Fredrika, förlåt dem ty de vet inte vad de gör.

Det här är ett inlägg som börjar med KitchenAid och slutar på samma ställe. Och det beror på ett samtal på lunchen som handlade om ytlighet.
Ett litet tag har jag trånat efter en Kitchen Aid. Jag tror att min längtan tog sin början samtidigt som Mette Blomsterberg klev in i mitt liv genom programmet Det söde liv. Å så himelskt fint och så enkelt hon får det att se ut. Och vilket proffs hon är denna konditor. Jag har en hemlig dröm om att få praktisera en vecka eller två hos henne och lära mig alla knep.

Ja alltså, en KitchenAid i köket...om jag bara kan få klart för mig vilken färg jag helst vill ha.

Men, så observerar man ett och annat. Små fenomen i samhället som till exempel att husmorstrenden växer sig allt starkare. Det är inredningsmagasin med lantkök och vitt. Saft i farmors gamla kanna och hembakta....NEJ, inte bullar, utan CUPCAKES med FROSTING och pärldekorationer. Det är bloggar som visar upp de finaste hemgjorda gåbortspresenterna inslagna i hemvikta papperspåsar förslutna med små rara gem från Panduro.
Det är puttigt och nuttigt, lantromantik och stövlar. Det är rosa och prinsessigt, det är renovering och vitrappat, omklätt och snoddar. Det är så förbannat piffat att piffet står en upp i halsen.

För en som är född på 60-talet känns det här väldigt främmande. Jag växte upp i en tid då tjejer brände behån och höjde sina röster för att höras. Den tid då kvinnor lämnade hemmet och kidsen på dagis och gick för att skaffa sig en egen inkomst. Jag växte upp i en tid då kvinnor blev självständiga och självförsörjande.
Och det är helt ok att vara husmor, inget fel alls i att vara hemma och ta hand om det uppväxande släktet. Däremot vänder jag mig mot trenden vilket kanske märktes här ovan. Och möjligen skulle ett och annat bröllopsmagasin kunna ta in en artikel om Fredrika Bremer på det att dagens unga kvinnor ska förstå att livet inte enbart består av make, trampet av små fötter och ett fat CUPCAKES med FROSTING och pärldekorationer utan också en sjujävla tacksamhet mot kvinnorna som gick före och slogs för våra rättigheter.

Och när Kristdemokraterna nu utmanar partiledaren
och det börjar stå klart att det är de mörkt konservativa som invänder mot Hägglund så blir det tungt i min mage. Jag blir så trött på de här som i förtäckta ordalag pläderar för kvinnan tillbaka till spisen. De gör det genom utspel om familjens vikt i dagens samhälle, familjen som garant för det sociala anpassningsarbetet.
Kyss mig i arslet...Det är samhället som fostrar sina medborgare och har man otur så hamnar man i en familj som anser att aga är rätt uppfostringsmetoden. Den heliga familjen ja...Say no more!

Ja, så för att komma tillbaka till starten....jag är en sån där som gör ett statement (för såna håller man sig med) och skiter i att köpa KitchenAid och istället väljer nåt mindre inredningsmagasinshajpat. Så jag funderade på att bestämma mig för just det, kolla upp en Bosch eller Elektrolux eller vad som nu kan finnas på marknaden. Fast då fann jag att de här inte-så-trendiga-märkena kostar marginellt mindre än en KitchenAid och då tänkte jag att jag tror att jag skiter i mitt statement och fortsätter att önska mig en finfin röd maskin...eller en gul...eller ska vi ha en äppelgrön. Eller vet ni, färgen spelar ingen roll, ge mig bara en KitchenAid! Huvudsaken är att man minns Fredrika Bremer och tjejerna medan man använder den.

Dagens glädjeämnen:
1. Sarah Palin meddelar att hon inte kandiderar för att bli republikanernas presidentkandidat. Min analys är att Fru Palin drar in för många sköna kulor under sina turnéer med det där tepartajet. Käre jestanes vad bra att hon inte ställer upp, en ren mardröm att få henne till president i USA.

2. Nobelpriset i litteratur till Tomas Tranströmer