Läste just i nån söndagsbilaga från gårdagens kvällstidningar om beroende.
Där hade man i sann kvällstidningsanda bett sina läsare delge oss sina berättelser om vad de är beroende av. Påfallande många ansåg sig vara beroende av lypsyl eller liknande. Och givietvis hade någon expert på missbruk och beroende uttalat sig.
Hon jämförde lypsylberoende med alkoholberoende!
Hjälp vad matt jag blir. (Blir man matt nu för tiden?)
Att smörja läpparna i tid och otid tills dessa tappar sin självåterfettande förmåga lär ju vara ett ringa problem både för den beroende och för dess omgivning.
Dumhet vet fan inga gränser alls.
Tror man säger trött nu för tiden, Hjälp vad trött jag bliiiir, ungefär så ;)
SvaraRaderaSjälv är jag nog beroende av Lillemans rumpsalva, känns som att knogarna krymper om dom inte också får en omgång med den.
Här kommer jag och håller med igen. ALLT ska sjukdomsförklaras nuförtiden. Tydligen även mitt lypsylberoende haha.
SvaraRaderaHär kommer jag och håller med igen. ALLT ska sjukdomsförklaras nuförtiden. Tydligen även mitt lypsylberoende haha.
SvaraRaderaMen så bra, nu kan man ju alltid kränga smuggellypsyl.
SvaraRaderaMarkattan, en girigbuk
Ja, man blir matt nu för tiden också. I alla fall jag. Som också läste den kvällstidningen. Som har konstaterat att jag nog är "beroende" av hudkrämer. Dyra. Som älsklingen köper. Inget annat alls. Men jag funderade i kön på ICA igår om jag skulle köpa på mig ett lager lypsyl och kränga till behövande???
SvaraRaderaNä. Dumheter har inga gränser. Inga alls!
Måste slänga in en brasklapp angående detta, jag tror mig trots allt vara något av en INSATT i just detta ämne.
SvaraRaderai tv års tid i slutet på 80-talet var jag gravt beroende av Lypsyl. Det gick åt ungefär tre om dagen. Jag sov med dom, smetade på Lypsyl på läpparna i sömnen, kunde inte sova utan ett Lypsyl under kudden, köpte Lypsyl för OFANTLIGA summor pengar.
Så, jag vet inte om det går att jämföra med alkoholberoende men beroende var jag hur som helst.
Avvänjningen vara skitjobbig. Läpparna typ FÖLL AV för dom blev så hårda och torra. Blä.
Aldrig mer Lypsyl!
Ja man kan bli matt.
SvaraRaderaLypsyl är iofs kanonbra tycker jag också.
Och jag klarar mig bara med nöd och näppe mig utan det.
Men ja..eh...
*nu blev jag stum*
Man blir alltså trött och matt. En del av oss blir hysteriskt beroende av Lypsyl. Välkommen till ett friskt liv fiffi ;-)
SvaraRaderaOch jo, jag fattar att man kan vara beroende och dessutom svårt beroende av olika saker i världen...men att jämföra det med alkholberoende...det köper jag inte.
Glad dock att somligas läppar är tillbaka. Men det övergår mitt förstånd hur man kan göra av med TRE lypsyl om dagen. Smält du ner dem och hällde dem över dig???
Förlåt att jag skojar...men TRE???
Hahaha, jag blir i alla fall matt av skratt.
SvaraRaderaKan ha varit fler än tre vissa dagar...
SvaraRaderaJag kan också garva åt det, nu. Men det var inte så jäkla roligt när det begav sig.
Självklart är det inte i närheten lika vidrigt beroende som alkohol och droger och det ska väl inte jämföras med detta i samma mening, men ja, ett beroende är det.