måndag 11 oktober 2010

Saker som gör mig galen

Jag är en känslomänniska. Det syns omedelbart på mig om jag är glad, arg, ledsen, uppgiven eller vad det nu kan vara. Med åren har känslorna dämpats. Jag blir inte fullt så förbannad så kvickt som förr om åren. Jag blir sällan lika hysteriskt fnissig som när jag var ung.
Men det finns fortfarande saker som kan driva mig till vansinne. Då jag blir så blixtrande förbannad att omgivningen blir rädd för mig. Då eftertanken kommer en halvtimme senare och jag står där i förödelsen och måste städa upp efter mig.

Företeelser som gör mig spattig av ilska:

1. Ljudet av en motorsåg.
2. Hett vatten som jag bränner mig på när jag ska vrida ur disktrasan eller diska.
3. Saker som bara skaaaaa fungera men som vägrar att göra det.
4. Förpackningar som är inbrottssäkra.
5. Förpackningar som är inbrottssäkra som plötsligt går sönder.

Just det sista inträffade för en stund sedan när jag skulle öppna en förpackning med juice. Och när jag väl fått upp den där satans korken så bestämde sig hela hällanordningen att ge upp med påföljd att jag fick hela vardagsrumsbordet samt mattan under bordet nerspilld med kladdig juice. Resten av innehållet fick hällas upp i tillbringare som sen skulle in i kylskåpet. Kannan var förstås för hög för att få plats på en enda utav hyllorna och jag var därmed tvungen att möblera om i kylen. Tömma två hyllor, ta ut den ena, sätta in den på en annan nivå....Och då går inte det!!!
För dörren går inte att öppna så mycket att man kan flytta om hyllor hur som helst! Inte med mindre än att man drar fram hela kylskåpet.

Och Närbo sitter i vardagsrummet och undrar snällt om jag behöver hjälp men efter mina fräsningar inser att det är läget att vara tyst och låta mig sköta mig själv.

Nu står kannan i kylen, gud vet hur det gick till. Ibland tror jag att högre makter inser att nu har människan fått nog, nu är det dags att sluta jävlas med henne. Så måste det ha gått till med flyttandet av hyllplanen!

Jo, en sak till som gör mig lack, folk som inte tar sitt ansvar utan skyfflar över det på någon annan. (I det senaste fallet är någon annan lika med undertecknad så klart)

Det är nog bäst att jag går och lägger mig nu och blir snäll igen. Nån brukar ju säga att man ska vara det, snäll alltså.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Undrar varför jag känner igen mig... senast var det ugnsluckan, eller snarare den där lilla öppningsgrejen, som gick sönder, trillade i småsmulor ner mellan de båda ugnsluckorna. Kunde efter viss möda få loss skiten. Åkte till fackbutiken, där de naturligtvis inte hade den modellen på ugnsluckeöppningsgrejen. Köpte en liknande typ och kunde förstås inte få dit den när jag väl kom hem. Sonen bortrest en vecka, så... ja det blev en trerätters mutmiddag för en praktisk, händig person, som väntat över ett år att bli bjuden på mat. Jodå, han fixade det och även lite andra småprylar när han ändå var igång.
/Småländskan

strandskatan sa...

Oj,oj,oj ..hela situationen känns bekant ! En enda sak skiljer : jag har ingen Närbo som frågar om jag behöver hjälp ! Kanske tur det förresten efterom "svavlet osar" här lite då och då. Allt skall ju fungera.. så är det bara !
Jag är säker på att du blev snäll igen ganska omgående.

Den hemska tvillingen sa...

Småländskan; Tur att man har händiga människor i sin omgivning. Nu är det så att i det här huset är nog jag den mest händiga men också den mest koleriska. Så jag ger mig ju ofta på saker som jag tycker ska vara enkla....vilket lett till att jag bland annat kortslutit halva köket. Tja, man kan ju inte lyckas alla gånger ;-)

Strandskatan; Jag blev snäll på en gång. Och här osade väl inte så där vansinnigt mycket svavel den här gången...men du skulle varit med när jag skulle skruva upp en lampjävel (ursäkta) under skåphelvetet (förlåt) i köket hemma i stan. Såna där gedigna skåp sen 50-talet, hårt trä....stenhårt! Trodde att jag skulle få en hjärtinfarkt av ilska. Jag tror att Närbo den gången lärde sig att det är lika bra att hålla tyst och tassa iväg tills det lagt sig....för det gör det fort!
Inte är det vackert med sådan ilska men det är sällan man ser det... ;-)

Anonym sa...

Jodå, händig har jag varit i hela mitt liv, renoverat, snickrat, tapetserat, byggt om... det mesta. Men... numera blir jag bara så förbannad när det inte funkar! Då är det bra att kunna laga mat också.
/Småländskan

nillas liv på pinnen sa...

Alltihop är 30-åringarnas fel. Det är min teori.