Just nu är livet rätt jobbigt och jag orkar knappt umgås med mig själv. Än mindre orkar jag träffa folk på fritiden. Fast det där är ju inget bra. Det blir ju väldigt lätt så att man isolerar sig, låter bli att engagera sig i något alls. Det är himla lätt att dra sig inom sig själv, göra det man ska på jobbet och undvika resten. Och så blir man kvar i den där förlamande känslan av ilska, sorg och frustration.
Men så skönt det är att nätet finns. Bloggen där jag får skriva mina i grunden meningslösa inlägg och få svar. Att det finns bloggar att läsa och kommentera. Att MSN finns där jag kan ha kontakt med andra, höra hur dagen varit, kräkas lite om sånt som inte gör sig på min blogg, byta tankar och idéer.
För på så vis blir jag inte helt ensam och "betydelselös". Genom tekniken spelar jag en roll tillsammans med andra och det är gott att veta.
Så tack till er alla som förgyller mina dagar, särskilt nu när livet är tungt, tungt, tungt.
Usch, nu sitter det en liten markatta och gråter.
SvaraRaderaOch imorgon ägnar hon sig nog åt kickboxning, riktad mot ett väldans speciellt håll.
Ve dem som styggs DHT
Markattan, bipolär? Inte då!
Inte ska Markattan gråta heller. Du ska skratta och njuta åt hur bra du ordnat det för dig. Det ordnar sig på den här flanken också så småningom.
SvaraRaderaOch du, kickboxa inte alls, fler än vi som härjar lite här och var.
Det är bra det där... med det tekniska andningshålet. En resurs som dessvärre alltför få vill anamma.
SvaraRaderaAtt hålla fast vid att det skall vara som förr.
Riktiga möten, med riktiga mänskor i riktiga rum...
Substitutet lindrar....
Nemo; Ja det är så jag tänker. Och det här mötet är ju lika riktigt och du och jag är lika riktiga om än på en smula distans.
SvaraRaderaInternetvänner kanske inte är ett substitut för verkliga ditos, snarare ett kompliment?
SvaraRaderaJag är gärna ditt komplement.
fiffi; Ja ända tills din käre T tar dig med upp till urskogarna i Norrland och The Hattifnatts står på trappen och tar emot med Sound of Music-låtar...för då blir det ju mer IRL liksom ;-)
SvaraRaderaO no, ensam är du inte och "betydelselös" ... nej, det kan du inte mena ! Du är en tillgång för oss som följer dig ... jodå, så är det ! Men visst är det så att man likt ett skadat djur drar sig undan världen ibland.
SvaraRaderaStrandskatan; Tack, skönt att veta.
SvaraRaderaNej, du är verkligen inte meningslös utan meninsfull.
SvaraRaderaLåter inte bra att det är tungt, tungt, tungt för dig.
Jag rågillar dig.
Kommer fortsätta läsa dina inlägg och hoppas på att energitvjyvar får sig en pungspark eller liknande.
Men aj då. Hoppas allt blir bra snarast. Kram!
SvaraRaderaÄnnelaij; Tack, det värmer. Och vet du, din bild blev just så bra som jag föreställde mig. Tittar på den varje kväll innan jag somnar och ser den när jag häver mig ur sängen på morgonen. Så glad för den.
SvaraRaderaWettex; Blev ju genast lite lättare när jag läste om Lillebror och hans lya...och tornen på domkyrkan...jag som samlar på domkyrkor. Kram till både Lillebror och dig.
Åh, ja visst är det så, de här cyberkompisarna man har är så viktiga att det är fånigt. Eller förresten, det är väl inte fånigt, bara lite annorlunda. Eller... nä inte det heller nuförtiden.
SvaraRaderaMen utan de här tangentstunderna känns livet rätt trist... faktiskt.