måndag 20 december 2010

Just precis i dag

Så här dags för 19 år sedan låg en liten krabat och kikade på mig. Han var 6 timmar gammal och så vackert brun att han nästa morgon flyttades till prematuren för att "solas" som de sa på BB. När jag kom dit efter några timmar fick jag mitt livs chock. Den där lille pojken låg kopplad till massor av övervakningsapparatur och såg ut som om han skulle dö i vilken stund som helst. Det visade sig att man bortsett från gulsoten även upptäckt lunginflammation. Jag önskar att de berättat det för mig innan jag kom dit för matningen.

Till trettonhelgen fick vi komma hem och jag lovar att det var många tårar hos syskonen för att vi inte fick fira jul hemma. En del av oss får fortfarande tårar i ögonen när vi tänker på det.

Det finns massor att berätta om den lille parveln som snart är 1.90 lång men jag nöjer mig med en händelse när jag tog med honom till McDonalds. Han var 5 år gammal, blond som ett solblekt lakan i håret och med världens sötaste smilgropar. I trappan upp vände han sig om och förkunnade med hög röst "Mamma, du är min älsklingsblomma!"
En sån unge kan räkna kallt med morsans eviga stöd.

Grattis min fina, älskade Johannes. Ta ingen skit älsklingsblomman min!

6 kommentarer:

  1. Ja si dessa barn och deras kommentarer! Kan tänka mig att du mådde gott resten av den dagen.
    Grattis till sonen och mamman!

    SvaraRadera
  2. Ååååå, vad rart! Förstår att han är en älsklingsblomma.

    SvaraRadera
  3. Mmmm. Härligt! Grattis till mamman och sonen! Jag blev själv mamma i december för 19 år sedan. Det var lika kallt och mycket snö då som nu!

    SvaraRadera
  4. Åh nu blev jag sådär nostalgisk.
    Grattis på födelsedagen kan man väl säga till båda?

    SvaraRadera
  5. Oslo; Tack oavsett om du menar grattis till grabben eller grattis till grabben ;-)

    Cina; Jag mår fortfarande bra, tänk va, att få vara någons älsklingsblomma!

    Nilla; Eller hur.

    Cina; Grattis till dig också alltså!

    Livet; Tack, det var ju jag som gjorde jobbet så jag tycker att det är på sin plats.

    SvaraRadera