lördag 20 november 2010

Födelsedag

För 23 år sedan var det äntligen dags. Då bestämde sig mellandottern för att göra sitt intåg i världen. Tidigt på morgonen vaknade jag av att jag var kissnödig, inget ovanligt för en höggravid precis. Man vaknade rätt ofta av just det skälet. Så det var till att trassla ut ben och mage ur sängen, vattensäng vilket inte var idealiskt om man ville visa sig från sin mer graciösa sida, och ta sig ut till toaletten. Efter uträttat värv, på väg tillbaka till sängen, insåg jag att det var dags att väcka upphovet till min stora mage. Det rann fostervatten rätt friskt, jag kunde tjänstgöra som vattenfall. Vattenfall är något man helst inte vill ha på heltäckningsmattan. 80-tal! Men den blivande fadern ville inte vakna. Och jag fick tag i en bricka som av någon anledning fanns i sovrummet och på den brickan fick det rinna medan jag vrålade på den där typen som behagade ligga kvar i sängen.

Till sist vaknade han och fick på sig kläder. Kvällen innan hade han ignorerat min uppmaning att tanka bilen för "det hade ju inte blivit nån bebis än så det var väl ingen risk att det skulle komma nån i natt heller"! Och naturligtvis hade vi ingen soppa, 6 mil från stan, klockan 5 på morgonen, den 20 november 1987. Det blev till att ringa handlarn så han fick komma och öppna affären bara några timmar före ordinarie öppningstid klockan 9.

Iväg kom vi, undersökningen indikerade en massa små händer och fötter så extra ultraljud beställdes, var det två eller tre därinne? Fostervattnet var grönt så jag skojade om att det bodde en ödla i vattnet. Ni som var med 1987 minns att det var då man visade serien "V" på teve. Barnmorskan uppskattade inte det skämtet. Ultraljudet visade att det faktiskt bara var en i magen, vilket vi kompenserade nästa gång det var dags för barnfödsel. Då kom det två!

Vid lunchtid var hon framme, världen finaste Tuva, efter smärre konflikter mellan mig, barnmorskan och läkaren. Till kvällen kom världens finaste storasyster och hälsade på, två år gammal och väldigt, väldigt nyfiken.

Det har gått 23 år sedan och Tuva är fortfarande och ännu mer världens finaste Tuva.

Grattis mitt hjärta!

Jag inser ju att jag skrivit om detta tidigare och här hittar ni det inlägget.

Idag? Ja inte ska jag sy något av nåt kornblått slösse i allafall då mönstret inte behagade komma igår.
Det blir Vinterstudio med André Pops och bisittaren Närbo som redan nu varnar för de ryska herrarna i årets skidtävlingar. Känn er härmed varnade!

2 kommentarer:

  1. Ha,ha.... graciös som ett kylskåp, sovande barnafader, "vattenfall" och så tar du en bricka ... den var bra !
    Grattis Tuva både till din födelsedag och en härligt "stollig" mamma !

    SvaraRadera
  2. bättre brödlö än rådlös som det gamla ordspråket säger. Det är alltid roligt med sådana här dramatiska minnen närman tänker på dom efteråt, men kanske inte fullt lika roligt just då dom händer. Tur att det gick bra och tur att det blev just världens bästa Tuva som kom.

    SvaraRadera