Arla en morgon...

I dag jobbar jag hemifrån. Har nämligen två gigantiska dokument på för närvarande 36 sidor vardera med ca 200 punkter som ska synkas. Eller, det är i grunden samma dokument men vända på lite olika vis och jag ska se till att alla punkter finns med, är på rätt plats och att informationen är begriplig.

Så, när Negerbuddas väckarklocka drog igång vid sex-tiden kunde man ju tänka sig att en viss, hemsk tvilling helt sonika låg kvar och sov till åtta. Icke så! Hon klev upp och leta fram träningskläderna, åt en smörgås och åkte med en bit när jobbilen for mot stadens hank och stör. Fast jag klev alltså av och sprang hem.

Inte var det långt och inte gick det fort men jag sprang och jag kunde andas hela vägen.
Folk med gott minne ställer sig nu frågande till den uteblivna progressen i mitt löpande. Det är ju rätt länge sen det skulle springas och tränas och komma i sitt livs form. Låt mig då, till dessa minnesmästare bara säga att det inte alltid blir som man tänkt och att vissa små symptom från vintern finns kvar och blossade upp i mitten av augusti. Men nu är jag igång!




Och så bryr vi oss inte så mycket om att snitthastigheten var 8.23 per km. Man ska inte stressa ju!