mig som skiten under någons skosulor.
Och si, det kan få effekt att bli så där heligt vred och trött att man ryter att det räcker fan i mig nu. På mötet, med cheferna, presenterades så två förslag, konkreta, med handlingsplan och upplägg. Två förslag för mig att anta eller förkasta. Ingen alls tänker tvinga mig och ingen alls klandrar om jag skulle tacka nej. I så fall går jakten bara vidare.
Men jag tänker nog inte tacka nej, inte till båda. Till det ena kommer jag helt visst att säga nix, inte för att det är ett dåligt erbjudande men för att det tåget liksom gått redan. Så, då återstår förslag nummer två och det ska jag suga på någon tid och sen meddela juryns utslag. Men som det känns just nu kommer jag nog att säga Kör i vind, vi testar. Det kommer att innebära lite pendling medelst buss en tid men inte varje dag och inte så länge. Det kan jag leva med, miljöombyte är ju rätt trevligt. Det kommer att innebära mycket ansvar och mycket att lära men sånt klarar jag av, jag är inte obildbar. NEJ, det är jag inte. Och det kommer att innebära mycket jobb...men hellre det än att sitta så här.
Att ha mycket att göra kan vara förödande men det är fullständigt vidrigt att inte göra något alls. Förvisso är jag en lat människa men det brukar ta sig uttryck i att förenkla, förbättra och effektivisera, inte att sitta still och göra nada. Så, bring it on, the work!
Ps. Till er som till äventyrs saknat kommentarer från mig på alla era roliga bloggar de sista dagarna....jag har inte haft ork, inte lust, inte kraft, inte engagemang. Men läser det gör jag. Jag återkommer säkerligen vad det lider.
söndag 16 maj 2010
Adressändring
Klockan som borde ringt tidigt i morse, ringde inte alls men jag vaknade ändå, i god tid för att hinna duscha, stryka blusen, fixa håret, bära tårtor och hämta barn. Sen bar det av till Jämtland för Alvas dop.
Och sen åter till Sundsvall, 63 mil har jag kört och det är inte utan att jag är en smula mör.
Dopet gick bra och mormors högläsning var det då rakt inget att anmärka på. Liten extrautflykt under fikat för att fixa mer dricka fick det bli och sen var det dags att ta hand om disken. Nåja, jag är bra på att organisera så jag satte folk i arbete. Sen hem till barnens far och hans fina kvinna för att inspektera nyrenoverat badrum. Så fint att jag återigen blir tårögd. Är det någon jag unnar det att ha det bra så är det faktiskt ungarnas farsa. Och fint blev det.
Och sen som sagt, åter till Sundsvall för att lämna av ungar, bjuda Närbo på överblivna tårtor och sen, sen gick min färd tillbaka till stugan. Jag lämnade katterna här när jag åkte till stan i gårkväll och var alltså "tvungen" att åka hit igen. Och nu har jag officiellt flyttat till stugan för den här säsongen. I morgon kommer Närbo som av någon anledning vill byta namn till "negerbudda*" nu när sommaren nalkas. Så då vet ni vem jag syftar på.
63 mil av trevligheter men jisses vad trött jag blir av att köra, särskilt som det regnade en stor del av vägen hem. Här har det nog inte regnat alls, förs nu. Så vi får se om jag tar mig tillbaka till stan och jobb i morgon. Vägen är på sina ställen riktigt blöt och lerig och vill det sig illa blir jag kvar redan innan jag hunnit upp till vägbommen. Asch då, så förargligt!
*Negerbudda torde syfta på hans förtjusande lätthet att bli brun samt det faktum att han anser sig ha en liten mage att studera när han nån enstaka gång sätter sig och vilar.
Och sen åter till Sundsvall, 63 mil har jag kört och det är inte utan att jag är en smula mör.
Dopet gick bra och mormors högläsning var det då rakt inget att anmärka på. Liten extrautflykt under fikat för att fixa mer dricka fick det bli och sen var det dags att ta hand om disken. Nåja, jag är bra på att organisera så jag satte folk i arbete. Sen hem till barnens far och hans fina kvinna för att inspektera nyrenoverat badrum. Så fint att jag återigen blir tårögd. Är det någon jag unnar det att ha det bra så är det faktiskt ungarnas farsa. Och fint blev det.
Och sen som sagt, åter till Sundsvall för att lämna av ungar, bjuda Närbo på överblivna tårtor och sen, sen gick min färd tillbaka till stugan. Jag lämnade katterna här när jag åkte till stan i gårkväll och var alltså "tvungen" att åka hit igen. Och nu har jag officiellt flyttat till stugan för den här säsongen. I morgon kommer Närbo som av någon anledning vill byta namn till "negerbudda*" nu när sommaren nalkas. Så då vet ni vem jag syftar på.
63 mil av trevligheter men jisses vad trött jag blir av att köra, särskilt som det regnade en stor del av vägen hem. Här har det nog inte regnat alls, förs nu. Så vi får se om jag tar mig tillbaka till stan och jobb i morgon. Vägen är på sina ställen riktigt blöt och lerig och vill det sig illa blir jag kvar redan innan jag hunnit upp till vägbommen. Asch då, så förargligt!
*Negerbudda torde syfta på hans förtjusande lätthet att bli brun samt det faktum att han anser sig ha en liten mage att studera när han nån enstaka gång sätter sig och vilar.
Kyrkligt engagemang
Som liten ville jag bli präst, av en för mig outgrundlig anledning. Det var nog ingen i familjen som heller fattade den där önskan då jag sällan eller aldrig trott på nån gud.
Men idag får jag en liten smak på det där livet. Jag ska på Alvas dop och har blivit ombedd att läsa en text.
Kan jag väl - sa jag, lite lagom avslappnat! Har jag tränat? Har jag övat? Har jag lagt ner min själ på att frasera, spänna ögonen i församlingen och se allmänt högtravande ut?
Nej, svarar jag eder, det har jag inte - men den gudarna älskar ger de all hjälp och förtröstan de kan. (Jag hoppas, vid Gud, att de kan just idag)
Nåja, fyra rader text och 25 mil att köra, hur svårt kan det vara att träna in det där? Undrar om jag kan fråga prällen om jag får stå i predikstolen, kunde ju liksom vara kul när jag nu för första gången ska få framträda.
Men idag får jag en liten smak på det där livet. Jag ska på Alvas dop och har blivit ombedd att läsa en text.
Kan jag väl - sa jag, lite lagom avslappnat! Har jag tränat? Har jag övat? Har jag lagt ner min själ på att frasera, spänna ögonen i församlingen och se allmänt högtravande ut?
Nej, svarar jag eder, det har jag inte - men den gudarna älskar ger de all hjälp och förtröstan de kan. (Jag hoppas, vid Gud, att de kan just idag)
Nåja, fyra rader text och 25 mil att köra, hur svårt kan det vara att träna in det där? Undrar om jag kan fråga prällen om jag får stå i predikstolen, kunde ju liksom vara kul när jag nu för första gången ska få framträda.
lördag 15 maj 2010
Förvandling?
Eftersom radiokanalen P1 står på hos mig i princip dygnet runt så hör jag programmet Stil som leds av Susanne Ljung. Och varenda gång jag hör det kan jag inte sluta fundera på hur hon lät på den tiden hon var en av programledarna i Måndagsbörsen. Hennes röst låter nu helt annorlunda...tror jag alltså...lite läspig, lite släpig, lite uppdelad. Ska hon säga Välkommen så blir det väldigt lätt Väl kommen med en paus emellan. Det är först när hon intervjuar någon och hon liksom glömmer bort sig själv som hennes vanliga sätt att prata kommer tillbaka.
Och jag har ingen uppfattning om detta är till det bättre eller det sämre, om hon koketterar eller om hon faktiskt pratat så här i hela sitt liv (fast det troooor jag inte). Jag bara konstaterar och kan inte sluta fundera på hur hon lät i början av sin karriär.
Ett klipp från youtube kanske skulle stilla min nyfikenhet, men ni vet hur det är med youtube och ett knastrigt mobilt bredband va? Funkar inte!
Och jag har ingen uppfattning om detta är till det bättre eller det sämre, om hon koketterar eller om hon faktiskt pratat så här i hela sitt liv (fast det troooor jag inte). Jag bara konstaterar och kan inte sluta fundera på hur hon lät i början av sin karriär.
Ett klipp från youtube kanske skulle stilla min nyfikenhet, men ni vet hur det är med youtube och ett knastrigt mobilt bredband va? Funkar inte!
fredag 14 maj 2010
Jag blir knostrig (are)
Det finns två låtar, nej tre, som har en jävla tendens att poppa upp i skallen på mig. En kan jag leva med, för den är rätt pampig och det är Rysslands nationalsång.
Men de andra två driver mig till vanvett.
Den första är Växeln hallå med Janne Lucas och den andra är Öppna din dörr med Tommy Nilsson. Och det är väl för allt i världen inget större fel på varesig låtar eller artister men när de bosätter sig i min hjärna en hel dag...då tycker jag att det har gått över gränsen.
Mitt knep för att komma över sånt här är att sjunga andra sånger, högt och ljudligt, men det hjälper inte för nog sjutton kommer nån av herrarna tillbaka in och lägger sig i så att jag tappar bort det jag sjunger och börjar nynna på Öppna din dörr...och säg att du vill ha mig här....
Jag blir gaaaaalen. TA BORT!!!
Men de andra två driver mig till vanvett.
Den första är Växeln hallå med Janne Lucas och den andra är Öppna din dörr med Tommy Nilsson. Och det är väl för allt i världen inget större fel på varesig låtar eller artister men när de bosätter sig i min hjärna en hel dag...då tycker jag att det har gått över gränsen.
Mitt knep för att komma över sånt här är att sjunga andra sånger, högt och ljudligt, men det hjälper inte för nog sjutton kommer nån av herrarna tillbaka in och lägger sig i så att jag tappar bort det jag sjunger och börjar nynna på Öppna din dörr...och säg att du vill ha mig här....
Jag blir gaaaaalen. TA BORT!!!
Den enes jakt, den andres död och den tredjes bröd
Två sorkar och en näbbmus.
Halvsex i morse var jag ut för att locka in katterna. De håller sig gärna utomhus på nätterna och ni ser vad de helst sysslar med, jakt!
De här bytena har Pilsner tagit, han lägger sina troféer utanför vårt sovrumsfönster och det får han så gärna göra, så länge han inte äter upp dem. Essi föredrar att lägga sina byten framför farstubron.
Nu, tre timmar senare ligger kissarna inne och sover den rättfärdiges sömn men sorkarna är borta. Endast näbbmusen återstår.
Och det är inget märkligt med det. Mina katter fungerar nämligen leverantörer av gnagare till en annan figur. En korp kommer förbi varje morgon för att hämta upp nattens skörd. Och näbbmöss ingår alltså inte heller i korpens matvanor. Näbbmöss är tydligen inte tjänliga som föda för någon.
De enda som torde ha något emot den här rutinen är väl sorkar och möss. Katterna är nöjda när de får jaga, korpen är nöjd med gratis mat, jag är nöjd med att jag slipper kasta bort offren, ja med undantag för dagens näbbmus då.
torsdag 13 maj 2010
Första utepippardagen
Eller första metardan, kristiflygare, folknykterhetens dag....Kärt barn har många namn. Jag har inte ägnat mig åt något av detta. Inte idag i alla fall. Däremot har jag haft sovmorgon alldeles allena. Jag har vaknat långsamt, diskat, duschat, ätit frukost i lungt tempo.
Sen dök Närbo upp och vi har jobbat med lite av varje under dagen. Dels har vi gjort oss av med en del skit, fixat ett trasslande avloppsrör så att det nu går att diska direkt i diskhon istället för i balja. Vi har grävt om potatislandet och satt ner de knölar som ska förgylla sommarmåltiderna.
Efter middagen fick Närbo lov att återvända till stan för ännu en natts beredskapsjobb och jag hamnade framför brasan i öppna spisen med en film. Revolutionary road blev det. Och nu klipper ögonlocken fasligt ofta, käkarna vill gå ur led av alla gäspningar.
Jag är säker på att jag kommer att somna gott eftersom ett stilla regn smattrar lågmält mot plåttaket.
Sen dök Närbo upp och vi har jobbat med lite av varje under dagen. Dels har vi gjort oss av med en del skit, fixat ett trasslande avloppsrör så att det nu går att diska direkt i diskhon istället för i balja. Vi har grävt om potatislandet och satt ner de knölar som ska förgylla sommarmåltiderna.
Efter middagen fick Närbo lov att återvända till stan för ännu en natts beredskapsjobb och jag hamnade framför brasan i öppna spisen med en film. Revolutionary road blev det. Och nu klipper ögonlocken fasligt ofta, käkarna vill gå ur led av alla gäspningar.
Jag är säker på att jag kommer att somna gott eftersom ett stilla regn smattrar lågmält mot plåttaket.
Efterlysning
Jag har blivit biten och jag vill veta vem den skyldiga är!
Bettet sitter UNDER foten och kliar något alldeles för jävligt.
Alla som blivit biten i hand eller fot vet exakt vad jag talar
om för klåda. Och det värsta är att det inte spelar någon som helst
roll hur mycket man kliar tillbaka, det hjälper liksom inte.
Så, du som är skyldig, kliv fram och erkänn så slipper vi en massa
pinsamheter och onödigt våld. För när jag hämnas blir jag grym!
Och snart blir jag galen också.
Bettet sitter UNDER foten och kliar något alldeles för jävligt.
Alla som blivit biten i hand eller fot vet exakt vad jag talar
om för klåda. Och det värsta är att det inte spelar någon som helst
roll hur mycket man kliar tillbaka, det hjälper liksom inte.
Så, du som är skyldig, kliv fram och erkänn så slipper vi en massa
pinsamheter och onödigt våld. För när jag hämnas blir jag grym!
Och snart blir jag galen också.
Det är verkligen logiskt - och jag har fattat det
När jag var barn läste jag Barnens bibel och hade för mig att jag skulle bli präst. Jag läste en hel del annat också, speciellt tyckte jag om Astrid Lindgrens böcker. Alla utom böcker om Pippi Långstrump och Karlsson på taket. Dom fick mig istället att skämmas för så där helt självupptagen fick man bara inte vara enligt min syn på saken.
När jag var tonåring läste jag en massa vuxenböcker, bland annat Maria Lang som jag fortfarande kastar mig över med stor glädje. Särskilt de äldre böckerna och allra helst Mörkögda augustinatt. Deckare var min grej och historiska grunkor som Sven Wernströms böcker om Trälarna.
Nu är jag vuxen och läser med barnslig förtjusning barn- och ungdomsböcker. Möjligen är detta ett tecken på att jag aldrig är nöjd med den ålder jag faktiskt befinner mig i. När jag var barn ville jag bli stor och nu när jag är det vill jag gärna bli mindre, yngre igen. Tja, kanske är det så att jag genom böckerna ägnar mig åt projektion och svårartat självbedrägeri?
Nåväl, den senaste ungdomsboken jag läst är Lisa Järbos helt lysande "Det är så logiskt, alla fattar utom du" Ja men den är ljuvlig i sin beskrivning av hur det är att vara tonåring. Boken handlar om Ester och Johan som varit kompisar hela livet, bästisar som delat allt med varandra. Som gått som barn i huset hos varandras familjer. Naturligtvis får det inte fortsätta att vara så här självklart som en bästisrelation är, och ska vara. Givetvis ska saker och ting kompliceras och texten förflyttar mig bokstavligt talat tillbaka till den tid då jag själv var 16 år.
Med ett alldeles naturligt tonårsspråk förmedlar Lisa hela känslan, alla känslor man hade som nästan vuxen men ändå barn. Miljöerna, tankarna, samtalen, kläderna, allt ger en direktbiljett med sittplats till ungdomens dagar. Och så det fina slutet som i all sin prakt ändå lämnar öppet för frågor; hur gick det sen för Ester och Johan? Vad hände senare, den där nyårsnatten när allt skulle redas ut och ordna sig? Vad tänkte Johan egentligen och hur gick det för personerna runt omkring?
Jag har den senaste veckan burit både bok och huvudpersonerna som pärlor i mitt hjärta för jag blev förälskad. Jag vill genast veta hur det gick sen. Jag kräver en fortsättning!
Lisa, du har skrivit precis den bok jag hade velat ha i bokhyllan när jag var tonåring, den skulle stå där, tummad och älskad och omläst femtielva gånger. Och nu står den där för mig att plocka fram när det finns behov av lite tidsmaskinsförflyttning och en hel massa feel good.
Tack för det, har du börjat på tvåan än?
För en mycket modest peng får man ett stycke skildring som varje tonåring, blivande tonåring, mammor, pappor, lärare
skulle behöva läsa om. Här skaffar du ditt eget exemplar!
När jag var tonåring läste jag en massa vuxenböcker, bland annat Maria Lang som jag fortfarande kastar mig över med stor glädje. Särskilt de äldre böckerna och allra helst Mörkögda augustinatt. Deckare var min grej och historiska grunkor som Sven Wernströms böcker om Trälarna.
Nu är jag vuxen och läser med barnslig förtjusning barn- och ungdomsböcker. Möjligen är detta ett tecken på att jag aldrig är nöjd med den ålder jag faktiskt befinner mig i. När jag var barn ville jag bli stor och nu när jag är det vill jag gärna bli mindre, yngre igen. Tja, kanske är det så att jag genom böckerna ägnar mig åt projektion och svårartat självbedrägeri?
Nåväl, den senaste ungdomsboken jag läst är Lisa Järbos helt lysande "Det är så logiskt, alla fattar utom du" Ja men den är ljuvlig i sin beskrivning av hur det är att vara tonåring. Boken handlar om Ester och Johan som varit kompisar hela livet, bästisar som delat allt med varandra. Som gått som barn i huset hos varandras familjer. Naturligtvis får det inte fortsätta att vara så här självklart som en bästisrelation är, och ska vara. Givetvis ska saker och ting kompliceras och texten förflyttar mig bokstavligt talat tillbaka till den tid då jag själv var 16 år.
Med ett alldeles naturligt tonårsspråk förmedlar Lisa hela känslan, alla känslor man hade som nästan vuxen men ändå barn. Miljöerna, tankarna, samtalen, kläderna, allt ger en direktbiljett med sittplats till ungdomens dagar. Och så det fina slutet som i all sin prakt ändå lämnar öppet för frågor; hur gick det sen för Ester och Johan? Vad hände senare, den där nyårsnatten när allt skulle redas ut och ordna sig? Vad tänkte Johan egentligen och hur gick det för personerna runt omkring?
Jag har den senaste veckan burit både bok och huvudpersonerna som pärlor i mitt hjärta för jag blev förälskad. Jag vill genast veta hur det gick sen. Jag kräver en fortsättning!
Lisa, du har skrivit precis den bok jag hade velat ha i bokhyllan när jag var tonåring, den skulle stå där, tummad och älskad och omläst femtielva gånger. Och nu står den där för mig att plocka fram när det finns behov av lite tidsmaskinsförflyttning och en hel massa feel good.
Tack för det, har du börjat på tvåan än?
För en mycket modest peng får man ett stycke skildring som varje tonåring, blivande tonåring, mammor, pappor, lärare
skulle behöva läsa om. Här skaffar du ditt eget exemplar!
onsdag 12 maj 2010
Extra extra, read all about it
Jag har funderat ett tag på Maddes och Jonas krackelerade kärlekshistoria
och jag tror att det är så här;
Kronprinsessan Viktoria förälskar sig i en man av folket, en vanlig, enkel kille
från Ockelbo. Hovet tror att detta kommer att uppfattas negativt av svenska folket
och försöker förmå den äldsta dottern att avbryta förhållande. Ja men, han är ju bara
en vanlig ”bondpojk”, inte kan väl han accepteras av di ofrälse, tänkte nog kungen.
Men Vickan stod på sig för här var det äkta kärlek och passion. Hm tänkte kungen och
drottningen och skaffade lillasyster Madde en pojkvän av ädlare valör. En man som
umgås i de fina kretsarna, med bra utbildning och jobb på en advokatbyrå.
Hela tiden var det liksom meningen att detta förhållande skulle dölja det faktum att
Daniel egentligen inte var helt rumsren i hovets salar. Och alldeles innan bröllopet skulle gå av stapeln så spricker förhållandet mellan Jonas och Madde, det läcker information om otrohet och andra smakiga detaljer. Och vips pips tycker hela befolkningen att den där Daniel är då en ordentlig och rekorderlig grabb, det har vi alltid tyckt. Men titta på Jonas, ser han inte lite skum ut med sin skäggskugga och sängkammarblick? Vi har nog alltid misstänkt att han är en riktig kvinnotjusare och inget för lillsessan.
Och så lägger man upp en smart strategi för att förvandla vanliga, dödliga till helt ok prinsesskavaljerer. Det enda hovet glömde var att vi väl egentligen inte bryr oss så hemskt mycket om vem de där barnen gifter sig med så länge de själva får välja och så länge de får gifta sig av kärlek och inte av tvång.
Jag säger inte att det är så här...men det skulle kunna vara så. Eller hur?
För övrigt är jag i stugan, solokvist, eller ja, kissarna är här men inte Närbo. Han har beredskap och måste befinna sig i stan. Och hur tomt det än är så är det bara en natt och det är ganska skönt att låta tankarna vandra lite som de vill.
Trevlig helg på er.
och jag tror att det är så här;
Kronprinsessan Viktoria förälskar sig i en man av folket, en vanlig, enkel kille
från Ockelbo. Hovet tror att detta kommer att uppfattas negativt av svenska folket
och försöker förmå den äldsta dottern att avbryta förhållande. Ja men, han är ju bara
en vanlig ”bondpojk”, inte kan väl han accepteras av di ofrälse, tänkte nog kungen.
Men Vickan stod på sig för här var det äkta kärlek och passion. Hm tänkte kungen och
drottningen och skaffade lillasyster Madde en pojkvän av ädlare valör. En man som
umgås i de fina kretsarna, med bra utbildning och jobb på en advokatbyrå.
Hela tiden var det liksom meningen att detta förhållande skulle dölja det faktum att
Daniel egentligen inte var helt rumsren i hovets salar. Och alldeles innan bröllopet skulle gå av stapeln så spricker förhållandet mellan Jonas och Madde, det läcker information om otrohet och andra smakiga detaljer. Och vips pips tycker hela befolkningen att den där Daniel är då en ordentlig och rekorderlig grabb, det har vi alltid tyckt. Men titta på Jonas, ser han inte lite skum ut med sin skäggskugga och sängkammarblick? Vi har nog alltid misstänkt att han är en riktig kvinnotjusare och inget för lillsessan.
Och så lägger man upp en smart strategi för att förvandla vanliga, dödliga till helt ok prinsesskavaljerer. Det enda hovet glömde var att vi väl egentligen inte bryr oss så hemskt mycket om vem de där barnen gifter sig med så länge de själva får välja och så länge de får gifta sig av kärlek och inte av tvång.
Jag säger inte att det är så här...men det skulle kunna vara så. Eller hur?
För övrigt är jag i stugan, solokvist, eller ja, kissarna är här men inte Närbo. Han har beredskap och måste befinna sig i stan. Och hur tomt det än är så är det bara en natt och det är ganska skönt att låta tankarna vandra lite som de vill.
Trevlig helg på er.
måndag 10 maj 2010
Ryskt?
Jag såg på löpsedlarna att "ryssvärmen" är på väg.
Vad är det för värme? Nån som vet? Är den särskilt varm eller?
Själv har jag spridit en smula värme idag när jag i Stockholm sprang på en olycklig varelse som enligt uppgift skulle hem till flickvän och barn i Sö´tälje men inte hade nog med pengar till biljetten.
Han behövde en tjuga, sa han, vilket jag inte hade, så han fick en hundring. Jag fick en kram, massor med tack och glädjetårar i ögonen (hans ögon alltså). Möjligen blåste han mig, möjligen skulle pengarna användas till helt andra saker. Men hans tacksamhet och glädje över denna gåva var påtaglig och då är det bra.
Vad är det för värme? Nån som vet? Är den särskilt varm eller?
Själv har jag spridit en smula värme idag när jag i Stockholm sprang på en olycklig varelse som enligt uppgift skulle hem till flickvän och barn i Sö´tälje men inte hade nog med pengar till biljetten.
Han behövde en tjuga, sa han, vilket jag inte hade, så han fick en hundring. Jag fick en kram, massor med tack och glädjetårar i ögonen (hans ögon alltså). Möjligen blåste han mig, möjligen skulle pengarna användas till helt andra saker. Men hans tacksamhet och glädje över denna gåva var påtaglig och då är det bra.
söndag 9 maj 2010
Tröttman, som det heter ni för tiden
I morse väckte jag Närbo med ett rungande glatt "ska vi hämta ved från grannens hygge idag?"* och det skulle vi. Oj, så min kropp ångrar den idén!
Det finns fan inte en muskel eller led som inte värker på mig nu.
Och i morgon ringer klockan redan 5 eftersom det 40 minuter senare står en taxi här och väntar på mig. Tjänsteresa till hufvudstaden över dagen. Hemma igen vid pass 20.00.
Så nu går jag och lägger mig.
Sov gott hörni, jag planerar att göra det iallafall.
* Och för dig som tror att vi snor veden så kan jag meddela att det är grannen själv som sagt åt oss att ta det vi behöver för vårt lilla värmebehov. Och ytterligare information är att det är sant det där som sägs om ved, den värmer minst tre gånger. Först när vi släpar stockarna från hygget, sen när vi sågar till den (för hand mind you), sen när vi hugger den och till sist när vi eldar upp den. Det blir 4 gånger!
Nä men nuuu, nu går jag faktiskt och lägger mig.
Det finns fan inte en muskel eller led som inte värker på mig nu.
Och i morgon ringer klockan redan 5 eftersom det 40 minuter senare står en taxi här och väntar på mig. Tjänsteresa till hufvudstaden över dagen. Hemma igen vid pass 20.00.
Så nu går jag och lägger mig.
Sov gott hörni, jag planerar att göra det iallafall.
* Och för dig som tror att vi snor veden så kan jag meddela att det är grannen själv som sagt åt oss att ta det vi behöver för vårt lilla värmebehov. Och ytterligare information är att det är sant det där som sägs om ved, den värmer minst tre gånger. Först när vi släpar stockarna från hygget, sen när vi sågar till den (för hand mind you), sen när vi hugger den och till sist när vi eldar upp den. Det blir 4 gånger!
Nä men nuuu, nu går jag faktiskt och lägger mig.
Om sug
Ett wienerbrödssug föreligger.
Rätt plågsamma saker det där.
Igår hade jag ju möjligheten att knöka in ett wienerbröd eller två men jag avstod.
Förhandlade med personalen på Pallas där gårdagens historiska fikastund ägde rum. Bad nämligen om att få en räkmacka utan macka. Och det skulle gå så bra så. Och jag bad dem slänga på räkor så att jag blev mätt och erbjöd mig naturligtvis att betala extra för det. Det resulterade i ett minimalt påslag i pris men desto högre påslag av räkor kan man konstatera. Räkmaxa istället va!
Och jisses vad de hade åstadkommit. Ett salladsblad i botten, äggskivor, majonäs och ett berg av räkor, en dillkvist och jag tror bestämt att det var gurka och nån citronskiva också. Det slår mig nu att jag skulle tagit ett foto på den "lilla" skapelsen. Fast mitt sällskap kan ju intyga att det var en rejäl laddning räkor som dök upp. Och då var det där wienerbrödssuget inte alls svårt att motstå.
Närbo beställde hem några wienerbröd från stadsbesöket och här ligger ett kvar. Hmmm, här finns inte en räka att ersätta ett ynka smarrigt, kladdigt wienerbröd med. Och Närbo sover!
Om ingen ser att man äter det så räknas det väl knappt va?
Rätt plågsamma saker det där.
Igår hade jag ju möjligheten att knöka in ett wienerbröd eller två men jag avstod.
Förhandlade med personalen på Pallas där gårdagens historiska fikastund ägde rum. Bad nämligen om att få en räkmacka utan macka. Och det skulle gå så bra så. Och jag bad dem slänga på räkor så att jag blev mätt och erbjöd mig naturligtvis att betala extra för det. Det resulterade i ett minimalt påslag i pris men desto högre påslag av räkor kan man konstatera. Räkmaxa istället va!
Och jisses vad de hade åstadkommit. Ett salladsblad i botten, äggskivor, majonäs och ett berg av räkor, en dillkvist och jag tror bestämt att det var gurka och nån citronskiva också. Det slår mig nu att jag skulle tagit ett foto på den "lilla" skapelsen. Fast mitt sällskap kan ju intyga att det var en rejäl laddning räkor som dök upp. Och då var det där wienerbrödssuget inte alls svårt att motstå.
Närbo beställde hem några wienerbröd från stadsbesöket och här ligger ett kvar. Hmmm, här finns inte en räka att ersätta ett ynka smarrigt, kladdigt wienerbröd med. Och Närbo sover!
Om ingen ser att man äter det så räknas det väl knappt va?
lördag 8 maj 2010
Fred Astair in da house
Första duschen i stugan är något alldeles särskilt. Då har vi slitit och hinkat vatten och värmt på spisen och burit och kånkat. Men när första duschen ska avnjutas då är allt det där över för den här säsongen.
Och jag fick äran att begå premiären i år. Just nu är det Närbo som njuter av varmvatten därinne och det, mina vänner, är en alldeles särskild glädje att se honom tvaga sig under rinnande vatten.
Han är nämligen en smula frusen av sig och innan han fått upp ångan på både sig själv och varmvattnet så trippar han runt som en annan Fred Astair och frustar och pustar. Ni förstår att jag klarar mig alldeles utmärkt utan tv för bättre underhållning än så kan man inte få.
Nu sängdags!
Och jag fick äran att begå premiären i år. Just nu är det Närbo som njuter av varmvatten därinne och det, mina vänner, är en alldeles särskild glädje att se honom tvaga sig under rinnande vatten.
Han är nämligen en smula frusen av sig och innan han fått upp ångan på både sig själv och varmvattnet så trippar han runt som en annan Fred Astair och frustar och pustar. Ni förstår att jag klarar mig alldeles utmärkt utan tv för bättre underhållning än så kan man inte få.
Nu sängdags!
Jag mötte Lassie
I dag har jag varit och fikat med en viss herr Fasching. Och en Mymla också men det var mer bonusfikasällskap. Fasching var ju liksom höjdpunkten och meningen med att lämna stugan, Närbo och vattenjoxandet. Och som det var värt den utflykten.
Precis så go, rolig, allvarsam och...ja...go som den killen ter sig på sin blogg, lika go, rolig, allvarsam och...ja...go är han i verkligheten. Nu kan man ju anta att han, liksom jag, ansträngde sig för att visa sina bättre sidor, men jag tror nog att vi kom väldigt nära sanningen.
När jag just börjat läsa Faschings blogg, innan katastrofen drabbade honom, kände jag att det här är en kille som jag vill lära känna. Och den känslan befästes och förstärktes idag. Så tack för fikastunden, det där gör vi om en dag framöver. Väl?
På tal om Mymlan, har ni läst hennes dotters blogg? Om inte, så rekommenderar jag ett besök. Hon har ett sätt att hantera det svenska språket som gör mig fullkomligt lyrisk. Den tjejen kommer att gå långt med den förmågan. Sanna mina ord, hon kommer att hamna i Svenska akademien en vacker dag. Och kom ihåg var ni läste det först!!!
Ja, sen var fikastunden slut, för även om jag är säker på att Fasching mer än gärna tillbringat mer tid ihop så ser det ju illa ut att släpa sin fru ända till Sundsvall och sen lämna henne solokvist medan man umgås med andra damer. Så jag begav mig ut till stugan igen för att fixa vattnet.
Och vi jävlades och det gick ont och vi höll på och vi svor och förbannade. Och efter flera timmars jobb så gjorde vi lite felsökning, den som hängt med här vet att det här tar tiiiid, lång tid....och si, det var tomt i en av tunnorna. När det var åtgärdat så tog det inte lång stund innan vi hade vatten.
Nu väntar vi bara på att varmvattenberedaren ska göra sitt så ska det bli disk och dusch och sen sänggående.
Precis så go, rolig, allvarsam och...ja...go som den killen ter sig på sin blogg, lika go, rolig, allvarsam och...ja...go är han i verkligheten. Nu kan man ju anta att han, liksom jag, ansträngde sig för att visa sina bättre sidor, men jag tror nog att vi kom väldigt nära sanningen.
När jag just börjat läsa Faschings blogg, innan katastrofen drabbade honom, kände jag att det här är en kille som jag vill lära känna. Och den känslan befästes och förstärktes idag. Så tack för fikastunden, det där gör vi om en dag framöver. Väl?
På tal om Mymlan, har ni läst hennes dotters blogg? Om inte, så rekommenderar jag ett besök. Hon har ett sätt att hantera det svenska språket som gör mig fullkomligt lyrisk. Den tjejen kommer att gå långt med den förmågan. Sanna mina ord, hon kommer att hamna i Svenska akademien en vacker dag. Och kom ihåg var ni läste det först!!!
Ja, sen var fikastunden slut, för även om jag är säker på att Fasching mer än gärna tillbringat mer tid ihop så ser det ju illa ut att släpa sin fru ända till Sundsvall och sen lämna henne solokvist medan man umgås med andra damer. Så jag begav mig ut till stugan igen för att fixa vattnet.
Och vi jävlades och det gick ont och vi höll på och vi svor och förbannade. Och efter flera timmars jobb så gjorde vi lite felsökning, den som hängt med här vet att det här tar tiiiid, lång tid....och si, det var tomt i en av tunnorna. När det var åtgärdat så tog det inte lång stund innan vi hade vatten.
Nu väntar vi bara på att varmvattenberedaren ska göra sitt så ska det bli disk och dusch och sen sänggående.
fredag 7 maj 2010
Lördagsfika
I morgon ska jag gå på fik, kondis, café och gotta mig.
Har inte bestämt än om jag ska "synda" eller "sunda".
Vi får se vad som exponeras i bakelsemontrarna.
Trevligt är jag säker på att det blir då jag har sällskap, fint sådant.
En Fasching och en Mymla! Oj så roligt det ska bli.
Vad ska du göra i helgen?
Har inte bestämt än om jag ska "synda" eller "sunda".
Vi får se vad som exponeras i bakelsemontrarna.
Trevligt är jag säker på att det blir då jag har sällskap, fint sådant.
En Fasching och en Mymla! Oj så roligt det ska bli.
Vad ska du göra i helgen?
torsdag 6 maj 2010
Äntligen - ett Nigeriabrev
Kolla vad jag fått! Med en sån liten sidoinkomst spelar det kanske inte så stor roll hur det är på jobbet. Jag kan ju säga upp mig med ett slikt bankkonto.
Fast det ringer nån klocka i bakhuvudet...Hur är det nu man brukar säga...Om det verkar för bra för att vara sant så är det i regel det också! Och så kan jag ju inte minnas att jag är vän med nån Paul Mabou....men jag är ju lite till åren kommen så det är ju inte omöjligt.
Vem fan går på sånt här??? Kanske den där Miss Jane.
Dear Friend,
I am Mr.Paul Mabou,I am in charge of auditing section in Banque Interna
tionale Du Burkina (BIB), i need your urgent assistance to transferring the
sum of ($11.3 million to your account.i will send you full details on how
the business will be executed and also note that you will receive 50% of the
above mentioned amount if you agree to assist me execute this business,if
you are interested and capable to handle this business transaction, come up
with the information's shown below
1. Your full name:
2. Your contact cell phone number:
3. Your age:
4. Your sex:
5. Your occupations:
6. Your country and city:
As soon as possible all these information's is submitted to me immediately
i will send you full details of this business.
Thanks.
Mr.Paul Mabou.
Banque Internationale
Du Burkina (BIB)
Fast det ringer nån klocka i bakhuvudet...Hur är det nu man brukar säga...Om det verkar för bra för att vara sant så är det i regel det också! Och så kan jag ju inte minnas att jag är vän med nån Paul Mabou....men jag är ju lite till åren kommen så det är ju inte omöjligt.
Vem fan går på sånt här??? Kanske den där Miss Jane.
Dear Friend,
I am Mr.Paul Mabou,I am in charge of auditing section in Banque Interna
tionale Du Burkina (BIB), i need your urgent assistance to transferring the
sum of ($11.3 million to your account.i will send you full details on how
the business will be executed and also note that you will receive 50% of the
above mentioned amount if you agree to assist me execute this business,if
you are interested and capable to handle this business transaction, come up
with the information's shown below
1. Your full name:
2. Your contact cell phone number:
3. Your age:
4. Your sex:
5. Your occupations:
6. Your country and city:
As soon as possible all these information's is submitted to me immediately
i will send you full details of this business.
Thanks.
Mr.Paul Mabou.
Banque Internationale
Du Burkina (BIB)
Här har skattmasen inget att hämta
Ni som hänger här vet ju allt om storbloggarna, de där som åker på lite speciell kontroll utav skattmasen. Man ska väl förmånsbeskattas för alla gåvor man får från företag genom bloggen.
Jag har också fått paket, inte mindre än två stycken idag.
Det första innehöll en av mina favoritdofter (Klicka på länken för att komma till Nordicfeel där jag köpte dem)
och det andra två tavlor! (Klicka på länken för att komma till Stilcompaniet där jag beställde dem)
Jag är så nöjd med hur bilden blev trots att den var tvungen att delas för att passa där jag vill ha den. Vilket inte är enligt bilden. De ska hänga över min säng men jag är gräsänka ikväll så det får vänta tills Närbo har kommit hem.
Fast jag har betalt för parfymen och faktura inkommer när det gäller tavlorna. Jag tillhör ju nämligen inte storbloggarna och får inte några reklamgrunkor av företagen och lika glad för det är jag. På så vis slipper man ju den där extra kollen.
Men igår fick jag en present! En uppmuntrande syster med silversmideskunskaper skickade mig ett fint hjärta med tänkvärda ord. De var de orden som gav mig sparken i arslet att sätta ner fötterna.
Tack snälla syster, jag uppskattar det mycket.
Jag har också fått paket, inte mindre än två stycken idag.
Det första innehöll en av mina favoritdofter (Klicka på länken för att komma till Nordicfeel där jag köpte dem)
och det andra två tavlor! (Klicka på länken för att komma till Stilcompaniet där jag beställde dem)
Jag är så nöjd med hur bilden blev trots att den var tvungen att delas för att passa där jag vill ha den. Vilket inte är enligt bilden. De ska hänga över min säng men jag är gräsänka ikväll så det får vänta tills Närbo har kommit hem.
Fast jag har betalt för parfymen och faktura inkommer när det gäller tavlorna. Jag tillhör ju nämligen inte storbloggarna och får inte några reklamgrunkor av företagen och lika glad för det är jag. På så vis slipper man ju den där extra kollen.
Men igår fick jag en present! En uppmuntrande syster med silversmideskunskaper skickade mig ett fint hjärta med tänkvärda ord. De var de orden som gav mig sparken i arslet att sätta ner fötterna.
Tack snälla syster, jag uppskattar det mycket.
onsdag 5 maj 2010
Skorna i backen
Nu är det nog!
Nu säger jag ifrån på skarpen, likt en överårig Pippi men utan flätor och med 2 stycken likadana strumpor ordentligt uppdragna.
Nu är det nog, nu är det färdigtramsat. Nu är tålamodet slut och bägaren formligen flödar över. Sista stenen är kastad i glashuset och jag gör en alldeles egen Grynet.
NU tar jag inte mer skit!
För nån ordning får det lov att vara, i synnerhet på en myndighet! Om det är så att vi ska hålla oss med arbetslinjer hit och anti-utanförskap dit får vi kanske börja med att hålla anställt folk med arbetsuppgifter.
Det räcker nu!!!
tisdag 4 maj 2010
Hemma i Sixtinska kapellet
Mina påfåglar är så trivsamma att jag inte vill gå ifrån dem på morgonen.
De är så fina att jag tror att de kvarvarande ska få flytta in Sixtinska kapellet* i stugan. Jag har easy cover över, jag har vit färg över och jag har påfågeltapet över. Om jag skippar schäslongerna så kan jag göra om utedasset** till ett vardagsrum i skogen. Jag tror att det får bli så. Men jag tror att jag struntar takmålningarna, jag är väl inte Michelangelo heller.
* Sixtinska kapellet heter vårt utedass alltså. Namnet har sitt ursprung i en liten sork som kom och hälsade på oss en dag när vi kom ut till paradiset. Det syntes på morrhåren att han hette Sixten. Och eftersom Sixten och hela hans stora, härliga familj bor i en slänt som ligger vid vårt utedass så döptes det raskt till just Sixtinska kapellet. Det fanns ju liksom inget namn som passade bättre. Oundvikligt helt enkelt.
** I den hemska tvillingens familj har vi en liten vana att döpa våra utedass. Vi döper ju allt annat, från väskor till rum, och har inte känt någon lust att diskriminera just utedass. Vi hade en gång ett privet i vår ägo som låg så långt bort från boningshuset att vi döpte det till Rydal. Detta efter den lilla ort som låg någon mil från vårt hem. När nöden var som störst kändes det onekligen som att man var tvungen att gå hela vägen till Rydal för att uträtta sina behov.
Konstig? Inte alls!
De är så fina att jag tror att de kvarvarande ska få flytta in Sixtinska kapellet* i stugan. Jag har easy cover över, jag har vit färg över och jag har påfågeltapet över. Om jag skippar schäslongerna så kan jag göra om utedasset** till ett vardagsrum i skogen. Jag tror att det får bli så. Men jag tror att jag struntar takmålningarna, jag är väl inte Michelangelo heller.
* Sixtinska kapellet heter vårt utedass alltså. Namnet har sitt ursprung i en liten sork som kom och hälsade på oss en dag när vi kom ut till paradiset. Det syntes på morrhåren att han hette Sixten. Och eftersom Sixten och hela hans stora, härliga familj bor i en slänt som ligger vid vårt utedass så döptes det raskt till just Sixtinska kapellet. Det fanns ju liksom inget namn som passade bättre. Oundvikligt helt enkelt.
** I den hemska tvillingens familj har vi en liten vana att döpa våra utedass. Vi döper ju allt annat, från väskor till rum, och har inte känt någon lust att diskriminera just utedass. Vi hade en gång ett privet i vår ägo som låg så långt bort från boningshuset att vi döpte det till Rydal. Detta efter den lilla ort som låg någon mil från vårt hem. När nöden var som störst kändes det onekligen som att man var tvungen att gå hela vägen till Rydal för att uträtta sina behov.
Konstig? Inte alls!
En kort resa
Har varit i Östersund idag för att hälsa på handläggarna som jobbar i de system som jag ska förvalta. Kul att se hur de jobbar.
Kul också om jag hade nödiga kunskaper för att kunna underlätta deras jobb.
Men vilket århundrade som helst nu, när som helst gott folk.
Kul också om jag hade nödiga kunskaper för att kunna underlätta deras jobb.
Men vilket århundrade som helst nu, när som helst gott folk.
måndag 3 maj 2010
Liten (nåja) vacker (nåja) slav till salu
Men herregud! Ska det vara så här?
Jag har en anställning, jag har bra betalt, jag finns i en grupp trevliga människor som behöver mig. Men jag har inga arbetsuppgifter. Eller jag har nästan inga arbetsuppgifter och de jag har måste jag ha hjälp med men hjälpen finns inte.
Så, är det någon som har ett trevligt jobb åt mig så tveka inte. Jag är hjärtligt trött på att sitta och vänta på att någon ska förbarma sig över mig.
Jag har en anställning, jag har bra betalt, jag finns i en grupp trevliga människor som behöver mig. Men jag har inga arbetsuppgifter. Eller jag har nästan inga arbetsuppgifter och de jag har måste jag ha hjälp med men hjälpen finns inte.
Så, är det någon som har ett trevligt jobb åt mig så tveka inte. Jag är hjärtligt trött på att sitta och vänta på att någon ska förbarma sig över mig.
söndag 2 maj 2010
April jobbar på övertid
Här blåser det som om våren vill städa undan allt vinterskräp.
Temperaturen pendlar mellan 2 och 14 grader.
Och rätt vad det är snöar det också.
Jag kan möjligen förlåta vädret om det visar sig att den sista snön på vägen till stugan har försvunnit när vi tar vårt pick och pack och vandrar bort till bilen.
Temperaturen pendlar mellan 2 och 14 grader.
Och rätt vad det är snöar det också.
Jag kan möjligen förlåta vädret om det visar sig att den sista snön på vägen till stugan har försvunnit när vi tar vårt pick och pack och vandrar bort till bilen.
Nej Anton, du har fel
"– Det är en modern fairytale. Det svenska folket är intresserade av deras saga, säger Anton Glanzelius, programchef på TV 4 plus." säger Anton i Aftonbladets nätupplaga. (Och ja, här på landet, utan dagstidning, tjuvläser jag Aftonbladet trots att jag bestämt att skita i den tidningen) Och detta med anledning av att TV4 ska bygga parets lyxhus. B&W kommer att få ett arvode, ett hus och spons på byggmateriel samt inredning!
I mina ögon innehåller Glanzelius uttalande ett antal fel;
1. Bagge/Wahlgrens lovestory är ingen modern fairytale. Det är bara en alldeles vanlig kärleksaffär mellan två vuxna människor som råkar vara "mediekändisar".
2. Svenska folket är inte vidare intresserade av den eller B&W.
3. Eller så räknas vi som skiter fullständigt i både B&W och TV4 inte som svenskar.
Det som retar mig nåt alldeles för jävligt är att svenska folket lika fullt kommer att sitta där i höst och glo på det där tv-programmet. Hur dumma är människor? För så länge vi fortsätter att titta så får ju Glanzelius rätt.
Kan vi inte hjälpas åt i höst med åtminstone två saker? Nämligen att se till att Sverigedemokraterna inte tar sig in i riksdagen och att TV4 inte får tittare till det där skitprogrammet.
I mina ögon innehåller Glanzelius uttalande ett antal fel;
1. Bagge/Wahlgrens lovestory är ingen modern fairytale. Det är bara en alldeles vanlig kärleksaffär mellan två vuxna människor som råkar vara "mediekändisar".
2. Svenska folket är inte vidare intresserade av den eller B&W.
3. Eller så räknas vi som skiter fullständigt i både B&W och TV4 inte som svenskar.
Det som retar mig nåt alldeles för jävligt är att svenska folket lika fullt kommer att sitta där i höst och glo på det där tv-programmet. Hur dumma är människor? För så länge vi fortsätter att titta så får ju Glanzelius rätt.
Kan vi inte hjälpas åt i höst med åtminstone två saker? Nämligen att se till att Sverigedemokraterna inte tar sig in i riksdagen och att TV4 inte får tittare till det där skitprogrammet.
lördag 1 maj 2010
Mailet från Jane...och mitt svar
Fick ett mail idag, från Jane, både på engelska och svenska. Längst ner kan du läsa mitt svar som jag väljer att skriva så här...Jag menar, varför hålla den här relationen hemlig?
Hello my dearest,
How are you today, I hope all is well with you .I am sorry to worry you with my Proposal for a relationship with you, but I know that you will grant my request in good faith and understanding, My name is Jane, I just went Through your profileI have no options than letting you Know that I am interested in having a relationship with you, I will also like to Know you the more, you can send an email to my email address so that I can send you more details about my self Including my picture. I believe we can move from here. But bear in mind that Love has no colors barrier, no educational back ground barrier, no socio-economic Barrier, religious, language, nationality or distance barrier, the only important Thing there is love. I am waiting for your mail to my email address above. Yours Sincerely
Miss Jane
Hej mina käraste,
Hur mår du idag, jag hoppas allt är bra med er. Jag är ledsen att oroa dig med mitt förslag till en relation med dig, men jag vet att ni kommer att bevilja min begäran i god tro och förståelse, Mitt namn är Jane, jag bara gick igenom din profileI har ingen alternativ än att låta er veta att jag är intresserad av att ha en relation med dig kommer jag också vilja veta dig mer kan du skicka ett mail till min e-postadress så att jag kan skicka dig mer information om mig själv Inklusive min bild. Jag tror att vi kan flytta härifrån. Men ha i åtanke att Love har inga färger hinder, inga pedagogiska tillbaka marken hinder, inga socioekonomiska Barrier, religion, språk, nationalitet eller avstånd hinder, det enda viktiga är kärleken. Jag väntar på ditt mail till min e-postadress ovan. Med vänliga hälsningar
Miss Jane
Kära Miss Jane!
Jag mår alldeles utmärkt, tackar som frågar. Hur har du det själv?
Jag håller med dig om att kärleken är viktig och att färg, ekonomi, religion och sånt är världsliga ting. Men exakt HUR många är vi i den här föreslagna relationen? Hur många fler än jag har fått ditt fina mail med ditt fina förslag? Jag vet inte om jag är beredd att dela dig med flera och dessutom helt okända! Det känns lite äventyrligt om du förstår hur jag menar. Dessutom har Närbo lite invändningar mot det här men det kanske inte är något problem för dig. Han blev så putt kan jag tala om, när jag läste ditt mail för honom att han gick och la sig på madrassen i vardagsrummet. Så jag vet inte jag...tycker du att jag ska dumpa honom till förmån för en vilt främmande kvinna?
Sen är jag också väldigt nyfiken på var du hittat min profil? Mig veterligen har jag inte lagt ut någon profil, varken min egen eller någon annans, för dig att hitta. Men kärlekens vägar är ju underliga så vem är jag att ifrågasätta sånt.
Ja men du, vi kan väl höras lite mer i fler mail så vi får lära känna varandra lite bättre först. Är det ok för dig? Och kanske en diskret avsändaradress också så att inte Närbo blir putt igen, onödigt då jag ju inte bestämt än om det är han eller du som ska få bo i mitt hjärta.
Madam Eva
Hello my dearest,
How are you today, I hope all is well with you .I am sorry to worry you with my Proposal for a relationship with you, but I know that you will grant my request in good faith and understanding, My name is Jane, I just went Through your profileI have no options than letting you Know that I am interested in having a relationship with you, I will also like to Know you the more, you can send an email to my email address so that I can send you more details about my self Including my picture. I believe we can move from here. But bear in mind that Love has no colors barrier, no educational back ground barrier, no socio-economic Barrier, religious, language, nationality or distance barrier, the only important Thing there is love. I am waiting for your mail to my email address above. Yours Sincerely
Miss Jane
Hej mina käraste,
Hur mår du idag, jag hoppas allt är bra med er. Jag är ledsen att oroa dig med mitt förslag till en relation med dig, men jag vet att ni kommer att bevilja min begäran i god tro och förståelse, Mitt namn är Jane, jag bara gick igenom din profileI har ingen alternativ än att låta er veta att jag är intresserad av att ha en relation med dig kommer jag också vilja veta dig mer kan du skicka ett mail till min e-postadress så att jag kan skicka dig mer information om mig själv Inklusive min bild. Jag tror att vi kan flytta härifrån. Men ha i åtanke att Love har inga färger hinder, inga pedagogiska tillbaka marken hinder, inga socioekonomiska Barrier, religion, språk, nationalitet eller avstånd hinder, det enda viktiga är kärleken. Jag väntar på ditt mail till min e-postadress ovan. Med vänliga hälsningar
Miss Jane
Kära Miss Jane!
Jag mår alldeles utmärkt, tackar som frågar. Hur har du det själv?
Jag håller med dig om att kärleken är viktig och att färg, ekonomi, religion och sånt är världsliga ting. Men exakt HUR många är vi i den här föreslagna relationen? Hur många fler än jag har fått ditt fina mail med ditt fina förslag? Jag vet inte om jag är beredd att dela dig med flera och dessutom helt okända! Det känns lite äventyrligt om du förstår hur jag menar. Dessutom har Närbo lite invändningar mot det här men det kanske inte är något problem för dig. Han blev så putt kan jag tala om, när jag läste ditt mail för honom att han gick och la sig på madrassen i vardagsrummet. Så jag vet inte jag...tycker du att jag ska dumpa honom till förmån för en vilt främmande kvinna?
Sen är jag också väldigt nyfiken på var du hittat min profil? Mig veterligen har jag inte lagt ut någon profil, varken min egen eller någon annans, för dig att hitta. Men kärlekens vägar är ju underliga så vem är jag att ifrågasätta sånt.
Ja men du, vi kan väl höras lite mer i fler mail så vi får lära känna varandra lite bättre först. Är det ok för dig? Och kanske en diskret avsändaradress också så att inte Närbo blir putt igen, onödigt då jag ju inte bestämt än om det är han eller du som ska få bo i mitt hjärta.
Madam Eva
En oväntad majbrasa
Här i stugan hålls vi inte med majbrasor precis men vi trodde att grannen med nyhuggen skog skulle passa på och bli av med grenar och barr och sånt. Och rätt fick vi. Vad vi inte räknat med var att även vi skulle hamna vid (inte I, utan vid) samma brasa. Men det gjorde vi, manskören uteblev men vi tröstade oss med vin, kaffe, grillad korv och mer starka drycker.
Normal läggdagstid här i stugan brukar vara 10, när vi gäspat käkarna ur led framför elden i öppna spisen. I natt var nog klockan halvtvå innan John Blund stängde igen korpgluggarna på oss.
En smula trött idag. Inte bakis men trött.
Får jag gå och lägga mig nu?
Normal läggdagstid här i stugan brukar vara 10, när vi gäspat käkarna ur led framför elden i öppna spisen. I natt var nog klockan halvtvå innan John Blund stängde igen korpgluggarna på oss.
En smula trött idag. Inte bakis men trött.
Får jag gå och lägga mig nu?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)