Jag sitter här och tittar på Extrema samlare på trean.
Och det är då jag säger "ursäkta mig men..."
Det sista jobbet på jorden, nä, inte ens det. Ett jobb jag aldrig skulle ta, jag skulle hellre svälta ihjäl, är städpatrall till såna här "samlare". Min lösning på problemet är att elda upp skiten.
Men vad i hela helvete är det för fel på de här människorna?
Kom inte och påstå att det handlar om nån "sjukdom" för det köper inte jag.
Lathet tror jag bestämt att det kallas.
Jag blir så infernaliskt provocerad av det här programmet och det skulle man förstås kunna analysera om man ville. Jag skiter i det och frossar i rysningar och random utkastade omdömen om de här varelserna som inte bara lever så här för sig själva utan låter sina barn växa upp i skiten. De tar sig knappt fram bland gamla kålhuvuden, ruttnade pumpor, trasiga leksaker, oanvända akvarier, utspillda flingor, mjölk som såg sina bästa dagar för 10 år sedan.
Jag brukar vara ganska tålmodig och "förstående" men det här finner jag fullständigt vidrigt och inte alls nån jävla sjukdom, så vida lathet inte klassas så.
8 kommentarer:
Håller inte med dig!
Jo visst, det är jäkligt provocerande och man tycker att de bara borde kunna skärpa till sig, men det är inte riktigt så enkelt, det här är faktiskt en slags sjukdom.
Har du sett flera av programmen? Jag tycker att det är tydligt att det här verkligen handlar om tvångssyndrom för många av dem. Tveksam i några av fallen (kanske i fallet med kvinnan med ruttnade pumpor t.ex.), men i de flesta tycker jag att det är tydligt att det är en sjukdom och att det är professionell hjälp de behöver.
Tvångssyndrom är jättesvårt att förstå om man inte har det själv. Det ter sig helt ologiskt, man förstår inte varför dom inte bara skärper sig och beter sig som folk. Men så enkelt är det inte. De kan inte, vågar inte, förmår inte, behöver hjälp.
Det är vad jag tror.
Någon särskild; Jo, du har säkert rätt och i slutet av programmet sa jag faktiskt också "Jag tar tillbaka, kärringen är skvatt galen". Fast en del av de här samlarna man visat är inte mer sjuka än du och jag. De har på något vis kommit efter med städningen och sen aldrig orkat komma ifatt eller nåt.
Och ett internt skämt oss två emellan; Varför kan de inte bara skärpa till sig? ;D
Tydligen har programmet den effekt programmakarna har eftersträvat, folk blir upprörda och börjar diskutera varvid fler tittar på programmet. Säger jag som inte alls sett ett enda av dom, viste inte ens att det fanns.
Cici; Du lär överleva utan detta program.
Någon särskild igen; Negerbudda håller med dig.
Men är inte allt en sjukdom nu för tiden?
Nilla; Jo kanske men i det här fallet tror jag egentligen att Ingen särskild har rätt och att jag är trångsynt men det där programmet gör mig helt matt!
Negerbudda är en klok man! :)
Jag blir också matt av det och lite skrämd. Just därför kan jag inte låta blir att titta.
Det här skulle kunna hända mig. Eller ännu mer troligt och mer skrämmande, någon mig mycket närstående, som redan har diagnosen, bara andra symptom.
Är det lättare att förstå och acceptera de som tvättar sina händer väldigt mycket, eller behöver kontrollera spisen eller dörren orimligt många gånger?
Deras sjukdom (eller problem eller störning eller vad man nu vill kalla det) har samma grundorsak (tvångstankar), men de hanterar det med olika typer av tvångshandlingar.
Någon särskild; Ja jag tror faktiskt att det är lättare att förstå, åtminstone för mig. Gillar inte att bli smutsig så jag förstår att man vill tvätta sig ren...Det här att samla på sig grejer blir på något sätt motsatsen.
Men du har naturligtvis helt rätt. Jag kräktes ur mig min trötthet lite för oreflekterat.
Skicka en kommentar