"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer."
Alf Henriksson
Idag är en tung dag av många olika skäl, min egen situation, händelserna på Haiti men mest av allt för att Fasching förlorat ett älskat barn. Jag har aldrig träffat eller ens pratat med Fasching men ändå står han och hans familj mig så nära idag att jag nästan känner dem runt mig. Och mitt i allt det här hemska som händer oss människor varje dag så känns det ändå helt fantastiskt att vi träffar vänner på nätet som kan stötta när livet rasar.
De som kritiserar bloggarna och tycker att de är meningslösa har fel, för vänskap, i vilken form den än är värdefull.
Var rädda om varandra och om er själva.
Det där du, var ta mig tusan något av det finaste jag läst idag, fast sorgligt, så sorgligt.
SvaraRaderaMarkattan
Här är en till. Tack för att du påminde mig om vad som är viktigt i livet.
SvaraRaderaTack för länken, läste den nyss.
SvaraRaderaNu vet jag vad det handlar om.
Ofattbart.
Det är sorgligt, det är en tankeställare, det är en stor knäpp på näsan, ett utropstecken, världens största frågetecken, det är tyst ångestvrål med öppen mun rätt ner i kudden, det är allt. Samtidigt känner jag starkare än vanligt att nånstans är vi alla precis lika små, precis lika ömtåliga och utsatta och alla får vi våra egna sorger att bära vidare i ryggsäcken.
SvaraRaderaEn del är bara tyngre än andra...
Ja, ta vara på de små stunderna, snabbt kan det förändras!
SvaraRaderaVisst känns det, trots att man inte kände in real life :(
Lessen idag!
ja, de har runnit tårar från min kind idag. Och det är helt obegripligt, och att det var så plötsligt.
SvaraRaderaTa hand om dig också DHT, och alla er andra som läser denna blogg. Från en skakig viva la nina..
Jag har mailat dej! VIKTIGT!
SvaraRaderaSå är det Fiffi. Alla har sina sorger. Ibland tror jag att vi gärna förminskar våra egna, för att de ter sig futtiga - åtminstone i jämförelse med det som drabbade Fasching idag.
SvaraRaderaJag tror vi gör oss en otjänst då. Vi måste låta sorgen finnas och dyka upp, hur ska den annars försvinna?
Samtidigt är det som man läser om idag något som får åtminstone mig att separera sorg och gnäll. OCH, det får mig att se hur bra jag har det. Jag har alla mina älskade med mig.
All min värme till de som inte har det. Jag önskar det var annorlunda.
Tack, du har så rätt. Alla fina ord och all omtanke hjälper, åtminstone just här just nu.
SvaraRaderaFasching; Tack för att du la ut bilden på din fine pilt. Så lik sin pappa. Allt du behöver för denna dag och dagarna som ska komma vill jag ge dig. Jag är så ledsen.
SvaraRaderaLedsen jag också. Tårar. Tankar. Minnen.
SvaraRaderaJag tänker att sällan känns livet så intensivt verkligt som när det värsta händer. Då, om inte annars, vet man precis vad det handlar om.
Sorgens väg går rakt genom mörkret. Men på andra sidan finns, fast man först inte tror det, ljus igen.
Så gränslöst svårt att ta in...
SvaraRaderaFina ord av dig, håller med att bloggarna ger värdefull kamratskap och stöd.
Kram
Speja