onsdag 29 september 2010

Om att få en chans

Jag känner en hel drös föräldrar som har barn, oftast söner, som har det väldigt jobbigt i skolan. En del av de här barnen har diagnoser som ADHD och liknande. De har svårt med koncentrationen, svårt i många fall med impulskontroll och blir lätt provocerade av omgivningen.
Min egen son hade ingen trevlig skoltid och väldigt lite stöd. Han har ingen diagnos trots att skolan (skolorna han gick på) kämpade hårt för att få till utredningar som skulle visa "vad som var fel på honom". Jag gick aldrig med på det där eftersom jag är övertygad om att det inte finns någon diagnos att sätta på honom. Och oavsett så är skolan, enligt skollagen, skyldiga att ge varje barn det stöd som just det barnet behöver. Och varför funkar det inte då?

Just nu är det en kille som trots alla odds fick godkända betyg i grundskolan och kom in på just det där programmet han ville gå. Programmet drivs av en friskola som i sin egen beskrivning är vana att ta emot elever med diverse problem som just ADHD till exempel. Och nästan för första gången under sin skolgång känner han motivation, han vill verkligen gå programmet, han vill verkligen klara det här. Men han har ju fortfarande sina problem med koncentration och att kontrollera sin ilska som lätt poppar upp när han blir provocerad.
Och dessvärre har han gjort några grejer, bland annat sparkat sönder en fönsterruta, vilket han blev avstängd från skolan för, och han har hotat en kille som provocerade honom. Och nu är han avstängd igen. Utav en rektor som inte har koll för fem öre. Som köper att andra "är rädda". Men som inte för en sekund har den här grabbens bakgrund eller problem med sig i sitt ageranden.
Men vänta lite nu...hade inte den här skolan vana utav att ta emot elever med den här typen av problem? Jo, de säger det, men deras agerande talar ett helt annat språk. Och nu säger rektorn att grabben nog inte kan komma tillbaka utan bör gå i en annan skola.
Ja det lär ju verkligen lösa problemen, åtminstone för skolan i fråga. Men vad säger det killen? Som verkligen har ansträngt sig, som äntligen hittat något han vill? Vad får han för budskap som genom större delen av sin skoltid fått höra att han måste skärpa sig, bli som andra och andra välmenande men felriktade råd? Och detta i en tid när individualismen firar triumfer.
Hur vore det att skolvärlden, kommunal eller fri, tog och levde upp till skollag och sina egna fina ord?
Hur vore det om vi praktiserade den fina tanken att alla förtjänar en andra chans?
Hur vore det om vi visade våra ungar att vi inte sviker dem utan finns med hela vägen med stöd, krav i lagom stora doser och med glädje och respekt? Hur vore det om vi som är vuxna stod för de värden vi förväntar oss att ungarna ska stå för?

Och hur kommer det sig att när en unge hotar en kompis som provocerat honom svårt så gör skolan en polisanmälan men när en lärare hotar en elev till livet så gör skolan ingen polisanmälan, den gör inte ett skit! Hur kommer det sig? Nu hände inte dessa två saker på samma skola eller samma elev....men för mig är det ett tydligt exempel på att det gäller andra, hårdare regler för barn än för vuxna och det har jag jävligt svårt att fatta.

Det gör mig så ont om de här eleverna.

8 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Många vuxna ordar vitt och brett om hur barn ska förväntas göra, men det koker ner till att vuxna själv måste vara ett föredömme och är dom det?

Vanligtvis tyvärr inte...

Den hemska tvillingen sa...

Oslo; I skolvärlden har jag sett väldigt få exempel på goda föredömen!

Cina sa...

Åh, vad jag håller med dig! Jag känner också med de här eleverna!! VET ju att det går att komma tillrätta med mesta om man bara blir lyssnad på, förstådd och trodd. Man får bara inte vända dem ryggen! Önskar jag kunde skicka styrkekramar till både grabben och föräldrarna så de orkar kämpa på och en smocka till skolledningen som inte tar tag i saken ordentligt utan bara skyfflar det ifrån sig! Man får bara inte göra så!

Den hemska tvillingen sa...

Cina; Nej, jag blir så jävla trött på det där jävla smitandet.

nillas liv på pinnen sa...

Åh, vad mycket jag har att säga om detta. Bland annat har Cina rätt i att det handlar om huruvida eleverna blir lyssnade på, tagna på allvar och omtyckta. Jag har som både lärare och förälder sett så många exempel på unga människor som ändrar ett "dåligt" beteende (som kan vara en sund reaktion!) till ett bra för att de blir behandlade med respekt och värdighet.
Jag har många gånger tänkt att jag skulle vilja starta en skola för elever som upplevs som "hopplösa" för att det inte finns några hopplösa. Och för att jag, av någon anledning, trivs bäst med just denna kategori. Jag tror det har att göra med att de inte anpassar sig till det som inte är bra för dem utan reagerar istället! Att sen inte vuxenvärlden alltid kan tolka och fatta vad beteenden står för är bara sorgligt för dessa ungar. Och det är verkligen inte deras fel! Det finns SÅ många olämpliga vuxna i skolvärlden.

Den hemska tvillingen sa...

Nilla; Jag har nog lika många tankar om detta som du och har femtielva gånger tänk just att man borde starta en skola för de här kidsen. Vi borde AGERA!!!

Nilla sa...

Jaa... Men förutsättningarna ökar inte nu med Alliansens skolpolitik. Jag har som förälder tagit en del jävligt jobbiga konflikter med skolan och fått känna på hur liten man kan vara i förhållande till den myndighet skolan är. Kanske skriver jag om det i något sammanhang någon gång.

Ingen särskild (mamma till en mycket särskild pojke) sa...

Å, det gör mig så ont om alla de här barnen också!
Men ditt inlägg gör mig gott. Tack! Jag blev alldeles rörd!
Och tack Cina, kramen gick fram :)

Ja, vad ska vi göra, vi som ser hur de här barnen och hur vi föräldrar blir behandlade. Vi som samlat på oss all den här erfarenheten av vad som fungerar och inte fungerar?

Och vad ska man göra som förälder när man sitter mitt uppe i det? Var ska man vända sig? Var finns stöd att få, när skolan inte kan och vill och bara slår i från sig. Och BUP bara hanterar vissa delar, och kommunen andra?
Är det nån av er andra som har tips? Det var ändå lite lättare när det handlade om grunskolan, nu är det gymansiet, och dessutom en friskola.