Dags nu kanske

Tvillingen, jag alltså, har blivit rätt tyst på sista tiden. En kollega har observerat att jag under 2011 blivit mindre arg här på bloggen och det stämmer nog. Mitt liv har förändrats så våldsamt sen jag var sjuk förra året och det påverkar allt från minsta sak till det viktigaste, viktiga.

Månne är det detta som avspeglar sig i läsarsiffrorna, en stadigt sjunkande skara orkar masa sig hit. Eller så är det en trend i bloggvärlden eftersom jag också orkar masa mig iväg till allt färre bloggar. Men man måste ha tre bevis för att kunna kalla det en trend och en aldrig så hemsk tvilling är endast ett bevis och räcker inte till för att hävda att det verkligen är en trend.
Alltså, det kan vara så att tvillingen blivit en smula tråkigare att läsa. Eller det är nog så att tvillingen bivit rätt vråltråkig att läsa.

Nåväl, senare tidens händelse har förändrat en hel del av det här med att jag blivit nöjd, snäll och belåten. Jag är tvärförbannad, bitter och besviken men känner att det här inte är rätt forum för mina ord.

Så, det är dags att ta farväl. Tror jag. Dags att dra sig tillbaka, formulera tankar och känslor och möjligen komma tillbaka på annan plats. Möjligen.
Möjligen. Annorstädes.

God jul önskar båd tvilling och Närbo!

Oårlig tradition

I den här stan, Lönnås körstad, samlas en oherrans (eller om det är herrans?) massa körer i stans största kyrka, som inte är en domkyrka, nån helg före jul och sjunger så det står härliga till. Inte helt svag för körledaren avstår jag oftast, men då och då bär det iväg. I år till exempel.
Kyrkan är knökfull, intill bristningsgränsen proppad med snöblöta, uppklädda Sundsvallsbor. Det är bäst att de sjunger vackert för jag är rätt trött efter ännu en helg med ett av landets viktigaste uppdrag just nu.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Julklapp kanske

Det kan tänkas att någon liten stumpa i min närhet ska få en prickig julklapp.







Och du Småländskan, tusen tack för fina vykort. Vi kan nu stryka Kalmar domkyrka från listan.

Inte så världsförbättrande...

...men att göra en människa glad är väl en god början ändå?

Jo men så här...Jag samlar på domkyrkor...eller näää, det gör jag inte alls det. Jag samlar på besök i svenska domkyrkor. Mina egna alltså. Inte vemsomhelsts besök i domkyrkor. I samlingen så här långt hittar vi domkyrkorna i Skara, Visby, Härnösand och Uppsala. Lite magert va.

Övriga städer som tarvar ett besök för att göra samlingen komplett är
Luleå
Västerås
Stockholm
Karlstad
Strängnäs
Linköping
Göteborg
Växjö
Lund

Helt komplett blir den när även Kalmar och Mariestad besökts.
Ja, och det räcker alltså inte med att jag varit i stan, jag måste ha varit I kyrkan. Annars hade min samling varit fulltalig. Möjligen hade jag fått hälsa på i Strängnäs och Västerås.

Nåväl, jag tänkte att ni skulle hjälpa mig här med inledningen till min samling. Ett vykort på alla domkyrkorna! Eller för att göra uppgiften mer hanterlig; en domkyrka per vykort! Även på dom jag redan bevistat för tro inte att jag tänkte på en sån sak där jag trampade runt på helig mark.

Anmäl dig i kommentarsfältet om du kan tänka dig att bidra för just din stad.


Ps. Jag samlar även på KitchenAid men saknar en röd!

Stängt på grund av ilska

Och glöm bara bort allt fantastiskt jag skulle skriva om.

Det visade sig att otack är världens lön...ungefär som vanligt.

Ja jag veeeet

....men jag tääänker, hört talas om det?
Och när jag tänkt färdigt kommer ett fantastiskt (som vanligt) inlägg som handlar om mina fantastiska (som vanligt) framgångar i mitt oh so glammerslammer (som vanligt) life!

Kan ni tåla er en smula?

Nackdelar

En nackdel med att jobba 10-12 timmar per dag, gärna utspritt lite under nätterna också är att man sover rätt klent och ja...jobbar rätt mycket.
Tant börjar bli trött och det är långt kvar innan det här är klart.

Fast, när jag förklarade för dotter igår vad mitt uppdrag handlar om slog det mig att jag håller ihop ett av landets viktigaste jobb för tillfället. Och då blir jag lite stolt och en smula "skitnödig".

Sover en skvätt till innan det är dags för nästa insats.

Förresten, är det första advent i dag?

Fördelar

En fördel med att jobba 10-12 timmar per dag är att man får ett rejält tilltaget flexsaldo. Tid man kan göra nåt kul med.

Om du kliar min rygg...

Ok, herrskapet Eberstein, jag har varit med och gett ena halvan av er en plats i Riksdagen, nämligen Fru Eberstein.




Jag bor i Sundsvall. Jag är folkbokförd i Sundsvall och tillbringar bara lite tid i Stockholm. Om ni tycker att det är ok att jag betalar för Hr Ebersteins små vistelser i huvudstaden så tycker jag att det inte är mer än rätt att ni betalar för mina besök i samma stad.
Fakturaadressen tack!

Lyssna nu Jan Björklund

Det ska inte sparas EN ENDA JÄVLA SPÄNN på skolan, varken grund- eller gymnasieskolan.
Inte en spänn! Har du noterat det?

Bra, detta är din hemläxa och det blir förhör då och då.

Bubbel

Eftersom bubbelpoolen ockuperas av nån klan från Gnarp så har vi dragit oss tillbaka till sviten och ägnar oss åt annat bubbel, rosa sånt.


Snart ska vi jaga bort de där hälsingarna.

En del av oss har klivit ner i 16-gradigt vatten, TVÅ gånger *pekar på sig själv*

Vi är här nu!

Om några minuter inleder vi med spalunch och sen blir det bad för hela slanten.
Utsikten är ju inte att klaga på.




Man ser nästan till Finland!

Försvinner

På måndag fyller Närbo år och vi drar hit. Spa hela söndagen, övernattning och en god frukost innan det är dags för mig att åka till jobbet. Närbo är ledig på måndag så han åker väl hem och matar katterna.

Ett svart hål

Just nu tänker jag mycket på förra årets november. Har för mig att jag helt sonika beslutade att månaden skulle bli bra. Det blev den ju nu inte med tanke på allt elände med domningar, magnetröntgenundersökningar och neurologer till höger och vänster. Men idag; My god vad jag är tacksam för den där lilla skitmyeliten i ryggraden. (och den håller sig envist kvar....förstår det, måste vara mycket nice ställe att bo på)

Förra vinterns sjuka kan jämföras med ett svart hål som slukar ovana efter ovana hos mig. Rökning har jag slutat med. Träning har jag börjat med.




Behöver nytt hål i bältet. -14 cm runt midjan. I rask takt avverkar jag ca 5 km varje dag. Sånt tar på fettdepåerna och göder fåfängan. Spegeln är min bästa vän men Närbo är bra han också...mycket beröm därifrån.

Smaklöst

Det här med Nordea och att de ska göra sig av med 2000 anställda, det är väl rätt smaklöst va?
Förra året hade Nordea 33 miljarder i vinst men det nöjer man sig tydligen inte med utan man gör sig av med en hel hoper människor för att "öka lönsamheten".
Sug på den en stund...man ska alltså inte kicka folk för att minska förlusten, nej man sparkar folk för att öka lönsamheten! Vilken värld lever bankerna i? Hur länge ska de få hållas? Jag tycker att det är ungefär så vidrigt det kan bli.

Och inte blir det bättre utav att den där vd, Christian Clausen, som tjänar 22,5 mille per år dessutom har "förmåner" värda ca 262000 bland annat tjänstebil. En summa som många, många har som årsinkomst. Smaklöst vare ja.

Något jag hoppas inte drabbat dagens projekt. Fylld med blåbärsmousse och vit choklad.

Min fråga...

I Aftonbladets söndagsbilaga finns en avdelning enligt nedan. (Fråga Sara om det okända)




I senaste numret hade någon följande, intelligenta spörsmål: "Vem var liftaren vid vägen?" och så en utläggning om att om "man inte stannar för att erbjuda honom skjuts, kan han helt plötsligt sitta i bilen och lika plötsligt försvinna. Det enda han lämnar efter sig är en lukt av jord." Ja och givetvis fick frågeställaren syn på "något" vid vägen, struntade i det och upplevde strax att han hade sällskap i bilen och så....pang bom...en lukt av jord!


Min fråga lyder; Vem är främlingen i min säng?
Jag gick och la mig med en charmig, nytvättad och nyborstad, kille som bjöd på räkor och vin igår. När jag vaknade låg det en snarkade karl i sängen och tog upp de mesta av utrymmet. Vem är det? Och än mer angeläget...Måste jag bjuda på frukost?

Ready for take off

Hej mitt vinterland, här kommer Roger Pontare med sin helikoptermössa!





Var hittade han den tro?

Inga stjärnor för Michelin?

Hur kunde ni helt missa att jag lagt beslag på en helt egen Michelin-gubbe?
Inte en kommentar, inte ett enda lyft ögonbryn, inte ens ett lite diskret "Åååå".

Ni är förmodligen bara avundsjuka

Nöden är uppfinningarnas moder

Jag tänker gummikopp fastsatt under näsan, ungefär som glasögon fast alltså under näsan istället för på.
Jag tänker att den kan samla upp allt det där snoret som likt en tunnflytande lavin letar sig ut ur näsan.
Alternativt subventionerat snytpapper hemkört av närmsta pappersbruk. Enkelt i den här stan!

Förkyld alltså men inte värre än att jag suttit under täcket och hackat excel hela, jävla dan. Gissa hur tjockt lager ihopknövlat, nersnorat papper jag måste vada igenom när jag staplar ut i köket för att värma på tevattnet!

Och Närbo är ute och roar sig istället för att vara här och stoppa om mig. Märklig prioritering om ni frågar mig, fast det gör ni väl inte kan jag tro.

Det nös jag på!

Tre apotek och en överbelastad blåsa senare

Asså, vem var det som kom på den fullkomligt vanvettiga tanken att privatisera Apoteket?
Och vem var det som sen genomförde privatiseringen trots mina rätt högljudda protester?

Såg mig nödgad att uppsöka ett apotek efter jobbet för att hämta ut diverse receptbelagda piller och far därför till "min" pillertrillare. Och eftersom jag bara skulle en snabb sväng inom apoteket så väntade jag med toabesöket, snart hemma ju! Men nu slår det aldrig fel; nåt av mina läkemedel är slut och så även idag. Så iväg till nästa, i ett större köpmecka strax utanför stan. Och det kunde man väl ge sig fan på; även där är blettorna slut! Nu börjar blåsan göra sig alltmer påmind och de små, gröna jävlarna dansar jenka på min hjärnbark. Och medan jag rådbråkar mitt minne i jakt på annan i köpcentrum belägen drogstore får jag ett sms från Posten (ett annat experimenthaveri på den statliga himlen) om att mitt paket från TeliaSoneranu finns att hämta på en närbelägen mack. Och nu har jag och min överfulla blåsa hittat till apotek nr 3 och ÄNTLIGEN fick jag napp.
Mot hemmet med ett inpass på macken för att hämta routern som möjliggör tevetittande, telefonerande samt surfande och nu var jag snart beredd på att låta mitt vatten i närmsta dunge. Men jag klarade mig hem, vittjade postfacket och slet upp dörren till toa.
Och vad låg i posten om inte ännu en avi på ett paket som väntar på att hämtas. På samma mack som alldeles nyss. Iväg igen och den här gången har Posten lyckats lämna in paketet på en helt annan adress än vad som uppges på avin. Och för att komma dit är man tvungen att forcera ett antal väghinder eftersom den här stan ska begåvas med en bro över "hamninloppet"!
En jävla tur att jag åkte hem först!

Och medan jag med en enda finger författat denna kria har jag suttit i telefonkö för att få tala med Telias support då allt utom teveuppkopplingen fungerar. Hade plats 48 när jag började och är nu nere på 16 I TURORDNING! Vilket upprepas med en druckens envishet, ja inte 16 men TURORDNING. Man får vara glad för det åtminstone.

Ont i halsen har jag också. Och tvätt som jag måste hämta. Men, medicin och en ny, kass router. Lycky, lucky me!


- Posted using BlogPress from my iPad

Det eviga är ständigt aktuellt

En gång i världen skrev Esaias Tegnér dikten Det eviga som anses vara en hyllning till Napoleon.

Åtskilliga svenska gymnasister har sedan analyserat dikten sönder och samman.
Och visst är den sann, hans kanske mest kända dikt. Med våld skapar den starke sin värld men det är inte bestående. Och det ser vi ju glädjande nog bevis för än i dag när diktator efter diktator går ur tiden.


Väl formar den Starke med svärdet sin verld,
väl flyga som örnar hans Rykten.
Men någon gång brytes det vandrande svärd
och örnarna fällas i flygten.
Hvad Våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öcknen bort.

Och Libyens befolkning firar i rättfärdig lättnad, herregud att leva i fyrtioårig terror skapad av en fullblodspsykopat (nä jag kan inte bevisa den tesen), och sen plötsligt se honom död. Vilken känsla. Vad händer sen? Förmår demokratin ta plats i den arabiska våren? Jag hoppas på det.

Fars dag

I dag, för 91 år sedan, föddes ett gossebarn som med tiden skulle bli far till 7 flickor. Han dog alltför tidigt, redan 1985 och många är de samtal jag velat ha med honom. Samtal om Ditten och om Datten you know. Samtal om det gångna, det nuvarande och det kommande.
Det brukar bli rätt ensidiga samtal men de har åtminstone den fördelen att jag får det mesta av talartiden!


Grattis farsan, och du...jag har slutat röka nu, på riktigt och för gott! 112 dagar i dag. Kan du ordna en ängels himmelska trumpetfanfar?

Den gubben går inte

Men, han gick på auktion idag och bor numera i min bokhylla!

U.p.a. och en brigg ifrån Hull

Ni vet den där hjärtskärande, sorgliga sången om
briggen Blue bird of Hull

Den handlar ju alltså om den unge Karl Stranne som gick under, surrad till rors på den båt vars manskap hans far gick ut och räddade. Och bortsett från att hjärtat brister varje gång jag hör den så slog mig en sak i morse.

I sista versen sjungs "å kaptenen steg upp, han var grå, han var tärd. Stormen tjöt, knappt man hörde hans ord, när han sade med skälvande röst till sin värd; Karl stod surrad och glömdes ombord"

Hade den där tragiska olyckan hänt i dag skulle kaptenen knappast uttryckt sig så. Jag tippar att det snarare låtit så här "Från rederiet beklagar vi den tragiska händelsen och våra tankar går naturligtvis först och främst till de anhöriga i dag. Rederiets ledning har erbjudit stöd i den här svåra stunden och vi kommer att tillsätta en utredning för att se vad som hände, så fort helgerna* är över. Vi ber också om att hänsyn visas den överlevande personalen och vädjar om förståelse för deras situation."

Och vad är skillnaden? Jo, oviljan att ta på sig ansvaret. Jag har givetvis inga som helst belägg för att kaptenen verkligen sa så där till Stranne den äldre, en viking, en örn. Min bestämda uppfattning är dock att vi i nutid har allt svårare att ta eget, personligt ansvar. Vad beror det på?

Kan det ha att göra med alla rutiner och riktlinjer vi skapar för att undvika katastrofen och olyckan? Är det "tack vare" slika riktlinjer som unga människor förgäves tigger om ambulanstransport och dör för att riktlinjer får ersätta sunt förnuft och eget ansvar?

Att saker går och blir fel är inget märkligt. Men det är rätt märkligt att låta sitt samvete gå och gömma sig när det brinner. Vad är det som gör det så förtvivlat svårt att säga att man gjort fel? Eller är det faktiskt så att vi inte ens fattar när vi gör fel när vi slaviskt följer nån riktlinje som omöjligt kan täcka alla eventuella händelser?

Jag vet inte om min teori är riktig men jag vet att det idag är rätt sällsynt
med folk som tar ansvar och säger "Karl stod surrad och glömdes ombord."

* "...själva julafton sjuttiotvå." hände detta, 1872 får man förmoda. Och på julafton tillsätts inga haverikommissioner eller utredningar. För jag har inte gjort fel, möjligen är det nån riktlinje som vi missat att uppdatera och det kan vi ju inte göra nu heller.

Tunga argument

Ett märkligt fenomen som jag tänkt på och glömt bort har gjort sig påmint genom en anonym insändare införd i en kvällstidning från igår.

Så här skriver Anonym under den tilldelade rubriken "Rätt av kungen att dela ut pris"

"Det var alldeles riktigt av kungen att dela ut plaketten till kung Abdullah av Saudiarabien. Kungen var där som representant för internationella scoutrörelsen och som sådan delade han ut plaketten. Att sedan svenskarna lider av avundsjuka är en annan sak."


Jag är en som kritiserat kungen fast mer hans fru men jag tar ändå mig som exempel.

Nu skulle jag vilja ställa några frågor till Anonym:

1 Tycker du att kungen plötsligt kan kasta av sig kungatiteln och bara vara representant, vilken som helst, för en plakettutdelande organisation? Så behändigt, det löser ju en mängd andra små delikata problem. Han var kanske inte kung utan bara en kåtbock när han vänslades med andra flickor än den han gift sig med. Han var kanske inte kung när han reste till Brunei och berömde statsskicket där, han kanske alls inte var vår monark utan rätt och slätt just som vilken anonym dumskalle som helst.

2 På vilket sätt menar du att den som framfört synpunkter på det lämpliga i att en diktator med en vidrig syn på kvinnor, homosexuella, oliktänkande, får en jävla plakett från scoutrörelsen skulle vara avundsjuk? Vari består avundsjukan? Att vi inte själva får plaketten? Att vi inte fick åka till Saudiarabien?

Åter till ordningen och min poäng, allt oftare är det någon kritiserad eller en beskyddare av den kritiserade som drar till med världshistoriens tyngsta argument; ni är bara avundsjuka. Gärna uttalat om hela svenska folket. Då får man anta att det är någon utrikes född som yttrar klokskaperna, men tänk, det tror jag inte på. Jag tror att det är undantaget som bekräftar regeln, den enda lilla svensk som alltså INTE är avundsjuk och därmed har rätt att kritisera oss andra. Och som gör det med så tungt vägande skäl att man måste lägga sig platt och skrika "Jag erkänner, jag är svensk och därmed avundsjuk!"


Och den som till äventyrs vill kritisera denna min lilla lördagsbetraktelse kan ställa sig i hörnet och skämmas för du är bara AVUNDSJUK!

Fredrika, förlåt dem ty de vet inte vad de gör.

Det här är ett inlägg som börjar med KitchenAid och slutar på samma ställe. Och det beror på ett samtal på lunchen som handlade om ytlighet.
Ett litet tag har jag trånat efter en Kitchen Aid. Jag tror att min längtan tog sin början samtidigt som Mette Blomsterberg klev in i mitt liv genom programmet Det söde liv. Å så himelskt fint och så enkelt hon får det att se ut. Och vilket proffs hon är denna konditor. Jag har en hemlig dröm om att få praktisera en vecka eller två hos henne och lära mig alla knep.

Ja alltså, en KitchenAid i köket...om jag bara kan få klart för mig vilken färg jag helst vill ha.

Men, så observerar man ett och annat. Små fenomen i samhället som till exempel att husmorstrenden växer sig allt starkare. Det är inredningsmagasin med lantkök och vitt. Saft i farmors gamla kanna och hembakta....NEJ, inte bullar, utan CUPCAKES med FROSTING och pärldekorationer. Det är bloggar som visar upp de finaste hemgjorda gåbortspresenterna inslagna i hemvikta papperspåsar förslutna med små rara gem från Panduro.
Det är puttigt och nuttigt, lantromantik och stövlar. Det är rosa och prinsessigt, det är renovering och vitrappat, omklätt och snoddar. Det är så förbannat piffat att piffet står en upp i halsen.

För en som är född på 60-talet känns det här väldigt främmande. Jag växte upp i en tid då tjejer brände behån och höjde sina röster för att höras. Den tid då kvinnor lämnade hemmet och kidsen på dagis och gick för att skaffa sig en egen inkomst. Jag växte upp i en tid då kvinnor blev självständiga och självförsörjande.
Och det är helt ok att vara husmor, inget fel alls i att vara hemma och ta hand om det uppväxande släktet. Däremot vänder jag mig mot trenden vilket kanske märktes här ovan. Och möjligen skulle ett och annat bröllopsmagasin kunna ta in en artikel om Fredrika Bremer på det att dagens unga kvinnor ska förstå att livet inte enbart består av make, trampet av små fötter och ett fat CUPCAKES med FROSTING och pärldekorationer utan också en sjujävla tacksamhet mot kvinnorna som gick före och slogs för våra rättigheter.

Och när Kristdemokraterna nu utmanar partiledaren
och det börjar stå klart att det är de mörkt konservativa som invänder mot Hägglund så blir det tungt i min mage. Jag blir så trött på de här som i förtäckta ordalag pläderar för kvinnan tillbaka till spisen. De gör det genom utspel om familjens vikt i dagens samhälle, familjen som garant för det sociala anpassningsarbetet.
Kyss mig i arslet...Det är samhället som fostrar sina medborgare och har man otur så hamnar man i en familj som anser att aga är rätt uppfostringsmetoden. Den heliga familjen ja...Say no more!

Ja, så för att komma tillbaka till starten....jag är en sån där som gör ett statement (för såna håller man sig med) och skiter i att köpa KitchenAid och istället väljer nåt mindre inredningsmagasinshajpat. Så jag funderade på att bestämma mig för just det, kolla upp en Bosch eller Elektrolux eller vad som nu kan finnas på marknaden. Fast då fann jag att de här inte-så-trendiga-märkena kostar marginellt mindre än en KitchenAid och då tänkte jag att jag tror att jag skiter i mitt statement och fortsätter att önska mig en finfin röd maskin...eller en gul...eller ska vi ha en äppelgrön. Eller vet ni, färgen spelar ingen roll, ge mig bara en KitchenAid! Huvudsaken är att man minns Fredrika Bremer och tjejerna medan man använder den.

Dagens glädjeämnen:
1. Sarah Palin meddelar att hon inte kandiderar för att bli republikanernas presidentkandidat. Min analys är att Fru Palin drar in för många sköna kulor under sina turnéer med det där tepartajet. Käre jestanes vad bra att hon inte ställer upp, en ren mardröm att få henne till president i USA.

2. Nobelpriset i litteratur till Tomas Tranströmer

Kolla! Nemoooo!

Jag har hittat honom!



Och det är klart att man inte letar i hundburar det första man gör om man söker efter en fisk.

Jo men visst

Att kungen kan få för sig att åka till Saudiarabien och dekorera Kung Abdhulla det fattar jag. Kungen har ju inte visat prov på nåt vidare omdöme tidigare.
Men hur fan drottningen funderar när hon följer med och dessutom hänger ett jävla slösse över huvudet, det är jag inte kropp att begripa.
Respekt för andra kan inte vara det övergrpande skälet för det där doket för då hade hon inte åkt dit alls.

Min enkla uppfattning är att så länge den där saudiske gubbstrutten piskar kvinnor och straffar våldtagna för att de "begått äktenskapsbrott" ska han inga medaljer ha. Så länge oliktänkande dödas baraföratt tycker jag inte att han förtjänar nån respekt what so ever.

Och för övrigt anser jag att vi kan skrota kungahuset nu...de har liksom gjort bort sig en gång för mycket nu.

Och, de kan ta Reinfeldt med sig som "inte finner anledning att kritisera kungen för att han delar ut scoutmedaljer".

Jag är frälst, så härligt frälst...

I onsdags åkte jag med elva "goa gubbar" till den jämtländska fjällbyn Ottsjö.
Den traditionella arbetsgruppskonferensen där man jobbar några timmar och roar sig halvt medvetslös resten av tiden.
Nu kryddades tillställningen av att en av de goa gubbarna gick i pension och således skulle avtackas.

Min inställning till jämtländska fjällbyar är inte den mest positiva och jag skäms inte ett spår över min fördom (nåja...) om jämten som äckligt självgod och lokalpatriotisk in absurdum. Jämten faller i trans över sina milsvida vyer, sina fjäll och sin Storsjön. Och kliver det en besökare över länsgränsen så släpps densamma inte över gränsen igen förrän han håller med om att detta landskap är det vackraste han någonsin sett. Sånt där gör mig tvärsför. Sånt där ger mig krupp och gör mig motvalls. Och ta emot mitt uppriktiga Förlåt, alla ni jämtar som alls inte beter er som ovan men kan ni inte ta och låsa in de där andra? Sätt dem på Jamtli och lås in dem!

Nu åter till Ottsjö. Vi bodde på Ottsjö fjällhotell som drivs av en kvinna som flänger som ett torrt skinn, har en förmåga att knyta rätt folk till sig och som finner det självklart att fixa, vad helst som behöver fixas.
Och maten, maten mina vänner, den är i en klass som får mig att fundera på om jag inte borde dra upp bopålarna och flytta till Ottsjö. Det återstår bara att lista ut hur jag ska försörja mig, kan väl inte vara så svårt va.

Gilla*, maila mig menyn så jag kan skriva om dessa kulinariska mästerverk.

Och så, de traditionsenliga aktiviteterna, några gjorde en fjällvandring, några stack iväg på fisketur och så var vi ett gäng som skulle rida. Halva gruppen satt i princip för första gången till häst och frågan är om inte turen var en smula för avancerad för nybörjare. Eller inte för vi kom ju både dit och däna, alla hela och i ett stycke. Och här kommer frälsningsaspekten; Jag fattar grejen med att ta sig upp på nåt fjäll i hösttid för herre Gud vad vackert det var. Att min kropp domnade och benen knappt bar när vi skulle fika fick jag stå ut med. Att en karl med starka armar fick lyfta mig av och på den stackars hästen var nog värre för honom än för mig.
Men att sitta på en islandshäst, högst upp på en fjälltopp och se utöver andra fjäll, en sjö långt, långt ner och alla färger...i slutdarren av september och det är 18 grader varmt...det går nästan inte att beskriva. Det är något nästan andligt över den upplevelsen.
Fullkomligt fascinerande blev det tillsammans med den häst jag blev tilldelad, Ga'si (uttalas Gaosi och betyder Rustning) som verkligen gjorde skäl för namnet.
När de andra hästarna valde att gå på rad, efter varandra på vägen ned så väljer Ga'si andra, lite längre, lite enklare, lite säkrare. Och jag litar på honom helt och fullt och ser bara till att hålla mig kvar i sadeln. När jag fått lite för många grenar i ansiktet styr jag honom ut från trädstammarna och det tycker han kan gå för sig. Men när jag sen försöker fortsätta att tala om åt vilket håll vi ska gå får han nog, stannar och undrar vem av oss det är som kör egentligen. Och det var ingen uppkäftig fråga och vilket svar som helst hade gått an. Han sa så här; "Om du styr så tar det lite längre tid och blir lite besvärligare men vi kommer ner. Om jag styr så kommer vi ner utan mankemang, i god tid och med samtliga hovar i topptrim. Hur ska vi ha det?"
Jag valde det sista alternativet.

Jag tror att jag återkommer till den här resan.

*Gilla är namnet på kvinnan som äger och driver Ottsjö fjällhotell och ni kan "gilla" henne på Facebook!

Fjällvandring my style

Högt över havet och på hästrygg

Strålande utsikter

Man kan ha sämre utsikt när man är på jobbet!




Ottsjö, kraftig blåst men sol och 15 grader varmt.

Meddelande till valda delar av sjukvården

Hej sjukvården!
Kort statusrapport från en envis kärring som vägrar släppa taget om "sin" neurolog....

Medicinen, om vi nu ska kalla det medicin, tycks fungera. De där myrkrypningarna i fötterna OCH de märkliga känselfenomenen jag haft på ryggen är borta! Annat har tillkommit och det är nu vi kan börja diskutera det där begreppet medicin...ska man känna sig full HELA tiden?

Om jag lusläser den så kallade bipacksedeln (vad fan är det för jävla ord?) så hittar jag inte den biverkningen men jag fick just förklaringen till den feber jag upplevt kvällar och nätter och att jag var tvungen att åka hem efter lunch i går. Snacka om ett fullständigt energitapp. Om jag inte varit en sån skötsam och välanpassad medborgare hade jag kunnat lägga mig i mittgången på bussen och begärt väckning när det var dags att kliva av.
Så bortsett från influensaliknande värk i muskler och leder, knappt mätbar feber samt en jävulsk trötthet så fungar det bra...men hur länge känner man sig salongsberusad? Och hur länge till kommer jag se ut som om jag helst hänger med gänget på bänken utanför systemet? Om jag var ostadig i gången förut är det inget mot hur jag går nu...Jag är i det läget att en aldrig så liten stänkare till bokstavligt talat kommer att få mig att ragla fram. Å andra sidan har jag helt och hållet klarat mig från ilska och erektionsproblem!

Egentligen mår jag bra men jag kör inte bil för tillfället (jag bloggar så slapp nåt ljushuvud upplysa mig om det) och hoppas på att den här berusningen snart går över.

Och jag har inte varit på lab för att lämna prover...har inte hunnit och inte orkat. Det får bli nästa vecka för nu ska jag iväg till Jämtland några dagar. Islandshästar ska ridas och en eller annan alkoholhaltig dryck ska inmundigas.
Och innan du hinner stoppa mig så har jag fått klart för mig om det är lämpligt eller ej...och så kan vi ta ett allvarligt samtal om den saken när vi ses.
Under tiden kan du passa på att säga hej till publiken!

Meddelas endast på detta sätt

Sugarmomma

Har hängt i köket i dag eftersom lilla Astrid döps i morgon. På min lott föll att fixa tårta. Det har jag gjort.





Om nån till äventyrs fått för sig att det är ohälsosamt att äta för mycket socker, smör, grädde och choklad får nån va utan tårta. Det är lots and lots of it i Astrids doptårtor!

Arla en morgon...

I dag jobbar jag hemifrån. Har nämligen två gigantiska dokument på för närvarande 36 sidor vardera med ca 200 punkter som ska synkas. Eller, det är i grunden samma dokument men vända på lite olika vis och jag ska se till att alla punkter finns med, är på rätt plats och att informationen är begriplig.

Så, när Negerbuddas väckarklocka drog igång vid sex-tiden kunde man ju tänka sig att en viss, hemsk tvilling helt sonika låg kvar och sov till åtta. Icke så! Hon klev upp och leta fram träningskläderna, åt en smörgås och åkte med en bit när jobbilen for mot stadens hank och stör. Fast jag klev alltså av och sprang hem.

Inte var det långt och inte gick det fort men jag sprang och jag kunde andas hela vägen.
Folk med gott minne ställer sig nu frågande till den uteblivna progressen i mitt löpande. Det är ju rätt länge sen det skulle springas och tränas och komma i sitt livs form. Låt mig då, till dessa minnesmästare bara säga att det inte alltid blir som man tänkt och att vissa små symptom från vintern finns kvar och blossade upp i mitten av augusti. Men nu är jag igång!




Och så bryr vi oss inte så mycket om att snitthastigheten var 8.23 per km. Man ska inte stressa ju!

Roligt

För tillfället är jag utlånad till en annan avdelning under en period till januari eller så.

Och herregud vad jag kommer att ha ett roligt jobb under den tiden. Inte enkelt, inte lätt, inte utan problem men roligt. Jätteroligt!

Länge sen nu det var kul att gå till jobbet men det är det nu and I am sooo worth it!

Frågor på det?

Trotsålder

Jag insåg i fredags att jag är i trotsåldern.
Tvärs för i alla lägen sa min salig far om mig och det stämmer nog.
Fortfarande alltså. Hur ska man annars förklara att jag klipper av mig nästan allt hår bara för att jag vill se hur jag ser ut utan? Hur ska man annars förklara att jag satsar rejält när jag vinner glasögon från Lensway och väljer ett par runda bara för att jag VILL ha runda?

Nä, ni ser ju, jag är mitt uppe i trotsåldern, 50 års-trots!





Och tro inte att jag tänker motarbeta det heller. Jag ska njuta av hela perioden!

Prisad minsann

Från härliga Nilla har tvillingen fått pris! (Tycker om det här att ibland prata om mig själv i tredje person)
Tack Nilla!




Motiveringen? Jo den ska ni få här....Bara för att den gör mig glad och mallig och stolt och...Ja, ni ser ju!

"Jag tänker låta denna award gå vidare på temat rivjärn, till ett gäng riktiga rivjärnstanter vars bloggar jag följt under lång tid. Dessa något till åren komna kvinns är ganska oberäkneliga, som ju rivjärn kan vara, och det är därför alltid lika spännande att gå in på deras bloggar. Man vet aldrig vad som väntar. Ljuva blomster och bedårande husdjur blandas friskt med klagosånger över sakernas tillstånd och ocensurerad folkilska.
Det är också vansinnigt spännande att läsa deras kommentarer här hos mig. Många är av den sort jag kisar mig igenom, eftersom jag inte har någon kudde framför datorn. Rapp i käften, är bara förnamnet."

OJ, det är visst några frågor att besvara också...Meeeh...Orka. Ok, jag gör ett försök, min hårda förkylning till trots.

1. Varför började du blogga? Ok, här vi går igen. Startade en blogg ihop med min tvillingsyster Markattan.. Den bloggen hette The terrible twins och skapades för att vi skulle ha en plats att vräka ur oss ilska, vanmakt, fyndigheter, betraktelser över samhällsföreteelser. Snabbt nog blev det lite trångt så Markattan öppnade egen bananbutik. Fast hon hänger inte där i djungeln så ofta, hon har tagit sin Mats ur skolan och dragit till Småland. För den initierade är den föregående meningen så vansinnigt kul...eller ganska rolig.

2. Vilka bloggar följer du? En snabb koll här till höger ger en vink om den saken. Sen finns det några till som jag inte har länkat till av olika anledningar och så pratar vi inte mer om det.

3. Vilka favoritfärger har du? Här skulle vi, om tvillingen orkat, kunnat ha en liten tävling men tvillingen är sjuk så vi skippar det och så svarar jag på frågan bara. Kornblått är bäst!

4. Vilka favoritfilmer har du? Ja men snälla nån....Notting Hill, Broarna i Madison county, Pretty woman, Gosskören....Men nu är det ju så att när någon föreslår en film och drar igång den på teve så somnar jag inom tio minuter. Jag kan alltså ha fler favoritfilmer men är inte riktigt medveten om det.

5. Vilket land drömmer du om att besöka? Vilket som helst som ger mig sol, varma bad, god mat och en hel massa skön vila.

Och sen kommer vi till den riktigt knepiga uppgiften att dela ut priset till fem andra bloggare. Och det ska visst vara bloggare som har färre än 100 läsare. Ja men hallå...NU har det blivit för jobbigt för tvillingen. Färre än 100 läsare i vilket tidsintervall då, undrar vän av ordning. Och eftersom tvillingen är just ordningsam beslutar jag ett lämpligt intervall. Mindre än 100 läsare per timme blir en bra riktlinje.

Och då går priset till

Skruvat från provinsen - En sprillans ny blogg som spänner över många ämnen. Välskriven, smart och kreativt! Och ytterligare en i den långa raden av de kreativa systrarna Lindhag! Bara en sån sak är ju värt att uppmärksamma.

Så går en dag i våra liv Ännelaij som sett både det härliga och det sorgliga i livet, som understundom pratar i gåtor och som publicerar bilder som är så vackra att det gör ont ibland. Och om man saknar musik att lyssna på kan man med stor säkerhet hitta något youtube-klipp hos Ännelaij.

Livet just nu! Skriver om kärlek på korsen och tvärsen. Om flärd och vardag. Om gott och ont. Just nu är vår bloggerska en smula irriterad på Telia....vilket smärtar mig, jag som är Telias största supporter. Men, vi kan inte vara överens i alla lägen.

Gökboet ska ha pris! Gökis ska inte bara ha pris utan också rosor, pukor och trumpeter. Fan vet om hon inte borde ha en helt egen liten vaktparad som traskar efter henne när hon är ute och går med jycken. Gökboet ger alltid ett uppmuntrande ord, inte bara till mig, utan till den som för stunden behöver omtanke. Heders!

Markattan kanske kan lockas tillbaka till blogglivet med ett fint pris? Ett försök tycker jag att det är värt för hon behövs. Hon behövs i kampen mot främlingsfientlighet och utanförskap. Hon behövs för att hon vågar ställa sig upp och läxa upp folk som är dumma mot andra. För hon har som motto att MAN SKA VARA SNÄLL!

Och så Cina i Cinas låda! För att hon som så många mammor kämpar, kämpar och vägrar att sluta kämpa. Jag hoppas att du vet Cina, hur jävulskt stark du är och hur glad jag är för dina framgångar och hur dina motgångar smärtar mig.

Ja, jag VET att det är sex bloggar och inte fem...men jag är faktiskt inte mattelärare och sex är ju rätt roligt!

Och till er som nu fått pris...Eftersom det är jag som delar ut det så tar jag mig friheten att bestämma lite mer.
Gör som ni vill om ni vill låta priset gå vidare eller stanna hos er. Gör som ni vill om ni trumpetar ut på er blogg att ni fått pris eller om det blir en väl förborgad hemlighet mellan er och mig.


Så där ja, får jag sova nu eller måste jag spela ett parti wordfeud till? Nä jag tror att jag sover en skvätt och spelar sen. Bra idé!

Men hur gjorde ni?

Alltså, tack men ni gjorde fel på något sätt! Jag har ett rivjärn i halsen, en elefant över luftrören och bomull i huvudet. Å så sitter det nån fan och kittlar mig i näsan.
Det var ju liksom inte det jag behövde hjälp med i går.

Så här kan vi inte ha det hör ni!
Nu gör vi så här att ni tar och kammar till er och hissar upp byxorna; skärper till er helt enkelt. Under tiden försöker jag överleva den här fruktansvärda förkylningen. När tiden är mogen ska ni få veta om jag fått en vinstlott eller ej!

Och ge nu fan i att skriva taskiga kommentarer om bomullen i mitt huvud för den är högst temporär, väldigt temporär!

Uppmaning, ja nästan ett krav!

Utan att ge er hela bilden skulle jag uppskatta konstant tumhållning och idel goda tankar. Ni kan börja vid pass 13.00 i morgon, tisdag och så kan ni ägna er åt livets trivialiteter en timma senare. Utan att ni känner till alla detaljer så kan ni trösta er med att ni håller tumme för något av det viktigaste som finns på världens dagordning just nu.
Ett sånt där ögonblick då ni i efterhand kan berätta vad ni gjorde och för barnbarnen berätta att ni var med och hjälpte till.

Fint med en sån chans va? Varsågod!

Anmäl ditt deltagande i kommentarsfältet  och visa ditt engagemang.

Lördagsfynd grande finale

På auktionen i går. Där stod det plötsligt; skåpet i vårt liv!
Kärlek vid första ögonkastet!

Lördagsfynd del 2

Den egna lagen kokt särskilt för lördagens kräftor visade sig vara en framgång. Herregud vad goda de kräftorna var!

Kvällens clou!

Lördagsfynd del 1

Hittade rejält med kantareller!

Allt ska komma till den som väntar

I min stad finns ett avlägset område som heter Granli. Där promenerade Närbo och jag ofta under våra första år tillsammans eftersom min lägenhet befann sig på behagligt avstånd.

Nåväl, där ligger ett stort gammalt hus på en sån fantastiskt fin tomt. Tro nu inte att den är så där golfsnygg för det är en skogstomt. Men där är en trolsk stämning med dova, murriga färger. Å som jag har önskat att jag skulle få bo i det där huset men när det var till salu var jag inte ens där och tittade. Andra drömmar har trängt ut mitt drömställe.

I dag ska jag ÄNTLIGEN få se hur kåken ser ut invändigt för vi ska dit på auktion. Å så roligt det ska bli.

Sen väntar kräftor i nykokt lag tillsammans med Närbo och mellandotter!

Vad gör ni i helgen?

Det blev fredagkväll

Och mitt goda humör försvann i en hast.

Det är åtminstone inte min tur att diska!

Produktiv dag

Det blev en oväntad semesterdag för min del och det gör ju inte ont. Särskilt inte med tanke på hur trött jag var hela dan i går. Så jag sov till halvnio!

Långsam frukost och start av tillredning av middagen. En hjortfransyska som legat timmavis i ugn med en slatt öl. Till detta blir det rotsaksgratäng och kantarellsås. Svartvinbärsgele kan huset också bjuda på, hemlagad sådan. Vin medför Negerbudda i triumf.

Och vad gör man då medan maten står i ugnen? Jag gick ut med snickarbyxorna, tumstock och kunnig min och snodde ihop en skohylla som sväljer de flesta par som finns i vårt hem.


Kolla förövrigt in de rosa stövlarna! Det senaste inköpet fast gummistövlar har jag varit utan i två år så det var hög tid. Halva priset på Ilse Jacobsen-stövlar och jag halade upp plånboken. Fodrade och kängsnörning!

Nu har jag röjt och dammsugit. Duschen väntar och sen är det väl bara att vänta hem Närbo!

Tiger

Det är svart ute, ett stilla duggregn och alldeles ensam i stugan.

Känner mig trygg ändå för jag har köpt en tiger idag. Jag har prasslat med några gräsänder och jag sippar på en rejäl slatt rom! Om några timmar inleds mitt sista år innan jag står allra högst upp på livets trappa.

Livet är gott!

Den riktige Kjell

Fick tips om appen Dragon dictation och laddade hem den. En fiffig sak där man spelar in det man vill säga. Appen omvandlar sen tal till text och så kan man skicka iväg sitt viktiga budskap i ett mail eller sms till exempel. Eller publicera på sin blogg, Facebook eller twitter om man ägnar sig åt sånt.

Praktiskt tänke jag och laddade genast hem och testade. Det där kan nog bli bra när draken och jag lärt känna varandra. Än finns en del brister vilket fotot nedan visar. Tänkte fråga Markattan om hon laddat hem Dragon dictation. Den här texten var inte riktigt vad jag tänkt mig med tanke på att jag sa "Har du laddat hem Dragon dictation?"

Svaret

Strålande!

Vi bygger

Ett av sommarens projekt var att fixa ett trappsteg från altanen på den sidan där vi inte gjutit ett supersnyggt betongsteg.

Som vanligt när Negerbudda och tvillingen är i farten blir det gärna lite större än nödvändigt!


Nästa sommar får vi lov att göra nån form av trappsteg borta vid stenen!

Om några år har vi nog "altantrappsteg"
ner till sjön!

Efter

Inte fullt så fullkomligt längre. Mer kalt och överskådligt. Nu är det väl själva f-n om inte tomaterna ska mogna.





Och ja, vi lever enligt principen "uppskjut gärna till sista semesterhelgen det du kunnat göra för sex veckor sedan"!

Nu en dusch, sen en ginåtånik a la tvillingen och därefter en kräftskiva för två.

Ginåtånik a la tvillingen är en nödkonstruktion då någon (jajajaaaa, det var jag) av gammal vana köpte rom istället för gin sist jag hade ärende till bolaget! Så rätteligen blir det väl en romåtånik men det låter ju inte så himla fancy. Inget man skryter om på Gondolen precis!

Fynd i växthus

75% av djungeln är rensad och plötsligt tittar de här trevliga vännerna fram! Möjligen kommer en smula mer sol göra dem ytterligare lite sötare.

Före

En fullkomlig djungel!

Vemodet?

Nä, det är rätt gott så här sista helgen på semestern. Kräftlasset står i köket och essar till sig till kvällens middag. Växterna i växthuset ska få sig en duvning och möjligen blir det ett dopp framöver dagen.

Och på tisdag, å maj gaad, som vi ser fram emot tisdag. Då får vi vår vattenanläggning utbytt mot en som även filtrerar vattnet. Och då äntligen ska vi bli av med järnet. Då äntligen kan vi vrida på kranen och dricka oss otörstiga på det bästa sätt som finns. Då äntligen kan vi tvätta vittvätten utan att den blir missfärgad.
Glädjen i det är enorm!


Och på måndag väntar nya arbetsuppgifter och "nya" arbetskamrater. Utlånad till en annan avdelning kommer jag att jobba med helt andra saker än jag brukar. Roligt! Och i samma grupp som Närbo igen, många år sen sist. Det blir kul!

Vemodet då? Inte mycket förutom när jag tittar på björkarna som blir gulare för varje dag. Och som en repris från förra hösten har fötterna smådomningar för sig. Skit!

Ny märkesdag

Tillbaka igen efter en tids tystnad.
60 dagar i dag. 60 dagar av rökfrihet! Det firade jag med att åka till jobbet för att delta i ett heldagsmöte på semesterns näst sista dag. Och det var bra!
Nu känner jag mig trygg inför byte av arbetsuppgifter under hösten. Det här kommer att bli roligt, lite lagom utmanande och lärorikt.

Fick ett lästips och rekommenderar härmed en ny blogg. Häng med från början!

Annat jag läser är böcker på min iPad. Å jisses vad detta är behändigt. Via nätet och länsbibban lånar jag hem en e-bok och sen har jag en eller ett par läsdagar framför mig. Vid tjänlig väderlek går man ut och läser och när det passar bättre stannar man inne och läser. Så himla praktiskt! Love my iPad!

Orden tillbaka

Men inte lusten så jag fortsätter tiga. Vill bara be om en smula omtanke då jag måste bryta semestern i morgon för ett heldagsmöte! Såna dumheter va?

Jag saknar ord

och har inget alls att säga!

En bit kaka

Tittade på en repris av nåt Mästerkock-program allt medan regnet vräkte ner. Och sen visste jag att jag var tvungen att baka Macaroner i dag. Och jag säger bara "Jävla Leila Lindholm".

De stackars mandelkakorna ska enligt henne gräddas i 12 minuter. Ska de INTE säger jag. Ge dem närmare 30 minuter så blir det bättre.

Så allt hade gått strålande bra om följande förutsättningar varit uppfyllda;

1. Längre tid i ugnen!
2. En hushållsassisten, gärna en KitchenAid, för att få marängen riktigt marängig.
3. En mandelkvarn i stugan istället för i stan. På det viset hade jag sluppit använda mixern men jag vet istället hur man gör en finfin, grov mandelmassa.




Men överdjävligt goda blev dom mina hallonmacaroner! Och vackert rosa!

Jo det ska säkert sägas macaråns men det låter så förfinat att jag får knoster. Jag har alltså bakat vanliga, enkla macaroner.

Det här med 50

50, det är ett runt och bra tal har jag alltid tyckt.
50 är antalet år jag fyller nästa år.
50 år fyllde mamma när jag var 13 och sjuk som sjutton.
50 kg är det rätt många år sedan jag vägde.
50 är 40 mer än det antal skopar jag köpt i år.
50 är hälften av 100 som för mig representerar helhet.
50 fyllde Närbo när han bjöd mig på en resa till Brasilien.
50 fingrar och 50 tår har sett världens ljus tack vare mig.
50 kronor betalade jag för sommarens största auktionsfynd.

50, så många dagar är det sen jag tog min sista cigg.
Det är fint med 50!

Tio par

Det började i januari och berodde på mina mycket instabila ben och fötter!
Jag var tvungen att skaffa mig ett par stadiga kängor och hittade ett par som jag tror är någon typ av vinterridstövlar.

Sen blev det mars och resväskan skulle packas inför Thailandsresan. Favvopumpsen var som uppslukade av jordens yta och det blev till att köpa nya. Ett par svarta, mjuka med platt sula.
Helt förkastligt för nån med mina fötter men vadå, det skulle ju mest hållas i solstol och hav. Favvoskorna hade skänkts till dottern i Bergen men har nu återvänt till mamma.

I april började jag så smått mitt nya liv och behövde ett par stadiga gåskor varför ett par sådana inhandlades.

Fast det där med att gå var ju sisådär, det kändes bättre att springa och när jag då sprang på (hahaha) ett par asic i rätt storlek på rea var det ju liksom bara att slå till.

I samma veva besökte jag en skobutik för att köpa nån sula och hittade ett par sketans snygga pumps i rött. Hala upp plånboken för man behöver ju alltid ett par sketans snygga, röda pumps.

Anrika Skoboden i stan lägg ner och rear ut hela sortimentet! Klart man gör sig en lov och hittar ett par pumps (why oh why?) samt ett par läderkängor till vintern.

Därpå översvämmas stan av tidernas skyfall, affärerna säljer ut på vattenrea och eccosandalerna flyttar hem till mig.

Nu har springträningen tilltagit, skada i knät gjort sig påmind och ett par tåpjucks gör sin entré. En liten sväng i Birsta i sommarrea ger ännu ett par. Denna gång ett par finfina skor i skinn och mocka med gummisula och rem över foten. Så fina så!




Helt galet att köpa tio par dojor under mindre än åtta månader och det är nog dags för skokarantän!

Gollum

Inhandlade madrass på Ikea igår och har sovit djupt. Ända till halvåtta då Negerbudda fann för gott att misshandla och skrämma vettet ur mig. Han påstår att han skulle slå ihjäl en enveten fluga men det där är bara svepskäl. Han ville få upp mig för att jag skulle städa, vi får nämligen gäster på några dagar.

Innan det blev städning drog jag på mig dessa lånetossor


och "trippade" på tå ut till vägen för att hämta tidningen och hem igen.

På torsdag vill Team Sportia ha tillbaka sina och jag köper mig ett eget par Vibram barfotaskor! My precious!



Lurade med mig Närbo ut på en tur i går för att testa hur de här tåskorna funkar. Han gick och jag lunkade (4 km) och jag var varnad för en jävulsk träningsvärk i dag. Vristerna ömmar lite grand och benmusklerna är en smula stela men inte värre än efter ett "vanligt" pass. Det påstås att dessa skodon ger ett naturligare steg och jag är böjd att tro det. Fötterna känner sig som när man var barn och sprang barfota och inte ville sätta ner hela foten. Lederna ska må bättre och musklerna tar stöten. Mina knasiga fötter skulle må gott av att få mer muskler.
Efter den där turen gick jag ner och badade med skorna på och nu behövde jag inte bry mig om den äckliga botten. Skorna går att tvätta i maskin och det är ju praktiskt.
Och jag kan redan konstatera att jag inte har ett dugg ont i knät idag!

Nu är det nog

Jag tänker skaffa mig en....Nä inte en plog men en bättre madrass.
Så fort Negerbudda kommit i kläderna åker vi till Ikea och inhandlar ny madrass åt den hemska tvillingen.

För det ska fan vara atlet och idrottare, tillika sprinter med en rygg som håller på att gå av varje morgon. Fatta jobbigt att plocka ihop kroppsdelarna!

Off we go!

That's one small step for man, one giant leap for mankind

Jag skrev på fb i morse "Först ska hjärnan övertyga kroppen och därefter måste kroppen vinna över hjärnan. Giganternas kamp :-) Hur fan ska detta sluta?"

Här kommer uppföljningen.

För att travestera Neil Armstrong när han klev ut på månen den där julikvällen 1969
Ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt steg för mig!

Antalet presterade kilometer (4) är inte så viktiga i sammanhanget för det handlade om att komma iväg, att trotsa min lata hjärna och min bekväma kropp. Två veckor har förflutit i fullkomlig stillhet. Fick ont i höger knä och beslutade mig för att ta det lugnt ett tag. Promenader skulle jag ta men inte heller det har jag lyckats förmå mig till. Men nu gjorde jag det alltså och det krävdes rätt rejäla övertalningskampanjer för att hjärnan skulle ge med sig. Lite springa, lite gå och lite "powerwalk" med stora steg och rejält böjda knän. (Gissar att jag såg rejält fånig ut men det bjuder jag på.
Belöningen blev en skön simtur efter stretchingen. Å gud så ljuvligt att hoppa i plurret och få ned kroppstempen.

Så var det med det!

Laddar

Negerbudda har dragit iväg på auktion och jag stannade hemma.
Det ösregnade när det var dags att åka.

Så jag laddar för kvällens evenemang i min ensamhet.
Möjligen blir det ett gjutningsprojekt som innefattar betong och guld. Möjligen blir det inget alls mer än en lässtund.

Och i afton? Kräftor, kall öl och en hemkryddad nubbe!

Semestergöra

Oj vad jag inte orkar skriva intressanta blogginlägg! Det är vådan av den här semestern.
Istället läser jag e-böcker på paddan jag unnade mig eftersom jag slutade röka. 38 dagar nu! Istället åker jag till havet och njuter av solen.
Eller så sitter jag på altanen och njuter.
Eller i vår lilla "paviljong" och njuter. Just det brukar dock sluta med att jag går därifrån eftersom flugor och mygg gärna är där och njuter med mig. Kalla mig trist men jag har svårt att njuta ihop med insekter som biter och sticker mig. Flugorna är mest bara irriterande när de kryper på benen.

Springer gör jag inte så mycket eftersom jag drabbats av en idrotts-skada! Ni vet sånt där som Foppa, Christian Olsson och såna killar drabbas av. Mitt vänstra knä krånglar och i morse gjorde det så jävla ont att jag grät när jag vaknade. Jag får väl gå istället för att springa.

Ja, sånt håller jag på med nu när det är semester. Semester2.0 och det här är första veckan av fyra långa, lediga veckor!

Vad gör ni?

Jag har gjort det!

I nästan 40 år har jag umgåtts med tanken på att snagga mig väldigt, väldigt kort. Bara för att få se hur jag ser ut nästan utan hår.





Alldeles efter duschen. Snyggt är det väl inte, men skönt och ingen jättekatastrof.

Översvämningens fördelar

För två veckor sedan öppnades himmelens portar och 70 mm vatten vräktes ner på en timme. Nu har en del av stans affärer översvämningsrea och jag fyndar.




Halva priset på Eccosandaler. Inte en skavande söm nånstans. Mina stackars fötter spinner av lycka.

Skam den som ger sig

Kanske att Blogger och min iPhone kan samsas om att visa upp min väska?


Det ger sig.

Min tanke studsar

Jag vaknar och blir genast så tung i hjärtat av beskedet att minst 80 unga sköts ihjäl på Utöya i går.
80!
Jag orkar inte riktigt ta in det ändå så ofattbara i detta. 80 unga! Familjerna till 80 som sörjer länge, länge! Vännerna till 80 som ska sakna! Ett helt land som väl inte kan tänka på så mycket annat än detta.

Tanken närmar sig men studsar tillbaka för det går liksom inte att förstå något så fruktansvärt.

Norge, Norge jag är så ledsen.

Lite jävla respekt om jag får be

Förlåt en sipp kärring men nästa Aftonbladetkrönikör som hävdar att de känner behov av en våldtäktsdusch borde utsättas för våldtäkt. Då vet de åtminstone vad de talar om.
Att hävda att fyra timmar av Harry Potterspelande* eller att se Özz Nujen** uppträda ger denna känsla är fan i mig det mest okänsliga jag läst på länge. Och då tänker jag inte på Özz eller spelutvecklarna utan på alla de som upplevt en våldtäkt.

*Som Jonas Högberg skriver i dagens Nöjesbladet som följer med Aftonbladet på fredagar.
**Som en kvinna (tror hon heter Sandra) skrev med anledning av Peter Wahlbäcks utspel om svenska komikers bristande humor.

Lägg av med det!

Mardröm

I morse, strax innan väckarklockan drog igång drömde jag att jag var och hälsade på en tidigare kollega. I förbifarten höll hon fram ett paket mentolcigaretter och frågade om jag inte skulle ha en cigg. OCH JAG TOG EN! Inte nog med det; JAG RÖKTE DEN OCKSÅ!
Och i drömmen tänkte jag inte ens på att jag slutat förrän någon kom och frågade om inte jag slutat röka. Och reptilsnabbt kastade jag den där ciggen ifrån mig och blev omedelbart så jävla ledsen för nu hade jag ju, utan att ens aktivt välja, sabbat min långa fina rad av rökfria dagar. Och så glad som jag blev när jag insåg att jag bara drömt och att jag inte alls rökt.
 
Så, jag HAR INTE rökt, jag har bara drömt att jag rökt. Fast drömmen var av den där verkliga typen som man nästan kan ta på så smakade det absolut ingenting att dra i sig skiten. Nada. Märkligt.
 
27 dagar and still counting!

Men det var väl själva den

HÄR! Å vad jag ångrar att jag alls skrev om den där väskan.
Fast den är rätt snygg tycker jag.

Veckans andra springtur gick bra, riktigt bra faktiskt. Efteråt var det rejält skönt med dopp i sjön och en kortare simsträcka.

I går flexade jag ut och gick på matiné. Jag såg allra sista delen av Harry Potter-filmerna och den var jättebra! Det jag tycker varit roligt med filmerna är att de är duktigt bokstavstrogna! I sista kapitlet i sista boken får man en liten framtidsbild, vad hände när Harry och hans kompisar var vuxna? Även den delen var med i filmen och det gjorde mig varm om hjärtat.

Inte ens tredje gången

Har de senaste två dagarna försökt få iväg ett inlägg via mobilen men det vill sig inte. Kanske fler än jag som haft problem?

Och det jag skrev om då?
Tja, bara att vi avslutade del ett av semestern och ska jobba denna och nästa vecka för att sen vara lediga hela långa augusti.
Och så var det visst en bild på en väska jag sydde i gårkväll. Men den finns på mobilen och jag oooorkar inte föra över den till datorn nu.

Men om mina mobilinlägg plötsligt poppar upp så får ni se den tre gånger i rad istället och det kan smälla väl så högt.

Nu stiger en stor måne över diset i skogskanten och det är dags för mig att dra mig tillbaka. Tror att jag kommer att somna ovaggad efter kvällens springrunda.

Uppföljning tack

Jag är kär och vill ha mer!
Mer av Colin Firth och Geoffrey Rush och mycket, mycket mer av George VI.

Vi såg The Kings speech hemma i går och nu är jag alltså förälskad. En sån fin historia och en sån bra film.
Mr Firth har en längre tid haft en särskild plats i mitt hjärta och nu har han befäst den platsen för resten av livet tror jag.



Förmodligen är Närbo och jag sist i världen att se den här filmen men om du inte sett den än så rekommenderar jag dig att göra det. Har du redan sett den så kan du gott se den igen.

Till veckan håller jag mig nog kvar i stan en kväll efter jobbet och tittar på sista delen av Harry Potter.

Det går bra nu

Satt för några timmar sedan i solen läsandes en god bok och sippade på en hemgjord Hemmingways. Och då kände jag en ilande stunds lycka och hur bra jag har det. Och att jag får njuta precis hur mycket som helst i landet lagom. (mitt eget landet lagom alltså.)

För minsann har jag inte slutat röka och börjat springa? Jo, det har jag minsann gjort!
18 dagar utan cigg och några mil i benen (sug på den Lindhag) och jag klarar det här galant.

Semester nr 1 går mot sitt slut och det är ok. Två veckors jobb väntar och sen kommer 4 friska, fräscha semesterveckor.
Därefter blir det nya arbetsuppgifter!

Ta ta

Svar till Ove

I förrgår publicerades min replik på insändaren om riksdagskvinnors klädsel. Av någon, för mig outgrundlig, anledning går det inte att länka så här kan du läsa svaret.


Ove Andersson, jag tror minsann att du helt och hållet missuppfattat kvinnornas roll i riksdagen. Jag får den känslan när jag läser din insändare om att de kvinnliga ledamöterna bör klä sig i kjol eftersom "det anstår en kvinna bättre".
Huruvida det är "sexigare att se en kvinna i kjol istället för i långbyxor"
kan jag inte ha någon synpunkt på men vet du, kvinnors uppdrag i riksdagen är inte att vara sexiga.
De kvinnliga ledamöterna har exakt samma uppdrag som sina manliga kolleger och är det så att de hellre klär sig i brallor så är det inget som du nödvändigtvis måste lägga dig i.
Tack och lov ägnar sig våra politiker åt viktigare saker än att se sexiga ut, hur man nu ser ut då.

Eva Lindhag (som den hemska tvillingen heter när hon är civil)

Som det anstår en kvinna

I den lokala Sundsvalls tidning finns i dag en insändare publicerad under rubriken "Kjol är sexigare".
Ove Andersson heter skribenten och han håller sig med följande åsikter om våra riksdagskvinnor; "Riksdagens ledamöter har fått kritik för sin dåliga klädsmak. Åtminstone de manliga, med inte de kvinnliga, för de envisas med att oftast uppräda i långbyxor precis som männen. Vackrast och bäst är det om de kvinnliga ledamöterna skulle använda kjol, eventuellt klänning. Det anstår en kvinna bättre. Dessutom är det mycket sexigare att se en kvinna i kjol istället för långbyxor, även i riksdagen."

En del män anstår det bättre att hålla tyst!

Yes let´s

I morse åts frukosten på altanen med solsken i blick och utsikt över sjön där solglitter nästan gjorde oss blinda.
Ett litet samtal om vilket år diverse låtar var populära utspann sig. Det var Lambada, Macarena och Let´s twist again.
Den första var i ropet under det fluffiga 80-talet. Macarena kom 1995 och var som störst här i landet under sommaren därefter.

Men skit i det nu och kolla in filmen här nedanför istället. Undervisning på hög nivå. Den tidens ungdom skulle älskat att kunna köra den om och om igen tills twiststegen satt som en padda i väggen.



Så sött. Och observera hur filmen faktiskt visar närbild, helkropp samt hur benen rör sig under twisten!

För kalenderbitaren kan tilläggas att låten kom 1961.

Bloggosfäriska

Den som läser bloggar, stora som små, springer förr eller senare på "de senaste" uttrycken som används flitigt för att visa att "man hänger med".

Och få är vi väl som missat det där "kräks lite i munnen". OBS! Detta är ett citat och ICKE något som används på den här bloggen. Efter vad jag förstår ska det där vomeringsuttalandet tolkas som så att skribenten äcklas en smula över den företeelse som beskrivs.

Och är det något jag får lust att göra när jag läser slika poppisuttryck så inte är det att "kräkas lite i munnen". Jag får snarare lust att ta fram rött kort och ge bloggaren matchstraff.

Och spy lite galla kanske.

Eget beröm är också beröm

I dag har vi fixat våra säng-sofflådor i vardagsrummet. Locken ligger stadigt och två av fyra lådor är vitmålade. I morgon ska de andra två få färg på sig.

Efter god middag i sol på altan gick vi för att hämta tidningen och plocka smultron. För att hämta tidningen måste vi gå vägen genom skogen, den där med en jättebrant backe. Den jag knappt orkade gå nerför i våras.
Jag sprang hela backen upp! Syreupptagningen är såå mycket bättre sen jag slutade röka. 9 dagar utan cigg i dag.
Hemma igen fick vi pannacotta med vit choklad samt jordgubbar. Guud vad jag är duktig!

Det är Måns Zelmerlöw också men kan han inte stå på scen utan att hans flickvän måste omnämnas femton gånger?
Pinsamt ju!

Min helg i bilder utan bilder

Nyss hemkommen från en helg i Jämtland. Har varit och hälsat på Alva och Astrid och har en massa fina bilder att visa.
Dessvärre blir det inga bilder eftersom någon har blåst sin hårddisk och inte installerat alla program efter det. Ett sådan är ett bildhanteringspgm som finns på en extern hårddisk vilken befinner sig i stan.

Men, Alva är som vanligt söt som socker, go och glad. Astrid är den näpnaste lilla bebis man kan tänka sig och i natt fick hon lov att sova med mormor. Den lilla fisen (Astrid alltså) har fått för sig att hon mår bäst av att ligga och snutta på mamma mest dygnet runt. Efter några sådana dygn var Astrids mamma rätt mör. Några flaskor ersättning löste det problemet och mamma fick sova en hel, lång, skön natt. Astrid sov också bättre och himlade med ögonen över all mjölk som verkade finnas i ett överflöd. Samt bajsade fyra blöjor fulla!

Sytt en snygg väska har jag hunnit med, sprungit några kilometer, putsat ett fönster samt städat ett golv. Samt varit rökfri en hel vecka. Ganska problemfritt det där sista men stunder av ensamhet ger fritt spelrum för tankarna på hur gott det var att röka. Men, jag har inte gett efter eftersom det där är rökmonstret som försöker få mig att misslyckas. Det där monstret har gjort sitt hos mig, är uppsagd och inte ett dugg välkommen tillbaka. So, hit the road Jack and don´t you come back no more no more no more no more!

I morgon börjar vår första semesterperiod!

Sån är jag

Jag strosade runt i Stockholm en stund igår för att köpa något till Alva och Astrid (som jag klumpar ihop och kallar Alvastra) och slank in på Designtorget.

Den här fick mig att skratta högt så den köpte jag till mig själv!

Sova i duschen?

Mitt hotell ligger mitt emot Centralstationen i Stockholm. Centralt så det förslår ju.
Och allt skulle säkert gå bra om det inte var för följande:

1. Ingen ac på rummet. Knappt nån luft alls. Och det är ju inte varmt alls i dag!
2. Vasagatan tre våningar ner. Hur många bilar passerar här en vardagsnatt? Läge att öppna fönstret då?
3. Man spränger berg rakt under mitt hotell och det låter som huset rasar och känns på samma sätt.

Tur att jag åker hem till tystnaden och bad i lilla sjön i morgon.

På Gondolen

Träffade en mycket trevlig man och hans lika trevliga fru på Gondolen i kväll.

Tusen tack, Martin och Ia, för en jätterolig kväll! Ser fram emot att se er i Sundsvall framöver.

Känner mig rätt hemma

Säker på att mina systrar begriper varför detta känns som hemma.





Vi hade en likadan i vårt vardagsrum där vi växte upp.
Här hänger den på ett hotellrum i Stockholm.

Tvillingen presenterar stolt

Astrid, född klockan 22.25 den 23 juni 2011. 3.520 kg tung och 49 cm lång. Så fin, så fin!



Gladare midsommar blir det inte!

Inom kort

Alldeles snart kommer familjen utökas med ännu en liten människa.
Enligt uppgift ska det bli en flicka. Och enligt beräkningarna ska det bli om 8 dagar. Fast man vet ju hur det är med såna där beräkningar, det kan bli närsom och likaväl dröja flera veckor än. Spännande är det! Nästan lite för spännande.

Och du kan vara säker på att du först kan läsa om det här!

Surreal but nice

För nån dag sen fann jag mig stå och hänga upp mina nytvättade träningskläder. Med betoning på MINA och TRÄNINGSKLÄDER. Har ni antecknat?

I dag kände jag ett pockande behov av att utöka träningsgarderoben med korta, snabba brallor och nån tröja till. Och här betonar vi UTÖKA TRÄNINGSGARDEROBEN. Är det noterat?

Vi hade bestämt, Negerbudda och jag, att vi skulle ut och springa i kväll men vi fick ändra planerna eftersom vi kom hem så sent efter jobbet och proviantering.
Istället gav vi oss ut på en cykeltur. Och det blev rätt fin träning det också med tanke på de få växlar vi har på våra hojar och de frekventa backarna man ska ta sig upp för.

Och för att späda på den fullkomliga förändringsvinden så är jag inne på min fjärde dag av sluta-röka-medicinering. Den ska pågå i 3 månader och består egentligen av två delar. Den första på 14 dagar då man tar tabletter medan man fortfarande röker och sen 2,5 månader när man äter blettor men inte röker.
Redan första dagen kände jag av effekten, det var inte lika gott att ta ett bloss längre. I går och i dag har jag flera gånger kommit på mig själv med att jag glömt bort att ta "den där ciggen".
Som jag ser fram emot den där springturen när rökstoppet känns genom bättre flås. Någon dag i sista veckan av juni bör den effekten ha kickat in.

Vågen någon?

Nu är den klar

Lampan ska hängas i mitt vardagsrum hemma i stan och då hoppas jag att den kommer att hänga rakare än på bilden.
Och jag får nog lov att byta eldragningen så att glödlampan hamnar mitt i lampan men det blir en senare fråga.

Lampan är klar, jag har gjort den själv och sparat många sköna tusenlappar.
Jag är nöjd!

Tur i oturen

Fick återigen klart för mig att jag haft en väldig tur.

I faktarutan står att 1-5 på 1 miljon drabbas av myelit och då kan man ju säga att jag haft en jävla otur som skulle vara en av dessa få. Men med tanke på hur illa det kan gå så har jag ju verkligen haft tur för jag kan ju till och med springa.
Jo, det går fast balansen är något sämre än för några veckor sedan, trots att känseln i fötterna är än mer begränsad nu än sist jag var på neurologen.

Känner mig tacksam över detta och värmen från vår nya insats i öppna spisen denna kalla, regniga kväll.

En defitionsfråga

Kvinnor, män OCH grädde - det är enligt en landstingdirre definitionen på sexshow.

Ska tänka på det nästa gång Negerbudda står och hänger i köket när jag vispar grädde.

Enligt samma dirre är en lap-dance inte att klassa som sexshow. Men det behöver jag alls inte fundera över för sånt ägnar vi oss alls icke åt i det här hushållet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sommarens första

Har just tagit årets första insjöbad! 22 grader varmt i vattnet och det mina vänner är en hög temperatur så här års så pass långt norrut som jag befinner mig.

Fantastiskt härligt!

Jävligt onödigt om ni frågar mig

Myggor - det måste väl vara jävulens påfund va?

Om jag iddes räkna dem alla skulle vi lätt vara uppe i ett hundratal kliande bett.
Men jag ids inte. Jag vet dock att jag på vänster armbåge har inte mindre än tre stycken ovälkomna myggbett att klia mig fördärvad på.

Och NEJ, det hjälper inte att "låta bli att klia". Den som säger sånt har aldrig haft ett myggbett eller är en obotlig förträngare!

Årets första

I väntan på åska och regn äter jag årets första tallrik jordgubbar. Inte från egen täppa men ändå, dessa har vuxit upp i Ängelholm (sägs det). Goda är de i alla fall. Tyvärr är varken Närbo eller grädden här. Närbo har beredskap och grädden glömdes bort i affären. Det får gå bra med mjölk fast jag tycker att grädde gör sig bättre till jordgubbar.

Inredningsexpert - yes I am

Alliumlökarna blommar bland hattifnattarna. Så vackert!

Haha, vilket beröm jag fått

Minns ni tårtan jag bakade häromdagen? Den där som smakade gott men enligt mig såg ut som en vansinnig husmors sista hysteriska anfall?
I dag hade vi besök av en kille som ska installera en insats i vår öppna spis för lite bättre värme. Vi bjöd honom på kaffe och det sista av tårtan och han undrade om den var hembakad och "om jag jobbar i den där branschen"?

Och som grädde på moset visade det sig att karln var utbildad konditor*! Sa ni nu då?

Själv blev jag så mallig att mitt ryggonda kändes mindre smärtsamt en stund.

Och apropå något helt annat så är det nu tre veckor kvar tills jag enligt plan ska bli tvåbarnsmormor, sånt tänker jag på i dag. Ja men fatta, så ung och snart mormor till två, helt osannolikt ju.

Lampprojektet artar sig också.

Allt går egentligen enligt plan bortsett från det faktum att helgen snart är över. Jag är beredd att skrota både pingstafton och pingstdagen mot ytterligare två dagar nationaldagsfirande. Jag tänker som så att norrmännen slår oss, inte bara i skidåkning och oljefyndigheter utan även i nationaldagsfirande. Låt oss ta i i den enda disciplin där vi har en reell chans att klå dem och slänga in två firardagar till så kan de står där med sina korvar, skolecorps och vifta med sina flaggor den syttende maj, vi kommer att klå dem ändå!

* Konditorn blev mjölallergisk och skolade om sig till kaminproffs. Och det är ju tur så att vi inte får en marsipanspis att elda i.

Grattis landet

Grattis på nationaldagen, Sverige!

Hoppas att du får en himla fin dag. Och du, ta god tid på dig, det gör inget om vi firar i flera dagar.

Skotten i Specksjön

Min rygg har lagt in om semester mitt i långledigheten. Nixpix sa jag och ryggen gick i strejk, en vild sådan. Den har avlossat ryggskott, så osolidariskt!

Så fort jag kände första smärtan slängde jag i mig Alvedon, smorde mig med något undergörande från apoteket och tog det jävligt försiktigt. När alvedonet verkat gick vi en sakta promenad runt ägorna för att lösa upp ömmande muskler. Inte fan hjälpte det.
Det är nog bäst att bunt ihop å schlå ihjäl me!

Får se om en stund med benen i högläge kan hjälpa, annars får det väl ringas efter slaktbilen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt projekt

I morgon ska jag påbörja tillverkningen av en lampa.
Den ska hänga i mitt vardagsrum hemma i stan.

Pilatesboll utgör grunden.
Plastfilm, vitt bomullsgarn, tapetklister samt upphängningsanordning - Låter snyggt va :-)

Å det kliar i fingrarna på mig!

Hade inget att göra

Så jag smällde ihop en tårta.
Har aldrig använt sugerpaste förr men det var skoj. Och enkel att göra. Mest imponerad över att jag lyckades kavla ut täcket i ett stycke som utan prut räckte till hela tårtan. Dekorationen tar jag dock inget större ansvar för. Den liknar mest en vansinnig husmors sista hysteriska anfall and that is so not me!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är till att ligga i

Vid ett av gårdagens besök på Sixtinska kapellet hittade jag ett påbörjat bygge. En geting hade funnit handfatshyllans undersida lika lockande som en nyrik en strandtomt i Stockholms skärgård. Eftersom getingen glömt bort att söka bygglov rev jag raskt bort svartbygget. Alldeles i detta nu klev jag in på samma utedass som igår och, som sagt, det är till att ligga i!
På mindre än ett dygn har den där randiga individen lyckats återställa det jag rev ner. Man får ge henne viss credd för idoghet, det får man.
Fast jag tog bort det här bygget också för nåt bygglov har icke landat i min låda.

Det var gott

Rabarberpajen med vaniljsås som alldeles nyss låg på assietten var försvinnande god!

Trots allt

Sitter och återhämtar mig efter en bragd, med mina mått mätt. Och de måtten är de enda som räknas här och nu.
Gav mig iväg för en promenad trodde jag men det slutade med att jag "sprang" ca 3 km och gick 1!
Fast det är kanske att ta i och hävda att jag gick. Snarare krälade jag fram i diket på jakt efter en sån här.


Nu lite mer sträckautmuskler och sen en dusch.

Så här långt har det inte blivit något metat, ingen rom men däremot har jag planterat en vinranka i växthuset! Och alltså även sprungit TRE km och gått en!!!
Fatta vilka framgångar med mina domnade fötter!

Hurra, hurra, hurra!

Kärringkrämpor och andra fel

Jag vet att det alltid finns de som har det värre men kan det liksom inte räcka med den här jävla myeliten i ryggmärgen? Att vakna 3.30 av att höger fot värker så att amputation verkar vara en strålande ide' är skit. Lägg därtill ett regelbundet knarrande från Närbo så är bilden komplett.

Och idag firar vi minnet av Jesus flygtur men det är också Folknykterhetens dag. Det skålar vi på! Företrädesvis i en god, lagrad Rom som är så smakrik att det räcker med att tänka på att slå upp en slatt för att smaklökarna ska börja vibrera.
Inte nog med detta, det är också Första metardagen samt Första utepippardagen. Själv får jag hålla mig till metet och romen eftersom "det är stängt på grund av sjukdom"!

Trevlig helg på er

Inte gör det mig nåt...

...att det bara är två arbetsdagar kvar av den här veckan.
Lider inte heller utav tanken att helgen är lång och innehåller 5 lediga dagar.
Och inte svider det att nästa vecka består av 4 arbetsdagar.
Sämre kan man ha det!

Det knallar

Och om ni tycker att det är tyst här på Den hemska tvillingen så är det helt rätt.
Trött och orkar inte riktigt med att blogga eller skriva kommentarer.

Sover istället eller plockar nässlor och gör god soppa på, det är lite olika det där. Beror på vilken tid på dygnet det är.
Ibland slår jag på stort och kokar en pannacotta men det är sällan. Det har faktiskt bara hänt en enda gång i dag. Å andra sidan har jag bytt lampa (ej glöd utan hela anläggningen) i badrummet.

Så nu ser ju att det är en faslig aktivitet på mig trots att det pirrar i fötterna och rinner kallt vatten längs ryggraden.

En del är så bra att man häpnar

Återigen var jag tvungen att kontakta neurologmottagningen eftersom domningarna tilltar. I går ringde jag och blev snabbt uppringd för att avlämna rapport som vidarebefodrades till "min" neurolog. Och jag hann väl knappt lägga på luren innan jag hade honom i örat med en fråga om jag kunde komma upp till mottagningen i dag. Självklart kunde jag det.
I morse när jag var på väg till jobbet ringde en sköterska från sagda avdelning och undrade om jag fått beskedet att jag fått en tid! Hon hade på sin resa till jobbet oroat sig för att de missat att meddela mig! Jag blir alldeles stum över sådan omtanke.

Så, nu är det igång igen med tilltagande domningar som den här gången påverkar blåsa och tarm. Kul? Inte mycket!
Ny magnetröntgen är beställd men jag tror ju inte att det är någon större förändring.

Plats

I lördags åkte vi till XL Bygg (min favvobygghandel) och hämtade ett helt gäng tillsågade MDF-skivor. Sen byggde vi fyra lådor med lock och botten. Därefter la vi en massa saker vi inte vill eller behöver ha framme i lådorna, la på locken och sen piffade vi installationen med madrasser och kuddar. Soffa och två extrasängar i ett. De smalrandiga "kuddarna" härrör från den gamla, fula furugruppen som nu satt sin sista potatis i detta hem. De ska bytas ut när jag har hittat de perfekta kuddarna att ha där istället.
Ja och så ska lådorna få hjul och färg men det är en senare historia.

Överdrivit en smula?

Somliga har dragit iväg till nån gudsförgäten håla, förmodligen för att smygäta ohälsosamt mycket skräpmat och lägger under tiden över ansvaret för sin insamling på oss. Vi tappra själar som läser hans blogg ska nu ansvara för att hans mustachkampanj mot prostatacancer klättrar i resultatlistan.

Jag förväntar mig att hans prostata personligen skickar ett stort tack för den tjänsten!

Och som den ansvarstagande människa och vän jag är har jag bidragit till insamlingen inte mindre än två gånger. Och sen gick jag och klippte mig trots att mina pengar tog slut där ihop med insättning nummer två. Ett dåligt beslut skulle det visa sig. Se nedan.



Det räcker väl för höge farao att jag skickar mina sista slantar till detta behjärtansvärda ändamål? Att få en mustach som tack för hjälpen tycker jag är en smula magstarkt. Och den där Bolognaresan lär man kunna se sig om efter, inte fan slipper man igenom passkontrollen med den där jävla håriga larven under näsan.

Jag känner mig därför förhindrad att göra ytterligare offer och gåvor till insamlingen för endast Gud, och Cancerfonden kanske vet vad som kommer att hända med min kropp då.

Men du som ännu inte skänkt en slant kan göra det här.