Flyta ovanpå

Min syster va...hon med överkasten...hon är ett geni.

Kolla här vad hon gjort åt mig och mitt rum.



Men gosse vad bra det blev. Och jisses vad nöjd jag är.

Sa jag att jag är nöjd?

Fast inte med kameran...Närbo låter mig inte låna sin så jag får hålla till godo med kameran på mobilen. Är den bra? Nääää. Nån som har en digitalkamera som bara ligger och skräpar? Skänk mig den så jag får bättre bilder på bloggen.

Herman, en sann historia i oändlighet

Minns ni Herman? Kakan Herman som cirkulerade likt ett kedjebrev på arbetsplatser, syjuntor och bland grannar på tidigt 80-tal?

Herman består av en surdegsgrund. Helt enkelt en skvätt mjölk, lite mjöl och socker som får stå och sura i rumsvärme i 10 dagar. Under de där dagarna ska Herman röras och matas med vissa intervall. Det här låter ju jobbigt fast det är det inte. Det finns annat med Herman som är betydligt jobbigare.

Nämligen att han föröka sig. Jorå, när 9 dagar gått ska Herman delas i 5 delar.
En ska man behålla själv och de övriga 4 ska ges bort. Och av den femte bakar man en kaka. Och det ska vara en massa gôtta i den, hackade nötter, hackad choklad, rivna äpplen, kanel och en massa annat kak-kollijox.

I 30 år har jag nu bakat en Herman var tionde dag och tvingat på vänner, grannar, bekanta, främlingar en surdegsslatt. Och just nu har jag gräddat inte mindre än tre för nu hittade jag inga fler att ge bort de där bubblande slattarna till. Det finns ju liksom gränser för hur många Herman världen klarar av. Och i skåpet står 3 slattar och bubblar för att om tio dagar förvandlas till 15 kakor. Fast sen orkar jag nog inte mer. 30 års evigt Hermanskötande tar liksom ut sin rätt.

En avprickad

Jag skrev tidigare i höst ett inlägg med min önskelista till Tomten.

Idag när jag var och köpte reglar och lister till sängen så fick jag låna en tumstock (eller meterstock som det heter nu...med det låter ju så sällsynt fånigt) utav killen som jobbade idag. Han heter Kim och är både hjälpsam och glad.
När jag lämnade tillbaka tumstocken och skulle betala frågade jag om de sålde just den där sorten i affären. För den var fantastiskt bra.
Kolla in en vanlig tumstock så ser du att när den är ihopvikt så börjar den räkna från 1 på utsidan. Den här däremot visar 200 och när man viker upp den så finns 1:an på insidan. En så kallad invändig metrisk gradering. Fundera på fördelen med det en stund.

Nja, de sålde alltså inte just den här sorten men de hade andra. Fast innan han hunnit lämna kassan så hade han gett mig sin egen. Och det var snällt gjort tycker jag. Så nu behöver inte tomten packa ner tumstock, för det har jag en, riktigt bra.

Jo men fördelen med att ha mätskalan invändigt är ju att när man inte har behov av att veckla ut hela tumstocken, nämligen när man mäter korta saker, heller inte får den ej utvecklade delen ner mot det som ska mätas. Himla praktiskt är det och nu ligger det en sådan i min verktygslåda och sover efter dagens myckna mätande.

Själv ligger jag i sängen och njuter av mitt hantverk.

Kvinnor kan

Idag har jag byggt en säng!




Den ska väl målas framöver men just nu får det vara så här ett tag. Nu ska jag bara njuta.

För den är 60 cm hög utan madrass, 65 med. Jag slipper böja mig när jag bäddar.

Och jo, jag tycker att jag är duktig och nä, jag har inte tänkt en tanke på jobbet. Och jag ger mig den på att jag kommer att sova som klubbad inatt.

På måndag kan jag lägga på överkastet också. Förlåt att jag tjatar men jag är så glad över detta.

Det är som det är

Den låga inläggsfrekvensen beror på situationen på jobbet.
I omorganisationen har det sjabblats med min tjänst. Det gör mig förbannad, ledsen och frustrerad. Sover dåligt och har nog dragit på mig en liten fin magkatarr.
Får stöd nu och har fått mina tankar, resonemang och känslor bekräftade från personalorganisationen. Och visst löser det sig...men...NÄR?

Men, jag är så trött att jag orkar noll när arbetsdagen är slut. Nöjer mig med att läsa era bloggar.

Fast, på måndag, på måndag...då kommer överkastet. Det befinner sig för närvarande i Ånge...men på måndag alltså i händerna på en hemsk tvilling.

Sängprat

I morgon läggs ett paket på posten med mitt namn och adress på. Ett så efterlängtat paket att jag blir som ett barn på julafton när jag tänker på det. Å så spännande det ska bli att få gå och hämta det där paketet. Och ÅÅÅÅ så spännande att få packa upp det och se vad en av mina systrar har förfärdigat åt mig.
Jag har en hel hoper systrar. Tre helsystrar och tre halvsystrar. Två av dem syr de allra vackraste överkast/täcken man kan tänka sig. Lapptäcken med i modern stil.
Och en av dem beställde jag ett överkast utav. Till mitt nya sovrum. I grönt. I helgen ska vi skruva ihop min säng och sen kan jag lägga på mitt fina överkast. Bild kommer.

I morgon ska jag underhålla mina kolleger igen. Efter vårens revy har det sammanställts en dvd med hela uppsättningen och den ska vi sälja under morgondagens revypub. Och en av mina karaktärer kommer att uppenbara sig lite här och där under dagen och kvällen.

Och nu ska jag dra täcket över huvudet och försöka sova hela natten. Och fundera lite på hur Champions leage kan vara mer spännande än att ligga här och hålla om mig. Märklig prioritering tycker jag.

Till sist tycker jag att om du håller med mig om att vi kan klara oss utan Sverigedemokraterna i riksdagen ska du bege dig till den här sidan idag.

En svensk tiger

I den lokala Sundsvalls tidning skriver Malin Petré en ledarkrönika om Sverigedemokraterna.
För den som inte orkar läsa artikeln gör jag en kort sammanfattning.
Titeln är "Har Jimmie Åkesson aldrig ätit tacos?" och handlar om att Sverigedemokraterna har väldigt få konkreta förslag på de flesta områden som hanteras av Riksdag och regering. Men ett förslag har de, vilket kommer ifrån göteborgsfalangen av partiet. De föreslår att man bara ska servera svensk mat i svenska skolkök!

Man, det vill säga jag, frågar mig vad svensk mat är. Menar SD mat som är producerad i Sverige av svenska råvaror? Eller menar man att det endast ska serveras maträtter som har sitt ursprung i landet? Låt mig då konstatera att av den födan lär vi inte ha några problem med för högt BMI hos våra skolungar.
Och kan jag anta att Sverigedemokraterna endast äter svensk mat när de äter på lokal? Eller slinker det månne ner en hamburgare från McDonalds även i dessa patrioters magar då och då? Är det falafel och kåldolmar vi ska förbjuda? Couscous och bulgur? Spagetti? Ris? Potatis? Tja, det lär väl bero på hur man definierar svensk mat.

Även om nu krönikör Petré raljerar en smula, eller möjligen drar en aningens för långtgående slutsatser så är det ju ändå rätt anmärkningsvärt att ett parti som tänker sig inta riksdagplatser vid valet 2010 inte har så mycket att komma med i en mängd angelägna frågor. Åkesson kan inte redogöra för hur de vill använda statsbudgeten. Han har inte gett sin syn på miljöfrågorna. Han uttalar sig svävande när det gäller arbetsmarknadspolitiken men vet däremot att försvarsindustrin ska utvecklas. OCH att skandinavisk kultur ska premieras. Dags kanske att börja sticka lusekoftor, tillverka sameslöjd och anordna rensafari. Och kanske man ska börja tillverka helsvensk mat för de helsvenska barn som ska gå i de helsvenska skolorna?

Globetrotters och bitterfittor

Min son, den yngste, som fyller 18 om en knapp månad, han är en real globetrotter. Herregud vad den ungen har åkt och rest, kommit och gått, tänker jag medan jag färdigställer söndagens middag. Steken har brynts och färdigstekts i järngryta i ugnen bland morötter, kålrot och vitlök. Medan jag skivar potatisen till gratängen funderar jag på alla orter och länder han varit i. Och kommer fram till att han varit i Stockholm, den stora orten Söderhamn, Malmö, Göteborg, mer Stockholm, Barcelona vid några tillfällen och nu i Tärnaby...eller nån väldigt nordlig liten plätt. Och det är väl bara några av de ställen han besökt på egen hand, utan föräldrar. Och med oss har han varit i Spanien, Portugal, Norge och en hel del städer i Sverige.

När det är dags för lökhackning till gratängen funderar jag på mitt eget resande. Jag hade varit i Stockholm på egen hand och Rättvik innan jag fyllde 18 men där stannade nog äventyret för mig. Sen har jag rest men inte så mycket och inte med samma svindlande äventyrskänsla som min pojk måste uppleva.

Nu läser jag, några år försent kanske, Bitterfittan. Och upptäcker att jag inte är någon sådan alls, har aldrig varit. Eller jo, kanske, men jag bröt upp ur det där förlamande tillståndet och gjorde tiden och världen till min egen. Egoistiskt? Ja visst. Men nödvändigt. Att jag sårat människor längs vägen det vet jag, mina barn framförallt. Min man på den tiden. Ångrar jag mig? Nej, det gör jag inte, jo att jag sårade dem men inte att jag bröt för det fanns inget val. Och alltså inget att ångra.
Att detta påverkat mina barn det vet jag och ser jag men de slipper iallafall en bitterfitta till morsa. De får njuta av en ganska glad klimakteriekossa istället. Inte så pjåkigt ändå.

Till salu

Säljer nu mina mörkbruna handskar.



Till det facila priset av 4892300 svenska kronor.

Michael Jacksons handske såldes i natt för 350000 dollar!



Joråsåatte...

Märkligt

Har just "avnjutit" årets första Robinsson-avsnitt och blir lika förundrad som vanligt de senaste åren. Första programmet är det kamratskap, samarbete, lag si mot lag så. Och i slutet visas scener från nästa avsnitt där bråken börjar visa sig, folkt som är trötta på varandra, folk som paktar, folk som pratar skit, folk som är som folk är mest.

Och det här är ju inga konstigheter, vanlig enkel grupputveckling. Det som gör mig så förundrad är att oavsett yrke, erfarenhet och ålder så verkar ingen någonsin fatta vad det är som händer. Utom en enda, den som riskerar att bli hemröstad i örådet. Den personen verkar landa i något uppgivet tillstånd av klarsyn där det plötsligt står klart att ryggdunkarna bara är någon form av att freda sitt dåliga samvete för hur man tänker rösta när nattens mörker lagt sig.

Så mellan varven fortsatte jag med Jo Nesbös bok Fladdermusmannen, betydligt bättre underhållning än TV4´s skitprogram.

Nästan som hemma

I kvarteret där jag bor finns en kvarterskrog som verkligen gör skäl för namnet. Där är det lagom priser och lagom mat. Alltså, inga överdådiga kreationer skapade av en hysterisk kock med Gordon Ramsey-komplex utan vanlig enkel kvarterskrogsmat. Pizza, pasta, några kötträtter och nån fisk. Planka och filé.

Och det är så roligt att se att kundtillströmningen ökar för var gång man går dit. Fler bord upptagna, en jämn ström av ta-med-pizza-kunder, barnfamiljer, några äldre par. Och eftersom vi uppskattar att ha den här krogen i vår omedelbara närhet går vi dit då och då så att krogen blir kvar. Tredje lördagen på rad nu. Fast det beror mer på en kombination av lathet och födelsedag.

Och gud give att inte den svärande Ramsey gör entré och förvandlar stället till något annat än en hyfsad kvarterskrog med hyfsade priser och hyfsade gäster.

Till sängs

Så där ja, nu har man avverkat ännu en dag. Jobbat hemifrån idag och kostade därför på mig en smula sovmorgon. Kvällen har tillbringats hos näst äldsta dottern, T, som fyller 22 i dag. Tårta och montering av nytt köksmöblemang.

Och nu har jag plockat undan piff-kuddarna, ni vet såna där som Lulu Carter plockar fram i alla program, krypit ner i bingen och ska umgås med Harry Hole en stund.

Å vad jag trivs bra i mitt sovrum.

Grannens blåsa...och min

Ovanför mig bor en kvinna...eller jag tror att det är en kvinna. Har aldrig sett henne men något säger mig att det inte är en man som bor där.
Igår kom jag hem tidigare, vid 2-tiden. 4 gånger under eftermiddag och kväll satt jag på toa (jo även fina flickor gör det) och samtliga gånger spolade hon nån halvminut tidigare än jag. Det slog mig då att det händer rätt ofta att hon varit på toa i samma stund som jag. Vad är det? Har våra blåsor synkroniserat sig?
Märkligt!

Muuuu

Så här dags (jag trycker hårt på d-tangenten) varje kväll så känner jag hur åldern gör sig påmind. Nu råder det ingen tvekan längre. Jag håller på att förvandlas till en klimakteriekossa. Så där bara.

Ett inlägg utan bokstaven

et här inlägget kommer att skrivas helt i avsakna av en bokstav. För en som är bevanra i stavning står et snabbt klart vilken bokstav som saknas. Jag har uner agen ägnat mig åt att trycka ner den (hoppsan) tangenten hårt för att en ska göra något som helst avtryck i mitt skrivande (hoppsan igen) utan större framgång och nu tänkte jag ge mig på en fronten. Nu skriver jag precis som tangentboret beter sig.
Förmoligen har et smugit sig in nån liten smula av något slag uner tangent och jag kommer väl i sinom ti att ta bort en men jag tror att jag väntar ett tag. en kan ju försvinna av sig själv också.

Efterlysning

I mitt nyrenoverade sovrum sitter nu hyllan på långväggen med indirekt belysning uppåt och neråt. Så himla bra blev det till sist. På den där hyllan tänkte jag ha lite trevliga klätter- respektive hängväxter. Problemet är att jag har så vådligt lite växter hemma och särskilt inte några som trivs en bit in i rummet.
Så till mina fina läsare riktar jag nu en liten bön om blomsterhjälp.

Har du någon fin grön växt som trivs utan direkt solljus så får du så gärna skicka mig några skott av densamma. Maila mig på denhemskatvillingen@telia.com om du har något att avvara. Det skulle göra mig glad.

Jag har dessutom fått upp en del av mina tavlor, det fattas en i mitt fotogalleri men det ska åtgärdas under nästa vecka. Fotogalleri låter ju märkvärdigt men det är bilder som kompisar och några bloggvänner tagit och som jag ramat in. Fina bilder som jag blir glad av att titta på.

Och jag är beredd att backa en smula från min tidiga novembertes. Jag bestämde mig för att november skulle bli en bra månad det här året. Det finns dom som jobbar rätt hårt för att det inte ska lyckas. Och jag pratar inte om vädret.

With a licens to drive

Körkortet på fickan.
Säkerhetsbältet på.
Krock-kuddarna kontrollerade.

Nu kör jag.

Det var kanske meningen

Det är sent 80-tal (möjligen tidigt 90-tal) och jag är på auktion. En sån där bonnauktion men med ihopsamlat, skänkt gods. Vi befinner oss på den jämtländska landsbygden och det är folkligt, festlig, fullsatt. Byns första hemvändardagar då alla utflyttade ortsbor bjudits hem för fest i dagarna fyra.

En massa bråte såldes ju förstås men en och annan pärla uppenbarade sig. Plötsligt stod dom där, på den hemsnickrade scenen. Två stycken emmor, små, fina fåtöljer och mitt hjärta skrek efter dom. VILL HA ropade hela mitt inre. Jag bjöd, jag bjöd igen, jag bjöd över. Nerverna utanpå kroppen. Nu nådde vi kostnadsnivåer som jag inte hade råd med. Känslorna besegrade förnuftet och jag ropade, högre, högre...

Jag fick inte stolarna. Å som mitt hjärta grät. Det var en granne till mig som var mer stadd vid kassan som köpte stolarna och hon lät mig komma hem och titta. Sitta i dom och beundra och sörja. Jag skämtade med henne en gång, den fina Elisabet och sa "du kan väl låta mig ärva dem när du dör?"

Inte långt efteråt så dog faktiskt Elisabet och hela byn sörjde. Hon var bara dryga 50 och det var helt oväntat. Min fina granne som åkte och handlade åt mig när jag inte kunde ta mig iväg. Som jag ångrade mina ord om att låta mig ärva de där stolarna. Om jag vetat då vad som skulle hända hade jag förstås aldrig sagt det. Men sånt vet vi ju inte.

I helgen träffade jag Elisabets yngste son. Han berättade att hans pappa nu ska sälja huset han bor i och att barnen får ta det dom vill ha. Ingen vill ha stolarna!

Elisabets yngste son ska snart bli pappa till mitt första barnbarn. Tror ni att farmors stolar kommer att återfinnas hos mormor? Ja det återstår att se men som det skulle glädja detta hjärta.

Så kanske det varit meningen att jag inte skulle hitta någon fåtölj till sovrummet på alla loppisar jag besökt senaste tiden.

Soppa i Vellinge

I Vellinge kommuns fina salar vill man inte följa Barnkonventionen. Man vill inte skriva avtal med Migrationsverket för att ta emot ensam-kommande flyktingbarn."Man vill få ett stopp på cirkusen:" Tills nu, när moderatledaren Lars-Ingvar Ljungman fått kritik från sina partikamrater i resten av Skåne och man på riksnivå tar avstånd från hans uttalanden. För nu ska minsann Vellinge se till att ta emot barnen, ge dem stöd och trygghet.

En sån ynkrygg! För inte sjutton har moderaterna i Vellinge ändrat uppfattning EGENTLIGEN. Nu är kommunalrådet rädd om sin stol, sin titel och sin lön. Och då gör man en pudel.

Min uppfattning är: Om man inte vill inrätta sig i ledet vad gäller barnkonvention ska man inte sitta och styra en kommun. Om man hyser slika åsikter som han framfört på moderaternas hemsida får man ta mig fan stå för dem även när det börjar blåsa kallt kring röven.

Och, kanske det är dags att lyfta upp Ramsele som ett strålande exempel på hur man hjälper barnen in i det svenska samhället? Lex Ramsele helt enkelt.

Kapacitet

Bodström va, jag säger bara kapacitet.
Eller är det så att killen har sålt sin själ till jävulen och fått 48 timmar per dygn.

Och veckans mening är "Det ska gå att kombinera karriär och familj". Det är vad Thomas säger med anledning av att han tänker sig en ministerpost efter valet, flytta till USA för att satsa på familjen, han ska skriva en deckare och får man förmoda jobba som advokat på distans.

Ja men eller hur, gullet?

Vill Sossarna vinna valet eller har dom redan bestämt sig för att ge regeringsposterna till Alliansen?