Har just "avnjutit" årets första Robinsson-avsnitt och blir lika förundrad som vanligt de senaste åren. Första programmet är det kamratskap, samarbete, lag si mot lag så. Och i slutet visas scener från nästa avsnitt där bråken börjar visa sig, folkt som är trötta på varandra, folk som paktar, folk som pratar skit, folk som är som folk är mest.
Och det här är ju inga konstigheter, vanlig enkel grupputveckling. Det som gör mig så förundrad är att oavsett yrke, erfarenhet och ålder så verkar ingen någonsin fatta vad det är som händer. Utom en enda, den som riskerar att bli hemröstad i örådet. Den personen verkar landa i något uppgivet tillstånd av klarsyn där det plötsligt står klart att ryggdunkarna bara är någon form av att freda sitt dåliga samvete för hur man tänker rösta när nattens mörker lagt sig.
Så mellan varven fortsatte jag med Jo Nesbös bok Fladdermusmannen, betydligt bättre underhållning än TV4´s skitprogram.
Precis som vanligt och överallt alltså .. pakter och skitsnack !
SvaraRaderaHåller emd.
SvaraRaderaFAST, så är Robinsson det bästa programmet än så länge på TV.
Det är intressant se alla intriger och annat.
Särskilt kul att studera gruppdynamiken.
Det stämmer så bra enligt "skolboken".
Tyckte dock att Paolo var lite stel som programledare men ändå helt OK.
Jag måste erkänna att jag också såg det. Jag hoppas varje gång på att det ska finnas nån riktigt intressant deltagare, med djup och mognad, och mod att vara sig själv.
SvaraRaderaHar varit si och så med det hittills, men jag gillade Erik Billing förra året. Han kom närmast!
Jag tycker det är tjatigt att tv fokuserar på pakter och osämja varje gång. Är det vad de flesta vill se? Är det inte skithäftigt att se människor som samarbetar och lyckas med saker, i stället för osämja, bråk och infantilt tjafs.
Det tycker i alla fall jag. Kommer nog ändå att se nåt avsnitt till för att se hur det utvecklas.