Minns ni känslan första skoldagen? Nyfikenhet, spänning och nervositet! Vem är min fröken? Hur ska jag kunna lära mig namnen på alla klasskamrater? Och tänk om jag inte kan lära mig nåt alls?
Idag vet jag vad fröken hette, Lena var det. Jag har glömt vad en del kamrater hette och jag lyckades lära mig en hel del.
Nervositeten är dock densamma. Strax iväg på läkarbesök nr två. Nu domnar fot och underben och jag lider för tillfället av alla tänkbara sjukdomar med ohyggligt snabba förlopp. Och i själva verket är det väl bara en nerv i kläm. Hoppas jag!
5 kommentarer:
Jag tycker att vi bestämmer det. Det är en nerv i kläm.
Kram!
Lycka till och skriv inte fan på väggen. Låtsas att du inte ens har väggar tills du får svar.
Tänker på dig idag.
Hoppas det gick bra! Jag har tänkt på dig och hållt tummarna.
Utredningen fortsätter och andra typer av röntgen är beställda.
Det är en bra läkare jag fått, hon släpper inte taget. Men, hon vet inte vad det är som är fel.
Tack för er omtanke, det glömde jag att skriva!
Tack!
Skicka en kommentar