Jag har framfört välförtjänt beröm till två
personer idag. En tog emot, tackade och glade
sig. Den andra kom och frågade hur han skulle
tolka mina ord. Vi känner varandra rätt väl ska
tilläggas, så där som man gör när man jobbar
ihop. Han visste alltså inte om jag menade vad
jag skrev eller om jag var ironisk.
Bäst att tänka sig för när man berömmer, synd
om sånna pärlor uppfattas fel ju.
5 kommentarer:
Jag känner igen detta.
Till slut känns det som om man får förklara det självklara så att det till slut känns ganska så..fel..
suck
Ja varför är det så svårt att få folk att ta emot komplimanger och som du säger, beröm?
Inte så konstigt. Kommunikation lämnar ofta utrymme för missförstånd. Särskilt den skrivna, för som jag uppfattade det var det ett skriftligt beröm du hade gett.
Vad bra att han kom och frågade, så de blev klarlagt vad du menade!
Ja, jag klandrar honom inte för att han inte
visste hur att tolka mina ord. Han känner ju
väl till min ironiska ådra!
Oj, då, så kan det gå...
Men huvudsaken är ju att det blev rätt!
Och beröm, det är vi inte vare sig givmilda eller bortskämda med, konstigt att det ska va så svårt...
Skicka en kommentar