Årets höjdpunkt och lågvattenmärke

Så här års funderar väl de allra flesta på året som snart är till ända och hur det artade sig.
När jag och mina barn träffas framåt nyår brukar jag roa mig med att be dem berätta om vad som varit bäst med året och kanske också om det som varit mindre bra.

Och nu vill jag fråga er, ALLA er som läser min blogg. Vad har varit bäst med ditt år? Och vad var mindre bra eller sämst kanske?

Ska för egen del fundera några tag till innan jag skriver om min topp- och bottennotering.

Vad att göra ett jullov

Jag läser!

Åsa Lundhs böcker
"Dom är här nu"


och "Gungbräda".

Böcker att rekommendera, tankeväckande, roande och oroande. En del stycken får mig att gå i försvar..."Ja vadå då", liksom. Och andra får mig att slå mig för bröstet..."Sån är inte jag-tankar". Men mest roande.

Och så John Ajvide Lindqvists
"Människohamn".


Från början mindre skrämmande, inte alls skrämmande, än "Låt den rätte komma in". Därefter mer skrämmande. Surrealistisk men med ett sånt rent språk. Han skriver så vackert men ändå med sådan lätthet, inga tillkrånglade meningar. Enkelt, som ett snack mellan två vänner.

Nu blir det Stjärnorna på slottet...heter det så? Får se vem jag retar mig mest på. Siw, Björn eller Kjell.

Värme

Jag vet att det är fånigt, nästan brottsligt fånigt, men ändå.
En sån där elektrisk brasa såg jag i höstas och mitt stugjag fick blodad tand.

Nu står den här, levererad av Tomten Närbo. Och han, Närbo, värmer fötterna, de ständigt iskalla och jag njuter av låtsasbrasan.




Och så kastar jag ett öga i en bok jag fick i morse.


(Bildbevis på att jag höll mig och inte öppnade paketet i förväg. Och JA, jag äter jordgubbssylt till risgrynsgröten.)

Boken är Fiffis debutbok "Dom är här nu". I paketet låg också uppföljaren "Gungbräda".

Kan julen bli bättre?

GOD JUL

Ja, nu har julefriden lagt sig i den hemska tvillingens boning.

Så från oss alla (2 stycken) till er alla (ca 28 stycken)

En riktigt GOD JUL

Julförberedelser i raketfart

2 timmar blankt! Dan före julafton! Det var tiden det tog oss att åka till stora köpaltaret, handla mat, vin och julklappar, trängas i trafiken och hem igen!
2 timmar blankt hör ni, det är ta mig sjutton rekord.

Nu är vi hemma och spelar Nemos förträffliga julmusiklistor via Spotify.

Närbo gör sin traditionstyngda rödbetssallad med rödbetor, morötter och äpplen. Inget gegg utan bara nyttigheter och kryddor. Han är så noga när han gör sina små grönsakstärningar att man blir rent tårögd. Men glasögonen måste på, han ser morötterna men inte rödbetorna. En ny typ av synfel kan tänka.

I morse städade jag av lite lätt och klädde om fotpallen/syskrinet.

(Detta vackra tyg fick jag av en god vän, ja du vet vem du är, för många många år sedan och jag har väntat på att hitta rätt användning av det. Nu har jag det och det blev så fint. Och tyg över så att det räcker till kuddar har jag också.)

Och ni, jag önskar er alla en riktigt GOD JUL.

Alla andra har....

När jag trillar runt på mina fina standardbloggrundor ser jag att folk förflyttat sig från jobb till jullov, från ostädat till städat, från inga-julklappar-köpta-mode till nu-är-allt-klart-och-se-vad-fint-det-blev-läge, från har-du-köpt-ingredienser-till-korvtillverkningen-älskling till KOLLA-vi-har-minsann-gjort-vår-egen-korv-i-år-IGEN!

Som jag skrev tidigare så orkar jag inte ens tänka på det här innan jag klarat av diverse välplanerade födelsedagsfirande. Nu är det avklarat...men fan vet om jag orkar ändå. Städa säger jag tyst för mig själv och går och lägger mig. Jag har inte gjort ett handtag för att få det julfint. Jo, jag har gjort tre handtag. Jag har snötvättat mattorna i kök och hall. Jag har satt ner hyacinterna i hyacintglasen och jag har gjort den där chokladen jag absolut vill ha. Men det är allt, alles, ce tout (minns inte min skolfranska). Och lönen betalar min fina arbetsgivare ut den 23. Tack goe herrn för det.

Allt emedan jag traskar runt och hälsar på hos mina kompisar på internetz inser jag också att det är kallt i det här landet. Det eldas i kaminer och det dras på ett extra lager kläder. Och det är då jag inser att det här med att bo i lägenhet i stan med centralvärme, rinnande varmt och kallt vatten och sånt inte är så jäkla tokigt ändå. Men det gör ont i hjärtat när jag tänker på den lilla stugan som står där ute alldeles ensam och fryser allt medan vi sitter inne vid elementen i stan och mår gott. Och jag är säker på att hon till våren, när det börjar bli drägliga temperaturer igen tänker i sitt stilla sinne att "nu duger det va? Nu passar det att komma, men när det var som kallast och eländigast här då höll ni er här ifrån. Jojo, bekvämt ska det va...."

Nu, nu måste jag slänga benen över sängkanten, hasa mig ner och duscha. Och sen ska jag traska upp till företagshälsovården för lite terapisnack och det, gott folk, det kan jag verkligen behöva.

Godis och morr

Värdelös dag. Skrattretande dålig.

Har gjort traditionsenligt julgodis,
recept finns här, om nu tre år i rad kan räknas som en tradition.

Bilden snodd från recept.nu (Mina är mycket finare men inte fotograferade.)


Det var väl allt för idag.

Surealistiskt men trevligt

Att återvända till byn där jag levde med barnen och deras far är en smula märkligt. På något sätt står tiden liksom stilla och på andra sätt förändras livet även där. Kan nog inte förklara det där på något vis.

Jag har en bästis kvar, du vet vem du är, som inte på alla år jag bott i Sundsvall har kunnat få tummen ur och förflytta sig de 25 milen för att hälsa på mig. Idag fick vi en dryg timme ihop ändå, just för att jag återigen förflyttat mig tillbaka de där 25 milen! Hon pratar ofta om hur märkligt det känns att komma in i huset där jag och min familj bodde. Hur trivsamt det var trots de slitna ytorna och att det var trångt. Och visst fanns det charm i den där gamla kåken.

Sonens 18-årsdag firades just där, där pappa till alla mina barn fortfarande bor kvar. Och idag började jag gråta när jag gick runt där. Han och hans nya kvinna har renoverat och gjort så fint och det glädjer mitt hjärta mer än jag kan säga. Jag blir glad för husets skull men än mer för exets. Efter alla år med nödlösningar och i-väntan-på-rätt-idéer så är det nu så perfekt det kan bli. Det unnar jag honom.

18-åringen ja, han är nu myndig och påstår själv att han efter tolvslaget i natt mognade. Det gjorde han kanske också för egentligen skulle han hämtas i "stan" som man säger i Jämtland på förmiddagen men istället fanns han hemma i sängen i morse när jag vaknade. Ja inte i min säng alltså. Men han hade ordnat skjuts hem mitt i natten och då blir ju en morsa lugn och god till sinnet.
Nu är alla barnen myndiga och jag kan väl luta mig tillbaka och odla mina egna intressen nu va?

Inte vild, men blåsig, väster

Hämtad på centralen i Östersund av måg. Med var den just 18-årige sonen, fast när vi sågs var han blott 17. Han hade avkrävt mig sitt pass. Sa något om att kunna legitimera sig. Antar att han skulle på krogen, bli nekad på grund av sin ålder, slänga fram passet och triumferande ta sig in, inhandla en öl och fira sin myndighetsdag.

Själv blev jag transporterad till byn där mina barn växt upp, mitt ex bor samt där dotter och måg har sina bopålar. Placerad framför brasa, 50-tums platt-tv, i en schäslong (bestämde mig genast för att införskaffa slika till mitt vardagsrum som ska renoveras) med ett glas rött. Efter middagen trillade tvillingarna in, mina egna alltså och 4/5-delar av barnaskaran församlad. Å så trevligt! Utetemp är behagliga 10minus fast det blåser så köldeffekten är större. I morgon väntar promenad med gamla väninnan och därefter uppvaktning av utvakad unge.

Tja, det kunde vara värre.

Vilda västern

Idag sätter jag mig på tåget för transport till Jämtland och en helg med barnen.
Den äldsta som fyllde år i måndags ska uppvaktas idag och den yngste som fyller 18 i morgon ska uppvaktas i morgon!
Jag kan dock konstatera att jag åker mot värmen då det på slutdestinationen är 13 grader kallt. Här är det 19 grader kallt just nu.

Sen åker jag hem för 3 dagars arbete som möjligen kommer knäcka mig helt och hållet. Det kan också bli 3 dagar som är helt lugna och där jag kan ta mig ledigt några timmar varje dag och hinna med städning, julklappsinköp och vitlöksströmmingstillverkande.
För den som tycker om sill kan jag varmt rekommendera ett klick på länken ovan för att inhämta ett recept. GÖR den där vitlöksströmmingen, skaffa hem hårt tunnbröd av någon sort, sprätta en kall julmust och njut. Det blir fan ingen jul utan den där mackan.

Samtal som får mig att spåra ur

När jag och min dåvarande man pratade om framtida barn (våra då) bestämdes att "vi bara skulle ha sommarbarn". Mmm eller hur!
2 födda i april. (tvillingar)
1 född i november.
2 födda i december. (med 6 dagars intervall, en den 14 och en den 20)

Så många sommarbarn blev det ju inte. Så här års är det inte roligt alls.
När andra sitter vid eftermiddagsfikat och skryter/våndas över julklappsinköpen har jag inte ens börjat fundera på vad ungarna ska få i födelsedagspresent.
Julklappar ger mig sådan ångest att jag förtränger det helt och hållet, dunkar huvudet i väggen, nynnar högt och utstöter höga skrik. Folk tittar konstigt på mig och säger förnumstigt "ja men det kommer väl inte som en överraskning att barnen fyller år strax innan jultomten kommer???" och så tittar de på varandra och ser extrajävligt präktiga ut.
Det är då jag är färdig att dräpa.

Nya prognosen

Eftersom jag inte hittat något ide att ta i besittning, alla var fulla av björnar, så är jag glad att yr.no uppdaterat sin prognos för morgondagen. Runt 10 grader kallt kan jag leva med.
Så jag stannar väl då ett tag till.




En liten fundering några timmar efter skrivande av detta inlägg....Verkar ju inte vara nån hit att jag stannar kvar utanför idet. Inte en kommentar, inte ett litet jubel, inte ens ett föraktfullt fnysande....
Kanske drar mig tillbaka ändå då...

Prognosen

Det sägs att det ska bli 25 grader kallt här på torsdag. 25 grader KALLT! Vad är det för sätt? Här har man lallat på i höstväder, några plusgrader, dis, lite regn och mörker och till skillnad från andra norrlänningar njutit av vädret. Och nu ligger snö på backen, allting blir vitt, vitt, vitt och så ska det bli så svinaktigt kallt att blodet fryser innan man ens hunnit ut genom dörren. FY FAN!

Jag går i ide. NU. Ses till våren.

Gala

Jag är inte mycket för galor, fotboll, världens barn, kristallen och sånt.
Men är det något jag vill se så är det galan för Svenska hjältar*.
Det är så mycket värme och kärlek i denna gala att jag sitter med tårar rinnande ner för kinderna.
Alldeles vanliga människor som gör saker som betyder så mycket för någon eller några andra. Det är vackert! Det är stort! Det är alldeles fantastiskt!





*Trots att det är den där kvällstidningen som är med och arrangerar.

Att ta sitt ansvar...eller inte

Många är vi som suckar över kvällstidningarnas skandalrubriker och flåsande i folks privata. Några är det som tagit sin hand från dessa blaskor och ger sjutton i att läsa dem. Och nu mina vänner har mitt förhållande med Aftonbladet kommit till vägs ände. Nu gör jag slut för dagens tidning visar på så dåligt omdöme att jag inte tänker göda dem något mer.
Historien i korthet; Ett par har fått den "lysande" idén att starta en sida där fångar kan söka kontakt med andra. Många av dem söker förstås kärlek och det är det ju inget konstig med. Lusten att älska och att ha någon att älska finns ju oavsett om man sitter inlåst eller ej.
Aftonbladet frågar paret med sajten om det kloka att ge dömda våldsbrottslingar och mördare den här möjligheten och de försvarar sig med att de här personerna har väldigt få "bra" människor i sin omgivning. Det här kan man ju tycka vad man vill om.
Däremot finner jag det synnerligen tvivelaktigt att Aftonbladet publicerar en del av kontakannonserna. OM man nu anser att det finns anledninga att ifrågasätta den här verksamheten så borde man också fråga sig om det är så klokt att exponera dessa kontaksökande, dömda brottslingars annonser i tidningen.

Finns det inte tillräckligt med tjejer (för det är mest tjejer) som tar kontakt med våldsamma män bakom lås och bom i tron att de kan bota dem? Hur stort ansvar har Aftonbladet om någon av dessa kvinnor blir mördade eller misshandlade av någon av dessa män? Jag tycker att tidningens agerander är idiotiskt och visar på väldigt dåligt omdöme.

Lucia

Varje år påminner jag Närbo om att det är dags att ta fram lussesärken och baka lussekatter. Varje år nekar han. Så det blev inget lussebesök idag heller.

Vad är problemet liksom?




Uppdatering; Strax efter publicering av inlägget trädde minsann Närbo in med lussekatt, en svart, hårig sak och sjöng både Staffan var en stalledräng (illustrerad med småhopp) samt Luciasången.

Något fint

Åtta månader nu, en stor pojke.

Kan man lita på Posten?

Här kommer man hem, ställer in bilen i garaget, tar sin matpåse med fredagsmiddagsingredienserna och beger sig till sitt lilla krypin. Stannar till vid postfacket och finner ett maffigt paket som liknar en julklapp!

Hjärtat hoppar till lite och man ställer snabbt som ögat ifrån sig matkassen för att plocka fram det där spännande. Och finner att en vän skickat en julklapp! Och dessutom med en anvisning om tid för öppnande.



Men inte har Posten brytt sig om den anvisningen inte. Nädå, paketet har öppnats! Eller det har åtminstone spruckit lite i "sömmen". Jag har dock inte tjuvkikat för blir man tillsagd att öppna först till morgongröten på JULAFTON då lyder man.

Jag brukar inte äta gröt på julaftons morgon men i år får jag göra det ändå för annars får jag ju aldrig veta vad det är i paketet!

Dagens ord

Hade en tanke om att skriva ett inlägg om ordens betydelse men jag fick inte till det som jag ville och lät bli. Surfade runt och hittade ett citat som fick mig att skratta högt. Och det som sägs i citatet är alldeles sant för mig.

"Jag kan inte låta ytliga saker påverka mitt liv"*


Och det ska man väl inte göra? Bättre då att påverkas av sånt som spelar någon roll på riktigt.



*Sagt av före detta fru Anka med anledning av att hon fortsätter som vanligt efter separationen från Paul Anka.

Socialt umgäng m.h.a. tekniken

Just nu är livet rätt jobbigt och jag orkar knappt umgås med mig själv. Än mindre orkar jag träffa folk på fritiden. Fast det där är ju inget bra. Det blir ju väldigt lätt så att man isolerar sig, låter bli att engagera sig i något alls. Det är himla lätt att dra sig inom sig själv, göra det man ska på jobbet och undvika resten. Och så blir man kvar i den där förlamande känslan av ilska, sorg och frustration.

Men så skönt det är att nätet finns. Bloggen där jag får skriva mina i grunden meningslösa inlägg och få svar. Att det finns bloggar att läsa och kommentera. Att MSN finns där jag kan ha kontakt med andra, höra hur dagen varit, kräkas lite om sånt som inte gör sig på min blogg, byta tankar och idéer.

För på så vis blir jag inte helt ensam och "betydelselös". Genom tekniken spelar jag en roll tillsammans med andra och det är gott att veta.

Så tack till er alla som förgyller mina dagar, särskilt nu när livet är tungt, tungt, tungt.

Passade på

Ikväll visades Låt den rätte komma in. På Canal+Drama. Den har inte jag, men väl Närbo. Så jag tog med mig middagen och tassade över vinden för att betitta filmen. Och den var ju läbbig men inte som boken. Boken var HEMSK men bra. Hemskt bra kanske?
Nåväl, innan jag gick snodde jag med mig Närbos kamera för att dokumentera en smula i mitt sovrum. Har ju utlovat bättre bilder. Så här kommer dom, bättre bilder alltså.

Säng med överkast!


2. Fådda tavlor och bilder samt en av egen produktion!
Bilden längst ner till vänster har jag fått av Ännelaij och så ramade jag in den i samma stil som de andra tavlorna. De två översta kommer från peterA och den längst ner till höger har jag fotat själv.

3.Hembyggd hylla med inbyggd belysning samt saker jag tycker om! (Och tyck inte synd om den vissna växten, den är inte vissen, den växer.

Längst till vänster ett auktionsfynd, The group av K. Möller. Sen tre glada fåglar av italienst fabrikat, också ett auktionsfynd. Två gröna elefanter från Indiska. Träbiten som ligger på hyllan kommer från en ask som växte på tomten där vår familj hade sommarstuga när jag var barn. Därefter en handsnidad båt gjord av Åke Hansson på Hönö och tillsist nån form av vadarfågel som värper strutsägg. Ägget har jag också köpt på auktion.

4. Fler tavlor av egen produktion, motiv från stugan under försommaren.


5. Lampmobil, som inte är färdig än, utan det ska hängas dit prismor också.
Och när jag hittar något att dölja upphängningsringarn med så ska jag väl göra det också. Kanske mina läsare har några tips.


Ja men det var väl allt för idag.

Att giftas och skiljas - Aftonbladet är med hela vägen

Eftersom jag ännu inte slutat läsa aftonbladet.se (men däremot bestämt mig för att inte uppröras över all dumhet som florerar där) kan jag nu rapportera följande: Det hjälper inte med sugövningar varje morgon! Ankorna går skilda vägar ändå.

Och så en liten filmsnutt som visar vikten av Internet.


Nätet håller oss uppdaterade med små och stora nyheter, viktiga som oviktiga och det gäller att sålla bland allt. Och ta saker för vad de är.

Det osar...katt?

En av mina favoritsidor på nätet är tjuvlyssnat.se
Läser och skrattar mig fördärvad åt alla roligheter som sägs i det här landet.

Senast publicerad är denna lilla ljuvliga pärla

"En kille och en tjej sitter i en soffa och pratar.
Killen: Du är så fin! Det är så mycket känslor i luften just nu. Känner du något när du sitter så nära mig?
Tjejen: Ja, det gör jag…
Killen (lägger armen om tjejen): Jaså, vad känner du då?
Tjejen: Att du luktar armsvett!"

Tänk er minspelet efter den kommentaren. Föreställ er killens djupa besvikelse både över hennes rättframhet och kroppens svek i denna viktiga stund. Och låt mig gissa att han inte kände sig fullt så bekväm efter den drapan.

Sunt förnuft och fördomar

Hör till min glädje att regeringen tänker föreslå ett undantag för de med allvarliga sjukdomar och vars arbetsförmåga skulle prövas mot hela arbetsmarknaden. Undantaget går ut på att om du har en allvarlig diagnos och där prognosen är dålig inte ska prövas mot någon arbetsmarknad alls.
Regeringen har hela tiden hävdat att Försäkringskassan tolkat reglerna fel medan kassan menar att myndigheten tolkar lagen på det enda sätt man kan tolka den.
Och med dagens förslag lutar det väl åt att Försäkringskassan haft rätt i sin uppfattning.
Men strunt samma vem som har haft rätt och vem som haft fel, huvudsaken är att folk som är nära döden inte förnedras av staten genom att få sitt tillstånd ifrågasatt och bli utan ersättning.

Och så tittade vi på Skavlan och förundrades över Shakiras engagemang och insikter. Och jag får tillstå att mina fördomar fick sig några rejäla törnar när jag hörde henne. Med sån självklar pondus visade hon att en kvinna kan vara utmanande och sexig och ändå ha något innanför pannbenet. Jag förstod också att här har vi en tjej som i handling och ord visar på lojalitet, omtanke och solidaritet. Najs bajs!

Äntligen fredag

Efter en rätt bedrövlig dag blev jag hämtad av en semestrande Närbo och hemkörd till middag och gott vin.

Därefter trakterades jag med en skål med godis. Nog för att jag lärt mig att inte ta emot godis som farbröder bjuder på men Närbo är ju en snäll man så jag struntade i varningarna.

Och det gjorde jag rätt i för Närbo ligger och snarkar på min fina säng och är helt ofarlig.

Svaijnigt bra ju

Vaknade och kunde konstatera att jag inte fått några biverkningar alls av vaccinet.
Inte ens en öm arm. Lite svullen just där sprutan gick in, något öm just runt stickstället på en yta av en 50-öring.
Men jag går inte baklänges, jag behöver inte springa för att ta mig fram, jag kan prata. Jag har inte fått feber, ont i kroppen eller några andra, vanliga biverkningar.

Ett A-barn i vuxenvariant således!

Svinigt

Jag passade på och åkte och vaccinerade mig i morse.
Inga köer och snabbt gick det.

Nu gäller det att hålla sig undan för svinen så att man inte blir smittad innan immuniteten gör sitt inträde. Och det kan bli lättare sagt än gjort.

Om jag hade pengar....

Ja då skulle jag....Men vänta nu, jag har ju pengar.
Inte mindre än 750000 euro. Jodå, har just fått ett mail från nåt ställe som samlar ihop emailadresser från världens alla håll och sen drar dom bland alla dessa adresser och tänka sig, jag vann. Lite drygt 7, 5 miljoner alltså.
Kanske kan köpa den där digitalkameran nu då....

Undrar just hur många som fått det där mailet idag? Och hur många som tänker som jag vad polisen brukar säga "Om det verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen det också".

Tror att jag skiter i det där va.

Flyta ovanpå

Min syster va...hon med överkasten...hon är ett geni.

Kolla här vad hon gjort åt mig och mitt rum.



Men gosse vad bra det blev. Och jisses vad nöjd jag är.

Sa jag att jag är nöjd?

Fast inte med kameran...Närbo låter mig inte låna sin så jag får hålla till godo med kameran på mobilen. Är den bra? Nääää. Nån som har en digitalkamera som bara ligger och skräpar? Skänk mig den så jag får bättre bilder på bloggen.

Herman, en sann historia i oändlighet

Minns ni Herman? Kakan Herman som cirkulerade likt ett kedjebrev på arbetsplatser, syjuntor och bland grannar på tidigt 80-tal?

Herman består av en surdegsgrund. Helt enkelt en skvätt mjölk, lite mjöl och socker som får stå och sura i rumsvärme i 10 dagar. Under de där dagarna ska Herman röras och matas med vissa intervall. Det här låter ju jobbigt fast det är det inte. Det finns annat med Herman som är betydligt jobbigare.

Nämligen att han föröka sig. Jorå, när 9 dagar gått ska Herman delas i 5 delar.
En ska man behålla själv och de övriga 4 ska ges bort. Och av den femte bakar man en kaka. Och det ska vara en massa gôtta i den, hackade nötter, hackad choklad, rivna äpplen, kanel och en massa annat kak-kollijox.

I 30 år har jag nu bakat en Herman var tionde dag och tvingat på vänner, grannar, bekanta, främlingar en surdegsslatt. Och just nu har jag gräddat inte mindre än tre för nu hittade jag inga fler att ge bort de där bubblande slattarna till. Det finns ju liksom gränser för hur många Herman världen klarar av. Och i skåpet står 3 slattar och bubblar för att om tio dagar förvandlas till 15 kakor. Fast sen orkar jag nog inte mer. 30 års evigt Hermanskötande tar liksom ut sin rätt.

En avprickad

Jag skrev tidigare i höst ett inlägg med min önskelista till Tomten.

Idag när jag var och köpte reglar och lister till sängen så fick jag låna en tumstock (eller meterstock som det heter nu...med det låter ju så sällsynt fånigt) utav killen som jobbade idag. Han heter Kim och är både hjälpsam och glad.
När jag lämnade tillbaka tumstocken och skulle betala frågade jag om de sålde just den där sorten i affären. För den var fantastiskt bra.
Kolla in en vanlig tumstock så ser du att när den är ihopvikt så börjar den räkna från 1 på utsidan. Den här däremot visar 200 och när man viker upp den så finns 1:an på insidan. En så kallad invändig metrisk gradering. Fundera på fördelen med det en stund.

Nja, de sålde alltså inte just den här sorten men de hade andra. Fast innan han hunnit lämna kassan så hade han gett mig sin egen. Och det var snällt gjort tycker jag. Så nu behöver inte tomten packa ner tumstock, för det har jag en, riktigt bra.

Jo men fördelen med att ha mätskalan invändigt är ju att när man inte har behov av att veckla ut hela tumstocken, nämligen när man mäter korta saker, heller inte får den ej utvecklade delen ner mot det som ska mätas. Himla praktiskt är det och nu ligger det en sådan i min verktygslåda och sover efter dagens myckna mätande.

Själv ligger jag i sängen och njuter av mitt hantverk.

Kvinnor kan

Idag har jag byggt en säng!




Den ska väl målas framöver men just nu får det vara så här ett tag. Nu ska jag bara njuta.

För den är 60 cm hög utan madrass, 65 med. Jag slipper böja mig när jag bäddar.

Och jo, jag tycker att jag är duktig och nä, jag har inte tänkt en tanke på jobbet. Och jag ger mig den på att jag kommer att sova som klubbad inatt.

På måndag kan jag lägga på överkastet också. Förlåt att jag tjatar men jag är så glad över detta.

Det är som det är

Den låga inläggsfrekvensen beror på situationen på jobbet.
I omorganisationen har det sjabblats med min tjänst. Det gör mig förbannad, ledsen och frustrerad. Sover dåligt och har nog dragit på mig en liten fin magkatarr.
Får stöd nu och har fått mina tankar, resonemang och känslor bekräftade från personalorganisationen. Och visst löser det sig...men...NÄR?

Men, jag är så trött att jag orkar noll när arbetsdagen är slut. Nöjer mig med att läsa era bloggar.

Fast, på måndag, på måndag...då kommer överkastet. Det befinner sig för närvarande i Ånge...men på måndag alltså i händerna på en hemsk tvilling.

Sängprat

I morgon läggs ett paket på posten med mitt namn och adress på. Ett så efterlängtat paket att jag blir som ett barn på julafton när jag tänker på det. Å så spännande det ska bli att få gå och hämta det där paketet. Och ÅÅÅÅ så spännande att få packa upp det och se vad en av mina systrar har förfärdigat åt mig.
Jag har en hel hoper systrar. Tre helsystrar och tre halvsystrar. Två av dem syr de allra vackraste överkast/täcken man kan tänka sig. Lapptäcken med i modern stil.
Och en av dem beställde jag ett överkast utav. Till mitt nya sovrum. I grönt. I helgen ska vi skruva ihop min säng och sen kan jag lägga på mitt fina överkast. Bild kommer.

I morgon ska jag underhålla mina kolleger igen. Efter vårens revy har det sammanställts en dvd med hela uppsättningen och den ska vi sälja under morgondagens revypub. Och en av mina karaktärer kommer att uppenbara sig lite här och där under dagen och kvällen.

Och nu ska jag dra täcket över huvudet och försöka sova hela natten. Och fundera lite på hur Champions leage kan vara mer spännande än att ligga här och hålla om mig. Märklig prioritering tycker jag.

Till sist tycker jag att om du håller med mig om att vi kan klara oss utan Sverigedemokraterna i riksdagen ska du bege dig till den här sidan idag.

En svensk tiger

I den lokala Sundsvalls tidning skriver Malin Petré en ledarkrönika om Sverigedemokraterna.
För den som inte orkar läsa artikeln gör jag en kort sammanfattning.
Titeln är "Har Jimmie Åkesson aldrig ätit tacos?" och handlar om att Sverigedemokraterna har väldigt få konkreta förslag på de flesta områden som hanteras av Riksdag och regering. Men ett förslag har de, vilket kommer ifrån göteborgsfalangen av partiet. De föreslår att man bara ska servera svensk mat i svenska skolkök!

Man, det vill säga jag, frågar mig vad svensk mat är. Menar SD mat som är producerad i Sverige av svenska råvaror? Eller menar man att det endast ska serveras maträtter som har sitt ursprung i landet? Låt mig då konstatera att av den födan lär vi inte ha några problem med för högt BMI hos våra skolungar.
Och kan jag anta att Sverigedemokraterna endast äter svensk mat när de äter på lokal? Eller slinker det månne ner en hamburgare från McDonalds även i dessa patrioters magar då och då? Är det falafel och kåldolmar vi ska förbjuda? Couscous och bulgur? Spagetti? Ris? Potatis? Tja, det lär väl bero på hur man definierar svensk mat.

Även om nu krönikör Petré raljerar en smula, eller möjligen drar en aningens för långtgående slutsatser så är det ju ändå rätt anmärkningsvärt att ett parti som tänker sig inta riksdagplatser vid valet 2010 inte har så mycket att komma med i en mängd angelägna frågor. Åkesson kan inte redogöra för hur de vill använda statsbudgeten. Han har inte gett sin syn på miljöfrågorna. Han uttalar sig svävande när det gäller arbetsmarknadspolitiken men vet däremot att försvarsindustrin ska utvecklas. OCH att skandinavisk kultur ska premieras. Dags kanske att börja sticka lusekoftor, tillverka sameslöjd och anordna rensafari. Och kanske man ska börja tillverka helsvensk mat för de helsvenska barn som ska gå i de helsvenska skolorna?

Globetrotters och bitterfittor

Min son, den yngste, som fyller 18 om en knapp månad, han är en real globetrotter. Herregud vad den ungen har åkt och rest, kommit och gått, tänker jag medan jag färdigställer söndagens middag. Steken har brynts och färdigstekts i järngryta i ugnen bland morötter, kålrot och vitlök. Medan jag skivar potatisen till gratängen funderar jag på alla orter och länder han varit i. Och kommer fram till att han varit i Stockholm, den stora orten Söderhamn, Malmö, Göteborg, mer Stockholm, Barcelona vid några tillfällen och nu i Tärnaby...eller nån väldigt nordlig liten plätt. Och det är väl bara några av de ställen han besökt på egen hand, utan föräldrar. Och med oss har han varit i Spanien, Portugal, Norge och en hel del städer i Sverige.

När det är dags för lökhackning till gratängen funderar jag på mitt eget resande. Jag hade varit i Stockholm på egen hand och Rättvik innan jag fyllde 18 men där stannade nog äventyret för mig. Sen har jag rest men inte så mycket och inte med samma svindlande äventyrskänsla som min pojk måste uppleva.

Nu läser jag, några år försent kanske, Bitterfittan. Och upptäcker att jag inte är någon sådan alls, har aldrig varit. Eller jo, kanske, men jag bröt upp ur det där förlamande tillståndet och gjorde tiden och världen till min egen. Egoistiskt? Ja visst. Men nödvändigt. Att jag sårat människor längs vägen det vet jag, mina barn framförallt. Min man på den tiden. Ångrar jag mig? Nej, det gör jag inte, jo att jag sårade dem men inte att jag bröt för det fanns inget val. Och alltså inget att ångra.
Att detta påverkat mina barn det vet jag och ser jag men de slipper iallafall en bitterfitta till morsa. De får njuta av en ganska glad klimakteriekossa istället. Inte så pjåkigt ändå.

Till salu

Säljer nu mina mörkbruna handskar.



Till det facila priset av 4892300 svenska kronor.

Michael Jacksons handske såldes i natt för 350000 dollar!



Joråsåatte...

Märkligt

Har just "avnjutit" årets första Robinsson-avsnitt och blir lika förundrad som vanligt de senaste åren. Första programmet är det kamratskap, samarbete, lag si mot lag så. Och i slutet visas scener från nästa avsnitt där bråken börjar visa sig, folkt som är trötta på varandra, folk som paktar, folk som pratar skit, folk som är som folk är mest.

Och det här är ju inga konstigheter, vanlig enkel grupputveckling. Det som gör mig så förundrad är att oavsett yrke, erfarenhet och ålder så verkar ingen någonsin fatta vad det är som händer. Utom en enda, den som riskerar att bli hemröstad i örådet. Den personen verkar landa i något uppgivet tillstånd av klarsyn där det plötsligt står klart att ryggdunkarna bara är någon form av att freda sitt dåliga samvete för hur man tänker rösta när nattens mörker lagt sig.

Så mellan varven fortsatte jag med Jo Nesbös bok Fladdermusmannen, betydligt bättre underhållning än TV4´s skitprogram.

Nästan som hemma

I kvarteret där jag bor finns en kvarterskrog som verkligen gör skäl för namnet. Där är det lagom priser och lagom mat. Alltså, inga överdådiga kreationer skapade av en hysterisk kock med Gordon Ramsey-komplex utan vanlig enkel kvarterskrogsmat. Pizza, pasta, några kötträtter och nån fisk. Planka och filé.

Och det är så roligt att se att kundtillströmningen ökar för var gång man går dit. Fler bord upptagna, en jämn ström av ta-med-pizza-kunder, barnfamiljer, några äldre par. Och eftersom vi uppskattar att ha den här krogen i vår omedelbara närhet går vi dit då och då så att krogen blir kvar. Tredje lördagen på rad nu. Fast det beror mer på en kombination av lathet och födelsedag.

Och gud give att inte den svärande Ramsey gör entré och förvandlar stället till något annat än en hyfsad kvarterskrog med hyfsade priser och hyfsade gäster.

Till sängs

Så där ja, nu har man avverkat ännu en dag. Jobbat hemifrån idag och kostade därför på mig en smula sovmorgon. Kvällen har tillbringats hos näst äldsta dottern, T, som fyller 22 i dag. Tårta och montering av nytt köksmöblemang.

Och nu har jag plockat undan piff-kuddarna, ni vet såna där som Lulu Carter plockar fram i alla program, krypit ner i bingen och ska umgås med Harry Hole en stund.

Å vad jag trivs bra i mitt sovrum.

Grannens blåsa...och min

Ovanför mig bor en kvinna...eller jag tror att det är en kvinna. Har aldrig sett henne men något säger mig att det inte är en man som bor där.
Igår kom jag hem tidigare, vid 2-tiden. 4 gånger under eftermiddag och kväll satt jag på toa (jo även fina flickor gör det) och samtliga gånger spolade hon nån halvminut tidigare än jag. Det slog mig då att det händer rätt ofta att hon varit på toa i samma stund som jag. Vad är det? Har våra blåsor synkroniserat sig?
Märkligt!

Muuuu

Så här dags (jag trycker hårt på d-tangenten) varje kväll så känner jag hur åldern gör sig påmind. Nu råder det ingen tvekan längre. Jag håller på att förvandlas till en klimakteriekossa. Så där bara.

Ett inlägg utan bokstaven

et här inlägget kommer att skrivas helt i avsakna av en bokstav. För en som är bevanra i stavning står et snabbt klart vilken bokstav som saknas. Jag har uner agen ägnat mig åt att trycka ner den (hoppsan) tangenten hårt för att en ska göra något som helst avtryck i mitt skrivande (hoppsan igen) utan större framgång och nu tänkte jag ge mig på en fronten. Nu skriver jag precis som tangentboret beter sig.
Förmoligen har et smugit sig in nån liten smula av något slag uner tangent och jag kommer väl i sinom ti att ta bort en men jag tror att jag väntar ett tag. en kan ju försvinna av sig själv också.

Efterlysning

I mitt nyrenoverade sovrum sitter nu hyllan på långväggen med indirekt belysning uppåt och neråt. Så himla bra blev det till sist. På den där hyllan tänkte jag ha lite trevliga klätter- respektive hängväxter. Problemet är att jag har så vådligt lite växter hemma och särskilt inte några som trivs en bit in i rummet.
Så till mina fina läsare riktar jag nu en liten bön om blomsterhjälp.

Har du någon fin grön växt som trivs utan direkt solljus så får du så gärna skicka mig några skott av densamma. Maila mig på denhemskatvillingen@telia.com om du har något att avvara. Det skulle göra mig glad.

Jag har dessutom fått upp en del av mina tavlor, det fattas en i mitt fotogalleri men det ska åtgärdas under nästa vecka. Fotogalleri låter ju märkvärdigt men det är bilder som kompisar och några bloggvänner tagit och som jag ramat in. Fina bilder som jag blir glad av att titta på.

Och jag är beredd att backa en smula från min tidiga novembertes. Jag bestämde mig för att november skulle bli en bra månad det här året. Det finns dom som jobbar rätt hårt för att det inte ska lyckas. Och jag pratar inte om vädret.

With a licens to drive

Körkortet på fickan.
Säkerhetsbältet på.
Krock-kuddarna kontrollerade.

Nu kör jag.

Det var kanske meningen

Det är sent 80-tal (möjligen tidigt 90-tal) och jag är på auktion. En sån där bonnauktion men med ihopsamlat, skänkt gods. Vi befinner oss på den jämtländska landsbygden och det är folkligt, festlig, fullsatt. Byns första hemvändardagar då alla utflyttade ortsbor bjudits hem för fest i dagarna fyra.

En massa bråte såldes ju förstås men en och annan pärla uppenbarade sig. Plötsligt stod dom där, på den hemsnickrade scenen. Två stycken emmor, små, fina fåtöljer och mitt hjärta skrek efter dom. VILL HA ropade hela mitt inre. Jag bjöd, jag bjöd igen, jag bjöd över. Nerverna utanpå kroppen. Nu nådde vi kostnadsnivåer som jag inte hade råd med. Känslorna besegrade förnuftet och jag ropade, högre, högre...

Jag fick inte stolarna. Å som mitt hjärta grät. Det var en granne till mig som var mer stadd vid kassan som köpte stolarna och hon lät mig komma hem och titta. Sitta i dom och beundra och sörja. Jag skämtade med henne en gång, den fina Elisabet och sa "du kan väl låta mig ärva dem när du dör?"

Inte långt efteråt så dog faktiskt Elisabet och hela byn sörjde. Hon var bara dryga 50 och det var helt oväntat. Min fina granne som åkte och handlade åt mig när jag inte kunde ta mig iväg. Som jag ångrade mina ord om att låta mig ärva de där stolarna. Om jag vetat då vad som skulle hända hade jag förstås aldrig sagt det. Men sånt vet vi ju inte.

I helgen träffade jag Elisabets yngste son. Han berättade att hans pappa nu ska sälja huset han bor i och att barnen får ta det dom vill ha. Ingen vill ha stolarna!

Elisabets yngste son ska snart bli pappa till mitt första barnbarn. Tror ni att farmors stolar kommer att återfinnas hos mormor? Ja det återstår att se men som det skulle glädja detta hjärta.

Så kanske det varit meningen att jag inte skulle hitta någon fåtölj till sovrummet på alla loppisar jag besökt senaste tiden.

Soppa i Vellinge

I Vellinge kommuns fina salar vill man inte följa Barnkonventionen. Man vill inte skriva avtal med Migrationsverket för att ta emot ensam-kommande flyktingbarn."Man vill få ett stopp på cirkusen:" Tills nu, när moderatledaren Lars-Ingvar Ljungman fått kritik från sina partikamrater i resten av Skåne och man på riksnivå tar avstånd från hans uttalanden. För nu ska minsann Vellinge se till att ta emot barnen, ge dem stöd och trygghet.

En sån ynkrygg! För inte sjutton har moderaterna i Vellinge ändrat uppfattning EGENTLIGEN. Nu är kommunalrådet rädd om sin stol, sin titel och sin lön. Och då gör man en pudel.

Min uppfattning är: Om man inte vill inrätta sig i ledet vad gäller barnkonvention ska man inte sitta och styra en kommun. Om man hyser slika åsikter som han framfört på moderaternas hemsida får man ta mig fan stå för dem även när det börjar blåsa kallt kring röven.

Och, kanske det är dags att lyfta upp Ramsele som ett strålande exempel på hur man hjälper barnen in i det svenska samhället? Lex Ramsele helt enkelt.

Kapacitet

Bodström va, jag säger bara kapacitet.
Eller är det så att killen har sålt sin själ till jävulen och fått 48 timmar per dygn.

Och veckans mening är "Det ska gå att kombinera karriär och familj". Det är vad Thomas säger med anledning av att han tänker sig en ministerpost efter valet, flytta till USA för att satsa på familjen, han ska skriva en deckare och får man förmoda jobba som advokat på distans.

Ja men eller hur, gullet?

Vill Sossarna vinna valet eller har dom redan bestämt sig för att ge regeringsposterna till Alliansen?

Alla sätt är tillåtna?

I torsdags kostade ett paket Corner (cigaretter) 40 kronor. Varje paket innehöll 20 cigg. Alltså 2 kronor på cigg. Igår kostade samma märke plötsligt 39 kronor.
Och jag tänkte förvånad VA? Har de sänkt priset? Är det så smart?

Nåväl, betalade och åkte hem och upptäcker idag att man minsann inte alls sänkt priset en krona. Man har höjt priset en spänn istället. För man har tagit bort en cigg. Så i själva verket är det 39 spänn för 19 cigaretter. Alltså 2 kronor och 5 öre. Och det kan man väl betala men håll med om att det är ett rätt fult marknadsföringskoncept.

Jag önskar er alla en väldigt trevlig helg

Dripp dropp

Det är det här namndroppandet, Zlatan, Hamrén och sånt. Det är det som driver upp besöksantalet. Kan sätta en slant på den saken.

Och den här dagen blev precis lika kass som gårdagen, om inte värre. Håller som bäst på att ta över ratten, blir nog bäst så.

I morgon firar vi Närbo.

Också en dag

Dagen idag har varit en riktigt skitdag. Jag är ledsen och bedrövad.
Inget kan jag göra för att påverka.
I den här situationen är jag helt i händerna på andra och det känns jobbigt.

Att luta sig tillbaka och bara följa med känns inte som ett alternativ för jag litar inte på chaufförerna.

Loggläsning

Jag brukar snitta med 27-28 läsare om dagen.
Och det kan förstås inte mäta sig med storbloggarna eller ens mellanstorbloggarna. Fast jag bryr mig inte om det. Den här bloggen är för min egen del och är det någon som läser blir jag glad, är det flera som läser blir jag gladare och är det någon som ids kommentera mina rader så blir jag väldigt glad.

Men idag har jag plötsligt 47 besökare och jag funderar på vad det kan bero på.
Är det månne mitt inlägg om AF´s coacher, eller det faktum att jag skrev Hamrén och Zlatan som lockar läsare? För inte kan det väl vara lypsyl-inlägget?

Ja det ger sig i morgon då jag får ta del av susnets tjänster och den besökslogg som skickas till mig varje morgon. Kanske har jag fler googleträffar än vanligt.
För inte kan det vara så att fler har skådat ljuset och insett att mina ord är läsvärda?

Andra dumheter

Jaha ja, arbetsförmedlingens coacher är på tapeten idag i hård konkurrens med Hamréns "självmål".

Ska vi börja med coacherna? Att det inom varje skrå finns oseriösa människor står väl klart för alla med något innanför pannbenet. Och jag blir så sagolikt bedrövad när jag läser Aftonbladets serie om den här regeringssatsningen. Låt mig klargöra att jag från början var väldigt skeptisk till satsningen. Och att kalla dessa människor coacher tyckte jag är helt vilseledande.
En coach ställer frågor som kan hjälpa en människa att hitta sina inre krafter till förändring.
Uppdraget som gick ut från AF var att hjälpa arbetssökande att bli bättre på att skriva cv och att söka jobb. Man måste alltså ha lite kännedom om arbetsmarknadens villkor och krav. Och redan här inställer sig min första tveksamhet för det är ju inte riktigt så man definierar en coach. Jag är medveten om att begreppet används inom en mängd områden, sport till exempel men han eller hon talar ju också om hur saker ska göras. Den coachning jag pratar om är just den som genom frågor får klienten (hemska ord) att inom sig hitta nya, oprövade vägar att gå mot förändring.

Skapar det mer arbete? Ja för coacherna men knappast för någon annan. Om så hela befolkningen blir världsbäst på att skriva cv och söker vartenda jobb som finns så inte sjutton blir det fler jobb för det. Alltså behövs det fler arbetstillfällen än coacher som skor sig på situationen. Jag menar absolut inte att alla coacher är oseriösa men det är klart att om man plötsligt kan få skattefinansierade klienter (hemska ord) så är det ju bara att hänga ut håven liksom.

Det här är den stora anledningen till att jag inte snabbade mig och startade firman redan då för att kunna vara med i upphandlingen, erbjudanden saknades inte. Men jag gjorde ett aktivt val att avstå för jag ville inte förknippas med det här. Och jag tror knappt att jag kommer att vara med i nästa sväng heller. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag skulle ju kunna ta tillfället i akt och gå in och visa vad jag går för. Och jag lovar, jag skulle aldrig hänge mig åt humbug som handpåläggning och ansiktsknackningar eller vad skit det nu är en del sysslar med.

Äsch, det blev svamligt det här...

Ja men Hamrén då? Ja alltså, att han säger att Zlatan är tveksam till landslagsspel...är det hela världen? Han ÄR ju det! Och att journalister och agenter och fan och hans mormor nu ska haussa det är jag redan rätt trött på. Är det så att Zlatan är så djävla snarstucken eller är det så att en samlad journalistkår får stora darren för att Hamrén säger som det är? Och vad händer den dan Zlatan lägger skorna på hyllan? Blir det landssorg proklamerat då eller?

Va? Va? Va?

Same same....but dumheter

Läste just i nån söndagsbilaga från gårdagens kvällstidningar om beroende.
Där hade man i sann kvällstidningsanda bett sina läsare delge oss sina berättelser om vad de är beroende av. Påfallande många ansåg sig vara beroende av lypsyl eller liknande. Och givietvis hade någon expert på missbruk och beroende uttalat sig.

Hon jämförde lypsylberoende med alkoholberoende!
Hjälp vad matt jag blir. (Blir man matt nu för tiden?)

Att smörja läpparna i tid och otid tills dessa tappar sin självåterfettande förmåga lär ju vara ett ringa problem både för den beroende och för dess omgivning.

Dumhet vet fan inga gränser alls.

Replik

Med anledning av mitt förra inlägg om integration av flyktingar har jag fått en kommentar som jag vill lyfta fram i ett eget inlägg.

"Tindra sa...
Vilket jäkla dravel! Invandrarna vill inte ens "förena" sig med oss. Möjligtvis är de äldre lite positivare inställda till oss svenskar men de yngre - aldrig. Vi kommer alltid bara vara " svaga naiva svennar" för dem. Och de kommer att skratta bakom våra ryggar. Och NI som älskar mångkultur kan ta och hålla er vid liv tills den dagen svenskarna är i minoritet och har urholkats sin identitet och sitter rotlösa, så att ni kan be om ursäkt. Min dotter ska inte behöva leva i ett mångkulturellt samhälle, och jag kommer göra allt i min makt för att försöka se till att gränserna till Sverige STÄNGS för utomeuropeér. Ni är naiva och fåraktiga."



Tindra; Tack för dina kommentarer.

Vad menar du är vår svenska identitet? Är den så bra att den inte tål influenser från andra länder? Jag förutsätter att du aldrig äter en hamburgare från McDonalds, denna uramerikanska uppfinning. Jag utgår ifrån att du bara bär kläder tillverkade i Sverige, av svenskar och av svenska råvaror, som till exempel tyg vävt av svensk bomull. För sånt finns det ju gott om! Bäst att du börjar med det annars kanske indiernas hemska identitet kryper in i dina gener och återfinns hos dina kommande barn och hur skulle det se ut.

Möjligen är jag en smula naiv men fåraktigheten får du nog stoltsera med själv. Fåraktig är man nämligen om man tror att de som invandrat hit eller kommit hit som flyktingar kommer för att ta över landet. Har du inte fattat att de flyr från krig, från svält, från våld? Har du inte begripit att de kommer hit för att få en fristad från allt detta? Tror du verkligen att de skulle lämna sina hemländer bara för att det är så satans bekvämt här med bidrag och naiva svenskar? Fåraktigt, dumt och inskränkt.

Sveriges gränser ska enligt dig vara öppna för europeer. På vilket sätt skulle människor boendes några mil från Europas gränser skilja sig från dem som bor innanför gränsen. Hur kan du motivera att det är just Europas gränser som är de rätta?

Jag skulle tro att det blir vanskligt för både dig och mig att hålla oss vid liv tills dess svenskarna är i minoritet. Det kommer att dröja väldigt väldigt länge innan det inträffar ser du. För övrigt förstår jag inte vad det är jag i såfall skulle be om ursäkt för. Och det ska du ha klart för dig, jag kommer aldrig att be om ursäkt för att jag tror på principen att vi ska hjälpa varandra oavsett hudfärg och kultur. Och gör du vad du kan med din makt för du och dina gelikar är i minoritet så Sveriges gränser kommer att hållas öppna för både europeer och andra som behöver skydd och trygghet.



Och du, om du nu vill leva i ett enkulturellt samhälle kan du väl leta upp nån öde ö och uppfostra din dotter på. Där kan du leva i enfald och inskränkthet med din identitet och dina rötter utan folk som skrattar bakom ryggen på dig.



Och till Torbjörn som också kommenterat inlägget; Du, jag är uppväxt i Borås, en stad som haft väldigt många invandrargrupper, jugoslaver, finnar, serber, romer, italienare...och jag har bott i områden där invandrare varit i majoritet, det var inte mer eller större problem där än i andra områden där det enbart bor svenskar.
Ta du och följ med Tindra till den där öde ön så blir vi alla nöjda.

Fredspriset till Ramsele

Jag läste ett suveränt bra inlägg hos Trettio + om hans syn på integration av invandrare.

I dagens Sundsvalls tidning finns en artikel om integration som visar i handling det 30+ visar i ord. Dessvärre finns inte artikeln på St´s webbtidning. Men sammanfattningsvis var det folk i det nedläggningshotade samhället Ramsele som började fundera på hur de skulle få hyresgäster i de tomma lägenheterna, fler barn i skolan och fler kunder i affären. Så väcktes idén om att kontakta intergrationsenheten i Sollefteå kommun.
För 7 månader sen anlände en grupp flyktingar från Etiopien och stora delar av befolkningen är nu engagerade att hjälpa dessa in i det svenska samhället. De fixar praktikplatser i sina företag, de följer med till vårdcentraler, de bjuder hem på fika, de ställer upp som kontaktpersoner. I tidningen finns en bild på en äldre svensk man som flaskmatar en liten etiopisk pojke. Mannen är tillsammans med sin fru kontaktfamilj för pojkens familj och de träffas för fika, för att hjälpa till med kontakter med myndigheter och allt sånt man behöver när man kommer till en helt ny kultur.
En annan bild visar en man som äger ett gatukök och ett företag som ansvarar för skötsel av offentliga miljöer. På bilden sitter en av flyktingmännen på någon maskin för att sopa gator eller vad det kan vara. Han fick praktikplatsen eftersom korvgubben satte sig vid samma bord som etiopiern och med hjälp av en tolkande kamrat började samtalet.

Det min vänner är integration när den är som bäst.
Om vi alla gjorde som folket i Ramsele skulle Sverigedemokraterna kunna lägga ner sin verksamhet för ingen jävel skulle gå på deras kampanjer.

Och vi har ju i sann demokratisk anda röstat fram våra folkvalda. De folkvalda har sagt att vi ska ha landets gränser öppna för att ge asylsökande möjlighet att få stanna. Är det då inte var medborgeliga plikt att agera just som man gjort i Ramsele? Vi har ju sagt ok till att Sverige ska ta emot hjälpsökande från andra länder. Vi har ju sagt, i och med att vi röstade, att vi ställer oss bakom detta.

Folk i alla byar, samhällen, städer...förenen eder med flyktingarna, invandrarna, de mörkhyade, de krigströtta, rädda och gör Sverige till en bättre plats för alla. Låt oss visa SD att de kan ta sig i arslet med sin skrämselpropagande för vi är inte så korkade att vi tror att hudfärgen ger oss olika status.

Uppdatering; Nu ligger artikeln ute på st.nu

Vid halvsex i tvillingens hem

Just kommen inom dörren efter jobbet och sonen svarar suckande i telefon som av någon outgrundlig anledning ringer just den här tiden nästan varje dag. Idag hemma vid halvsex. Och givetvis var samtalet till mig och givetvis var det en liten flicka på 17-18 bast som snabbt som attan hasplade ur sig sitt namn och varifrån hon ringde. Så fort gick det att jag fick be henne upprepa sitt namn. Vi kan kalla henne Kristina för det var det hon hette. Förmodligen stavar hon med ch men det kan vi skita i för det för liksom inte historien framåt.

Nåväl, hon ringde från Pocketbokklubben och hade några frågor till mig om pocketböcker och efter den informationen drog hon iväg första frågan.

K. Vad tycker du om pocketböcker?
Dht. Du, hur lång tid tar det här?
K. Ehhh, en minut.
Dht. Ok, kör.
K. Vad tycker du om pocketböcker?
Dht. Tja, det är väl bra.
K. Hur mycket kan du tänka dig att betala för en pocketbok?
Dht. Ja du, det är ju lite olika det.
K. Ja men på ett ungefär?
Dht. (tänker på ett tal och slänger ur sig det) 70 spänn.
K. (nervöst fniss)
Dht. Var det allt?
K. Vilken typ av pocketböcker läser du helst?
Dht. Bra böcker. Äh, jag vet inte, jag är allätare.
K. Ja men nu handlar det om böcker, inte om mat.
Dht. (skärper till sig) Skönlitteratur.
K. Är det romaner?
Dht. Ja det kan det vara. Skönlitteratur täcker ju en hel mängd typer av böcker.
K. Ok. Som tack för att du svarade på de här frågorna vill vi ge dig en helt gratis pocketbok. Det kostar inget i frakt eller så.
Dht. Ok.
K. Vad vill du ha för typ av bok? Vi har romaner, deckare, faktaböcker...
Dht- Hur många böcker är det på din lista?
K- 10-12.
Dht-Läs upp listan då så ska jag välja.
K (läser med mycket osäkert uttal diverse författarnamn och titlar)
Dht- Ja men då väljer jag Snömannen av Jo Nesbö.
K- Ja då ska jag bara göra en inspelning.

Och så började hon rabbla upp vilket datum vi kommit överens om att jag som tack för svar på hennes frågor skulle få boken skickad till min adress och att jag inte förbundit mig att köpa några böcker under mitt 6 månaders medlemska...

Där blev hon avbruten av mig. App app app, vad säger du nu? Jag har inte hört dig säga något om medlemskap i någon bokklubb tidigare.
Jo men du accepterade ju att ta emot boken säger den här lilla stumpan då.
Men du hade ju inte sagt något om att jag i och med det accepterade något medlemsskap, så kan ni ju inte göra sa jag, varpå hon skrattade lite nervöst och tyst sa Näää.

Du sa jag, jag ska vara snäll för det här kanske är ett av dina första säljjobb och för att du förmodligen behöver vartenda lyckat säljsamtal du kan få, så jag accepterar det här. (så kan vi alla putsa på min helgongloria lite grand)

När den där boken trillar in så kan Pocketbokklubben vänta sig ett samtal och jag kommer inte att skräda orden. Möjligen är de inte medvetna om hur deras försäljning sköts av den här kontrakterade företaget men det fråntar dem inte deras ansvar.
Jag tycker att det är skamligt av dem bete sig så här mot unga människor som behöver dryga ut studiebidraget. Skamligt mot oss som är snälla och "svarar på deras frågor".

Och råd mig nu inte att nixa telefonen för det har jag redan gjort och det har ju visat sig framgångsrikt. Eller nåt.

Jag har bestämt mig

I år är November en bra månad!

Det får vara mörkt för det finns ljus och lampor att tända.
Det får snöa, regna och blåsa för det finns kläder att ta på.
Det får vara grått för det kommer att göra vårens grönska så mycket ljuvligare.

Och jag har bestämt att det är så, för mig.


För övrigt läste jag om en kille som inte fått a-kassa på 15 veckor. Det är väl inget? Jag har inte fått a-kassa på många herrans år.
Det här ska inte ses som ett taskigt skämt på arbetslösas bekostnad. Jag ÄR glad över att ha ett jobb och enormt förvånad och tacksam över min ständigt återkommande lönepåfyllnad av kontot. Men vad är det för rubriksättning? Hur hade det varit med "...har fått vänta på a-kassa i 15 veckor..."?

När allting klaffar

Hörni, ikväll sover jag för första gången i mitt eget sovrum! Det är klart...eller ja, några detaljer återstår men nu är det beboeligt, städat och lite piffat.


Jag gör på intet vis anspråk på att ha den bästa kameran i världen. Den är ju egentligen en telefon så vad kan man kräva liksom. (Jag beklagar att väggfärgerna inte framträder men lovar att återkomma med bättre bilder när jag lyckats sno åt mig Närbos kamera.) Jag tycker att vi bortser från det faktum att sängen för tillfället består av en madrass på golvet. Son nummer 1 har ännu inte pallrat sig hit för att bygga min säng.

Och ikväll sätter sig son nummer 2 på tåget för transport hem till modershuset! Ser det inte ut som en tanke va? Rummet klart samma dag som sonen kommer hem.
Och jag lovar att inte låta honom ta sovrummet ifrån mig. Jag tror inte ens att han är intresserad, det är för lite skejtbrädor, truckar*, hjul och skitiga kläder på golvet för att hans estetiska sinnelag ska vara tillfreds. I mina ögon lämnar hans inredningssmak en del i övrigt att önska men jag är hemskt glad att han befinner sig i Sverige, att han är hel och förhoppningsvis ganska ren och på väg hem. Å vad jag ska krama den älskade ungen när jag väl får tag på honom.

Så vad säger ni? Ska vi gå och lägga oss nu? Jag är rätt trött och sliten efter två veckors idog arbete med sovrummet.

*Truckar, vet alla skejtkunniga är de metallstycken som skruvas fast under brädan och som hjulen är fästa vid. Jag har spenderat en rejäl del av min livsinkomst på dylika. Bra truckar växer inte på trän ska ni veta.

Vad är det för adress till tomten?

Jaha ja, det lackar mot jul och det är dags för tvillingen att skriva sin önskelista.

Så här ser den ut i år:

En riktig tumstock
Ett laserpass
Ett riktigt tapetbord
En lång metallinjal

Tja det var väl det hela.

Ere nån som vet var man skickar listan?

Risk eller inte

Hade med anledning av mitt förra inlägg tänk ge mig iväg för vaccinering idag.
Förra veckan gick det ut ett mail på min arbetsplats att det nu var fritt fram att åka på arbetstid och få vaccinet. Och de som varit iväg rapporterade tomma, ödsliga vaccinationslokaler.
Så jag hade för avsikt att ge mig iväg allstå. En kollega upplyste mig dock om ett inslag på Mittnytt igår som visade att inga utom riskgrupperna är välkomna.

Men förklara för mig för jag fattar inte det här. Vaccinet har nu funnits i länet under några veckors tid. Det var rusning första dagen men därefter har det varit rätt tomt på vaccinationssugna och man har låtit andra få sprutan. Logiskt.
Men en annan kollega som varit iväg igår för att ta sprutan blev bryskt nekad.
Motivet till detta är att riskgrupperna går före och att de tidigare varit alltför släpphänta.

Så vi utan speciella risker ska vänta till vecka 48, i slutet av november. Men det finns alltså vaccin, riskgrupperna verkar inte så sugna på att vaccinera sig...
Innebär det att om riskgrupperna inte vaccinerar sig alls så får inte vi andra heller ta sprutan? För så länge landstinget har vaccidepåerna fyllda så lär man ju inte vara så prioriterad för nya leveranser, det finns ju landsting som är utan redan.

Ok, tack då! Här har man fått den här jävla influensan nedtryckt i halsen på längden och tvären. Man har fått sig itutat hur viktigt det är att vaccinera sig, hur farligt det är att låta bli, (och för allt i världen hur farligt det är att ta sprutan) så när man då ska ge sig iväg så blir man nekad för att de grupper som löper störst risk inte får tummen ur arslet och göra vad de kan för att undvika smittan.

Landstingets hållning ökar ju bara smittspridningen.

Återigen, tack så jävla mycket då om jag åker på influensan. Jag kommer att hålla rigida sprutgeneraler ansvariga.

Små händer?

Hur kan det komma sig att hela landet utom sjukvårdsupplysning och akutmottagningar har fattat att det pågår en influensaepidemi i landet?
Hur många gånger till ska vi behöva läsa om människor som upprepade gånger söker akut för svåra influensasymptom och blir hemskickade med rådet att äta Alvedon och dricka mycket?
Hur många barn ska behöva sätta livet till innan man fattar att om man inte ätit eller druckit på några dagar och i det närmaste är okontaktbar så är läget rätt allvarligt?

Jag begriper att många söker "i onödan". Jag fattar att vi vanliga, dödliga kanske överdriver våra besvär lite nu och då. Men vad jag inte fattar är att man skickar hem folk som helt uppenbart är så inihelvete sjuka att de nästan dör UTAN att ens undersöka dem ordentligt. Utan någon som helst provtagning. Det övergår mitt förstånd.

Måtte jag hinna vaccinera mig innan jag blir smittad.

Ordning igen

Sonens biljett är bokad, han kommer på onsdag. Åtminstone till Sverige, möjligen hinner han inte med tåget hem till Sundsvall och då får han väl knoppa hos nån kompis. Annars får väl nån bloggvän förbarma sig. Ja mammas bloggvänner alltså, grabben har inte börjat blogga, så vitt jag vet. Men det är så mycket man inte vet om sina barn så det ska väl vara osvuret.

Göteborg fick stryk och det gör mig mindre än att AIK vann. Och egentligen är det ju fånigt för jag bryr mig inte ett spår om fotboll men jag tycker att deras supportrar är så under all kritik och det smittar väl av sig även på min syn på laget.

Lister har jag grundmålat, ett bord, min farmors fina runda bord har också fått färg på sig. Och om tre dagar går det att bo i mitt sovrum. Yes sir! Och det mina vänner innebär att jag faktiskt hann få färdigt innan sonen trillade in i hemmet igen! Det är värt en hel massa.

Och är det någon som kan tala om* var vi stannade och tog en fika på väg ner till begravningen? Ledtråd är att vi utgick från Oxelösund och begravningen var en liten bit söder om Växjö.



* Jo då, jag vet var vi stannade, men kan ni gissa?

En annan Eva

För tröst, för frid, för ro...

Hemma igen

Hej på er!

Hemma igen efter 200 mil på tre dagar. I bil, växelvis körd av mig och Närbo.

Den här gången har jag kört mer än vanligt eftersom Närbos rygg behöver byta bil.

Begravning i släkten. Fint, värdigt och en lustig kyrkvärd som utalade Gud som Gyyyd! Det fnissade jag åt.

Tråkigheter har inträffat i Barcelona, sonen i helt och rent skick men jag vill ha hem honom och han vill hem. I morgon ska biljetter bokas.

I morgon ska också barnens födelsedagspresentkort omsättas i varor. Tänker köpa lakan, av god kvalitet. Snart ska jag flytta in, snart. SNART!

Det går som tåget

Saker som går som på räls:

• Mitt sovrumsmålande. Nu är väggarna målade. (Ja, det fattas ju en våd vid dörren men den ska upp när jag kommer hem på lördag och sen så...)

• Svenska myndigheters paragrafrytteri. Läser om en man som fått sitt avvisningsbeslut upphävt. Ska ta tåget från Malmö till Växjö men hoppar i hastigheten på fel tåg, det till Köpenhamn. Blir utplockad för kontroll och kvarhålls av dansk polis och skickas tillbaka till Sverige efter några dagar. Och att polisen i Danmark gör som de gör är väl inte så konstigt. Men det märkliga inträffar när mannen anländer till Sverige igen. Nu måste han söka asyl IGEN med motiveringen att han lämnat landet. Ja men snälla, det var ett misstag. Han hoppade på fel tåg, något som kan drabba den bästa.

Själva tar vi bilen ner till Växjö idag för begravning i morgon. Dock inte vår egen.

Systrar curlar

Läser Fiffis blogginlägg för idag och kommer att tänka på en händelse för många år sedan.
Året var 1988 och dotter nummer två var ungefär 1 år gammal. Gemensam tur till badrummet för tandborstning, tvättning, påklädning och blöjbyte på den lilla. Sen skulle jag snabbt klä på mig och lämnade barnen i 15 sekunder.
På den tiden hann T klättra upp i handfatet där M stod och borstade tänderna på egen hand en extra stund. Tandtroll ska man inte leka med. M skulle sätta på kranen och lyckades få på hetvattnet. Och T´s högra ben skållades.

Det blev 10 dagar på sjukhuset, 5 av dem med mig och 5 med pappa. Jämlikt och bra.
Och jag slogs av hur olika vi upplevde de där 5 dagarna.

Jag fick tigga mig till att bli avlöst för att gå och äta lunch. Jag fick be om barnvakt när jag behövde duscha, hämta fika. Och all skötsel av T tog jag ju förstås hand om, den vanliga omsorgen som mat, tvätt, blöjbyten, nattning. Ja ni vet sånt man gör när man har ett litet barn. Och utöver det skulle jag lägga om brännskadorna på egen hand, på en unge som vrålade hysteriskt för att det gjorde så ont.

Så kom då barnets far för att lösa av mig och genast ändrades servicen. Det erbjöds frukost på rummet, det kom in folk och erbjöd sig att passa T medan pappa gick för att äta lunch. Det hämtades kaffe och extra bröd. Och inte en enda blöja hade han behövt byta då personalen stod i kö för att ta hand om det lilla brännskadeoffret. Lägga om såren? Nixpix, det var det aldrig tal om.

Och tro för all del inte att jag missunnade barnafadern att få all upptänklig hjälp och service. Men jag undrar varför jag inte fick detsamma. Jag kan ta gift på att det beror på att det jobbade uteslutande kvinnor på barnavdelningen där T låg. Jag kan slå vad om att dom inte insåg själva vad de höll på med.

Och döm om min förvåning när jag överhörde ett samtal mellan två av sköterskorna en kväll när M och jag var inne och hälsade på och fick höra en utläggning om varför kvinnor tjänar sämre än män. Kan det möjligen ha något att göra med det faktum att kvinnor förminskar oss själva till servicestationer och behandlar kvinnor och män olika? Och tänk att jag kunde inte hålla tyst. Jag var bara tvungen att ge min syn på deras beteende vilket renderade fnysningar och iskall tystnad.

När ska vi upphöra att sanktionera att kvinnor är mindre värda än män?

Mer färg

Sovit gott och länge, jobbat arslet av mig och står nu i målartagen.



Så nu är vi på gång igen.



Heja heja heja!



Och tack för fina kommentarer.

Denna dagen, ett jävla liv

Jag skulle stå med penseln i målarpytsen och färgsätta mina väggar. Men jag orkar bara inte. Det finns inte energi kvar till det. Energitjuvar på jobbet som inte tänker längre än näsan räcker har gjort mig enormt trött.
Så därför skiter jag i väggmålningar ikväll. Jag har tvättat begravningsklänningen som ska användas på fredag och nu ska jag gå och lägga mig för att sova ikapp.

Tvillingen goes colored

Utan att ens kolla in Fiffis färgförslag i butiken talade jag om vad jag ville ha. Det kallar jag förtroende...och liiite liiite lathet.
Till 8 kvadratmeter köpte jag Alcros Sparris och till 16 kvadrat Alcros Dun, vit färg till lister och sockel samt roller och pensel.

Billigt vid inköp kan man inte påstå att det är men förhoppningsvis håller det länge.

Medan färgen blandades efter konstens alla regler passade jag på att kolla in färgproverna...och JA, Fiffi har rätt, det där kommer att bli skitsnyggt. Alldeles lagomt för ett sovrum och med stora möjligheter att variera med textilier och sånt. Blir bra det här.

Så, jag smet lite tidigare och nu är listerna i princip målade. När Närbo kommer hem ska alltså de sista tapetvåderna upp och sen ska det målas väggar. Jag ligger före schemat. (Ja ja, jag skulle varit klar för två år sedan men enligt det uppdaterade schemat ligger jag en dag före vad gäller målningen.) Är det bara så att jag orkar kommer sparrisfärgen att sitta på väggen ikväll.

I morgon

Nu har vi lagt ner jobbet för idag. 8 våder upp och 3 kvar. Hade räknat med 10 men det blir 11. Och nu är det de där småbitarna kvar, bredvid dörren, ovanför fönstret.

Men jävlar vad bra det bli och vad nöjd jag är.

I morgon ska jag köpa färg, sätta upp de sista våderna och njuta av att det är klart för att måla.
På tisdag målning av tak- och golvlister. På onsdag målning av väggarna. Sen får det stå till på söndag.

På torsdag ska vi åka söderöver för begravning av en släkting till Närbo och vi är hemma igen på lördagkväll. Så, sista målningen får vänta till söndag.

Och sen ska säng fixas, lampan ska göras och garderoben ska hottas till. Men den sista saken får anstå ett tag. Och så ser jag så framemot det överkast som tillverkas just för mig nere i Småland. Tänk när jag får lägga det på min nya säng och piffa till kuddarna som jag köpt och som ligger på vänt uppe i förrådet. Det kommer att blir så bra så bra så bra....
Jag lär ju återkomma i dessa frågor så småningom.

Så där ja

För er som med spänning följer easycovrandet i det tvillingska hemmet kommer här uppdatering.

Vi har nu gått runt två hörn, ett inåtgående och ett utåtgående. Inte blev det väl perfekt men det har heller aldrig varit mitt mellannamn. Tapeten sitter där den ska och det ser rätt ok ut.
Lite färg på det där så blir det bra.

Och tack vare ett färgkunnigt ufo vet jag ju också vad det blir för färg. Ska inhandlas i morgon.
Planen nu är att tapetsera långväggen utan fönster och garderober. Tror att det går en rulle dit. Sen är det faktiskt bara fönsterväggen och runt dörren som är kvar. Och det blir nog gjort kvällstid under veckan.

På torsdag planerar jag att vara klar med tapeter och en första målning. Ska jag månne grundfärga först? HJÄLP!!! Jo jag skulle tro att det blir bäst med tanke på de små väggmålningar som sonen skapat. När han fick klart för sig att jag ämnade göra om i sovrummet tjatade han till sig att få göra sina små dekorationer. Hade jag vetat att jobbet skulle ta sån tid och att hans vänner gärna hjälpte till att måla små bilder hade han aldrig fått. Hur många vill ha manliga könsorgan på sovrumsväggarna?
Och jag vill ju alltså inte att dessa dekorativa motiv ska lysa igenom när jag väl är klar med rummet. Alltså, grundfärg va? Fiffi? Visst då?