Mitt sociala liv

Uppskattningsvis är 90% av mina mest förekommande sociala kontakter de som äger rum här och på andra bloggar. Så brukar jag förklara för de tveksamma varför jag bloggar. Och det är faktiskt sant. Jag ses nog som en väldigt social person som har lätt att få vänner och det är ju också sant. Men ju äldre jag blir desto svårare är det där för jag orkar inte riktigt. Jag behöver så mycket tid för mig själv.
Och då är ni helt perfekta! Tänk va, så många människor som gläds med mig när det går bra, så många som förstår min oro när det är tungt. Alla fina kommentarer och all omtanke som jag får och som jag hoppas att jag ger. Några har jag träffat i levande livet, någon kommer aldrig att kunna se ett kornblått slösse utan att tänka en galen tanke om mig. Själv kan jag inte torka av bordet utan att tänka på en särskild trasa. Kantareller är för evigt förknippade med pillargoner. Någon delar jag en påse ostbågar med och andra hjälper mig med renoveringstips. En fixar bilder och andra ger mig lästips!
Hur folk kan fnysa föraktfullt åt sånt begriper jag inte. För mig är ni alla, både nämnda och onämnda, så värdefulla och förknippade med stor värme! Tack för det och tack för att jag får vara en del av era liv och för att ni vill vara en del av mitt.

Jag tror att ni alla kan skriva under på hur mycket det är värt, både i glädje och i sorg.