En vecka till ska vi vara kvar, en enda vecka och sen bär det hem till centralvärme, snabb uppkoppling, soptunna utanför dörren och promenadavstånd till jobbet.
Vi höstar in idag. Källvattenanläggningen är bortkopplad för sista gången. I vår behöver vi inte stå ute på tunet och kämpa med en trilskande pump. I vår behöver vi bara sätta på strömmen och låta pumpen jobba!
Den här veckan ska vi köra hem grejer till stan, flytta in utemöbler, skörda de sista tomaterna och strunta i att det är 7 månader kvar innan vi kan flytta hit igen. Haha, det lär ju gå bra...eller inte. Det räcker med att titta på katterna så drabbar mig det dåliga samvetet, utekatterna som i en hast ska förvandlas till innekissar. Utan råttjakt, utan smygande på småfåglar. Utan möjlighet att springa fritt. Sa jag att jag återigen tittar på hus på landet för mig och katterna?
9 kommentarer:
Usch ja, förstår verkligen att det blir svårt. Och katterna, hur ska det gå?
Markattan
Kanske har kissarna varit med om denna flytt förut.... Det kan gå bättre än man tror, även om det blir lite extra jamande i början. Lycka till!
Markattan; Tja, vi lär nog överleva.
Gökboet; Jo, de är vana, iallafall äldsta kissen. Men att byta från "hela världen" till en tvåa i stan kan ju ge vem som helst slag. Jag misstänker att det blir en hel del bråk innan vinterron infaller.
7 måndader går fort, svisch bara så är su där igen :O)
Men hus på landet kunde ju va nåt förståss....
Jag bor på landet, men längtar ändå till en lite mysig stuga, lite sparatnsk, tyst och alladeles för mig själv....
Konstigt, hur det kan va?!
Pillargon: Jo jag är priviligierad som får leva i de bästa av världar! Och bara jag kommer till stan så är det också ok.
Du får väl inte heller samma möjligheter att springa fritt, antar jag.
Nilla; Just den detaljen är inte något större problem hur otroligt det än kan verka. Jag springer högst motvilligt (läs tidigare inlägg i frågan) och extremt sällan! Jag springer bara om någon lockar med något gott och platsar snart i Biggest loser! Däremot får jag vistas utomhus utan sällskap även i stan.
Det kan ju fungera att släppa ut katter även i stan. Mina båda klarar det fint. Fast det är ett jäkla springande upp och ner för trappen med dem, när man bor på tredje våningen. Men jag försöker tänka positivt - jag behöver motionen, periodvis är det min huvudsakliga motionsform.
Någon särskild; jo visst, men jag skulle inte förlåta mig själv om det händer något.
Skicka en kommentar