Inte gör det mig nåt...

...att det bara är två arbetsdagar kvar av den här veckan.
Lider inte heller utav tanken att helgen är lång och innehåller 5 lediga dagar.
Och inte svider det att nästa vecka består av 4 arbetsdagar.
Sämre kan man ha det!

Det knallar

Och om ni tycker att det är tyst här på Den hemska tvillingen så är det helt rätt.
Trött och orkar inte riktigt med att blogga eller skriva kommentarer.

Sover istället eller plockar nässlor och gör god soppa på, det är lite olika det där. Beror på vilken tid på dygnet det är.
Ibland slår jag på stort och kokar en pannacotta men det är sällan. Det har faktiskt bara hänt en enda gång i dag. Å andra sidan har jag bytt lampa (ej glöd utan hela anläggningen) i badrummet.

Så nu ser ju att det är en faslig aktivitet på mig trots att det pirrar i fötterna och rinner kallt vatten längs ryggraden.

En del är så bra att man häpnar

Återigen var jag tvungen att kontakta neurologmottagningen eftersom domningarna tilltar. I går ringde jag och blev snabbt uppringd för att avlämna rapport som vidarebefodrades till "min" neurolog. Och jag hann väl knappt lägga på luren innan jag hade honom i örat med en fråga om jag kunde komma upp till mottagningen i dag. Självklart kunde jag det.
I morse när jag var på väg till jobbet ringde en sköterska från sagda avdelning och undrade om jag fått beskedet att jag fått en tid! Hon hade på sin resa till jobbet oroat sig för att de missat att meddela mig! Jag blir alldeles stum över sådan omtanke.

Så, nu är det igång igen med tilltagande domningar som den här gången påverkar blåsa och tarm. Kul? Inte mycket!
Ny magnetröntgen är beställd men jag tror ju inte att det är någon större förändring.

Plats

I lördags åkte vi till XL Bygg (min favvobygghandel) och hämtade ett helt gäng tillsågade MDF-skivor. Sen byggde vi fyra lådor med lock och botten. Därefter la vi en massa saker vi inte vill eller behöver ha framme i lådorna, la på locken och sen piffade vi installationen med madrasser och kuddar. Soffa och två extrasängar i ett. De smalrandiga "kuddarna" härrör från den gamla, fula furugruppen som nu satt sin sista potatis i detta hem. De ska bytas ut när jag har hittat de perfekta kuddarna att ha där istället.
Ja och så ska lådorna få hjul och färg men det är en senare historia.

Överdrivit en smula?

Somliga har dragit iväg till nån gudsförgäten håla, förmodligen för att smygäta ohälsosamt mycket skräpmat och lägger under tiden över ansvaret för sin insamling på oss. Vi tappra själar som läser hans blogg ska nu ansvara för att hans mustachkampanj mot prostatacancer klättrar i resultatlistan.

Jag förväntar mig att hans prostata personligen skickar ett stort tack för den tjänsten!

Och som den ansvarstagande människa och vän jag är har jag bidragit till insamlingen inte mindre än två gånger. Och sen gick jag och klippte mig trots att mina pengar tog slut där ihop med insättning nummer två. Ett dåligt beslut skulle det visa sig. Se nedan.



Det räcker väl för höge farao att jag skickar mina sista slantar till detta behjärtansvärda ändamål? Att få en mustach som tack för hjälpen tycker jag är en smula magstarkt. Och den där Bolognaresan lär man kunna se sig om efter, inte fan slipper man igenom passkontrollen med den där jävla håriga larven under näsan.

Jag känner mig därför förhindrad att göra ytterligare offer och gåvor till insamlingen för endast Gud, och Cancerfonden kanske vet vad som kommer att hända med min kropp då.

Men du som ännu inte skänkt en slant kan göra det här.

Gallup forts

Ok, det råder alltså delade meningar om vad som är mest pinsamt enligt kommentarerna i gårdagens inlägg.

Jag började fundera på det här igår efter att jag observerade att en kille på jobbet gick med gylfen öppen. Det jag först ser hos en människa är tänderna. Det lär vara ett beteende som finns kvar sen man var liten. Eftersom munnen rör sig så är det den en bebis fäster blicken på. Men det ser ju inte så artigt ut att sitta och glo folk i munnen så då måste man titta på något annat och mina ögon vill ofelbart hamna i mittregionen. Åtminstone när det är en man som står framför mig. Jag antar att det här är exakt samma beteende som driver män att kika på tjejers bröst och rumpa.
Så fånigt va.
Och nej, jag säger inte alltid till. Det borde man kanske?
Men killen igår kände jag att jag skulle säga till så det gjorde jag.

Gallup

Vad är mest pinsamt - att gå omkring med öppen gylf eller att vara den som ständigt ser att någon går omkring med öppen gylf?

/frågvis_62

I lyckans land

Titta, jag fann regnbågen.

Inte bara en, utan två!


Det måste betyda tur!

Glad i dag

Alla som känner mig vet att jag är en språkpolis av Guds nåde. Well, det var väl att ta i kanske, men jag kan liksom inte läsa en text utan att lägga märke till syftningsfel, meningsbyggnadsfel och stavfel. Och jag har faktiskt jobbat en period med textgranskning så man kan väl säga att jag då i alla fall var proffsgranskare. Under mitt bloggliv har jag väldigt medvetet låtit bli att kommentera dylika fel även om det skriker i mig varje gång jag ser något riktigt tokigt. Men det är ju så fint att på nätet får vem som helst uttrycka sig och det gäller ju även den som inte är jätteduktig på att skriva grammatiskt korrekta meningar. De flesta har ju intressanta saker att berätta även om det blir lite fel i orden.

Nu vill jag inte på något vis påstå att jag aldrig skriver fel, att jag aldrig är osäker på stavningen av nåt ord eller att jag i övrigt är perfekt och felfri. (Men jag kommer bra i nära i de flesta avseenden känner jag nu ;) ) Och jag är väldigt nöjd med mitt beslut om att inte kommentera andras tillkortakommande i detta avseende eftersom Närbo i går gjorde mig uppmärksam på att jag skrivit helt galet. Han upptäckte det när han en sällsynt gång läste några av mina blogginlägg.

För några dagar sen skrev jag ett inlägg med rubriken Tisdagsstatus. Ett citat därifrån ser ut så här "Några dagar in på säsongens stugboende har själen kommit till ro. Skaffade mig busskort i dag och tog bussen hem. Lämnade bilen i stan eftersom väglaget inte är helt tillförlitligt. I morse låg det ett litet snötäcke på backen när jag skulle iväg. Det gick bra men kändes inte tryckt för fem öre."

Tryckt??? Det skulle förstås vara tryggt! Min första spontana reaktion var att genast gå in och redigera det hela för huvvaligen att någon skulle beslå mig med att ha skrivit fel. Istället bestämde jag mig för att låta det vara, skriva ett inlägg om saken och helt enkelt inse att även en språkpolis gör fel* och det är inte hela världen.
För övrigt har vi nyss kommit hem från en rejäl runda med gång mestadels men även korta sträckor med joggande. Känner mig enormt nöjd och rejält motiverad.

*Och detta är inte det enda fel jag gjort, jag skrev till exempel Debett istället för Debatt för ett tag sen.

Metallic

Mina tår har antagit en helt ny, rödmetallic-skimrande färg!

Tänkte att ni ville veta det.

Barn och idioter

...ska man hålla med, stryka medhårs och helst göra som de säger. Allt för att få lugn och ro. Med alla sina år i ryggen kan vi inte kalla honom barn och det betyder alltså att han får klassas i den andra kategorin. Icke för ty har han startat en insamling Behjärtansvärt får man säga.

Så gör nu som han säger så att jag möjlighet att få följa med till Bologna och vem kan missunna mig det?

Skänk en slant, skänk två och så gör ni det en gång till. Och när ni har gjort det och stollen gått och vunnit den här insamlingen är jag säker på att han kommer att "tacka" oss alla genom att visa obskyra bilder på varenda kroppsdel han har, men det kan vi ju helt och hållet ignorera.

Se så, march iväg nu!

Retligt är vad det är

Var vänlig och klicka på bilden för att få den större och mer läsbar.

Listan på bilden är ett urklippt från en artikel som Expressen har publicerat 2007. Det handlar om resultat på högskoleprovet. Om man googlar på mitt namn får man bland annat den här träffen.

Det står att jag har skrivit 1,9 på högskoleprovet. Inte illa alls. Ett resultat att vara väldigt nöjd med. Om det inte var för det faktum att jag inte skrivit det där provet där och då. Jag skrev provet i Östersund i mitten på 90-talet. Och jag fick inte 1,9 (max är alltså 2,0) utan höll mig på mer modesta 1,3.

Så vad är det då som stör mig så förbannat med detta.
Alltså inte att jag faktiskt inte skrev 1,9 utan att man snott mitt namn.
Det finns en, säger en, Eva Lindhag i det här landet och i världen and thats me.
Ge fan i mitt namn!

Slika småttigheter ägnar jag mig åt i dag.

En bild säger mer än ord

Det är faktiskt väldigt sällan jag skrattar högt när jag är ensam men den här "artikeln" fick mig att flabba högt (och en smula rått)!
I bildtexten står "STORTRIVS. Arne Andersson, 69, bor i samhället med Sveriges billigaste villor tillsammans med sin hustru. "Det var mer liv här förr. Men jag trivs med den rena luften, det öppna landskapet och den stora tomten, 2800 kvadrat", säger han,"

Hur ser dom ut när dom känner sig missnöjda?

Här i stan

När lag i andra städer skräller till med ett SM-guld samlas folk på torget för att hylla hjältarna.
Här i stan pyntar man den gamla veteranbrandbilen med ballonger, ny skylt och kör runt torget.
Här i stan vet vi att fira minsann!

Skrattar bäst som skrattar sist va

Vad är det för block-mongo som sitter i Svts Debett och kör nåt hallelujatal över det fantastiska att Obama nu "skipat rättvisa" genom att döda Usama bin Laden?
En svensk-amerikanska som ser ut som om hon får orgasm när hon talar om denna rättvisa.

Låt oss se henne skratta när bin Laden-fantaster bombar världen sönder och samman i sina vedergällningar.
Jävla stolle!

Skannad

Hjärtat undersökt och det är då inget fel på det inte. Inga förkalkningar, inga förtjockningar och klaffar som uppförde sig precis som de ska.

Alltså; när det känns som att hjärtat ska sprängas när jag travar på i uppförsbackarna kan jag snäsa att det ska skärpa till sig. För det är minsann inget fel på det inte!

Bra så, en frisk, smart hjärna och ett starkt, varmt, klappande hjärta, vad mer kan man begära?
Semester kanske?

Fwd: Vinner

Jag bara vinner och vinner. Kan snart säga upp mig och leva på räntan. 

Och inte ett öre har jag satsat, är det inte nästan för bra för att vara sant?


Vidarebefordrat brev:

Från: "World Casino Directory"<g.v.groningen@vodafonevast.nl>
Datum: 1 maj 2011 06:00:29 CEST
Ämne: Re: Vinner
Svara till: <worldcasin@kimo.com>

Kдra Winner,

Vдrlden Casino Directory har utmдrkelsen du summan av 650.000 pund som en fцljd av den pеgеende kampanjen. Fцr mer information svara detta mail.

Grattis,
Mrs Joan Bright

På väg

Första etappen av vägen till jobbet är backig men trevlig. Det enda man riskerar att möta är ett vilt djur av något slag, mest troligt en uppskrämd skogsfågel. Man tänker bra i sån miljö och man får upp pulsen i uppförsbacken. Den mina vänner är lång och brant.

Tisdagsstatus

Några dagar in på säsongens stugboende har själen kommit till ro. Skaffade mig busskort i dag och tog bussen hem. Lämnade bilen i stan eftersom väglaget inte är helt tillförlitligt. I morse låg det ett litet snötäcke på backen när jag skulle iväg. Det gick bra men kändes inte tryckt för fem öre.
Buss hem i dag alltså och buss i morgon. Trevligt att börja dagen med en skogspromenad och sen sätta sig på bussen och läsa.

På torsdag är det dags för ultraljudet av hjärtat. Ser fram emot det och att få resultatet så att vi vet vad vi har att "jobba med".
I dag ringde min neurolog, ni vet han, den där braiga doktorn eftersom domningarna har tilltagit en smula sen två veckor tillbaka. Jag är lite tyngre i benen och magen är mer domnad än då. Dessutom har jag märkt att när jag går så drar kroppen ibland iväg åt vänster. En rätt märklig känsla, som om man var en smula berusad och försöker gå rakt men inte kan. Det konstiga är att det bär iväg åt vänster varje gång, aldrig åt höger.

Inget alarmerande just nu men det känns angeläget att neurologmottagningen känner till förändringarna.

Och så, hur tomt det än är när Närbo har beredskap så är det ganska skönt med en vecka för mig själv. En vecka då jag gör precis det jag vill utan att anpassa sig mig till något eller någon.

Ja det var väl allt för i dag.

Ensam på halvön

Det är bara jag som flyttat ut till stugan. Grannarna åkte hem i går, de som ska sälja sitt hus har varit här över dan men åkte sen hem. Så det är bara kissarna och jag. Närbo får vänta en vecka med att flytta eftersom han har beredskap.

Jag roar mig på egen hand. Fler lp-skivor har förvandlats till skålar och kakfat!
Och annars har jag gott sällskap av Patrik Sjöberg, en kille jag alltid tyckt om. Jag tycker om att han alltid säger vad han tycker, står för vem han är och det han gör. Och jag tycker att det är rätt befriande med en idrottare som inte är så där äckelpräktig som många andra.

Boken då?



Den ska läsas, absolut! Den är Patrik så som han framstår när man ser honom på teve. Han slår rätt hårt mot folk han anser förtjänar det men han försöker inte mildra dumheter han själv gjort för. Som jag tycker om honom för det.

Lite att göra

När man gjort det man tänkt och det fortfarande kliar i fingrarna så kan man ju alltid roa sig med lite värme och en gammal lp-skiva.

Någon med mig skämta aprillo va?

I gårkväll samlades väl en del av er vid brasor runt om i landet va? Vilka sånger sjöng ni?
Sångansvarige måste tagit fel text-bibba med sig och ni är väl för snälla och väluppfostrade för att säga till.
Jag ger mig den på att det smög sig in "Vi ser det snöar" eller "Jul, jul...Strålande jul" eller nåt annat lika vansinnigt.
Jag förväntade mig inte att vakna till ett ymnigt snöfall den 1MAJ! Nä hör ni, det här duger inte. Gör om och gör rätt och väck mig när det är sånt där väder som det var i påskas, inte en dag tidigare!