I hela mitt liv har jag funderat på en sak, från det jag var liten flicka till nu när jag själv är en av dem som mina tankar handlar om.
När jag var liten undrade jag över, och fnissade åt, de "tanter" som fanns i omgivningen. Det var en alldeles särskilt situation som fick mig att flina. Och jag är säker på att ni alla känner igen den här bilden.
En unges mamma ska jaga ifatt sin telning eller springa efter glasspappret som virvlat iväg i vinden. Ja, av en eller annan anledning fick de här kvinnorna bråttom och måste springa. Men de sprang ju så fånigt att stora skrattanfall for genom kroppen. De kutade gärna med armarna tätt intill magen och med små skuttande steg som om de var rädda att tappa något...men vad? När jag var liten tänkte jag att de kanske hade ett ägg mellan skinkorna. Och så skrattade jag ännu mer.
Och alltså, jag tänker fortfarande på det där men jag har slutat skratta. Eller skrattet har kanske snarare fastnat i halsen. I torsdags var jag tvungen att göra en liten tjurrusning och jag vet nu varför de höll armarna så där. Jag vet varför stegen var skuttande. Jag vet och det är fan inte roligt!
Armarna hålls strax under bröna för att de (bröna alltså) inte ska komma i sånt gung att de hoppar upp framför ögonen och skymma sikten. Stegen är små och försiktiga för att inte rumpan ska hamna i knävecken...för tänk om den stannar där!
Nää, det är fan inte roligt alls!
11 kommentarer:
Det var HEMSKT roligt tycker jag!
Näe?
GI GI GI
Markattan, som kan ta ut stegen
Hehe, men man behöver ha byst för det....
Armarna kan slänga om man är som mig, platt!
Svampen på väg!
Ha,ha,ha ... ja, här skuttas det inte omkring just av den anledningen.Vem vill väl ha ett par bröst som klappar till hakpåsarna. Inte hoppar jag rep längre heller och helst skall jag inte ens nysa (fast det har en annan förklaring).
... tyckte också att det var roligt! Och fattar precis!
Cici; Tycker du?
Oslo; Joo, faktiskt!
Markattan; Mmm
Pillargon; Sant!
Strandskatan; Vet precis vad du pratar om men jag kan återigen nysa. Som ett nytt liv! Gör nåt åt det!
Cina; Och ändå tycker du att det är roligt? Glad att glädja dig! :-)
Hahahahahaha! Jätteroligt!
Själv springer jag ganska smidigt och snyggt, om jag får säga det själv.
En helt annan sak. Du skrev på min blogg om måleriet en gång. Att du var lite intresserad av en tavla eller så. Fortfarande? Har nämligen tagit fram grejerna igen... Motiv?
(blir alldeles svettig av min framfusighet, men man måste ju våga och nu har jag blivit så gammal så jag vågar). Over and out.
Nilla; Grattis till dig. Klart du får skryta!
Cina; Ja OM jag är!!! Motiv? Kanske något blommigt i röda nyanser! Kostnad??? Jätteglad att du frågar!
fniss.
Ja, det känns igen.
Jisses.
Smidig som ett kylskåp är vad jag är.
Skicka en kommentar