Trött på både det ena och det andra

Det där med att springa ett maraton eller bestiga ett berg har aldrig lockat mig.
Fast just nu känner jag mig som om jag gjort just det, först ett maraton och därefter en liten bergsbestigning.
Fast det finns naturligtvis en fullkomligt självklar förklaring till detta.
Jag har dammsugit mitt köksgolv! Samt varit ute med köksmattan och snöborstat den. Och man skulle lätt kunna tro att mitt kök tillhör de där gigantiska i lantlig stil med vitlaserade trägolven på ca 50 kvadrat. Så är nu inte fallet. Hela min lägenhet är på 60 kvadratmeter och köket är det minsta rummet.

Så efter den pärsen landade jag i schäslongen med teven på. Och let me tell you, så fort mina ben har slutat med det här betongbeteendet ska jag glida fram just som människan i Lindex reklam. I en florstunn negligé och i olika underkläder samt med benen snyggt korsande varandra när jag traskar runt här och ser förförisk och oerhört sugen ut.

Fast endast om jag överlever den här fullkomligt galldrivande, vansinnesframkallande reklamen från Telenor. Kan nån vänlig själ sätta en prematur nyårsraket, modell megagigantisk i arslet på den gubbsvålen och skicka iväg honom till stället där tekniska prylar smälter på en tusendels sekund? Eller bind åtminstone fast fanskapet i en stol och sätt munkavle på honom.

Nu vill jag ha en kopp kaffe men jag orkar ta mig katten inte gå ut i köket igen.