Hej sjukvården!
Kort statusrapport från en envis kärring som vägrar släppa taget om "sin" neurolog....
Medicinen, om vi nu ska kalla det medicin, tycks fungera. De där myrkrypningarna i fötterna OCH de märkliga känselfenomenen jag haft på ryggen är borta! Annat har tillkommit och det är nu vi kan börja diskutera det där begreppet medicin...ska man känna sig full HELA tiden?
Om jag lusläser den så kallade bipacksedeln (vad fan är det för jävla ord?) så hittar jag inte den biverkningen men jag fick just förklaringen till den feber jag upplevt kvällar och nätter och att jag var tvungen att åka hem efter lunch i går. Snacka om ett fullständigt energitapp. Om jag inte varit en sån skötsam och välanpassad medborgare hade jag kunnat lägga mig i mittgången på bussen och begärt väckning när det var dags att kliva av.
Så bortsett från influensaliknande värk i muskler och leder, knappt mätbar feber samt en jävulsk trötthet så fungar det bra...men hur länge känner man sig salongsberusad? Och hur länge till kommer jag se ut som om jag helst hänger med gänget på bänken utanför systemet? Om jag var ostadig i gången förut är det inget mot hur jag går nu...Jag är i det läget att en aldrig så liten stänkare till bokstavligt talat kommer att få mig att ragla fram. Å andra sidan har jag helt och hållet klarat mig från ilska och erektionsproblem!
Egentligen mår jag bra men jag kör inte bil för tillfället (jag bloggar så slapp nåt ljushuvud upplysa mig om det) och hoppas på att den här berusningen snart går över.
Och jag har inte varit på lab för att lämna prover...har inte hunnit och inte orkat. Det får bli nästa vecka för nu ska jag iväg till Jämtland några dagar. Islandshästar ska ridas och en eller annan alkoholhaltig dryck ska inmundigas.
Och innan du hinner stoppa mig så har jag fått klart för mig om det är lämpligt eller ej...och så kan vi ta ett allvarligt samtal om den saken när vi ses.
Under tiden kan du passa på att säga hej till publiken!
Meddelas endast på detta sätt
8 kommentarer:
Ha det bra i Jämtland!
Och ta det lugnt med spriten, låter inte som att du behöver så mycket mer lullelull.
Nilla; Tack och du kan vara lugn när det gäller spriten. Jag somnar långt innan det blivit för mycket
Resa kan vara ett av de bästa sätten att handskas med livet. Fö känner jag igen känslan av den eviga salongsberusningen...inte bara angenämnt!
Pim; Eviga???? Menar du att du ALLTID går runt och känner dig en smula rund under fötterna? Mon dieu!
Resan blir bra om det inte var för att jag återigen ska tillbaka till lätt ångestskapande miljöer.
Rid nu fint i skogen och håll hårt i manen så att du inte trillar av! ;-)
Då är du ju tillbaka till veckan då? Kanske läge för lunchen som jag skulle kolla upp en möjlighet till? Har du nyktrat till framåt torsdag?
Alltså, mitt i detta sorgliga att du drabbats av denna märkliga sjuka med sina medicinbiverkningar, så är du så stark och så härligt kul att läsa. Tack för glada skratt här vid datorn. Ha det så skönt på din tur.
Ljn; Aj aj, will do!
peterA; Nyktrat till har jag men kanske beter jag mig en smula berusat.
Agneta; Käraste syster, vem vore jag att kalla mig Lindhag, om jag inte hade galghumorn kvar? Blott och bart ett förmätet fyllo? ;-)
Tack själv, systrar ska inte föraktas som läkemedel.
Kram
Skicka en kommentar