Kan nån begripa...

...att jag inom en mycket snar framtid ska få ett barnbarn? Det slår mig då och då att det är helt makalöst.

Undrar om hon är lik mig?

Sveriges fånigaste ord

Drink, jag utnämner ordet drink till landets fånigaste ord. Hur överklass låter inte DRINK? Sånt som kärringarna på Öfvre Östermalm ägnar sig åt under sena eftermiddagar; bjuder väninnorna på en driiiink.

Fast en drink (eller två) på Gondolen en lördageftermiddag i slutet av januari är inte helt fel.



Vad är ditt fånigaste ord?

Teknikens under

Sitter på en buss från Sundsvall till Stockholm. Just nu gör vi en avstickare in till Hudiksvall. Och jag bloggar trådlöst. Återigen kan jag konstatera att det inte är min dator det är fel på, men när Johan från Telia fått gjort sitt magic så funkar det nog även hemme.

Men hörni, visst är det väl helt fantastiskt att jag kan sitta på en buss in the middle of nowhere (ok då, Hudik) och skriva samt publicera ett blogginlägg nästan med samma lätthet som hemma? Visst är det väl det.

Att det inte är lika lätt beror på att min och Närbos armbågar får trängas om utrymmet men vad gör väl det? Inget alls när man har turen att trängas med någon man tycker förbålt mycket om.

Höres.

Från djupet av mitt hjärta

Ja men alltså, hallå! Fantastiskt, jag finner inte ord! Vadå undrar ni naturligtvis nu. Visst då?

Jo nu ska ni få höra (läsa dåra) om sånt som gör mig glad.

Jag blir fantastiskt glad av att läsa Fiffis krönika i senaste numret av Amelia. En historia som ger mig rysningar i hela kroppen och tårar i ögonen.

Jag blir hemskt glad när någon uppskattar det jag gör, när någon på jobbet ger mig ett stort tack för en uppgift jag utfört, som jag förvisso får betalt för...men ändå...Någon blir uppriktigt glad för att jag löste uppgiften snabbt, tog hand om administrativt krångel och...ja...fixade helt enkelt. Sånt gör mig glad.

Jag blir väldigt glad när Närbo mår bra och myser omkring och sjunger en liten trall.

Det är hemskt roligt när supporten jag fick hem visar sig vara en glad, nyfiken människa som ger sig den på att lösa problemet och som knappt vet till sig av frustration när det inte funkade ändå. Vilket engagemang. För er i Sundsvallstrakten kommer här en länk till den killen.

Men just nu är jag mest glad för en kommentar jag fick på det här inlägget. Nämligen den här...

Hallo där!

Det är tråkigt att läsa att du haft så mycket problem med en så (till synes) lätt grej som att koppla upp datorn trådlöst.
Jag vill gärna hjälpa dig med detta och jag tror att jag redan nu vet på ett ungefär hur man ska bära sig åt för att nå full funktion.
Om du är OK med det skulle jag vilja att du skickade dina uppgifter till mig via formuläret jag länkar till nedan så ska jag testa en manuell omkonfigurering av din gateway.
Mvh
Johan Hedlund
Telia Kundservice

Och möjligen löser inte det här problemet, men det väljer jag just nu att tro...men jag tycker att det är helt fantastiskt att moderna företag som Telia håller på med sånt här. Att luska runt på nätet för att hitta såna här klagomål och tar kontakt för att hjälpa till. Jag är helt salig av lycka för det. Och jo, jag hade ju förstås en baktanke med mitt inlägg från i går och jag blir så glad av att det funkade.

Och hör du Johan, om det nu skulle vara så att Telia tycker att en aldrig så liten kompensation för mitt krångel är på sin plats så är en Iphone inte alls i vägen ;-) Jag är inte vrång alls när det kommer till sånt.

Allvarligt talat Johan, i en rätt kass tid i livet så har du gjort mig rejält glad. Tack för det.

Tack för det, Televerket!

Har varit Telia trogen under alla mina år som telefonör, surfare och på senare år också som tv-tittare. Alltid nöjd med deras utbud. Alltid nöjd med deras service. Alltid nöjd med supporten i den mån jag behövt den. Och jag vet att Telia är en smula dyrare än de andra men det har inte spelat mig någon roll. De andra sakerna är viktigare för mig.

Så när jag i höstas upptäckte deras Telia smart, där jag får bredbandsuppkoppling till telefon, dator och tv och dessutom kan surfa trådlöst slog jag till. Inte ett dugg dyrare än mina tidigare abonnemang hos dem men så skönt att slippa de här jävla nätverkskablarna som ligger och dräller överallt. Särskilt om man som jag släpar runt datorn mellan sovrum och vardagsrum och emellanåt även till köket.

Men funkar det där trådlösa? Nixpix.
Hade datorn med till syster i somras när det var dags att hämta hem kattskrället. Där funkade datorn utmärkt ihop med Markattans söta halva.
Så jag trodde ju på att det skulle funka lika fint här. Hahahaha!

Kontaktade då Telias suveräna chattsupport och fick hjälp av en hjälpsam tekniker som konstaterade att det mest troligt var fel på gatewayen som alltså ska möjliggöra surfning utan kabel. Så de skickade en ny gateway och jag skickade tillbaka den felande. Samma sak, inget trådlöst surfande här inte. Varpå supporten hävdade att det måste vara fel på mitt nätverkskort!

Hittade en lokal datorsupport som var här för nån dag sen och höll på att få ett smärre psykbryt för att han inte lyckades få till det och besöket slutade med att han tog min dator med sig hem. Och tänka sig, där funkade det utmärkt att surfa trådlöst! ALLTSÅ inget fel på mitt nätverkskort!

Han kontaktar då Telias support och får en smärre utskällning för att jag kopplat in utomstående support! Jaha, men Telias uppfattning var ju att det var mitt nätverkskort som var kass och jag tror ju inte att de är intresserade av att laga en dator som jag inte köpt via dem, eller?
Men till sist fick han veta att gatewayen inte har de senaste uppdateringarna och att jag enkelt skaffade hem dem genom att "resetta" gatewayen med hjälp av en nål.
Så det gjorde jag, sen gick jag ut för att skotta fram bilen ur garaget och därpå åkte jag för att hämta datorn.

Jaha, tror ni att det funkar nu då? Isåfall tror ni fel för här sitter jag, återigen med en nätverkskabel injackad i datorn...

Utan dator

Jag är utan dator ett tag. Den befinner sig hos doktorn eftersom min gateway är sjuk.
Då borde ju egentligen gatewayen vara hos doktorn men det här mina vänner är avancerade grejer kan jag meddela. Har jag tur är datorn tillbaka i morgon.

Men nu vet ni varför det är tyst från den här fronten.


Och är någon nyfiken på hur det här inlägget kom till så kan jag bara säga...MAGIC...It´s like magic!!!

Lästips

In med er till Markattan och läs hennes inlägg om hur man halkar i diket rejält.

Där kan man tala om att kasta sten i glashus, gurka i växthus eller att kacka i eget bo.

Förlåt?

Jag skrev det här om det här och vill på detta sätt göra offentlig avbön.

Länk nummer två går till mitt första inlägg om Körberg och Bergqvist som jag klankade ner på för att de vill ha den exklusiva rätten att själva få avgöra vilka som skulle få vara med i Stjärnorn på slottet om de skulle kunna tänka sig att ställa upp. Jag retade mig på den där attityden då.

Årets omgång av Stjärnorna på slottet har varit bäst av alla fyra omgångar. Det har varit feelgood-tv på hög nivå. Snäll tv. Sån tv som jag gillar. För jag är rätt trött på den där sortens program som går ut på att göra bort, vara "rak och ärlig" fast det egentligen bara är elakt. Jag är så trött på människor som inte kan öppna munnen utan att säga något taskigt om någon, gärna någon som inte är där och kan försvara sig. Och jo, visst har det sagts rätt hårda ord även den här säsongen, varken Björn Ranelid eller Kjell B. har sparat på krutet men de har gett igen på taskigheter som de upplever att de utsats för. I övrigt har det varit fina program.

Så, Tommy Körberg och Kjell Bergqvist, ta emot mitt ärliga och uppriktigt menade Förlåt. Sannolikheten att ni läser det här är ju försvinnande liten men OM ni skulle göra det...Jag tycker ni verkar vara två rediga hedersknyfflar!
Vänner?

Kuriosa...eller rätt och slätt skryt...under dagens middag satt vi och öppnade minnesluckorna och försökte placera deltagarna i tidigare säsonger.
Det har gått tre omgångar tidigare och i varje omgång har det varit 5 stjärnor på slottet. Vi satte samtliga utom 1 och vi kunde dessutom placera alla i rätt säsong. Vi är ohemult malliga för det kan meddelas. Det grämer oss omåttligt att vi missade Magnus Härenstam. Men i övrigt så...tiddilipomm!

Besökare

Jag har under den gångna veckan observerat ett ökat antal besökare. Och jag förstår att det beror på hemska hemska händelser i måndags. En del av er kommer att lämna mig och det är i sin ordning. Andra kanske stannar kvar ett tag till och kollar in vad jag är för en filur. Och några hoppas jag blir långlivade.

Oavsett anledning till besöken vill jag bara säga Välkomna hit. Hoppas att ni stannar och förgyller mitt ego en smula. Bekräftelse är ju alltid trevligt.

Smått och gott

Fredag efter en rejält tröttsam, känslosam vecka och jag är glad att den här veckan är över.

Man undrar vad som hänt när man kommer ut i köket och det ser ut så här!



Har elefanten kissat? Har vattenkannan börjat läcka? Nej inte alls, det är Pilsner som har kommit på roligaste sättet att dricka vatten. Man kör ner tassen i baken på elefantvattenkannan och så drar man upp den, skakar ut vattnet och slickar sen tassen torr. Vattnet som hamnar på diskbänken är säkert kontaminerat och kan inte drickas.

Förra gången vi var ut i stugan, kan det vara två veckor sen?, såg det ut så här vid växthuset.


Det dröjer ett tag till innan det är dags att börja dra upp tomatplantorna.

Annat går fortare!

När krafterna tryter

Har just betittat nytt avsnitt av Antikrundan. Å som jag älskar de där experterna i dess töntighet. Denna fanatiska iver över gamla träskålar från anno datzumal och en stol som kanske Gustav III har suttit i. Det är något lockande med människor som är så hängivna och kan sitt jobb så intill fulländning.

Men den sista kvarten ramlade ögonlocken igen gång på gång och jag är rädd att jag nickade till där en liten stund. Alldeles lagom mycket för att få kraft till en vaken stund till. För 22.00 är det dags för avsnitt 3 av Mad men och då ska jag väl lyckas somna även till det.

För nu är jag trött, in i själen trött. Har ju haft en ganska tuff period på jobbet med omorganisation och eventuell flytt till annan avdelning. Nu tycks det komma till en lösning och jag är långt ifrån nöjd. Kan bara konstatera att jag i det här fallet inte har något val om jag inte vill säga upp mig. Och det är definitivt ingen lösning nu. Så jag gör som jag blir tillsagd och väntar på att det ska bli bättre. Alla förstår min situation men det svider likväl.

Och det är väl för att lösningen nu är här som spänningen släpper och tröttheten kommer. I natt sov jag från 23 till 06, det har inte hänt sen början på oktober att jag sovit en hel natt och så många timmar. Men en natts sömn räcker inte för att bota 4 månaders konstant sömnbrist.

Livets perpektiv

Sen i måndag har mina tankar i princip till 100 % funnits i krokarna runt Täby och den olycka som inträffades tidigit på morgonen. När Faschings fina pojke, Linus dog.
Och jag har legat här i min säng i natt och funderat på hur det kommer sig att 200 000 döda i Haiti berör mig mindre än en 14-åring i Täby. Och självklart är det så att jag inte har någon som helst personlig kontakt med dessa stackare som gräver fram sina döda i ruinerna i Port au Prince men jag känner åtminstone till familjen som förlorat sin son. Jag kan på något vis omfatta den tragiska olyckan men inte jordbävningen.

Dock är det inte jag som drabbats den här gången, tack och lov. Det är inte min son som är borta för att aldrig mer komma hem igen så varför påverkar det mig så starkt som nu? Kanske för att jag själv har det rätt jobbigt och är skör. Det gör mig förmodligen mer mottaglig. Mitt eget problem är inte av den arten att man helst vill lägga sig ner och död så som jag föreställer mig att saknaden efter ett älskat barn kan kännas. Det är mer av arten..."MEN vad i hela friden är det som händer nu och varför händer det mig???? Det löste ju sig för alla andra....Hmmm finns det något annat bakom detta???"

Och det är väl det här med perspektiv som påverkar sånt här...I regel måste det hända något fruktansvärt för att man ska få perspektiv på sina egna bekymmer. Jag säger inte att bekymren blir mindre verkliga eller mindre värda att ta på allvar. Jag säger bara att när ens eget känns skit vill livet rätt gärna påminna en om att det finns andra som har det värre. Och det är ju bra även om det innebär att någon annan lider ännu mer.

Jag vill avsluta med att tacka dig Fasching för ditt inlägg i dag, i natt...där du berättar hur den där måndagen var. Nu vet jag och behöver inte fundera på det. Jag kan inte säga hur ledsen det gör mig att er son och bror är borta.

Håll mitt hjärta

Så här känns det idag. Och säkert inte bara för mig.

Och plötsligt blir livet sig aldrig mer likt

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer."

Alf Henriksson

Idag är en tung dag av många olika skäl, min egen situation, händelserna på Haiti men mest av allt för att Fasching förlorat ett älskat barn. Jag har aldrig träffat eller ens pratat med Fasching men ändå står han och hans familj mig så nära idag att jag nästan känner dem runt mig. Och mitt i allt det här hemska som händer oss människor varje dag så känns det ändå helt fantastiskt att vi träffar vänner på nätet som kan stötta när livet rasar.

De som kritiserar bloggarna och tycker att de är meningslösa har fel, för vänskap, i vilken form den än är värdefull.

Var rädda om varandra och om er själva.

Mer om mig

I brist på annat, mer information om mig.

Samtliga förnamn: Eva Charlotta.

Smeknamn: Har jag inget.

Låt som när du är ledsen sörjer till: Musik funkar inte så för mig. Jag lyssnar på det jag tycker om oavsett humör.

Vad tror folk om dig? Att jag är ärlig och orädd.

Stämmer det? Ja på det första (för det mesta) och nej på det andra (ibland är jag rädd utav bara helvete).

Vilken är din sämsta sida? Att jag svänger snabbt i mina känslor och har svårt att dölja vad jag känner. Det är nämligen inte alltid bra att folk får veta det.

Vad får du oftast komplimanger för? Mina gudomligt goda bullar.

Vad säger du för att imponera på någon? Försöker sällan imponera.

Hur imponerar man på dig? Genom att stå för den man är och våga visa sina svagheter.

Brukar du skratta för dig själv? Ja, inte alltid som omgivningen fattar att saker är roliga och att det är plats för skratt.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? ”Tack för din bokning. Uppge bokningsnummer XXXXXXX vid resa. Betald biljett ska EJ hämtas ut.”

Var bor du? I Sundsvall under vinterhalvåret och i sommarstugan, 3 mil utanför stan den andra delen av året.

Trivs du där? Ja det gör jag men stan har sina brister, det är nämligen jävligt kuperat här och jag har en gigantisk uppförsbacke hem från jobbet.

Äger du några Converse? Nej, ska man det?

Brukar du bli för full? Nej det brukar jag inte, jag brukar inte ens bli full.

Nästa mål i ditt liv: Skaffa nytt jobb.

Hur svarar du i mobilen: Det beror väldigt mycket på vem som ringer. Ibland blir det bara ”Ja” och ibland med hela namnet.

Vem ringde du senast? Till Närbo, när jag tappat bort honom i stan.

Antal timmar sömn inatt: 5, på grund av hårt festande grannar.

Sov du ensam: Ja.

Brukar du komma i tid: Nej, jag är minst en kvart för tidig var jag än ska.

När mår du bra: Det inträffar varje gång jag inte mår dåligt. Nää ok, riktigt svar.
Jag mår bra när jag har betalat mina räkningar, städat och handlat hem stapelvarorna. Jag mår bra när mina barn har det bra. Jag mår extremt bra när jag kommer in i mitt sovrum, ser min säng och mina fina väggar.

Hur känner du dig nu: Lite orolig för hur det ska gå med jobbet.

Vad tycker du om dina fötter: Kan man få byta? Jag och mina fötter är inte överens om värst mycket här i livet. De envisas med att få blåsor och det enda de accepterar är platta tantskor. Finns det många snygga sånna? Nä, kan man få byta?

Vad saknar du: Lust.

Hade du en bra kväll igår: Tja, bortsett från att köttet var segt och salladen vattning och grannens fest var högljudd så var det helt ok.

Favoritdryck på morgonen: Kaffe med mycket grädde.

Rakar du benen: Inte så ofta som jag borde, but frankly my dear, I don´t give a damn.

När brukar du oftast gå och lägga dig på vardagar: Nu måste vi först definiera vad ”gå och lägga sig” betyder. Om det står för hur dags jag brukar somna så är svaret strax före 12, fast borde vara senast halvelva. Om det står för hur dags jag hamnar i sängen så brukar klockan vara max åtta. Har jag sagt att jag älskar mitt rum och min säng? Allt jag behöver finns här liksom.

Är du blyg? Nja, nej det vill jag väl inte påstå men i sällskap där jag inte känner folk känner jag mig inte helt bekväm.

Vill du hellre ha mail än brev: Livs levande brev från vänner ser man ju inte till nu för tiden så svaret får bli mail.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, hela tiden!

Har du spytt offentligt: Det kan jag faktiskt inte påminna mig, men jag har kissat in public och det kan väl smälla väl så högt.

Är du nöjd med ditt liv: Åååå vilken fråga. Som helhet? Just nu?
Just nu är jag inte nöjd med mitt arbetsliv men med resten. Andra gånger har det varit tvärtom. Men nöjd? Ska man vara det? Vet inte.

Är du allergisk mot nåt? Ja det tror jag men jag vet inte mot vad, vet bara att jag för tillfället dras med en vansinnig klåda fläckvis och jag kan inte lista ut vad den beror på.

Vad är det värsta du vet? Även det varierar ju. Dumhet ligger bra till på listan. Inskränkthet tycker jag heller inte särskilt mycket om. Men uppblåsthet är kanske det värsta, såna där som tycker sig förmer än andra och agerar som ena riktiga praktarslen, det har jag svårt att respektera.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Jag slösar inte. Jag köper det jag vill ha och behöver om jag har råd.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Men snälla, fråga vad jag har för favoritfärg istället.

Vad längtar du till? Att få flytta ut till stugan, att vardagsrummet är klart och inrett och att jobbsituationen är löst samt ett kornblått slösse.

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja.

Vad är det finaste du fått? Mina barn.

Hur gammal är du: 47.

Du samlar på: Besök i Sveriges domkyrkor.

Röda eller gröna äpplen: Gula, skrumpna i skinnet.

När grät du senast: För en halvtimma sen.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej, mat är viktig att ha. Märkeskläder kan vara roligt att ha men inget som driver mig, jag köper hellre billigt än dyrt, hellre begagnat än nytt.

Vill du gifta dig: Ja men det kommer inte att hända så det har jag slutat tänka på.

Är du bra på att laga mat: Skaplig, så länge jag slipper ansvara för köttet, har inte gått den kursen än. Av det skälet har jag skaffat mig en köttermometer alldeles nyss.

Är du flygrädd: Nej inte så att det avhåller mig från att flyga. Är det turbulent så tycker jag att det är mindre trevligt.

Hur vig är du: Inte så som jag en gång var. Nej, jag är stel som en pinne nu för tiden vilket beror på en kronisk ledsjuka som delar av familjen dras med.

Är du musikalisk? Jag skulle aldrig få för mig att söka till Idol, ens om jag var i rätt ålder, jag känner mina begränsningar. Men jag kan läsa noter, jag sjunger hyfsat och har spelat både blockflöjt, fiol och gitarr.

Tror du på ett liv efter döden? Jag hoppas.

Bor dina föräldrar tillsammans? Ja, de ligger begravda i samma grav och sitter förmodligen på ett moln någonstans och gnabbas om vem som ska gå och sätta på kaffet.

Har du någon gång gråtit dej till sömn? Det har jag säkert men jag minns det inte.

Har du kräkts i sömnen? Nej, jag har undvikit det. Tycker inte det är en sak man bör ha varit med om.

Senaste låt du hörde? Nåt som Närbo nynnade på när vi gick hem från vår lilla stadspromenad. Tror att han försökte sig på något av Beyonce. (Fast det vet jag bara för att han berättade det för mig, jag är helt kass på artister, skådisar, andra typer av kändisar, orkar inte bry mig om att komma ihåg.)

Biter du på naglarna? Nej, men på insidan av kinderna.

Morgonrutiner hos tvillingen

Man kan ju tycka att om man bor ensam (om man inte räknar in katterna) att man kan få duscha ifred.
På vardagar är vi tre stycken som vistas i badrummet när jag tvagar min lekamen under strilande vatten.
På helgerna är vi fyra som trängs där.
Vad är det som är så intressant att alla måste vara i badrummet när jag står och gör mig ren?

Och det skulle väl gå an om badrummet var stort, ett sånt där lyxigt som kan användas till spa-anläggning om behov och lust uppstår. Nu mäter mitt badrum max 2 meter på längden och 1,5 meter på bredden. Det är inte mycket till spa om jag får ha någon åsikt i den frågan. På den här ytan ryms en toalett, ett handfat, en tvättmaskin, en liten hylla samt dusch. Och som sagt, helgdagar 4 individer.

Give me some space plz!

Märkligt igen

Idag ringde en sippelipuppa* från Comhem och ville få mig att byta telefon- och bredbandsleverantör och de kunde utan vidare garantera att jag skulle halvera min kostnad för dessa tjänster. Och det kunde de göra innan de ens visste vem jag har som leverantör av tjänsterna idag! De måste alltså vara hälften så dyra som det näst billigaste bolaget.
Och med min nya tacka-nej-strategi försökte jag få henne att förstå att något byte inte är aktuellt. Strategin går ut på att lyssna lugnt en liten stund och sen med vän stämma tacka så hemskt mycket för deras vänlighet och omtanke om mig. Därefter talar jag om att jag inte är intresserad. Och se, samtalen brukar sluta just där med att försäljaren önskar mig en trevlig kväll och säger hej. No hard feelings.
Men den här tjejen har gått steg 2 i kursen "Övertala den du stör på kvällstid" och fortsätter ärpa om att jag ju inte kan veta hur mycket billigare jag kommer att surfa och ringa sen jag bytt om hon inte får berätta det för mig. Jag förklarar då, med fortsatt snäll stämma att priset inte är det väsentliga för mig i den här frågan. Vilket ju var helt fel svar förstås. För Comhem är enligt henne den driftsäkraste leverantören och jag var väl dum som inte bytte nu.
Nu börjar jag göra skäl för mitt namn och förvandlas till en inte alltför snäll tvilling. Jag säger nämligen att nu har jag förklarat för både henne och x antal kolleger att jag inte är intresserad av något byte av leverantör, tackar återigen för deras omtanke men att jag är nöjd som jag är.
Och vad gör människan då? Tackar för samtalet? Nej, inte alls. Ber om ursäkt för att hon störde? Nixpix. Hon la helt sonika på luren! Och det lär ju göra mig mer intresserad av ett framtida byte, eller kanske inte alls.

*sippelipuppa är en sån där osnuten fortfarande tonåring som tror att de vet ALLT som är värt att veta och att vi som passerat 25 är att klassa som helt okunniga i frågor som det är mödan värt att veta något om.


Och kan någon människa förklara för mig vad ett DIALOGMÖTE är för något? Det står så in min lokala dagstidning idag. Kommunens politiker vill ha ett sådant med vårt landstingsråd. Vad exakt innebär ett dialogmöte som inte ryms inom begreppet möte? Vad är motsatsen till ett dialogmöte? Är det ett monologmöte? Eller ett tyst möte? Ja inte vet jag, men jag har då aldrig varit på ett möte som inte inneburit någon form av dialog. Dialog är för övrigt att alltför ofta använt ord från ledningar här och där när man egentligen vill föra fram ett budskap men inte är ett enda dugg intresserad av att höra de andra "parternas" åsikter, allt enligt principen "Jag hör vad du säger...men jag skiter i det...fast det kan jag inte säga högt så jag nöjer mig med att säga Jag hör vad du säger".
Jag är inte så lite allergisk mot sånt här skitpratande, när man ska märkvärdigifiera vanliga enkla uttryck. Vi kan inte bara prata utan vi har dialoger.
Vi kan inte längre vara tydliga, nä, för vi ska vara transparanta. Men hallå, vad är det för jävla trams? Jag tycker det är genomskinligt jag!

Stolthet utan fördom

Jag fick en kommentar som måste få ett eget inlägg.

Igår skrev jag om Markattan och hennes inlägg om Sverigedemokraterna.
Bland annat skrev jag "Med en sådan samhällslärare till varje klass skulle vi inte behöva läsa om några sverigedemokrater."

Och titta här vilken fin kommentar som trillade in!

"Jag har haft markattan i So för några år sedan och det va den bästa läraren som jag har stött på i min skol gång! Vi har fortfarande bra kontakt än idag vilket glädjer mej. Och det coolaste av allt jag är inte sverige demokrat! Tack för att du finns markattan :) /Din gamla elev!"

Markattan ja, hon är nog världens bästa lärare.

Upp på barrikaderna och apa dig inte

Hos Markattan läser jag idag ett utav de bästa blogginlägg jag någonsin skådat.

Markattan skriver om Sverigedemokraterna och sin syn på deras politik så att man blir rent tårögd av stolthet. Med en sådan samhällslärare till varje klass skulle vi inte behöva läsa om några sverigedemokrater.


Jag avslutar med en liten travesti på en truddelutt som Pippi Långstrump brukade sjunga; Tycker du som jag, tycker du som jag så sprider även du Markattans inlägg i din blogg. Låt oss tillsammans göra vad vi kan för medmänsklighet och för det som VERKLIGEN präglar Sveriges demokratiska tankar.

Jag sitter fast

Hemskt ledsen men jag har fastnat i Mad men-träsket.

Hinner inte blogga, har ingen lust att blogga, måste bara få veta hur det går för Don, Peggy, Joan och de andra. Länge sen jag såg något som jag tycker är så bra.


I övrigt rekommenderar jag ett besök hos Markattan som liksom jag inte har något till övers för Sverigedemokraterna. Det börjar bli dags att ställa sig på barrikaderna om vi inte vill få in dem i riksdagen i höst.

Grannar och deras vanor

Vad är problemet med folk som inte fattar att de hörs när de ramlar nerför eller dundrar uppför en trappa?
Vad är det för fel på de människor som är hälgångare?
Att det låter när man går i sin lägenhet är ju inte konstigt men MÅSTE man smälla ner hälarna så att taklamporna börjar gunga i våningen inunder? Testar man hållfastheten eller?

På våning tre i mitt hus på min gata i stan bor det hälgångar, nyförälskade hälgångare. Kan ni tänka er...Rätt vad det är jagar de varandra runt sina 60 kvadrat och skriker och skrattar. Mitt emot dessa bor en kille som nog inte själv hör hur det låter när man går i trappan. Dels går alla andra tyst och dels spelar han musik så att det hörs bort till Närbo, i andra trappuppgången. Häromdan passade jag på när den här killen ramlade ner för trappen i sedvanlig ljudkakafoni, jag gick ut och stoppade honom och sa snällt att han hördes rätt bra i trappen, framförallt på nätterna och bad honom att gå lite tystare.

Han log och sa att det skulle han tänka på. Fint! Och nog tänker han på det alltid. Nu springer han ner första trappen, smyger sig förbi trappen som går ner till min lägenhet och sen springer han resterande tre. Smart kille det där!

Och nu blir det reklamfilm

Nä film blir det inte, men lite reklambilder.
Fick ett vackert armband i julklapp.


Handsmitt silver.



Finns att beställa hos Silverrummet! Plus en massa andra fina smycken.

En ny del av mig

I februari ska det komma en liten flicka till familjen. En liten, liten en som visst ska heta Alva. Jag ska bli mormor sägs det. Från början var det inte ens möjligt att omfatta den tanken. Inte för att den blivande mamman är för ung eller för singel eller för något alls. Hon är i perfekt ålder för att få en bebis och hon har världens finaste man. Men det gick så fort, eller det gjorde det väl egentligen inte alls. De här två, min dotter och hennes kille har flirtat genom många år men det var först tidigt i våras som det blev på riktigt. Och vips pips innan någon visste hur det gick till så skulle det komma ett litet barn också. (Jo vi vet alla i min familj hur barn blir till...)

Och nu är det snart dags, 40 dagar kvar, fast det där brukar ju sällan stämma, det kan vara 30 dagar eller 45, det får vi se. Och nu omfattar jag tanken och den lilla vännen som ska komma och jag gläds och är så nyfiken på vem hon är, mer än mitt barnbarn. Det går liksom inte att ta annat i livet på så stort allvar nu när jag känt hur den här tösabiten sparkar. Min egen flicka har ont och kommer att ha ännu mer ont innan bebisen är här och det överskuggar det mesta egentligen.

Tänk va, att en del av mina gener kommer att finnas i den där skruttan. Att små delar av mina föräldrar och deras föräldrar kommer att finnas i en alldeles ny människa med hela livet framför sig. Och när jag nu tänker på det en stund så förstår jag plötsligt att vi alla finns i alla tider, till och med de som en gång vandrat på denna jord och de som en gång ska komma. Vi har alla gener från det förgångna som ska fortsätta att finnas i kommande generationer. Är inte det alldeles fantastiskt att tänka på? Särskilt när man sen betänker att vi ändå är unika, var och en av oss. Våra alldeles egna mirakel men ihopkopplade med så många före oss och så många efter oss.

Men sen kommer nuet tillbaka och nu förstår jag så innerligt väl hur min mor kände sig varje gång hon skulle bli mormor. Att föda barn är ett hårt jobb som gör ont, men att föda barnbarn, det är minsann inget man gör på en kafferast.

Titta på nyblivna föräldrar, eller titta på föräldrar med små barn, se hur det där barnet sitter i famnen och se hur varenda mamma och varenda pappa kör ner näsan i håret på barnet. Jag är alldeles övertygad om att vi gör så för att lukta in flocken. Ett tidigt sätt att vara säker på att barnet är mitt. Driften att lukta på ett barns hår finns varje gång det sitter ett barn i mitt knä men det är bara mina egna som luktar rätt, luktar min familj, luktar mig. Det blir spännande att se om det gäller även för barnbarn.

Ojdå, det var ju inte meningen

I julklapp fick jag en rulle typ Easy cover som man sätter upp på väggen och sen kan måla eller tapetsera efter behag. Den där duken eller vad man ska kalla den tror jag har tagits fram för att folk ska kunna göra om efter all glasfiberväv som satts upp i det här landet. Den är svår som attan att riva ner, sitter som berget, och bredspackling är inte världens lättaste göra...

Jag satte upp sån duk i mitt sovrum och det blev ju så bra. Jag önskade mig och fick alltså, en stor rulle till mitt vardagsrumsprojekt. 25 meter, behöver 50. Hittade billigt lim av rätt typ och köpte en provburk. Köpte en 25-metersrulle till igår.

Idag har Närbo och jag tapetserat ena kortväggen! Och det var ju inte meningen att jag skulle göra det nu heller. Nästa helg tar vi långvägg. När väggarna är färdigbeklädda ska jag måla taket. Vilket jag inte hade tänkt men inser att jag måste. Och därefter ska väggarna målas.

Det här hade jag inte tänkt börja med nu men nu är det påbörjat och lika bra att fortsätta. Det enda jag saknar är ett tapetbord. Den här duken är 100 cm bred och tapetbord brukar vara 60 cm breda, det känns inte som ett alternativ men gudarna ska veta att jag redan är rätt trött på att hålla till på hallgolvet. Och det är det mest tidsödande momentet i hela tapetserarjobbet.

Klockan är strax efter nio och jag har redan gått till sängs. Dels för att jag trivs så gott i mitt sovrum och dels för att jag är så ininorden trött. Bra tajmat inför tidig uppstigning i morgon. Jobb igen ju!

Rättning

Jag skrev ett inlägg den 25 juli 2009 där jag reflekterade över Tommy Körberg och Kjell Bergqvists inställning till de medverkande i Stjärnor på slottet. Jag var väldigt kritisk till deras kommentarer om pompösa hybristomtar där de syftade på Börje Ahlstedt och Jonas Gardell. De ville själva få bestämma vem som skulle få vara med om de själva skulle ställa upp i programmet.

Det vi fick se prov på i kvällens avsnitt visade helt andra personer än de jag skrev om i somras. Den smärta som både Tommy och Kjell visade när Björn Ranelid berättade om sin barndom gick rakt genom tv-rutan.

Inför årets omgång funderade jag på vem av dessa stjärnor som skulle reta upp mig mest...Ingen är svaret.

Bra och dåligt

GOTT NYTT ÅR på er. Hoppas att nyårsafton varit till belåtenhet och att årets första dag inte varit en besvikelse.

Utlovade mina tankar om 2009 års dåliga och bra händelser.

Det i särklass sämsta är förstås situationen på jobbet. Det finns ingen lösning på problemet än men "man jobbar på det". Vi får väl se hur det går.

Det bästa...går faktiskt inte att säga en enda bra sak som den bästa. Mycket som varit bäst.

Till exempel att mina barn har det bra. Att den äldsta strax ska bli mamma är ju bra. Att nummer två läser på universitetet och att det går bra för henne. Att nummer tre i skaran ska dra till Norge för att jobba ett tag, tillsammans med fina pojkvännen och att nummer fyra har jobb. Nummer fem kämpar på och jobbar lite här och där. Allt det där är ju jättebra och ligger som bomull runt hjärtat.
Att Närbo tycker att det är en bra idé att hänga ihop även det här året är rent strålande.

Att vi fick ihop växthuset och att det växte så bra där tycker jag är bra.

Eller alla nya vänner via bloggar. Helt fantastiskt med denna distanserade form av vänskap. Tack.

Fast allra allra bäst...det är nog sovrummet. Att det blev färdigt, att det blev så bra och att jag grejade att bygga min egen säng. Jo...det är nog faktiskt det allra bästa.

Och nu är jag på gång igen. Fast den här gången med vardagsrummet. Bara för att liksom lägga ribban någonstans har jag gått ut hårt och rivit tapeter på en vägg i dag. Problemet jag har är att jag måste ha kvar mina möbler i rummet medan jag håller på att fixa. Jag tänker lösa det genom att ta en vägg i taget. I vår tar bostadsrättsföreningen hit en kontainer. Ja inte bara för mina behov alltså! Där ska jag dumpa min soffgrupp (redan återanvänd och inget att skänka till andra). Därefter ska två schäslonger inskaffas, i rödaste rött. Rummet ska möbleras om för att passa mina behov. Gud vet att det inte blir lätt då det är rätt trist planlösning på rummet.

Färgförslag någon???? (Jag har en tanke men vill gärna ha några förslag från färgkunniga läsare.)