När allting klaffar

Hörni, ikväll sover jag för första gången i mitt eget sovrum! Det är klart...eller ja, några detaljer återstår men nu är det beboeligt, städat och lite piffat.


Jag gör på intet vis anspråk på att ha den bästa kameran i världen. Den är ju egentligen en telefon så vad kan man kräva liksom. (Jag beklagar att väggfärgerna inte framträder men lovar att återkomma med bättre bilder när jag lyckats sno åt mig Närbos kamera.) Jag tycker att vi bortser från det faktum att sängen för tillfället består av en madrass på golvet. Son nummer 1 har ännu inte pallrat sig hit för att bygga min säng.

Och ikväll sätter sig son nummer 2 på tåget för transport hem till modershuset! Ser det inte ut som en tanke va? Rummet klart samma dag som sonen kommer hem.
Och jag lovar att inte låta honom ta sovrummet ifrån mig. Jag tror inte ens att han är intresserad, det är för lite skejtbrädor, truckar*, hjul och skitiga kläder på golvet för att hans estetiska sinnelag ska vara tillfreds. I mina ögon lämnar hans inredningssmak en del i övrigt att önska men jag är hemskt glad att han befinner sig i Sverige, att han är hel och förhoppningsvis ganska ren och på väg hem. Å vad jag ska krama den älskade ungen när jag väl får tag på honom.

Så vad säger ni? Ska vi gå och lägga oss nu? Jag är rätt trött och sliten efter två veckors idog arbete med sovrummet.

*Truckar, vet alla skejtkunniga är de metallstycken som skruvas fast under brädan och som hjulen är fästa vid. Jag har spenderat en rejäl del av min livsinkomst på dylika. Bra truckar växer inte på trän ska ni veta.