måndag 28 februari 2011
söndag 27 februari 2011
Hänt i helgen
En helg har förflutit och det är söndagkväll.
Igår gjorde jag ett klänningsmönster och sydde mig en solklänning. Jag ska ju snart vistas sol och värme och då kan det ju vara bra att ha en enkel klänning att dra på sig när man går till och från stranden.
Sen beställde vi hem pizza och det var ungefär allt vi orkade med. Mycket oengagerat tittade vi på melodifestivalen.
Idag har vi varit och tittat på ny kamin till stugan. Hittade några täljstenskaminer som skulle kunna funka.
Och på väg därifrån till affären såg vi den här mindre lyckade parkeringen.
Snödrivan är uppskattningsvis 3-4 meter hög och hur i hela friden bilen tog sig upp där fattar jag inte. Vilken fart har de haft?
Sen har det inte hänt något mer rafflande att informera om.
Jag vill bara meddela att jag nu tragglat mig igenom kvällens avsnitt av Solsidan och nu har den serien fått tillräckligt av min tid. Förmodligen har jag blivit sipp på äldre dar men jag orkar bara inte med den där typen av humor.
Däremot tycker jag att sparrisarna från Findus som snackar om månsten är enormt söta.
Nu tycker jag att jag ska gå och lägga mig.
Ps. Jag har fått tre nya följare i helgen också. Det tycker jag är trevligt. Välkomna hörni!
Igår gjorde jag ett klänningsmönster och sydde mig en solklänning. Jag ska ju snart vistas sol och värme och då kan det ju vara bra att ha en enkel klänning att dra på sig när man går till och från stranden.
Sen beställde vi hem pizza och det var ungefär allt vi orkade med. Mycket oengagerat tittade vi på melodifestivalen.
Idag har vi varit och tittat på ny kamin till stugan. Hittade några täljstenskaminer som skulle kunna funka.
Och på väg därifrån till affären såg vi den här mindre lyckade parkeringen.
Snödrivan är uppskattningsvis 3-4 meter hög och hur i hela friden bilen tog sig upp där fattar jag inte. Vilken fart har de haft?
Sen har det inte hänt något mer rafflande att informera om.
Jag vill bara meddela att jag nu tragglat mig igenom kvällens avsnitt av Solsidan och nu har den serien fått tillräckligt av min tid. Förmodligen har jag blivit sipp på äldre dar men jag orkar bara inte med den där typen av humor.
Däremot tycker jag att sparrisarna från Findus som snackar om månsten är enormt söta.
Nu tycker jag att jag ska gå och lägga mig.
Ps. Jag har fått tre nya följare i helgen också. Det tycker jag är trevligt. Välkomna hörni!
Ser man på....
Nu har det hänt igen! Tvillingen har fått pris!
"Motivering: Why-Why not...
Dom är helt enkelt två av alla mina underbara bloggvänner!
♥ Tack för att ni finns till ♥"
Priset kommer från fina Gökboet!
Ja, varför inte?
Och nu är det min tur att skicka priset vidare! Det kan jag inte, jag är en egoist idag och behåller det för mig själv!
Näää, jag skojar ju förstås.
Priset skickar jag vidare till Nilla för att hon håller på att skriva en bok, en beige bok ska det bli. Det ser jag fram emot. För Nilla skriver bra och det är något jag verkligen uppskattar.
och till Cina för att hon målar de finaste tavlor man kan tänka sig och för att jag är så grymt avundsjuk på hennes målartalanger. Å som jag önskar att jag kunde måla så där tjusigt!
Ja också för att Nilla, Cina och jag har gemensamma erfarenheter som har inneburit att de här tjejerna har flyttat in i mitt hjärta för gott.
Till sist några ord till dig Gökis; Jag uppskattar så alla dina fina, omtänksamma kommentarer. Jag är alldeles säker på att vi skulle ha hur skoj som helst om vi fick möjlighet att träffas någon gång.
fredag 25 februari 2011
Angelägen fråga med skämsfaktor
En gång i världen svor jag att ALDRIG NÅGONSIN skaffa mig ett par Foppatofflor.
Sen satte jag fötterna i ett par.
Sen köpte jag ett par.
Och nu säger dottern att jag ABSOLUT inte får ha med mig dessa till Thailand! Inte heller Närbo som gjort exakt samma resa som jag när det gäller avsky och inköp av nämda skodon tillåts packa skorna.
Nej, de är inte hotta på något sätt.
Ja, de signalerar gammal, svensk kärring på utflykt.
Ja, de skriker ut "hon har gett upp"!
Vad säger ni?
Sen satte jag fötterna i ett par.
Sen köpte jag ett par.
Och nu säger dottern att jag ABSOLUT inte får ha med mig dessa till Thailand! Inte heller Närbo som gjort exakt samma resa som jag när det gäller avsky och inköp av nämda skodon tillåts packa skorna.
Nej, de är inte hotta på något sätt.
Ja, de signalerar gammal, svensk kärring på utflykt.
Ja, de skriker ut "hon har gett upp"!
Vad säger ni?
torsdag 24 februari 2011
Och nu då?
"Vad ska vi prata om idag?" - skriker ni.
Gör inte det! Vi ska inte prata om något alls.
För om jag var trött igår, förrgår och dan innan dess så är det inget emot vad jag är idag.
Idag är jag så trött att man kan tro att jag är död.
Det är med uppbådandet av mina näst sista krafter som jag skriver.
Mina sista krafter ska jag använda för att peta mig i säng.
Gör inte det! Vi ska inte prata om något alls.
För om jag var trött igår, förrgår och dan innan dess så är det inget emot vad jag är idag.
Idag är jag så trött att man kan tro att jag är död.
Det är med uppbådandet av mina näst sista krafter som jag skriver.
Mina sista krafter ska jag använda för att peta mig i säng.
onsdag 23 februari 2011
Tillkännagivande
För tillfället är jag rätt kass på att kommentera när jag läser bloggar.
Jo, det förekommer att jag skriver nån käck liten kommentar men inte tillnärmelsevis i den omfattning jag brukar kommentera.
Jag orkar helt enkelt inte! Men jag läser precis som vanligt.
Sanningen är att vid 9-tiden (lite senare ikväll) landar jag i bingen och en kvart senare sover jag som en stock. (Oklart vid publiceringstillfället hur en dylik sover...)
Så, du som undrar om jag blivit högfärdig...svaret är NEJ! Jag är bara väldigt trött och det beror nog på inflammationen i ryggmärgen. Den är nämligen kvar. Det vet jag eftersom jag fortfarande är domnad i magen.
Och det var väl allt för ikväll!
Frågor på det?
Jo, det förekommer att jag skriver nån käck liten kommentar men inte tillnärmelsevis i den omfattning jag brukar kommentera.
Jag orkar helt enkelt inte! Men jag läser precis som vanligt.
Sanningen är att vid 9-tiden (lite senare ikväll) landar jag i bingen och en kvart senare sover jag som en stock. (Oklart vid publiceringstillfället hur en dylik sover...)
Så, du som undrar om jag blivit högfärdig...svaret är NEJ! Jag är bara väldigt trött och det beror nog på inflammationen i ryggmärgen. Den är nämligen kvar. Det vet jag eftersom jag fortfarande är domnad i magen.
Och det var väl allt för ikväll!
Frågor på det?
måndag 21 februari 2011
När skam går på torra land
Låt mig börja med att skriva att jag vet att det finns lärare som ger allt och lite till för att ge elever det dom behöver. Jag vet också att det finns rektorer som gör allt de kan för att fixa så att lärare har förutsättningar att göra ett bra jobb.
Men, enligt min erfarenhet så är dessa två grupper förskräckande små.
Har just tittat på kvällens avsnitt av Klass 9 som går på SVT. Och, frågar jag mig upprört, hur i hela helvete är det möjligt att ingen tagit ansvar för den här grabben som man tror lider av dyskalkyli? I 8 år har "man" känt till att det inte går bra i matten, att han behöver specialhjälp utan att göra ett skit åt saken.
När Stavros informerar rektorn om sina iakttagelser håller hon med i princip men har själv inte gjort ett enda jota under sitt år som rektor.
Och det här är alltså bara en elev. Hur många fler finns det som inte får det stöd de behöver? Hur många elever somnar varje kväll med känslan av att vara värdelösa? Så måste de ju känna det när de vet att de inte klarar av ett eller flera ämnen och INGEN verkar vara intresserad av att hjälpa till.
Det räcker liksom inte att snacka man måste göra något också.
Jag förstår inte hur man kan somna på kvällarna och veta att man inte gjort och gör sitt yttersta för att lösa problemen. Och det gör man inte när man struntar i att eleven gång på gång misslyckas. Jo, jag vet att skolans resurser krymper men vore jag rektor skulle jag skita i den där budgeten. Möjligen får man sparken då men då går man åtminstone med huvudet högt och en rak rygg. För om man värnar mer om eleverna och deras förmåga att lära sig då kan man vara stolt över sin dagliga gärning.
Bryr man sig mer om att få ihop en redan från början omöjlig budget då är man på fel ställe. Det går liksom inte att väga elever mot pengar.
Och fattar man inte den enkla ekvatione så har man inte på skolan att göra!
Det är skamligt att misshandla barn på det här sättet! Skamligt!
Men, enligt min erfarenhet så är dessa två grupper förskräckande små.
Har just tittat på kvällens avsnitt av Klass 9 som går på SVT. Och, frågar jag mig upprört, hur i hela helvete är det möjligt att ingen tagit ansvar för den här grabben som man tror lider av dyskalkyli? I 8 år har "man" känt till att det inte går bra i matten, att han behöver specialhjälp utan att göra ett skit åt saken.
När Stavros informerar rektorn om sina iakttagelser håller hon med i princip men har själv inte gjort ett enda jota under sitt år som rektor.
Och det här är alltså bara en elev. Hur många fler finns det som inte får det stöd de behöver? Hur många elever somnar varje kväll med känslan av att vara värdelösa? Så måste de ju känna det när de vet att de inte klarar av ett eller flera ämnen och INGEN verkar vara intresserad av att hjälpa till.
Det räcker liksom inte att snacka man måste göra något också.
Jag förstår inte hur man kan somna på kvällarna och veta att man inte gjort och gör sitt yttersta för att lösa problemen. Och det gör man inte när man struntar i att eleven gång på gång misslyckas. Jo, jag vet att skolans resurser krymper men vore jag rektor skulle jag skita i den där budgeten. Möjligen får man sparken då men då går man åtminstone med huvudet högt och en rak rygg. För om man värnar mer om eleverna och deras förmåga att lära sig då kan man vara stolt över sin dagliga gärning.
Bryr man sig mer om att få ihop en redan från början omöjlig budget då är man på fel ställe. Det går liksom inte att väga elever mot pengar.
Och fattar man inte den enkla ekvatione så har man inte på skolan att göra!
Det är skamligt att misshandla barn på det här sättet! Skamligt!
lördag 19 februari 2011
Fler frågor
När jag ändå håller på att ställa frågor; Finns det någon alls som går på den här skiten?
"En databas Underhåll pågår för närvarande vår Webmail meddelande
Center. Vår Message Center behöver ses fastställs på grund av den stora mängd
av skräppost eller bluff post vi får dagligen. En karantän Underhåll kommer att hjälpa oss
förhindra detta vardagliga dilemma.
För att verifiera din brevlåda Fyll i nedan uppgifter:
Ditt namn :(..........)
Din e-postadress :(..........)
Din e-post Användarnamn :(..........)
Din E-post Lösenord :(..........)
Underlåtenhet att verifiera din brevlåda kommer att göra din e-post i-aktiva från
vår databas.
Tack
Systemadministratör"
Och, om de nu lägger ner tid på att försöka bluffa folk, varför anstränger de sig inte lite grand att få till en korrekt översättning?
"En databas Underhåll pågår för närvarande vår Webmail meddelande
Center. Vår Message Center behöver ses fastställs på grund av den stora mängd
av skräppost eller bluff post vi får dagligen. En karantän Underhåll kommer att hjälpa oss
förhindra detta vardagliga dilemma.
För att verifiera din brevlåda Fyll i nedan uppgifter:
Ditt namn :(..........)
Din e-postadress :(..........)
Din e-post Användarnamn :(..........)
Din E-post Lösenord :(..........)
Underlåtenhet att verifiera din brevlåda kommer att göra din e-post i-aktiva från
vår databas.
Tack
Systemadministratör"
Och, om de nu lägger ner tid på att försöka bluffa folk, varför anstränger de sig inte lite grand att få till en korrekt översättning?
Telefonfråga
Ni som är en klok och berest läsarkrets; Hur ringer man billigt från och till Thailand?
Frågor på det?
/Blogginnehavaren
Frågor på det?
/Blogginnehavaren
Just nu
Vi hade tänkt att sticka ut till stugan för att hämta hem lite sommarkläder inför den långa resan men jag tror att det får vänta. Det är helt enkelt för kallt.
Vad gör ni idag?
fredag 18 februari 2011
Trött!
Trött Trött Trött Trött Trött Trött Trött Trött!
Fick ni med det där om att jag är trött?
Återkommer när jag inte är så himla trött!
Trevlig hezzzzzZzzzZzzz
tisdag 15 februari 2011
Dagen efter
Så, vad finns att säga dagen efter den stora hjärtdagen?
Jo, att lilla Alva fyller 1 år i dag.
Jag minns så väl (så gammal är alltså inte tant) den där dagen när hon kom till världen. På Facebook-chatten hade jag sällskap av Strandskatan och en vän från högskoletiden. Tummar hölls och hjärtat slog snabbt och så kom äntligen meddelandet om att det var klart och Alva sett dagens ljus.
Vi passade på att uppvakta det lilla trollet när hon var här och hälsade på förra gången. En svart Bobby car blev uppskattad och förr eller senare har väl växt i kläderna jag köpte.
Här är hon, prinsessan med sin moster Tuva!
Den 27 juni är det dags för barnbarn nummer två att påbörja sin resa här på jorden.
Spännande? Jo vars, nog känns det i hjärteroten när jag tänker på den kommande sommaren.
Men innan dess är det dags för Närbo och mig att åka iväg på vår senvintersemester. Badkläder är inhandlade. Flippflopparna att ha på stranden är framletade och till och med benen är rakade. Ett misstag naturligtvis på för nu måste jag ta fram hyveln en gång till innan det är dags att gå till gaten. Jag ser det dock som träning vilket kan behövas med tanke på hur sällan jag och det där verktyget är på date.
Återstår att se hur kroppen klarar av värmen. Det kan bli problem med sådant efter en sån inflammation som jag har (haft). Jag litar på att det finns gott om badvatten i trakterna där jag kommer att befinna mig. Det jag så långt kan konstatera är att inflammationen är kvar eftersom jag fortfarande är domnad i magen och delar av ryggen. Champagnebubbel har jag i benen och det tilltar när jag går fort. En del fläckar på kroppen känns under korta stunder alldeles iskalla. Men i övrigt är jag rätt bra. Om någon månad eller så kanske det går att avgöra vad av dessa symptom som kommer att bli bestående. Hur det än blir med den saken så är det alltihop sånt som man kan leva med, lika gott som innan jag blev sjuk. Och jag hoppas vid gud att jag aldrig någonsin kommer att bli lika kraftlös i armarna som jag blev i benen. För jösses vad handikappad och begränsad man skulle bli då.
Så här i efterhand känner jag att det var enormt jobbigt och tungt att vara sjuk på det här sättet men jag känner fortfarande att jag hade en jävla tur att det inte var något värre och att det inte blev värre än det blev. Just nu är det bra och vad som händer i morgon tänker jag bekymra mig om då.
Ska vi ta och hurra för Alva då, innan vi avslutar för i dag?
Hipp hipp, Hurra, hurra, hurra, hurra! Ta gärna en bit tårta till hörni!
Jo, att lilla Alva fyller 1 år i dag.
Jag minns så väl (så gammal är alltså inte tant) den där dagen när hon kom till världen. På Facebook-chatten hade jag sällskap av Strandskatan och en vän från högskoletiden. Tummar hölls och hjärtat slog snabbt och så kom äntligen meddelandet om att det var klart och Alva sett dagens ljus.
Vi passade på att uppvakta det lilla trollet när hon var här och hälsade på förra gången. En svart Bobby car blev uppskattad och förr eller senare har väl växt i kläderna jag köpte.
Här är hon, prinsessan med sin moster Tuva!
Den 27 juni är det dags för barnbarn nummer två att påbörja sin resa här på jorden.
Spännande? Jo vars, nog känns det i hjärteroten när jag tänker på den kommande sommaren.
Men innan dess är det dags för Närbo och mig att åka iväg på vår senvintersemester. Badkläder är inhandlade. Flippflopparna att ha på stranden är framletade och till och med benen är rakade. Ett misstag naturligtvis på för nu måste jag ta fram hyveln en gång till innan det är dags att gå till gaten. Jag ser det dock som träning vilket kan behövas med tanke på hur sällan jag och det där verktyget är på date.
Återstår att se hur kroppen klarar av värmen. Det kan bli problem med sådant efter en sån inflammation som jag har (haft). Jag litar på att det finns gott om badvatten i trakterna där jag kommer att befinna mig. Det jag så långt kan konstatera är att inflammationen är kvar eftersom jag fortfarande är domnad i magen och delar av ryggen. Champagnebubbel har jag i benen och det tilltar när jag går fort. En del fläckar på kroppen känns under korta stunder alldeles iskalla. Men i övrigt är jag rätt bra. Om någon månad eller så kanske det går att avgöra vad av dessa symptom som kommer att bli bestående. Hur det än blir med den saken så är det alltihop sånt som man kan leva med, lika gott som innan jag blev sjuk. Och jag hoppas vid gud att jag aldrig någonsin kommer att bli lika kraftlös i armarna som jag blev i benen. För jösses vad handikappad och begränsad man skulle bli då.
Så här i efterhand känner jag att det var enormt jobbigt och tungt att vara sjuk på det här sättet men jag känner fortfarande att jag hade en jävla tur att det inte var något värre och att det inte blev värre än det blev. Just nu är det bra och vad som händer i morgon tänker jag bekymra mig om då.
Ska vi ta och hurra för Alva då, innan vi avslutar för i dag?
Hipp hipp, Hurra, hurra, hurra, hurra! Ta gärna en bit tårta till hörni!
söndag 13 februari 2011
A long lost friend
Bha, har varit mitt svar!
Och si! När det hemflyttade flickebarnet packade upp sina belongings i den av mig tömda garderoben så fann hon i en kartong...Vadå?
Jo, just den svårt saknade receptsamlingen!
Haha, mamma har ALLTID rätt...och den här mamman kan göra en och annan också nu när boken är tillbaka hos sin rättmätiga ägare.
Vad sa ni nu då, flickor?
lördag 12 februari 2011
Meh hallå änna
Halvvägs in i mello part two och vi slåss om skämskudden.
Va fan eee detta? Finns det nåt telefonnummer där man kan lägga sin röst på att lägga ner skiten?
fredag 11 februari 2011
Listat
Hos Livet just nu, som skriver så fint om kärleken, den till Mannen och den till barnen att hjärtat slår extraslag av glädje, hittade jag en lista som fick mig att flina. Livet just nu ansåg att hon är fel ute när det gäller märkesgrejer. Tänkte då att den där listan ska jag fylla i så får vi se vem som är mest borta när det gäller märken. Jag har nog mer blåmärken.
SKOR: Är en trickig fråga för mig eftersom mina fötter drar åt sig blåsor som socker drar åt sig getingar. Just nu har jag ett par Rieker. Nästan det enda par skor som jag inte behövt få blåsor utav. Det viktigaste med mina skor är att man kan lägga in mina h-lf-ts-nl-gg. Ja men ni hör ju! Hur roligt låter det där? Men så är det, nedfallna fotvalv betyder smärtor i fötterna som alltså behöver stöd för att fungera som avsett.
SNEAKERS: Nä, sånt hålls inte tvillingen med.
JEANS: Har fatiskt ett par svindyra Lee som jag inte alls är nöjd med. De tappar formen en dag efter tvätt och så tycker inte jag att jeans ska bete sig. Och här ska avslöjas att detta par är de dyraste byxor jag någonsin köpt. Länge, länge och för länge sen hade jag principen att ett par brallor inte fick kosta mer än 75 spänn och det förmådde jag hålla under en lång rad av år. Mestadels genom att handla på rea och kanske lite, lite för att regeln instiftades på den tiden när ett par brallor kostade ungefär som en bättre middag och inte som en månadslön för en estländare.
T-SHIRT: Precis i detta ögonblick bär jag en alldeles urtvättad sak som av olyckliga omständigheter följde med mig hem från sjukhuset när jag var inlagd där i början av december. Och med tanke på hur uppretad jag var i den stunden så anser jag att det faktum att jag glömde att byta tröja må vara mig förlåtet. I övrigt är min garderob just nu fylld med Newbody-shirtor. Bra passform, skön kvalla och bra priser.
UNDERKLÄDER: Vitt! Praktiskt! Bekvämt!
VÄSKA: Vilken av dem? Väskor finns i en uppsjö men jag letar fortfarande efter den perfekta. Den jag har just nu är jag rätt nöjd med, en brun skinnsak från nåt The Monte. Så här års hoppar jag ofta över väska eftersom plånbok, mobil, nycklar och andra nödvändigheter kan stoppas i jackan. Betydligt sämre möjligheter till sånt under sommarhalvåret vilket är ett aber. Mina axlar är liksom inte formade för att bära en växa utan det slutar med tantvarianten med axelremmen snett över kroppen.
PLÅNBOK: Har en portmonnä! För att förstärka tantintrycket kan man tänka.
SOLGLASÖGON: Slipade, från Favoptik och ungefär 100 år gamla.
KLOCKA: Äger två som aldrig används. Billiga (anar vi ett mönster här?) från Ur&Penn. Den ena har jag satt mammas gamla klockarmband på bara för att det är så mycket mamma. Den andra hänger ute i köket så att jag ser vad klockan är när jag diskar. Och det är inte genomtänkt alls, det råkade väl finnas en krok över som passade min klocka.
TV: Sony…och det beror endast på att det initialt var Närbo som köpte den. Hade jag köpt den så hade det säkerligen blivit någon budgetvariant från något obskyrt märke ingen någonsin hört talas om.
MOBILTELEFON: Två stycken, en tjänstetelefon som just nu är en Nokia men inom kort en HTC Wildfire samt min egen, högt älskade iPhone!
DATOR: Samsung.
SMINK: Say what? Använder jag aldrig!
ANSIKTSKRÄM: Ska man ha kräm i ansiktet? Nja det är väl lite si och så med den saken.
LOTION: Eller som vi säger i min familj, Låschån, inspirerade av en lärare mina barn hade i skolan. Njaaa, just nu står en burk Nivea Soft på sängbordet att användas för att smörja huden en smula inför den långa resan i mars. Antal insmorningar hittills = 1.
DEODERANT: LDB.
TANDKRÄM: Pepsodent Limemint
SCHAMPO/BALSAM: Heads&Shoulder (Ja men jag lider av mjäll…nä, det gör jag inte, men jag kan inte påstå att jag njuter av det heller)
TVÅL: Jo det har jag! En i köket och en i badrummet. Märke? Ingen aning hör ni.
PARFYM: Å, här har jag koll! Tre favoriter! Jean-Paul Gaultiers Classique, Sergio Taccinis Ozon samt nr 1, alltid nr 1; Van Cleef and Arpels First! Den är liksom gjord för mig. Dessvärre säljs den inte i Sverige längre men jag antar att den kan hittas på nätet. Men jag brukar se till att beställa den utav någon som ska åka utomlands.
MINERALVATTEN: Ja tack, är det kallt? Hempoppat för enkelhets skull.
VIN: Gärna rött.
DRINK: Intas med förtjusning på Gondolen. I brist på Gondolen så mixar jag diverse hemma och blandar med det som finns.
BRÖD: En riktigt grov, syrlig kavring är vansinnigt gott men jag äter sällan bröd.
MAT: En köttbit som Närbo grillar medan jag gör potatissallad a la Anki. Vilket är skivad, kokt färskpotatis blandad med skivad rädisa. Över detta slår man en gegga bestående av smält smör, vitlök, mängder av basilika samt salt. Men så gott att det vattnas i munnen på mig när jag skriver det. Det här är somrarnas paradrätt och som jag ser fram emot att traska uppför tunet till potatisland och växthus för att hämta det ingredienserna. Och att avsluta hela turen med att plocka solvarma jordgubbar...Snart dags igen va?
GLASS: Jodå men hellre en panna cotta.
GODIS: Lakrits!
SÄNG: Hembyggd! Mycket stolt över detta. Extra hög (tantvarningsklockan ringer nu oavbrutet) och med Ikeas tempurlookalike.
LAKAN: Ja och helst sådana med hål upptill i överkant på påslakanet. Annat gör mig komplett galen, fullständigt vansinnig samt svettig! Närbo brukar lämna mig åt mitt öde eftersom jag fräser som en nyeldad spis som fått en kastrull vatten över sig eller som en ilsk katt. Och så står jag där med mitt täcke som ska in i det där jävla påslakanet och arbetar mig upp till en hjärtinfarkt. Ja herrejävlar!
FRISÖRSALONG: En som ligger mitt emot systemet nere i stan, ingen tidsbokning, billigt och bra!
DAGSTIDNING: Sundsvalls tidning och Dagbladet (en annan lokal blaska som jag inte förmådde säga nej till när jag sist blev uppring)
MAGASIN: Björnes när barnen var små.
FÖRKYLNING: En stycken, på avtagande. Och även om jag haft febern från helvete (skärselden?) så har jag klarat mig väldigt bra från hosta. Som rökare drabbas jag förvånansvärt sällan av förkylning men när jag blir sjuk så sätter det sig ofelbart i nedre luftvägar och lungor (här borde man dra vissa slutsatser och ge fan i detta förkastliga bruk av tobak). Den här gången har jag testat att peppra kroppen med diverse slemlösande medikamenter i förebyggande (åh herregud som jag funderade på det ordet innan jag fann det!) syfte. Och det gick hem alltså och jag har sluppit allt vad hosta, slem i luftrören och tung andning heter. Tack för det!
SKOR: Är en trickig fråga för mig eftersom mina fötter drar åt sig blåsor som socker drar åt sig getingar. Just nu har jag ett par Rieker. Nästan det enda par skor som jag inte behövt få blåsor utav. Det viktigaste med mina skor är att man kan lägga in mina h-lf-ts-nl-gg. Ja men ni hör ju! Hur roligt låter det där? Men så är det, nedfallna fotvalv betyder smärtor i fötterna som alltså behöver stöd för att fungera som avsett.
SNEAKERS: Nä, sånt hålls inte tvillingen med.
JEANS: Har fatiskt ett par svindyra Lee som jag inte alls är nöjd med. De tappar formen en dag efter tvätt och så tycker inte jag att jeans ska bete sig. Och här ska avslöjas att detta par är de dyraste byxor jag någonsin köpt. Länge, länge och för länge sen hade jag principen att ett par brallor inte fick kosta mer än 75 spänn och det förmådde jag hålla under en lång rad av år. Mestadels genom att handla på rea och kanske lite, lite för att regeln instiftades på den tiden när ett par brallor kostade ungefär som en bättre middag och inte som en månadslön för en estländare.
T-SHIRT: Precis i detta ögonblick bär jag en alldeles urtvättad sak som av olyckliga omständigheter följde med mig hem från sjukhuset när jag var inlagd där i början av december. Och med tanke på hur uppretad jag var i den stunden så anser jag att det faktum att jag glömde att byta tröja må vara mig förlåtet. I övrigt är min garderob just nu fylld med Newbody-shirtor. Bra passform, skön kvalla och bra priser.
UNDERKLÄDER: Vitt! Praktiskt! Bekvämt!
VÄSKA: Vilken av dem? Väskor finns i en uppsjö men jag letar fortfarande efter den perfekta. Den jag har just nu är jag rätt nöjd med, en brun skinnsak från nåt The Monte. Så här års hoppar jag ofta över väska eftersom plånbok, mobil, nycklar och andra nödvändigheter kan stoppas i jackan. Betydligt sämre möjligheter till sånt under sommarhalvåret vilket är ett aber. Mina axlar är liksom inte formade för att bära en växa utan det slutar med tantvarianten med axelremmen snett över kroppen.
PLÅNBOK: Har en portmonnä! För att förstärka tantintrycket kan man tänka.
SOLGLASÖGON: Slipade, från Favoptik och ungefär 100 år gamla.
KLOCKA: Äger två som aldrig används. Billiga (anar vi ett mönster här?) från Ur&Penn. Den ena har jag satt mammas gamla klockarmband på bara för att det är så mycket mamma. Den andra hänger ute i köket så att jag ser vad klockan är när jag diskar. Och det är inte genomtänkt alls, det råkade väl finnas en krok över som passade min klocka.
TV: Sony…och det beror endast på att det initialt var Närbo som köpte den. Hade jag köpt den så hade det säkerligen blivit någon budgetvariant från något obskyrt märke ingen någonsin hört talas om.
MOBILTELEFON: Två stycken, en tjänstetelefon som just nu är en Nokia men inom kort en HTC Wildfire samt min egen, högt älskade iPhone!
DATOR: Samsung.
SMINK: Say what? Använder jag aldrig!
ANSIKTSKRÄM: Ska man ha kräm i ansiktet? Nja det är väl lite si och så med den saken.
LOTION: Eller som vi säger i min familj, Låschån, inspirerade av en lärare mina barn hade i skolan. Njaaa, just nu står en burk Nivea Soft på sängbordet att användas för att smörja huden en smula inför den långa resan i mars. Antal insmorningar hittills = 1.
DEODERANT: LDB.
TANDKRÄM: Pepsodent Limemint
SCHAMPO/BALSAM: Heads&Shoulder (Ja men jag lider av mjäll…nä, det gör jag inte, men jag kan inte påstå att jag njuter av det heller)
TVÅL: Jo det har jag! En i köket och en i badrummet. Märke? Ingen aning hör ni.
PARFYM: Å, här har jag koll! Tre favoriter! Jean-Paul Gaultiers Classique, Sergio Taccinis Ozon samt nr 1, alltid nr 1; Van Cleef and Arpels First! Den är liksom gjord för mig. Dessvärre säljs den inte i Sverige längre men jag antar att den kan hittas på nätet. Men jag brukar se till att beställa den utav någon som ska åka utomlands.
MINERALVATTEN: Ja tack, är det kallt? Hempoppat för enkelhets skull.
VIN: Gärna rött.
DRINK: Intas med förtjusning på Gondolen. I brist på Gondolen så mixar jag diverse hemma och blandar med det som finns.
BRÖD: En riktigt grov, syrlig kavring är vansinnigt gott men jag äter sällan bröd.
MAT: En köttbit som Närbo grillar medan jag gör potatissallad a la Anki. Vilket är skivad, kokt färskpotatis blandad med skivad rädisa. Över detta slår man en gegga bestående av smält smör, vitlök, mängder av basilika samt salt. Men så gott att det vattnas i munnen på mig när jag skriver det. Det här är somrarnas paradrätt och som jag ser fram emot att traska uppför tunet till potatisland och växthus för att hämta det ingredienserna. Och att avsluta hela turen med att plocka solvarma jordgubbar...Snart dags igen va?
GLASS: Jodå men hellre en panna cotta.
GODIS: Lakrits!
SÄNG: Hembyggd! Mycket stolt över detta. Extra hög (tantvarningsklockan ringer nu oavbrutet) och med Ikeas tempurlookalike.
LAKAN: Ja och helst sådana med hål upptill i överkant på påslakanet. Annat gör mig komplett galen, fullständigt vansinnig samt svettig! Närbo brukar lämna mig åt mitt öde eftersom jag fräser som en nyeldad spis som fått en kastrull vatten över sig eller som en ilsk katt. Och så står jag där med mitt täcke som ska in i det där jävla påslakanet och arbetar mig upp till en hjärtinfarkt. Ja herrejävlar!
FRISÖRSALONG: En som ligger mitt emot systemet nere i stan, ingen tidsbokning, billigt och bra!
DAGSTIDNING: Sundsvalls tidning och Dagbladet (en annan lokal blaska som jag inte förmådde säga nej till när jag sist blev uppring)
MAGASIN: Björnes när barnen var små.
FÖRKYLNING: En stycken, på avtagande. Och även om jag haft febern från helvete (skärselden?) så har jag klarat mig väldigt bra från hosta. Som rökare drabbas jag förvånansvärt sällan av förkylning men när jag blir sjuk så sätter det sig ofelbart i nedre luftvägar och lungor (här borde man dra vissa slutsatser och ge fan i detta förkastliga bruk av tobak). Den här gången har jag testat att peppra kroppen med diverse slemlösande medikamenter i förebyggande (åh herregud som jag funderade på det ordet innan jag fann det!) syfte. Och det gick hem alltså och jag har sluppit allt vad hosta, slem i luftrören och tung andning heter. Tack för det!
torsdag 10 februari 2011
Tvillingen - ett medicinskt under
Jag är den enda som överlevt en natt med 58 grader Celsius i kroppen!
Jag har visserligen ingen febertermometer men jag känner min kropp! Jag tillhör kategorin som känner mig rejält hängig om jag får 37,8 i temp. Vid 38,4 är jag mer eller mindre död. Och i natt peakade jag alltså på 58 grader ( +,- en halv grad MAX)!
Jag har visserligen ingen febertermometer men jag känner min kropp! Jag tillhör kategorin som känner mig rejält hängig om jag får 37,8 i temp. Vid 38,4 är jag mer eller mindre död. Och i natt peakade jag alltså på 58 grader ( +,- en halv grad MAX)!
Just nu håller kroppen och jag på att bråka om vikten av en dusch.
Jag säger "men fan, gå in och skölj av dig, fatta hur du luktar efter den här natten!"
Och kroppen ba "Meh, orka liksom. Dessutom har du varken lukt- eller smaksinne kvar så det spelar ingen roll!" Och jag hävdar att det blir så mycket skönare att somna sen och kroppen skakar på huvudet och säger åt mig att va tyst så att kroppen kan få somna om.
Misstänker att kroppen vinner just nu. Får överrumpla senare och smyga in i duschen.
Måste maila Närbo med en beställning på apoteksvaror också. Innan kroppen somnar! Annars kommer väl rara Närbo hem med liktornsplåster eller gasbinda.
onsdag 9 februari 2011
Förkyld men stolt
Dottern T är nere i Stockholm för att packa ihop sina tillhörigheter och permanent flytt hem till Sundsvall. Och en sån där resa är ju inte rolig att göra.
Att behöva säga hej till allt man trodde, ville och hoppades på känns i vilket hjärta som helst. Och inte är det enkelt att släppa iväg sitt barn på den resan heller fast man vet att det blir bättre så fort allt är gjort.
Nåväl, nu är hon framme och mött av förre pojkvännens mamma. Och får jag bara säga; Vilken kvinna! Det har varit så gott och tryggt att veta att hon funnits där och tagit hand om T när hon varit sjuk eller ledsen. Jag pratade just med henne och tackade för allt hon gjort för min dotter och fick höra "Hon är min dotter också, jag älskar henne och vill ha henne jag också".
Vi enades om att hon får låna T då och då.
Och finns det något som gör en mer stolt än när någon berömmer ens barn?
Att behöva säga hej till allt man trodde, ville och hoppades på känns i vilket hjärta som helst. Och inte är det enkelt att släppa iväg sitt barn på den resan heller fast man vet att det blir bättre så fort allt är gjort.
Nåväl, nu är hon framme och mött av förre pojkvännens mamma. Och får jag bara säga; Vilken kvinna! Det har varit så gott och tryggt att veta att hon funnits där och tagit hand om T när hon varit sjuk eller ledsen. Jag pratade just med henne och tackade för allt hon gjort för min dotter och fick höra "Hon är min dotter också, jag älskar henne och vill ha henne jag också".
Vi enades om att hon får låna T då och då.
Och finns det något som gör en mer stolt än när någon berömmer ens barn?
Inte synd om mig...
...men jisses vad förkyld jag är. Jag förlorade alltså mot bacillerna men det händer så sällan att jag alls inte ska klaga. Och det gör jag inte heller...för jag hinner inte mellan alla snytningar. Och nu har nog febern krupit på mig också, det tycker jag är fräckt gjort.
Men ni har väl inget för er så ni kan tycka lite synd om mig, det känns lite bättre då tror jag.
tisdag 8 februari 2011
En alldeles vanlig vecka i februari
Hann jobba en vecka innan jag smittades ner av förkylningsbacill. Den visade sig i söndags och jag för en ojämn kamp för att övervinna den där typen. Massor av Echinagard och en och annan Muccoangin blandat med Alvedon och massor av vatten.
Så, för att skona mina kamrater jobbar jag hemifrån. Helt ok att sitta i morgonrock med filt och en kopp kaffe bredvid.
Och så inser man att man ska vara glad att man har ett jobb! Och att det finns ungdomar som orkar trots de påhitt som Alliansen genomfört och som inte hjälper ett enda dugg.
Hur fan var det nu då, med alla jobb som skulle skapas när man sänkte skatterna? Var är dom?
Stå på dig Samuel, stå på dig!
Så, för att skona mina kamrater jobbar jag hemifrån. Helt ok att sitta i morgonrock med filt och en kopp kaffe bredvid.
Och så inser man att man ska vara glad att man har ett jobb! Och att det finns ungdomar som orkar trots de påhitt som Alliansen genomfört och som inte hjälper ett enda dugg.
Hur fan var det nu då, med alla jobb som skulle skapas när man sänkte skatterna? Var är dom?
Stå på dig Samuel, stå på dig!
söndag 6 februari 2011
fredag 4 februari 2011
Broar att minnas
Broar att ta sig över. Broar att ta sig under.
Många broar har passerat min väg, de första på Druvefors i Borås där jag växte upp. Under de broarna ringlade Viskan fram och där kunde man stå och glo i evigheter.
Men inga broar har påverkat mig och mitt liv så mycket som Broarna i Madison county.
Många broar har passerat min väg, de första på Druvefors i Borås där jag växte upp. Under de broarna ringlade Viskan fram och där kunde man stå och glo i evigheter.
Men inga broar har påverkat mig och mitt liv så mycket som Broarna i Madison county.
tisdag 1 februari 2011
En punkt kvar på listan
I dag har jag köpt baddräkt. Modell större. Men att den behövde vara så stor! Märkligt! Men, nu kan jag inte ägna mig åt viktnedgång för då kommer ju baddräkten att hänga som ett stort slösse på mig. Jisses vad synd!
Återstår alltså att raka benen i mars.
Och kolla upp vaccinationer. Behöver man sådana? Och kan man vaccinera sig när man har en pågående inflammation? Alltså, ringa neurologen i morgon och ta reda på hur det förhåller sig med detta.
Och vad behöver man i så fall för vaccinationer? Hepatit A?
Återstår alltså att raka benen i mars.
Och kolla upp vaccinationer. Behöver man sådana? Och kan man vaccinera sig när man har en pågående inflammation? Alltså, ringa neurologen i morgon och ta reda på hur det förhåller sig med detta.
Och vad behöver man i så fall för vaccinationer? Hepatit A?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)