Semester beviljad check
Pass beställt check
Resa bokad och betald check
Köp ny, större baddräkt!
Obs! Kom ihåg att raka benen nån gång i mitten av mars!
Snart sitter man där i solstolen, med drink i handen och den andra som skugga över ögonen så att man kan blicka ut över det klarblå havet!
måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
I stugan
Jag ska ju börja jobba i morgon och behöver lite kraft kvar för det.
Det är Närbo på pulkan.
lördag 29 januari 2011
Å så fånigt
Det är lördag och jag har absolut inget att skriva om....så jag låter bli!
Fast det gjorde jag ju inte och det är det som är så fånigt.
Varför skriva att man inte har något att skriva?
En sak kan jag skriva (utöver det ovan då)!
I tankarna befinner jag mig i en solstol, på en varm strand, intill ett blått hav och med nån trefliger drink i ena handen. Den andra handen håller jag så där käckt som skugga över ögonen och spejar ut över vattnet.
Kanske blir det så alldeles snart, om vi får ihop det med beredskapsveckor, semesterbeviljande (hör du det chefen?) och lämpliga priser.
Fast det gjorde jag ju inte och det är det som är så fånigt.
Varför skriva att man inte har något att skriva?
En sak kan jag skriva (utöver det ovan då)!
I tankarna befinner jag mig i en solstol, på en varm strand, intill ett blått hav och med nån trefliger drink i ena handen. Den andra handen håller jag så där käckt som skugga över ögonen och spejar ut över vattnet.
Kanske blir det så alldeles snart, om vi får ihop det med beredskapsveckor, semesterbeviljande (hör du det chefen?) och lämpliga priser.
fredag 28 januari 2011
Vilken stil
Jag är en idog lyssnare av P1. Det innebär en hel del intressanta program och en hel del repriser som är mindre intressanta.
Just nu lyssnar jag på Stil med Susanne Ljung. Fascinerande!
Har aldrig hört ett program där medarbetarna jobbar så hårt för att få till samma tempo och släp i rösten som programledaren.
Lyssna så får ni höra dem säga KELÄÄÄDER istället för kläder. Eller HAN HADE VÄÄÄLVEÅÅÅRDADE HÄÄÄNDER. Varje mening avslutas med ett utdraget sista ord och är däremellan späääääckad med ord som draaaas ut för att poängteeeera hur intressaaaant det hela ääääär.
Fast det mest fascinerande med det hela är att jag lyssnar, fullkomligt ointresserad av mode som jag är.
Men ni som är i min ålder eller äldre....visst var Susanne Ljung flitigt förekommande på teve på 80-talet? Pratade hon verkligen så här släpigt och lite småsluddrigt på den tiden? Missuppfatta mig inte nu, jag har inget alls emot Ljung eller programmet, jag är bara fascinerad som sagt.
Just nu lyssnar jag på Stil med Susanne Ljung. Fascinerande!
Har aldrig hört ett program där medarbetarna jobbar så hårt för att få till samma tempo och släp i rösten som programledaren.
Lyssna så får ni höra dem säga KELÄÄÄDER istället för kläder. Eller HAN HADE VÄÄÄLVEÅÅÅRDADE HÄÄÄNDER. Varje mening avslutas med ett utdraget sista ord och är däremellan späääääckad med ord som draaaas ut för att poängteeeera hur intressaaaant det hela ääääär.
Fast det mest fascinerande med det hela är att jag lyssnar, fullkomligt ointresserad av mode som jag är.
Men ni som är i min ålder eller äldre....visst var Susanne Ljung flitigt förekommande på teve på 80-talet? Pratade hon verkligen så här släpigt och lite småsluddrigt på den tiden? Missuppfatta mig inte nu, jag har inget alls emot Ljung eller programmet, jag är bara fascinerad som sagt.
onsdag 26 januari 2011
Till Metta Fjelkner*
Du skrev en debattartikel med anledning av teveprogrammet Klass 9A och jag har några ord till svar.
Du har naturligtvis rätt i att politikerna måste ta ansvar för skolsituationen och att alla elever ges möjlighet att lämna skolsystemet med godkända betyg.
Och du gör förstås vad du måste när du tar lärarna i ”försvar” inför det ”skitkastande” som du upplever från programmet Klass 9A.
Min upplevelse är däremot att lärarkåren visst ska klandras. När de bemöter varje elev med respekt ska jag sluta klandra dem. När de visar sig som goda föredömen då ska jag sluta klandra dem. När de utför det de får lön för ska jag inte längre klandra dem.
Men så länge det finns lärare som hånar elever, hotar dem (till livet till och med), sätter eleverna obevakade att sköta sina egna lektioner, så länge tänker jag klandra dem.
”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.” står det i Lgr 11, alltså den nya läroplanen. Det här är inga nyheter, så här det stått i flera läroplaner och det är ju inget konstigt med det. Om det inte var för att de här orden är fullkomligt bullshit! And bullshit it is! I skolan har man inga intentioner att anpassa något alls utöver eleverna. Elever som ska skärpa till sig oavsett ur deras förmåga att ”skärpa sig” ser ut. Det skulle vara trevligt att få en lärares definition av begreppet ”skärpa till sig”. Min tolkning av deras definition är att eleven ska sluta upp att vara sig själva och istället anpassa sig intill oigenkännlighet, först då är läraren beredd att anpassa sig.
”Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårig¬heter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.” står det i samma läroplan. Resurserna en skola har påverkar förstås det här i stor utsträckning men det gör faktiskt läraren också. I det här fallet är det inte eleven som ska anpassa sig, det är läraren som måste göra det. Jag säger inte att det är enkelt bara att det är nödvändigt om man vill leva upp till de krav som ställs på en som lärare. Men min erfarenhet är att det inte spelar någon som helst roll vilka svårigheter en elev har för skolan tänker ändå inte ta något särskilt ansvar för de eleverna. Det enda särskilda ansvar de tänker sig ta är att ställa än högre krav på elev och föräldrar. Jag vet inte hur många gånger jag och min son fått frågan hur vi tänker att han ska uppnå målen. I min enfald trodde jag att det var skolan och lärarnas ansvar och kompetens att tala om det.
* Fjelkner är ordförande i Lärarnas riksförbund.
Du har naturligtvis rätt i att politikerna måste ta ansvar för skolsituationen och att alla elever ges möjlighet att lämna skolsystemet med godkända betyg.
Och du gör förstås vad du måste när du tar lärarna i ”försvar” inför det ”skitkastande” som du upplever från programmet Klass 9A.
Min upplevelse är däremot att lärarkåren visst ska klandras. När de bemöter varje elev med respekt ska jag sluta klandra dem. När de visar sig som goda föredömen då ska jag sluta klandra dem. När de utför det de får lön för ska jag inte längre klandra dem.
Men så länge det finns lärare som hånar elever, hotar dem (till livet till och med), sätter eleverna obevakade att sköta sina egna lektioner, så länge tänker jag klandra dem.
”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.” står det i Lgr 11, alltså den nya läroplanen. Det här är inga nyheter, så här det stått i flera läroplaner och det är ju inget konstigt med det. Om det inte var för att de här orden är fullkomligt bullshit! And bullshit it is! I skolan har man inga intentioner att anpassa något alls utöver eleverna. Elever som ska skärpa till sig oavsett ur deras förmåga att ”skärpa sig” ser ut. Det skulle vara trevligt att få en lärares definition av begreppet ”skärpa till sig”. Min tolkning av deras definition är att eleven ska sluta upp att vara sig själva och istället anpassa sig intill oigenkännlighet, först då är läraren beredd att anpassa sig.
”Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårig¬heter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.” står det i samma läroplan. Resurserna en skola har påverkar förstås det här i stor utsträckning men det gör faktiskt läraren också. I det här fallet är det inte eleven som ska anpassa sig, det är läraren som måste göra det. Jag säger inte att det är enkelt bara att det är nödvändigt om man vill leva upp till de krav som ställs på en som lärare. Men min erfarenhet är att det inte spelar någon som helst roll vilka svårigheter en elev har för skolan tänker ändå inte ta något särskilt ansvar för de eleverna. Det enda särskilda ansvar de tänker sig ta är att ställa än högre krav på elev och föräldrar. Jag vet inte hur många gånger jag och min son fått frågan hur vi tänker att han ska uppnå målen. I min enfald trodde jag att det var skolan och lärarnas ansvar och kompetens att tala om det.
* Fjelkner är ordförande i Lärarnas riksförbund.
måndag 24 januari 2011
Inte bara sjön
... utan även skogen suger.
Ja i termer av "musten ur en".
Jisses vad jag är trött, slut, matt efter gårdagens utflykt.
Inget alls står på programmet men duscha och borsta tänderna ska jag väl göra...så småningom.
Ja i termer av "musten ur en".
Jisses vad jag är trött, slut, matt efter gårdagens utflykt.
Inget alls står på programmet men duscha och borsta tänderna ska jag väl göra...så småningom.
söndag 23 januari 2011
Här var jag
Jag har varit i stugan! Inget särdeles sensationellt en vanlig vinter men det här har ju definitivt inte varit en vanlig vinter.
Jag klarade av att gå hela vägen vilket ju var tur för Närbo. Annars hade han fått bära mig och det är nog en smula mer än vad hans rygg pallar för även utan uppförsbacke. Ni som varit och hälsat på mig förstår vad jag menar. Backarna är liksom inte att leka med, de är branta!
Och redan nu ger jag er första bilden på växthuset för det här året. Det ser ut som om man kan vänta rätt länge med att sätta tomatfröer men i år tänker jag inte låta mig luras. I år är det jag som ska vinna. Så snart ska fröerna i jorden, de ska vattnas, vårdas, skolas om och drivas upp till små buskiga plantor som kan sättas ut i växthuset så fort det är körbart ut till stugan. (Och det lär ju dröja ett tag så det känns som om jag har gott om tid på mig) Men i år tänkte jag alltså att vi ska ha stora, fina tomatbuskar som kommer igång och blommar, bildar små tomater som hinner mogna ordentligt medan vi ännu har semester. Fast jag tänker köra förra årets koncept med små minitomatbuskar som ger små goda cocktailtomater. De är härdigare och tomaterna får en chans att mogna.
Så får det bli!
Ps. Låt er inte förledas av skoterspåret att tro att vi fuskade och åkte ut. Det är snälla grannen som kört upp ett bra spår för mig att gå i så att jag har en rimlig chans att komma ut till stugan innan all snö smält för det lär ta sin rundliga tid. Tack och lov för snälla grannar.
Jag klarade av att gå hela vägen vilket ju var tur för Närbo. Annars hade han fått bära mig och det är nog en smula mer än vad hans rygg pallar för även utan uppförsbacke. Ni som varit och hälsat på mig förstår vad jag menar. Backarna är liksom inte att leka med, de är branta!
Och redan nu ger jag er första bilden på växthuset för det här året. Det ser ut som om man kan vänta rätt länge med att sätta tomatfröer men i år tänker jag inte låta mig luras. I år är det jag som ska vinna. Så snart ska fröerna i jorden, de ska vattnas, vårdas, skolas om och drivas upp till små buskiga plantor som kan sättas ut i växthuset så fort det är körbart ut till stugan. (Och det lär ju dröja ett tag så det känns som om jag har gott om tid på mig) Men i år tänkte jag alltså att vi ska ha stora, fina tomatbuskar som kommer igång och blommar, bildar små tomater som hinner mogna ordentligt medan vi ännu har semester. Fast jag tänker köra förra årets koncept med små minitomatbuskar som ger små goda cocktailtomater. De är härdigare och tomaterna får en chans att mogna.
Så får det bli!
Ps. Låt er inte förledas av skoterspåret att tro att vi fuskade och åkte ut. Det är snälla grannen som kört upp ett bra spår för mig att gå i så att jag har en rimlig chans att komma ut till stugan innan all snö smält för det lär ta sin rundliga tid. Tack och lov för snälla grannar.
fredag 21 januari 2011
Vilken himla tur
Det känns så skönt att Vanish har tagit fram den absolut nödvändiga produkten som dödar alla hemska bakterier som vi bär omkring på våra kläder.
Jag bara undrar hur mänskligheten har överlevt ända till nu utan en sådan produkt.
Hur har vi klarat oss? Nu kommer det emellertid att gå bra mycket bättre det här och vi kan alla se fram emot ett långt, bakteriefritt liv. Eller ja, våra kläder kan det iallafall.
Jo jo!
Och när jag ändå håller på och gnölar, VARFÖR måste folk säga ABSOLUT, gärna med ett sånt där öppet a, ett långt utdraget s?
Och, när i hela friden bytte muffins namn till cup cake? Larv!
Jag bara undrar hur mänskligheten har överlevt ända till nu utan en sådan produkt.
Hur har vi klarat oss? Nu kommer det emellertid att gå bra mycket bättre det här och vi kan alla se fram emot ett långt, bakteriefritt liv. Eller ja, våra kläder kan det iallafall.
Jo jo!
Och när jag ändå håller på och gnölar, VARFÖR måste folk säga ABSOLUT, gärna med ett sånt där öppet a, ett långt utdraget s?
Och, när i hela friden bytte muffins namn till cup cake? Larv!
torsdag 20 januari 2011
Uppsatser och hjärtan
Den där uppsatsen som dottern måste komplettera är nu kompletterad, inskickad och besvarad! Och GODKÄND! Hipp hipp hurra!
Och lilla hjärtat är undersökt och där fanns inget som talade för några fel men stress kan ju ställa till en del oreda i hjärta.
Den här dagen har vi ägnat åt prat och det är som alltid lika intressant att höra sina barn bli stora, vuxna och kloka.
Och nu en promenad i fina januarivädret.
Och lilla hjärtat är undersökt och där fanns inget som talade för några fel men stress kan ju ställa till en del oreda i hjärta.
Den här dagen har vi ägnat åt prat och det är som alltid lika intressant att höra sina barn bli stora, vuxna och kloka.
Och nu en promenad i fina januarivädret.
onsdag 19 januari 2011
En del jobbar verkligen på fel ställe
I dag ringde jag min vårdcentral i två ärenden.
Dels ville jag kolla om vi kunde få en tid hos läkare för min dotters räkning som har lite tryck över bröstet och en hjärtrytm som rusar mellan varven och dels ville jag fråga om det finns extra anledning för mig att vaccinera mig mot influensan med tanke på min ryggmärgsinflammation.
På den första frågan fick jag svaret att de minsann inte har några tider och att 23-åringar inte har fel på hjärtat och inte dör de heller. Jag hade då förklarat att det eventuellt finns ett ärftligt hjärtfel i familjen och att det skulle kännas skönt att få det här kollat för säkerhets skull. Jag tror heller inte att det är någon fara men som sagt, för säkerhets skull. Och hon skrattade åt mig!
På min andra fråga blev det ännu konstigare. Jag förklarade att jag har en pågående inflammation i ryggmärgen unt so vajder....Och blev starkt ifrågasatt för den diagnosen. För det är så ovanligt! Ja men du, du kan väl ta och ringa neurologen då om du vill veta hur det förhåller sig med den saken. Och något svar fick jag förstås inte för OM det nu var så att jag hade kontakt med neurologen för att jag EVENTUELLT har en inflammation i ryggmärgen så fick väl de svara på om jag ska vaccinera mig!
Och så rådde hon mig att ta dottern till en privat vårdcentral istället. Vilket jag strax ska göra.
Men, vad är det här? Kunde hon inte bara lugnt och stilla sagt ...jag förstår att ni är oroliga. Mest troligt är det inget farligt alls men åk till akuten eller den privata vårdcentralen istället så får ni hjälp snabbare. Varför ska man behöva känna sig som en jävla idiot nästan varje gång man har med offentliga vårdinrättningar att göra? Dessutom talade hon om för mig att hon minsann inte satt i den här telefontjänsten för att bråka med kunder. Sånt blir jag fullkomligt galen på. Om hon hade haft hyfs från första början hade det aldrig blivit något "bråk". Om man nu kan kalla ett visst ifrågasättande för bråk då. Jag misstänker starkt att samtalet tagit en annan vändning om hon inte skrattat mig och vår oro rätt i örat!
Dels ville jag kolla om vi kunde få en tid hos läkare för min dotters räkning som har lite tryck över bröstet och en hjärtrytm som rusar mellan varven och dels ville jag fråga om det finns extra anledning för mig att vaccinera mig mot influensan med tanke på min ryggmärgsinflammation.
På den första frågan fick jag svaret att de minsann inte har några tider och att 23-åringar inte har fel på hjärtat och inte dör de heller. Jag hade då förklarat att det eventuellt finns ett ärftligt hjärtfel i familjen och att det skulle kännas skönt att få det här kollat för säkerhets skull. Jag tror heller inte att det är någon fara men som sagt, för säkerhets skull. Och hon skrattade åt mig!
På min andra fråga blev det ännu konstigare. Jag förklarade att jag har en pågående inflammation i ryggmärgen unt so vajder....Och blev starkt ifrågasatt för den diagnosen. För det är så ovanligt! Ja men du, du kan väl ta och ringa neurologen då om du vill veta hur det förhåller sig med den saken. Och något svar fick jag förstås inte för OM det nu var så att jag hade kontakt med neurologen för att jag EVENTUELLT har en inflammation i ryggmärgen så fick väl de svara på om jag ska vaccinera mig!
Och så rådde hon mig att ta dottern till en privat vårdcentral istället. Vilket jag strax ska göra.
Men, vad är det här? Kunde hon inte bara lugnt och stilla sagt ...jag förstår att ni är oroliga. Mest troligt är det inget farligt alls men åk till akuten eller den privata vårdcentralen istället så får ni hjälp snabbare. Varför ska man behöva känna sig som en jävla idiot nästan varje gång man har med offentliga vårdinrättningar att göra? Dessutom talade hon om för mig att hon minsann inte satt i den här telefontjänsten för att bråka med kunder. Sånt blir jag fullkomligt galen på. Om hon hade haft hyfs från första början hade det aldrig blivit något "bråk". Om man nu kan kalla ett visst ifrågasättande för bråk då. Jag misstänker starkt att samtalet tagit en annan vändning om hon inte skrattat mig och vår oro rätt i örat!
tisdag 18 januari 2011
Att göra en pudel
Stasi har visst lämnat stan och Hr Selling menar att angiveri-tankarna var ett marknsdsföringsknep som gick hem. Detta eftersom historien om tjuvrökning fick spridning i hela världen.
Och nu har alltså Selling backat, självklart ska inte Mitthem ägna sig åt att belöna angiveri!
För inte kan det vara så att den negativa kritiken varit för stor och hård? Inte spelade det väl nån roll att kommunalrådet Sjödin tog Selling i örat?
Nä inte då, det var en pr-kupp med lyckat resultat. Hur man nu kan veta det en knapp vecka efter att man gick ut med beslutet som alltså inte var något beslut.
Om ni frågar mig är Selling strax rökt!
lördag 15 januari 2011
Stasi - nu i Sundsvall
I den här stan finns ett kommunalt bostadsbolag som heter Mitthem. VD för bolaget är Hans Selling och han har bjudit in gamla fina öst-tyska metoder i form av angiveri!
I ett bostadsområde finns ett antal nyrenoverade lägenheter och där får man som hyresgäst skriva under på att man inte ska röka inomhus eller på balkong. Ok, det kan jag väl köpa. Hyresvärden får väl sätta upp slika regler om man vill.
Men alltså, metoderna för att komma åt och "straffa" den som bryter mot kontraktet gör mig smått mörkrädd. Han vill alltså att grannar ska rapportera in sina innerökande grannar och om Mitthem sen kan bevisa att personen i fråga verkligen har gjort sig skyldig till detta fruktansvärda brott blir han/hon avhyst från lägenheten och den skvallrande grannen får en liten kompensation om 5000 kronor.
Vad fan är det? Vill vi ha angiveri för den typen av förseelse? Vad är nästa steg? Ska vi ringa polisen om någon har bilen igång på tomgång mer än 1 minut?
Nä du Selling, tanken på rökfria bostäder är god men metoderna för att upprättahålla regeln är fullständigt vidrig. Hur vore det om du istället gav 5000 spänn till den som vid utflyttning får sin lägenhet godkänd som inte rökt i? Du vet den där klassiska morot istället för piska!
I ett bostadsområde finns ett antal nyrenoverade lägenheter och där får man som hyresgäst skriva under på att man inte ska röka inomhus eller på balkong. Ok, det kan jag väl köpa. Hyresvärden får väl sätta upp slika regler om man vill.
Men alltså, metoderna för att komma åt och "straffa" den som bryter mot kontraktet gör mig smått mörkrädd. Han vill alltså att grannar ska rapportera in sina innerökande grannar och om Mitthem sen kan bevisa att personen i fråga verkligen har gjort sig skyldig till detta fruktansvärda brott blir han/hon avhyst från lägenheten och den skvallrande grannen får en liten kompensation om 5000 kronor.
Vad fan är det? Vill vi ha angiveri för den typen av förseelse? Vad är nästa steg? Ska vi ringa polisen om någon har bilen igång på tomgång mer än 1 minut?
Nä du Selling, tanken på rökfria bostäder är god men metoderna för att upprättahålla regeln är fullständigt vidrig. Hur vore det om du istället gav 5000 spänn till den som vid utflyttning får sin lägenhet godkänd som inte rökt i? Du vet den där klassiska morot istället för piska!
fredag 14 januari 2011
Uj vad det svänger
Ja nu pratar jag inte om det där dansprogrammet utan om det som händer i mitt liv och i familjen.
Jag fick en akut-tid på röntgen och var där i går.
MR av både nacke och ländrygg samt kontraströntgen. Och efter det gick jag hem över skogen. Och det gick så himla bra att gå. Inte ett dugg trött i benen men kände mig lite domnad i fötterna.
I dag ringde Valter och meddelade resultatet. Inga nya inflammationshärdar vilket inte säger att det inte finns någon men de syns inte iallafall. Den inflammationshärd man konstaterat finns kvar. Och det gjorde mig en smula förvånad med tanke på att jag är så mycket bättre.
Nåja, jag är bättre och det är huvudsaken. Fortsatt sjukskriven ett tag till och tillsagd att ta det lugnt för att inte riskera att jag blir sämre igen. Så, lugn och ro samt promenader. Och jag är en lydig patient och gör som jag blir tillsagd.
Och i går ringde den stockholmsbaserade dottern och var ledsen. En uppsats som måste kompletteras och en sprucken relation. Och vi vet ju alla att det går över och att bättre dagar kommer men just nu är det sorgligt, ledsamt, jobbigt och som mamma lider man med sitt barn.
Uppsatsen hjälps vi åt med och resten får lösa sig.
Nu blir det studieuppehåll och letande efter nåt litet jobb som ger överlevnadspengar.
Jag fick en akut-tid på röntgen och var där i går.
MR av både nacke och ländrygg samt kontraströntgen. Och efter det gick jag hem över skogen. Och det gick så himla bra att gå. Inte ett dugg trött i benen men kände mig lite domnad i fötterna.
I dag ringde Valter och meddelade resultatet. Inga nya inflammationshärdar vilket inte säger att det inte finns någon men de syns inte iallafall. Den inflammationshärd man konstaterat finns kvar. Och det gjorde mig en smula förvånad med tanke på att jag är så mycket bättre.
Nåja, jag är bättre och det är huvudsaken. Fortsatt sjukskriven ett tag till och tillsagd att ta det lugnt för att inte riskera att jag blir sämre igen. Så, lugn och ro samt promenader. Och jag är en lydig patient och gör som jag blir tillsagd.
Och i går ringde den stockholmsbaserade dottern och var ledsen. En uppsats som måste kompletteras och en sprucken relation. Och vi vet ju alla att det går över och att bättre dagar kommer men just nu är det sorgligt, ledsamt, jobbigt och som mamma lider man med sitt barn.
Uppsatsen hjälps vi åt med och resten får lösa sig.
Nu blir det studieuppehåll och letande efter nåt litet jobb som ger överlevnadspengar.
onsdag 12 januari 2011
Ont, det gör ont
Det är rent plågsamt att se Jimmy Åkesson och hans hejdukar i programmet 100 dagar som SVT 1 körde i kväll.
Hur de där människorna är funtade fattar jag inte.
Hur de där människorna är funtade fattar jag inte.
tisdag 11 januari 2011
Längre uppdatering
Låt oss tala om gårdagen en stund.
Jag åkte till jobbet och ägnade mig åt att vara social får man säga. Jag var ganska pigg när jag kom dit men blev snabbt trött. Fast det är ju trevligt att träffa kompisar.
Och så fick jag då en återbudstid hos Valter på neurologen klockan 2. Närbo jagas upp för att köra mig dit och det höll på att ta en ände med förskräckelse på grund av bristfällig snöröjning. Men i tid kom vi och så även doktorn trots vissa skador under lunchen. Vet inte om det är så klokt att lägga sin hälsa i händerna på en man som inte kan tillaga sin lunch utan att blodvite uppstår. Det är en sak att fundera på!
Så undersökning där reflexer ska undersökas och där var allt normalt. Lite svagare i höger hand och arm. Det jag tyckte var mest märkligt var att jag inte klarade av att träffa nästippen med höger pekfinger, jag hamnade konsekvent på näsvingen. Fast Valter gav sig den på att jag skulle klara det och körde på tills jag gjorde det.
Ny magnetrönten av nacken ska ske och förhoppningsvis så pass kvickt att den gode Valter hinner se bilderna innan han drar på semester nästa vecka. Den tidigare inflammationshärden kan inte förklara det jag känner i armar och händer nu men det hade jag ju redan räknat ut. Men för att sammanfatta så är han lite orolig men inte jätteorolig. Och det är inte jag heller egentligen för jag orkar helt enkelt inte.
Jag sov många småsnuttar i går eftermiddag när jag kom hem från sjukhuset. Jag har sovit som en stock hela natten, jag hörde inte ens när Närbo var här och frukosterade.
Det här inlägget skulle jag normalt skrivit på 10 minuter eller så. Nu har jag ägnat en dryg timme. Det är framförallt höger ringfinger som tar tid på sig.
Men jag känner faktiskt en läkare som bara använder pek- och långfingrar när han skriver. Jag talar inte om vad han heter, nån diskretion får man ju ändå visa, vi nöjer oss med att kalla honom V.
Men om du nu letar dig tillbaka hit Valter så ska du veta att jag verkligen uppskattar dig, ditt avslappnade sätt att vara och att du tar mina krämpor på allvar.
Jag åkte till jobbet och ägnade mig åt att vara social får man säga. Jag var ganska pigg när jag kom dit men blev snabbt trött. Fast det är ju trevligt att träffa kompisar.
Och så fick jag då en återbudstid hos Valter på neurologen klockan 2. Närbo jagas upp för att köra mig dit och det höll på att ta en ände med förskräckelse på grund av bristfällig snöröjning. Men i tid kom vi och så även doktorn trots vissa skador under lunchen. Vet inte om det är så klokt att lägga sin hälsa i händerna på en man som inte kan tillaga sin lunch utan att blodvite uppstår. Det är en sak att fundera på!
Så undersökning där reflexer ska undersökas och där var allt normalt. Lite svagare i höger hand och arm. Det jag tyckte var mest märkligt var att jag inte klarade av att träffa nästippen med höger pekfinger, jag hamnade konsekvent på näsvingen. Fast Valter gav sig den på att jag skulle klara det och körde på tills jag gjorde det.
Ny magnetrönten av nacken ska ske och förhoppningsvis så pass kvickt att den gode Valter hinner se bilderna innan han drar på semester nästa vecka. Den tidigare inflammationshärden kan inte förklara det jag känner i armar och händer nu men det hade jag ju redan räknat ut. Men för att sammanfatta så är han lite orolig men inte jätteorolig. Och det är inte jag heller egentligen för jag orkar helt enkelt inte.
Jag sov många småsnuttar i går eftermiddag när jag kom hem från sjukhuset. Jag har sovit som en stock hela natten, jag hörde inte ens när Närbo var här och frukosterade.
Det här inlägget skulle jag normalt skrivit på 10 minuter eller så. Nu har jag ägnat en dryg timme. Det är framförallt höger ringfinger som tar tid på sig.
Men jag känner faktiskt en läkare som bara använder pek- och långfingrar när han skriver. Jag talar inte om vad han heter, nån diskretion får man ju ändå visa, vi nöjer oss med att kalla honom V.
Men om du nu letar dig tillbaka hit Valter så ska du veta att jag verkligen uppskattar dig, ditt avslappnade sätt att vara och att du tar mina krämpor på allvar.
måndag 10 januari 2011
Kort uppdatering
Har nyss kommit hem från nytt läkarbesök på neurologen. Ny magnetröntgen ska göras strax (inom kort), jag är fortsatt sjukskriven och min läkare (doktor?) läser min blogg! Hej Valter! (Nej, han heter inte så men här kallar vi honom för Valter. Härligt att få bestämma vad han heter liksom.)
Och ni hör ju, vi har en läkare på bloggbesök så det är bäst att skärpa till sig!
Återkommer när jag slaggat en sväng.
söndag 9 januari 2011
Herrejisses
Inte har jag blivit bättre under helgen, något sämre men inte jättemycket sämre.
Det som däremot är extremt mycket tydligare är tröttheten.
Om jag tyckte att jag var trött under december var det en fläkt jämfört med den trötthet jag upplever nu. I går sov jag två gånger under dagen och gick och la mig klockan 22. I dag har jag redan hunnit sova en sväng och det blir nog en gång till innan dagen är slut.
Hur sjutton ska jag kunna jobba i morgon? Jag kommer att somna över tangentbordet.
Det som däremot är extremt mycket tydligare är tröttheten.
Om jag tyckte att jag var trött under december var det en fläkt jämfört med den trötthet jag upplever nu. I går sov jag två gånger under dagen och gick och la mig klockan 22. I dag har jag redan hunnit sova en sväng och det blir nog en gång till innan dagen är slut.
Hur sjutton ska jag kunna jobba i morgon? Jag kommer att somna över tangentbordet.
lördag 8 januari 2011
(Det) händer
Tja, vad ska man säga?
Fick tag på "min" neurolog i går. (Märklig mening att skriva, för två månader sedan visste jag inte ens att jag behövde en och nu har jag det!)
Han föreföll också en smula förvånad över de senaste symptomen i händer och armar. Och höll det inte för otroligt att inflammationen spridit sig! Skit också!
Men, han ringer mig på måndag igen för nytt statusmöte och så ska han försöka skynda på magnetröntgenundersökningen. Möjligen kan det vara aktuellt med kortisonbehandling.
Åte till parantesen där i första stycket. Den 4 novemeber kom boken om kungen ut. (har jag sett på diverse årskrönikor) och det känns så länge sen att det är nästan skrämmande. Jag tror att det var ungefär vid den tiden som vi planerat att åka ut till stugen över helgen men det blev det ju inget med eftersom det kom en himla massa snö just då. Och som sagt, det känns som om det är flera år sedan dess. Men det är lite drygt två månader sedan. I en och en halv månad har jag varit sjuk, det känns som ett år.
Perspektiven är märkliga när man råkar ut för sånt man inte räknade med!
Fick tag på "min" neurolog i går. (Märklig mening att skriva, för två månader sedan visste jag inte ens att jag behövde en och nu har jag det!)
Han föreföll också en smula förvånad över de senaste symptomen i händer och armar. Och höll det inte för otroligt att inflammationen spridit sig! Skit också!
Men, han ringer mig på måndag igen för nytt statusmöte och så ska han försöka skynda på magnetröntgenundersökningen. Möjligen kan det vara aktuellt med kortisonbehandling.
Åte till parantesen där i första stycket. Den 4 novemeber kom boken om kungen ut. (har jag sett på diverse årskrönikor) och det känns så länge sen att det är nästan skrämmande. Jag tror att det var ungefär vid den tiden som vi planerat att åka ut till stugen över helgen men det blev det ju inget med eftersom det kom en himla massa snö just då. Och som sagt, det känns som om det är flera år sedan dess. Men det är lite drygt två månader sedan. I en och en halv månad har jag varit sjuk, det känns som ett år.
Perspektiven är märkliga när man råkar ut för sånt man inte räknade med!
torsdag 6 januari 2011
Ledsen nu
Jag kan inte annat än påstå att tiden sen mitten av november har varit rätt tålamodsprövande och jobbig!
På juldagen kände jag att jag blivit bättre i benen. Och förbättringen har stadigt, i lugn takt fortsatt. Däremot har domningarna i magen stigit uppåt och sitter nu från ljumskarna till revbenen.
Och i dag upptäckte jag att jag tappar kraft i armarna och att det börjat sticka lite i fingertopparna!
Vid mitt senaste besök på neurologen den 13 december fick jag klart för mig att den fläck man ser på magnetröntgen, och som man tror är en myelit (alltså en inflammation i ryggmärgen) sitter på så sätt att domningar i nederdelen av kroppen är fullt logiska.
Men eftersom domningarna nu går uppåt undrar man ju onekligen om inflammationen spridit sig eller förflyttat sig. Det blir till att ringa neurologen i morgon och höra vad de tror där.
Fan också!
På juldagen kände jag att jag blivit bättre i benen. Och förbättringen har stadigt, i lugn takt fortsatt. Däremot har domningarna i magen stigit uppåt och sitter nu från ljumskarna till revbenen.
Och i dag upptäckte jag att jag tappar kraft i armarna och att det börjat sticka lite i fingertopparna!
Vid mitt senaste besök på neurologen den 13 december fick jag klart för mig att den fläck man ser på magnetröntgen, och som man tror är en myelit (alltså en inflammation i ryggmärgen) sitter på så sätt att domningar i nederdelen av kroppen är fullt logiska.
Men eftersom domningarna nu går uppåt undrar man ju onekligen om inflammationen spridit sig eller förflyttat sig. Det blir till att ringa neurologen i morgon och höra vad de tror där.
Fan också!
onsdag 5 januari 2011
Ska vi göra en deal Rickard Sjöberg
Om du låter bli att skicka direktadresserad reklam till mig om det där postkodlotteriet som delar ut förskräckande liten andel till välgörande ändamål så lovar jag att inte skriva ett enda ord om det där lotteriet som ger en massa miljoner i bonus till högsta hönset!
Överens?
tisdag 4 januari 2011
Hanna Hanna Hanna
Tränar du Hanna? Passa dig då noga för att skada dig. I det samhälle du vill ha kommer du nämligen att få betala högre sjukvårdsavgifter vid en sådan skada.
Jo men så måste det ju vara va. Att träna är väl en livsstil och en livsstil som dessutom kan skada dig. Ungefär som du menar att livstilen att bli för fet skadar människan och som därmed ska betala mer i skatt.
Jo jag vet att du har bett om ursäkt och att du nu försöker lindra dina ord med tillrättalägganden om vad du egentligen menar. Fast det tror jag inte att du menar egentligen. Jag tror att du innerst inne verkligen tycker att de som äter för mycket ska betala mer i skatt. Jag tror att du innerst inne tycker att de som gått i pension får stå sitt kast och klara sig på betydligt mindre än vårt pensionssystem ger i dag.
Och varför tror jag nu detta? Jo, för du verkar ha tappat bort en del av där begreppen som ligger till grund för vårt samhälle. Solidaritet - hört talas om det?
Låt mig då förklara för dig vad solidaritet kan vara, häng med är du snäll.
Solidaritet är det där att den som har förmågan bidrar till den som har det sämre ställt. Till exempel skulle det i ett vettigt samhälle kunna betyda att den som tjänar bra betalar högre skatt för att den som är utan jobb ändå ska kunna leva ett drägligt liv! Fattar du? Smart va? Det skulle också kunna betyda att den som jobbat i hela sitt liv för att ge dig och mig den standard och de möjligheter vi har nu, när de blivit gamla får den omsorg och omtanke från oss andra. Solidaritet kan vara att de barn som behöver mer stöd i skolan får det utan att skambeläggas, ifrågasättas eller ständigt få höra att de ska skärpa till sig.
Det här förutsätter dock att vi som har delar med oss till de som inte har eller har mindre. Och det gäller både pengar, ork, engagemang, förnuft och vad det nu kan vara.
Som avslutning har jag bara en sak att säga dig Stefan Hanna;
Bättre överviktig än skitviktig!
Jo men så måste det ju vara va. Att träna är väl en livsstil och en livsstil som dessutom kan skada dig. Ungefär som du menar att livstilen att bli för fet skadar människan och som därmed ska betala mer i skatt.
Jo jag vet att du har bett om ursäkt och att du nu försöker lindra dina ord med tillrättalägganden om vad du egentligen menar. Fast det tror jag inte att du menar egentligen. Jag tror att du innerst inne verkligen tycker att de som äter för mycket ska betala mer i skatt. Jag tror att du innerst inne tycker att de som gått i pension får stå sitt kast och klara sig på betydligt mindre än vårt pensionssystem ger i dag.
Och varför tror jag nu detta? Jo, för du verkar ha tappat bort en del av där begreppen som ligger till grund för vårt samhälle. Solidaritet - hört talas om det?
Låt mig då förklara för dig vad solidaritet kan vara, häng med är du snäll.
Solidaritet är det där att den som har förmågan bidrar till den som har det sämre ställt. Till exempel skulle det i ett vettigt samhälle kunna betyda att den som tjänar bra betalar högre skatt för att den som är utan jobb ändå ska kunna leva ett drägligt liv! Fattar du? Smart va? Det skulle också kunna betyda att den som jobbat i hela sitt liv för att ge dig och mig den standard och de möjligheter vi har nu, när de blivit gamla får den omsorg och omtanke från oss andra. Solidaritet kan vara att de barn som behöver mer stöd i skolan får det utan att skambeläggas, ifrågasättas eller ständigt få höra att de ska skärpa till sig.
Det här förutsätter dock att vi som har delar med oss till de som inte har eller har mindre. Och det gäller både pengar, ork, engagemang, förnuft och vad det nu kan vara.
Som avslutning har jag bara en sak att säga dig Stefan Hanna;
Bättre överviktig än skitviktig!
måndag 3 januari 2011
Saker som fastnar i huvudet #part two
Den här låten, den har flyttat in i huvudet på mig och poppar upp allt som oftast. Och man kunde ju önska att man sjöng den lika fint som Eva Cassidy.
söndag 2 januari 2011
Ett inlägg som måste skrivas
Ni vet den där tidningen som jag skulle sluta läsa, den som går hand i hand med en teve-kanal som gör mig fullständigt matt. Alltså Aftonbladet och TV4!
I tidningen kan man alltsom oftast läsa artiklar som handlar om något program som den där kanalen sänder, Idol, Let´s dance, Bonde söker fru, Fångarna på fortet, ja all möjlig skit således. Och alltid med några rafflande, överdrivna rubriker som innehåller ord som chock, skandal, kaos eller något annat värdeladdat.
Jag avskyr alltihop men det finns något som jag föraktar mer än allt annat i det där snaskeriet och det är uttalandena som oftast kommer från exekutiva producenten Matilda Snöwall. Hon måtte ha fått ett manuskort som innehåller ett standardsvar samt några få variationer.
Scenariot kan se ut så här: Bonde anser sig felaktigt beskriven av programmet och uttalar sig om det i en snyftig text. Exekutiva producenten Snöwall får uttala sig och säger OFELBART och UTAN UNDANTAG följande "det är ledsamt om x känner det så här, det har inte varit vår avsikt....."
För det första; Snöwall och TV4 tycker INTE att det är ett dugg ledsamt för den där artikeln hoppas de ska leda till fler tittare och därmed större reklamintäkter. Deras avsikter är rätt och slätt att dra in mer pengar och göra fler och mer spetakulära program. Om man nu anser att det är så jävla ledsamt att någon känner sig felaktigt beskriven så borde väl kanalen för höge farao ändra på sig nån gång. Men de gör den alltså inte eftersom de endast och allenast drivs att vinstintresse och skiter högaktningsfullt i om folk tar skada.
För det andra; Det är inte ett dugg ledsamt OM......det är ledsamt ATT! Ja, jag vet att detta endast är en språklig hang up som jag har men det gör mig komplett galen att läsa de där orden (och käften om att jag kan låta bli att läsa för det är inte det som är poängen här) för det indikerar att man ifrågasätter uppgiften att någon blivit ledsen/arg/kränkt eller vad det nu är.
Om man istället säger att "...det är ledsamt att..." så bekräftar man åtminstone personens känsla.
Och det önskar jag att Matilda Snöwall skulle ta och skriva till på sitt standardsvar med ett stort OBS!!! före!
Ja, det var väl allt för nu.
I tidningen kan man alltsom oftast läsa artiklar som handlar om något program som den där kanalen sänder, Idol, Let´s dance, Bonde söker fru, Fångarna på fortet, ja all möjlig skit således. Och alltid med några rafflande, överdrivna rubriker som innehåller ord som chock, skandal, kaos eller något annat värdeladdat.
Jag avskyr alltihop men det finns något som jag föraktar mer än allt annat i det där snaskeriet och det är uttalandena som oftast kommer från exekutiva producenten Matilda Snöwall. Hon måtte ha fått ett manuskort som innehåller ett standardsvar samt några få variationer.
Scenariot kan se ut så här: Bonde anser sig felaktigt beskriven av programmet och uttalar sig om det i en snyftig text. Exekutiva producenten Snöwall får uttala sig och säger OFELBART och UTAN UNDANTAG följande "det är ledsamt om x känner det så här, det har inte varit vår avsikt....."
För det första; Snöwall och TV4 tycker INTE att det är ett dugg ledsamt för den där artikeln hoppas de ska leda till fler tittare och därmed större reklamintäkter. Deras avsikter är rätt och slätt att dra in mer pengar och göra fler och mer spetakulära program. Om man nu anser att det är så jävla ledsamt att någon känner sig felaktigt beskriven så borde väl kanalen för höge farao ändra på sig nån gång. Men de gör den alltså inte eftersom de endast och allenast drivs att vinstintresse och skiter högaktningsfullt i om folk tar skada.
För det andra; Det är inte ett dugg ledsamt OM......det är ledsamt ATT! Ja, jag vet att detta endast är en språklig hang up som jag har men det gör mig komplett galen att läsa de där orden (och käften om att jag kan låta bli att läsa för det är inte det som är poängen här) för det indikerar att man ifrågasätter uppgiften att någon blivit ledsen/arg/kränkt eller vad det nu är.
Om man istället säger att "...det är ledsamt att..." så bekräftar man åtminstone personens känsla.
Och det önskar jag att Matilda Snöwall skulle ta och skriva till på sitt standardsvar med ett stort OBS!!! före!
Ja, det var väl allt för nu.
Saker som fastnar i huvudet #part one
Ni vet de där enerverande tillstånden när en låt fastnat i huvudet och vägrar låta sig sluta sjungas/nynnas/hummas på.
Här kommer den som vanligast finns i mitt huvud. Och det konstiga är att om någon bad mig sjunga den här kan jag inte för mitt liv komma ihåg hur den går men rätt vad det är hör jag mig själv gå omkring och nynna på den.
Skyll nu inte på mig om du går omkring och sjunger på Rysslands nationalsång under eftermiddagen. Jag ansvarar knappt för vad som händer i mitt huvud och absolut inte för vad som händer i ditt!
Här kommer den som vanligast finns i mitt huvud. Och det konstiga är att om någon bad mig sjunga den här kan jag inte för mitt liv komma ihåg hur den går men rätt vad det är hör jag mig själv gå omkring och nynna på den.
Skyll nu inte på mig om du går omkring och sjunger på Rysslands nationalsång under eftermiddagen. Jag ansvarar knappt för vad som händer i mitt huvud och absolut inte för vad som händer i ditt!