Läser Fiffis blogginlägg för idag och kommer att tänka på en händelse för många år sedan.
Året var 1988 och dotter nummer två var ungefär 1 år gammal. Gemensam tur till badrummet för tandborstning, tvättning, påklädning och blöjbyte på den lilla. Sen skulle jag snabbt klä på mig och lämnade barnen i 15 sekunder.
På den tiden hann T klättra upp i handfatet där M stod och borstade tänderna på egen hand en extra stund. Tandtroll ska man inte leka med. M skulle sätta på kranen och lyckades få på hetvattnet. Och T´s högra ben skållades.
Det blev 10 dagar på sjukhuset, 5 av dem med mig och 5 med pappa. Jämlikt och bra.
Och jag slogs av hur olika vi upplevde de där 5 dagarna.
Jag fick tigga mig till att bli avlöst för att gå och äta lunch. Jag fick be om barnvakt när jag behövde duscha, hämta fika. Och all skötsel av T tog jag ju förstås hand om, den vanliga omsorgen som mat, tvätt, blöjbyten, nattning. Ja ni vet sånt man gör när man har ett litet barn. Och utöver det skulle jag lägga om brännskadorna på egen hand, på en unge som vrålade hysteriskt för att det gjorde så ont.
Så kom då barnets far för att lösa av mig och genast ändrades servicen. Det erbjöds frukost på rummet, det kom in folk och erbjöd sig att passa T medan pappa gick för att äta lunch. Det hämtades kaffe och extra bröd. Och inte en enda blöja hade han behövt byta då personalen stod i kö för att ta hand om det lilla brännskadeoffret. Lägga om såren? Nixpix, det var det aldrig tal om.
Och tro för all del inte att jag missunnade barnafadern att få all upptänklig hjälp och service. Men jag undrar varför jag inte fick detsamma. Jag kan ta gift på att det beror på att det jobbade uteslutande kvinnor på barnavdelningen där T låg. Jag kan slå vad om att dom inte insåg själva vad de höll på med.
Och döm om min förvåning när jag överhörde ett samtal mellan två av sköterskorna en kväll när M och jag var inne och hälsade på och fick höra en utläggning om varför kvinnor tjänar sämre än män. Kan det möjligen ha något att göra med det faktum att kvinnor förminskar oss själva till servicestationer och behandlar kvinnor och män olika? Och tänk att jag kunde inte hålla tyst. Jag var bara tvungen att ge min syn på deras beteende vilket renderade fnysningar och iskall tystnad.
När ska vi upphöra att sanktionera att kvinnor är mindre värda än män?
2 kommentarer:
Det som slår mig av din berättelse och när jag träffar kvinnor som uppenbart behandlar sina män som om dom inte klarade av ett endaste dugg, är hur männen står ut? Varför säger dom inte JAG KAN FAKTISKT SJÄLV HÖRRDU! SLUTA BEHANDLA MIG SOM EN AMÖBA.
Är det för att männen själva tycker att det är rätt mysigt att glida runt på en curlingmacka och bli serverade hjälp, avlastning, mat och städning? Är det för att det sett ut såhär i hundratals år, att kvinnan donar och fixar och mannen kan vara loj, trött och handlingsförlamad, när det passar honom?
Det du skriver är ju egentligen helt absurt. Alltså HELT absurt. Snacka om att dessa kvinnor såg ner på både din man och sig själva. Den enda de inte såg ner på var dig.
Fiffi; Ja du, man kan undra. Är vi så infernaliskt fast i våra vanor?
Och varför är det så svårt att bryta dem? För inte sjutton kan någon, varesig man eller kvinna vara nöjd med det här beteendet?
Skicka en kommentar