Längre uppdatering

Låt oss tala om gårdagen en stund.
Jag åkte till jobbet och ägnade mig åt att vara social får man säga. Jag var ganska pigg när jag kom dit men blev snabbt trött. Fast det är ju trevligt att träffa kompisar.

Och så fick jag då en återbudstid hos Valter på neurologen klockan 2. Närbo jagas upp för att köra mig dit och det höll på att ta en ände med förskräckelse på grund av bristfällig snöröjning. Men i tid kom vi och så även doktorn trots vissa skador under lunchen. Vet inte om det är så klokt att lägga sin hälsa i händerna på en man som inte kan tillaga sin lunch utan att blodvite uppstår. Det är en sak att fundera på!

Så undersökning där reflexer ska undersökas och där var allt normalt. Lite svagare i höger hand och arm. Det jag tyckte var mest märkligt var att jag inte klarade av att träffa nästippen med höger pekfinger, jag hamnade konsekvent på näsvingen. Fast Valter gav sig den på att jag skulle klara det och körde på tills jag gjorde det.

Ny magnetrönten av nacken ska ske och förhoppningsvis så pass kvickt att den gode Valter hinner se bilderna innan han drar på semester nästa vecka. Den tidigare inflammationshärden kan inte förklara det jag känner i armar och händer nu men det hade jag ju redan räknat ut. Men för att sammanfatta så är han lite orolig men inte jätteorolig. Och det är inte jag heller egentligen för jag orkar helt enkelt inte.

Jag sov många småsnuttar i går eftermiddag när jag kom hem från sjukhuset. Jag har sovit som en stock hela natten, jag hörde inte ens när Närbo var här och frukosterade.
Det här inlägget skulle jag normalt skrivit på 10 minuter eller så. Nu har jag ägnat en dryg timme. Det är framförallt höger ringfinger som tar tid på sig.
Men jag känner faktiskt en läkare som bara använder pek- och långfingrar när han skriver. Jag talar inte om vad han heter, nån diskretion får man ju ändå visa, vi nöjer oss med att kalla honom V.

Men om du nu letar dig tillbaka hit Valter så ska du veta att jag verkligen uppskattar dig, ditt avslappnade sätt att vara och att du tar mina krämpor på allvar.