Ja nu pratar jag inte om det där dansprogrammet utan om det som händer i mitt liv och i familjen.
Jag fick en akut-tid på röntgen och var där i går.
MR av både nacke och ländrygg samt kontraströntgen. Och efter det gick jag hem över skogen. Och det gick så himla bra att gå. Inte ett dugg trött i benen men kände mig lite domnad i fötterna.
I dag ringde Valter och meddelade resultatet. Inga nya inflammationshärdar vilket inte säger att det inte finns någon men de syns inte iallafall. Den inflammationshärd man konstaterat finns kvar. Och det gjorde mig en smula förvånad med tanke på att jag är så mycket bättre.
Nåja, jag är bättre och det är huvudsaken. Fortsatt sjukskriven ett tag till och tillsagd att ta det lugnt för att inte riskera att jag blir sämre igen. Så, lugn och ro samt promenader. Och jag är en lydig patient och gör som jag blir tillsagd.
Och i går ringde den stockholmsbaserade dottern och var ledsen. En uppsats som måste kompletteras och en sprucken relation. Och vi vet ju alla att det går över och att bättre dagar kommer men just nu är det sorgligt, ledsamt, jobbigt och som mamma lider man med sitt barn.
Uppsatsen hjälps vi åt med och resten får lösa sig.
Nu blir det studieuppehåll och letande efter nåt litet jobb som ger överlevnadspengar.
9 kommentarer:
Känner med både dig och din dotter! Hoppas att du verkligen är en lydig patient och inte hittar på några dumheter. Trevliga Valter har nog fullt upp ändå ;-)
Gökboet; jag är lydig och Valter ska på semester så honom går det alls ingen nöd på.
Tack för omtanken, den värmer ska du veta.
Men, va bra! Att man inte hittade nåt mer skumt på röntgen alltså :)
Dottern, var ju lite ledsamt, men som sagt, det löser sig ;)
Så skönt att höra att det går åt rätt håll. Men det var väl en attans enveten inflammationshärd som inte vill ge sig... "Bare dra" skulle jag vilja säga !
Å du.. lyd alla goda råd och ta det försiktigt med kroppen !
Ja, de barna, de barna ! Stackars liten dotter ! Jag förstår att modershjärtat gråter med henne !
Med gott stöd av en klok moder så brukar det alltid lösa sig. Men visst gör det ont !
Kram
Pillargon; Ja bra och dåligt, precis så är livet ju.
Strandskatan; Ja det gör ont, i dotterhjärtat och i modershjärtat men det går över. Och när man blir äldre kan man le åt att man var så förtvivlad.
Kram till dig.
Å, så skönt att höra att det känns bättre! Men hur är det med överkroppen? Hade Valter nån idé vad domningarna där kunde bero på, nu när de inte hittade någon ny inflammationshärd?
Jobbigt det som händer dottern. Men tur hon har en mamma som du, i alla fall.
Någon särskild: Valter har inga teorier men det kan finnas härder fast de inte syns på röntgen. Eller så är det så att jag är felkopplad fast det är min egen teori.
Ja, det är tufft att få sitt hjärta krossat men det läker ju i regel ihop igen med tiden.
Och du....TREVLIG HELG!!!
Just det, det är bara att lyda doktorna goda råd! Så bra att du känner att det går att bättrehållet till i alla fall. Det gäller säkert att ha tålamod.
Krossade hjärtan finns det gott om, men det är ju aldrig någon tröst att höra. Hoppas att hon har goda vänner som tar hand om henne nu när det känns deppigt.
Vore kul om vi bodde närmare, då skulle vi kunna slå ihop våra promenader.
Skicka en kommentar