Att ha tv är i en del fall rätt frustrerande. Jag tittar på Arga snickaren på femman. Men snälla nån, vad är det för människor?
Dagens huvudpersoner, Matilda och Nenad...Varför lever de ihop? Hur kan någon ha så dålig självinsikt som denna kvinna? Och hur kan någon vara så förbannad lat?
Om de la ner energin på att jobba istället för att gnälla skulle de ha en fix och färdig lägenhet, en helt fantastisk boning. Jag antar att det är lättare att gnöla på varandra och påpeka varandras brister istället för att ändra på sina egna.
Jag blir inte arg, bara trött. Och så känner jag en enorm tacksamhet över att Närbo och jag sällan eller aldrig bråkar. Eftersom han är "händer aldrig" och jag är "fort och fel" så har vi lärt oss att lyssna på varandra, fråga när vi inte begriper, föra fram egna idéer och jämka tills vi är överens. Det handlar inte om kompromisser utan om att tillsammans, med våra enskilda styrkor komma fram till bästa lösningen. På resan har vi lärt oss att läsa av varandra, när det blir för mycket, när orken inte räcker och backa undan för att inte skapa bråk.
Fördelarna är uppenbara och framförallt så händer saker och det blir rätt! För hans "händer aldrig" innebär att vi drar ner mitt tempo och hinner tänka efter och mitt "fort och fel" leder till att saker och ting faktiskt blir gjorda och att det ligger lite eftertanke bakom.
Vilken skön kombo!
7 kommentarer:
Negerbuddha och hemska tvillingen är i sanningen en skön kombo. Lite oväntad, kanske, men just därför desto skönare. Grattis!
Grattis och med er humor, på olika sätt blir det ju roligt också.
Markattan
Är Närbo att föredra framför Sambo kanske?
Önskar att jag också kunde vara så där förståndig.
Vem är jag; Tack, ja lite oväntad, det håller jag med om...men härlig!
Markattan; Visst, i detta hus sägs det så mycket tossigheter att man kan garva rumpan ur led, you know.
Cici; Tja, jo, i det här fallet. Eller, vi skulle kunna vara sambo också på heltid men det är nog gott för både mig och Närbo att ha varsitt krypin...och så nära, bara att traska över vinden så är man framme. Men så här års är vi ju sambo faktiskt. Vi lever i de bästa av världar på något vis.
Förståndig verkar du vara tycker jag.
Ni har det som vi har det. Skönt när man har blivit lite klokare och skönt när man insett att allt inte är svart eller vitt.
Bara att gratulera! :)
Såg också det programmet och förundrades liksom du...
Du och Närbo låter som ett lyckat par, grattis till det. Själv tänder jag och maken snabbt till, men det går lika fort över och vi är aldrig långsinta och vi kan prata och resonera och attackerar aldrig varandra för att såra. Det funkar bra det också!
Wettex; Visst är det skönt trasan. Grattis till er också.
Speja; Så länge man vet varandras egenheter och accepterar dem så funkar det ju. Tack för grattis.
Skicka en kommentar