H2O och FE

Mannen med den gigantiska borren har varit här. Mannen med grävskopan har gjort sitt. Mannen som skulle installera pump och all annan kringutrustning var här igår och sen dess har vi fått all jord tillbakalagd av mannen med grävskopan. Igår när vi kom hem hade vi vatten från borrad brunn i kranarna.

I morse var jag ledsen så att det knappt spelade någon roll att det var sista arbetsdagen innan semestern tog sin början. Järn! Herregud vad det stank järn när jag duschade. Vattnet var gult och smakade blod.

Så fort jag kom till jobbet ringde jag installatören och berättade att vattnet innehåller järn och inte i några små, försumbara mängder utan rejält med järn. Så mycket att vi borde kunna klassa det som tungt vatten. Han lugnade mig med att det är allt för tidigt att avgöra hur vattnet kommer att vara när det är klart. Det måste stå och rinna, ibland i veckor, innan borrhålet är rent. Ibland blir det inte rent och så får man sätta dit ett filter för att rena. Hoppet återvände och jag hann knappt ur bilen innan jag slagit upp ett glas av den efterborrade varan.

Och si, den gula färgen var avsevärt mindre framträdande och mer som vatten brukar se ut. Smaken visar att det fortfarande är järn kvar och jag misstänker att det får vi dras med. Nu är jag uppvuxen med järnhaltigt vatten så jag tycker att det är ganska gott, i rimliga mängder. Däremot tycker jag inte att jag skulle klä i grönt hår och det kan bli en konsekvens.
Men det känns inte lika bortkastat att vi köpte tvättmaskin igår. Den kan vi använda utan risk för missfärgning av kläderna.


Dom första glasen vatten!