All den här värmen som vi haft i april har inneburit att vägen ut till stugan nu är snöfri, nästa helg går det nog att köra ut! Och ni inser väl vad det betyder va?
Jo på fredag tar jag kissarna, mitt pick och pack och flyttar.
Nogsamt har jag undersökt busstidtabeller och funnit att jag kan pendla med buss de dagar som Närbo måste stanna i stan. Jag hoppar jämfota av förväntan, kissarna sover gott efter 5 långa dagar med sorkjakt och tusen spännande dofter.
Men allt är inte glädje! En av yngste sonens kompisar har slutat sina dagar. Och när unga människor väljer att ge sig iväg så känns det extra tungt. Och så den där rädslan över att en dag själv få det där samtalet. Den rädslan får man snabbt slå bort men idag finns den här och skaver.
10 kommentarer:
Åh om jag kunde pendla från torpet och jobbet varje dag. 26 mil enkel resa låter sig helt enkelt inte göras. Byta jobb eller torp.
USCH för slika bortgångar, så sorgligt och meningslöst.
Markattan
Markattan; Tänkte just så och fick lite dåligt samvete för att jag kan och inte du fast inte fasen blir det bättre för dig för att jag sitter här och har dåligt samvete.
Förfärligt tragiskt när människor, speciellt yngre, inte orkar leva längre...
KRAM!
Gökboet; Ja det är tungt.
Kram tillbaka
Åh! Att kunna bo och pendla så från stugan! Tänk att du blivit så bra att det fungerar och att du kan!
Det är svårt att ta in att unga väljer bort livet. Visst skaver rädslan då, när det kommer nära. Hoppas alla runtomkring får all hjälp och stöd som behövs!
Cina; Ja stuglivet gör hela livet lättare, tja, bortsett från att det blir längre till och från jobbet.
Har haft den här killen med mig i tanke och hjärta hela dan...det går inte att ta in.
Låter ljuvligt med ditt torp. Bra för själen. Alla borde ha ett.
Förfärligt att må så dåligt att det är lättare att dö än att leva. Stackars honom och hans familj.
Kram på dig!
Ljn; En del tycks må bättre i båt och då ska de nog hellre ha en sån :-)
Och alla borde få kramar som tar bort det tunga så att livet går att leva.
Kram tillbaka!
Så härligt att du kan tillbringa flera månader i torpet trots att du har ditt arbete en bit bort ! Kanoon !
Man undrar varför en ung människa känner sig så olycklig ... det är så sorgligt, så sorgligt.
Att vara anhörig i en så svår situation måste vara fruktansvärt !
Strandskatan; Om det nu vore ett torp men det är det ju inte, mer av karaktären Fjällstuga men det är härligt ändå :-)
Jag kan inte föreställa sig något värre än att förlora ett barn på det här viset. Förmodligen är det lika hemskt oavsett hur det än går till.
Skicka en kommentar