On the road again

Nu åker vi hem, Närbo och jag! Trötta i fötterna men glada, nöjda och belåtna!

På Gondolen

Ja, nu sitter vi här, Närbo, fina mellandotter och jag och dricker drinkar och leker societet. Det går bra, vi passar in fint!

Ta ta

Madonnan och höften

Jag befinner mig i Stockholm för en helg med nöjen, shopping och alkoholsölande på Gondolen! Vi, Närbo och jag hade ärenden långt ner på Mäster Samuelsgatan, i princip vägg i vägg med min favoritbutik, alla kategorier! Så givetvis gick vi dit, till Antikt, gammalt & nytt, och vem stod där i skyltfönstret och väntade på mig? Jo, Madonnan själv! Hon ska flytta hem till mig, vi är båda, Madonna och jag, mycket lyckliga!

Lika nöjd är jag inte med min vänstra höft som värker nåt sannslöst! Jag har dessutom suttit tre timmar på en föreställning med Peter Carlsson och Blå grodorna på Scalateatern! I pausen var jag lika stel som majoriteten av publiken. Medelåldern låg på 65+ och ungefär så kände jag mig och såg förmodligen ut också när jag skulle ta mig ut till foajen!

Blåsan på ena tån kommer att göra morgondagens vandringar ännu mer smärtsamma! Fint!

Men trevlig helg på er.

Ett kornblått slösse – Replik

En bloggvän till mig, låt oss för enkelhets skull kalla honom Fasching, reste en gång i världen till fjärran östern i sitt arbete. Eftersom jag är en snäll människa gav jag honom i uppdrag att, i triumf, hemföra ett stycke kornblått slösse till mig. Något ska man ju liksom ha att ägna sig åt när arbetsuppgifterna är slut för dagen och dessutom var min idé att detta skulle hålla honom ifrån dåligheter såsom vin, kvinnor och sång, för att nämna några exempel.

Något kornblått slösse såg jag dock aldrig till och jag har i dag fått förklaringen till den saken. Människan vet helt enkelt inte vad ett kornblått slösse är för något.
Nu styr Fasching återigen kosan till de mer fjärran provinserna och ännu en gång uppmanade jag honom att införskaffa det hett åtrådda slösset, det kornblå ni vet.
Och som den vetgirige person han är, jodå, han läser Illustrerad vetenskap så det anser jag mig ha belägg för att säga, tog han nu och undersökte vad det är jag gett honom i uppgift att ta hem till mig.

Jag dristar mig till att citera ett kortare stycke ur Faschings berättelse. Han har hämtat det ur ”Ordbok öfver svenska allmogespråket”! Här finns för övrigt länk till hela det Faschingska inlägget för den som vill fördjupa sig i spörsmålet.

” Vet inte om ni ser, men definitionen på ett slösse är:

"Slösse 1: groft tygstycke, odugligt tygstycke, stort söndrigt skynke af vävnad".

Vad Den Hemska Tvillingen ska med ett odugligt tygstycke till tänker jag inte lägga mig i, antagligen vill vi inte ens veta det.

Men det var den andra betydelsen av slösse som jag fastnade för. Enligt samma ordbok betyder nämligen slösse också:

"Slösse 2: oblygt qvinnfolk, vårdslöst fruntimmer".

Nu har ju jag träffat denne tvilling en gång, och hur frestande det än är att uttala mig mig om huruvida denna beskrivning skulle kunna stämma in på henne eller ej så väljer jag nog att ligga lite lågt även här.”

Globetrottern och Singapore-resenären Fasching har här alldeles glömt bort, vilket visar sig i ovan citat, att språket över tid utvecklas och att en del ord till och med drabbas av betydelseförändring. I modern svenska betyder alltså slösse förvisso fortfarande ett tygstycke men alls icke groft, odugligt eller stort, söndrigt! Å nej, slösse är detsamma som en rejäl bit tyg, företrädesvis i finaste silke! Och det borde delinkventen känna till, särskilt som han har sina rötter i den, för textil framställning, så kända Rydalstrakten i Sjuhäradsbygden i Västergötland.

Den andra betydelsen som Fasching hänvisar till, den som han av någon outgrundlig anledning ”fastnade för”, skulle jag vilja hävda inte längre är i bruk. Måhända är jag en smula till åren kommen men så till den milda grad överårig och maskstungen att jag talar om kvinnor i dylika termer, det har jag ändå inte ännu blivit. Den betydelsen kan vi alltså slå helt och hållet ur hågen. Och var skulle han för övrigt kunna hitta ett kornblått, oblygt qvinnfolk? Det lär han inte göra ens om han så åker till månen. Och, frågar man sig, varför i hela friden skulle jag vilja ha ett vårdslöst, blåskimrande fruntimmer?

För den som nu läst Faschings inlägg, daterat till dagens datum och med rubriken ”Ett kornblått slösse” står det klart att han inte heller vet vad färgen kornblått är för något. Och det finner jag sällsamt underhållande om än något förvånande.
Han har redan bevisat sin okunskap i ämnet kornblåa slössen eftersom han först inför sin kommande resa bemödat sig med att råda bot på utbildningsbristen. Detta genom att söka information på det så kallade nätet i frågan om vad ett slösse är. Och att tanken aldrig slog honom att det lika väl skulle gå att få fram lite information om färgen kornblått, det är så osannolik, men ändock sant, att jag knappt finner ord för den försumligheten. För att vår vän inte längre ska leva i okunskap om slika väsentliga ting bifogar jag här en länk där mer information om färgen kornblå finns att insupa.


(Nej, Fasching, detta är inget kornblått slösse, det är kornblåa pärlor!)

Ja, när vi nu en gång för alla rett ut hur det förhålla sig med dagens, låt oss säga moderna, kornblå slössen så lutar jag mig tillbaka, lugn och trygg i förvissning över att Fasching under denna resa icke kommer att försumma sitt hedervärda uppdrag att hemföra det kornblå slösset.
Låt oss tro att ingen möda kommer att sparas på att lösa uppgiften. Låt oss se Fasching inträda i svenskt luftrum insvept i ett kornblått slösse!

Och redan här känner jag att ett präktigt, fyrfaldigt HURRA är på sin plats. Både för den syn som framträder inför mina, och till yttermera visso även inför mina läsares, inre ögon vid tanken på Hr Resenärens lekamen ”till tänderna” uppklädd i något så vackert som ett kornblått slösse och för att jag är så synnerligen nöjd med min utmärkta språkliga hantering i det inlägg ni just haft nöjet att fördriva en annars så trist stund med.

HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Åter

Vid halvtvå idag flög min yngste son in över svenskt luftrum och trampar nu åter fäderneslandets mark. Och gissa om han fryser efter två månader i Spaniens sol. Det har varit mellan 20 och 30 grader hela tiden.
Och gissa om moderns hjärta är varmt när ätteläggen återigen är hemma i den relativa tryggheten.

På fredag åker jag ner till Stockholm. Och på lördag träffar jag både sonen och mellandottern. Härligt ska det bli att se dem tillsammans igen.

Ordningen återställd sålunda!

Bonusar

I dag åkte jag och köpte en liten fontän, bara så där.
Eller, det är väl inte att jämföra med fontäner man ser i stadsbilden, det offentliga rummet som det så vackert (?) kallas.
Det är en drickfontän åt katterna. Nu slipper jag dela handfatet med en törstig kisse!

Och alldeles strax efter det ringde telefonen och barnbarnet kom på snabbvisit.
Oj, vad hon växer den där lilla Kajsa Kavat. Och glad mest för jämnan. Och med världens mest pussvänliga kinder. Hon är rar hon, mormors lilla skrutt!

Och i morgon har jag nog tv i sovrummet, vilket är fullständigt förkastligt men det händer ju inte överdrivet mycket annat i det här rummet så det får passera.

I köket har jag nystädade lådor!

På loftet vistas en och annan tomte!

Jag har...

...tittat på film! Och det är väl inget att vara mallig för.
Men under tiden har jag städat samtliga lådor i köket!
Tänk va, när jag kom på att jag kunde ta med mig låda för låda in framför tvn och städa samtidigt som jag lipade åt filmen....Det är stort på någe vis!

Så, nu är jag färdig för sänggående med nyorganiserade kökslådor, tänk vad gott jag ska sova.

Vad det var för film? Tja, den där fina "Vid din sida" med Susan Sarandon, Julia Roberts och Ed Harris. Så sorglig, så fin, så bra!

Färdigvintrat

I dag har vi varit i stugan för att bomma igen för gott för året. Plocka ur kyl och frys, packa ner allt som skulle med hem, gå runt och kolla läget lite här och där och sen hem och packa upp.

Närbo skulle ha en tak-krona med sig hem och den hänger nu på plats. Vilket betyder att även jag bytt hallampna från en 50-talsgrunka till en liten, liten fin gammal med runda prismor. Platt-tvn som inköptes i somras står nu här hemma i mitt vardagsrum....vad himla bra att jag glömde fjärrkontrollen!
Mer som glömdes var att slå av strömmen.
Det blir alltså en ny vända i morgon efter jobbet.

Sorg och saknad

Jag har tänt ljus här i kväll.
Ett ljus för Maldes son som dog alltför tidigt, ett för hans familj som måste ta sig igenom sorgen och leva vidare utan honom. Det tredje brinner för mina egna barn, utspridda i världen, i en förhoppning om att de alla får leva länge. Särskilt mycket brinner det för min minsting, han som snart blir 19 och snart-snart kommer hem från Barcelona.


Och som ett fullständigt meningslöst post scriptum...jag blev aldrig så där sjuk som Närbo, som fortfarande är klen. För min del räckte det med lite svid i magen och en snabbt övergående huvudvärk vilket jag är mycket tacksam över. För att fira det har jag bytt sulor på bilen och lagt på vinterdäcken.

Stängt på grund av smitta

Närbo är en generös kille. Nu har han delat med sig av sin tredagarslånga ( so far) diarre' med tillhörande feber. Tack så mycket!
Jag återkommer.

Väldigt intressant information

När jag var ung, eller ja, yngre än jag är nu, så fanns det en sak som fick det att krypa i hela mig. Det var lukten som uppstod när man sopade betonggolv. Vi hade ett sånt golv i vår grovfarstu (eller skånken (med betoning på både å och e), som vi sa hemma). Det där golvet behövde ju också städas mellan varven, särskilt när jag och syrran burit in veden. Åååå det ryser i mig än i dag när jag tänker på den där sopningen. Att ta i betong var heller ingen höjdare.

Och vad är det roligaste jag vet idag? Jo, betonggjutning!

Innebär det att jag en dag kommer att njuta av en tallrik ärtsoppa eller en portion bruna bönor med fläsk? Betyder det att en dag är höjden av lycka att bära ett par hemsydda skidbyxor, i kliigt ylle, där grenen inte sitter i grenen utan halvvägs till knäna? Är konsekvensen att jag vid ålderns höst blir lyrisk över ett par isklumpsfyllda lovvikavantar och snö i de hårda pjäxorna?

Vad kommer isåfall att göra dig glad och belåten när du har blivit gammal, om sisådär 1000 år?

Triss

I går ringde äldsta dottern och bad om övernattning. I eftermiddag trillar dotter, måg och lilla ärtan Alva! Sån tur att jag gjorde en finfin stek i helgen!

Tur eller skicklighet?

Frågesport

Gökboet har uppmanat mig att svara på några frågor. Och det gör jag ju förstås.

1. What is your favorite word?
Oj, vad svårt men jag tror att det är födelsedagspresent.

2. What is your least favorite word?
Mycket enklare att svara på. Pissa! Mina barn är förbjudna att använda det ordet men det är nog också det enda ord de inte får använda.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
Sysslolöshet.

4. What turns you off?
Tråk!!!


5. What is your favorite curse word?
Satans skit.

6. What sound or noise do you love?
Katter som spinner, hur avslappnande är inte det?

7. What sound or noise do you hate?
Motorsåg! Ljudet av en sån gör mig "instant" förbannad.

8.What proffesion other than your own would you like to attempt?
Betonggjutare. Utan tvekan skulle jag vilja jobba med betong-gjutning.

9. What proffesion would you not like to do?
Obducent, busschaffis eller långtradarchaffis.

10. If Heaven exists,what would you like to hear God say, when you arrive at the Pearly Gates?
"Men va fan, nu har Pelle trasslat till listorna IGEN!"

Och eftersom jag har jobb att göra så nöjer jag mig med att alla som vill får svara på frågorna. Skriv en kommentar så vet jag och kan traska hem till dig och läsa vad som är ditt favvo-ord. Man kan ju alltid lära sig nåt nytt och sno det man tycker är bra. Och sen kan man svara på frågorna igen...med nya, snodda ord. (Är jag trött eller är jag trött???) Men jo...nu fick jag en snilleblixt...om man nu inte har någon blogg så kan man ju svara på frågorna här i en kommentar!!! Var inte det fiffigt så säg?

Nu så....

Jaha, det var det! Nu är vi hemma i stan.

Och i höst och vinter ska jag inte renovera ett enda dugg. Istället tror jag att jag ska ägna mig åt att rensa, slänga, sälja och få till boendet precis som jag vill.

Eller så gör jag något helt annat. Vi får se helt enkelt.

Sista helgen i oktober ska vi till Stockholm, jag och Närbo. Vi ska bland annat titta på Peter Carlsson och blå grodorna på fredagkväll. Sen får vi se vad vi hittar på.

Nu är det inte roligt längre

När vi kom hem idag hade vi 12.8 grader inomhus. Vi har kånkat in ved och eldar järnet. Nu har vi lyckats få upp tempen rejält och här börjar bli drägligt.
I natt har vi gått eldvakt, jag var upp två gånger och Närbo tassade ur sängvärmen han också, för att peta in några vedklabbar i kaminen. Och ändå höll det inte mer än 15.6 grader i morse när vi klev upp.

Och nu är det liksom inte charmigt längre. På söndag flyttar vi hem igen och jisses vad jag tycker att det ska bli skönt. Inte ens katterna tycker att det är roligt längre. De fryser och kurar inomhus och går ut så lite som möjligt. Precis som vi.

Hur det gick

Mötet idag...det gick bra!
Utvecklingschefen reste hit för att träffa mamma, son och rektor. Eleven, hädanefter kallad A, föredrog att inte vara med och det tror jag var bra.
Tidigare möten har rektorn inte sett några lösningar mer än att A vistas i nån annan skolform resten av läsåret för att komma tillrätta med sina problem. Vad skolan ska rustas med för kompetens under tiden har inte varit lika klart och tydligt.
Dagens möte var inriktat på lösningar, på kort och lång sikt. Och dessutom med A´s bästa för ögonen. Och som grädde på moset för att skolan ska kunna bädda för att A och andra ska kunna fungera i skolmiljön.
Den här kvinnan, utvecklingschefen, hade utan tvivel mycket kunskap om barn med olika funktionshinder av den här typen som A dras med.

Nu får vi vänta på att alla bitar faller på plats och att allt faller väl ut.

Och som avslutning vill jag berätta lite om rektorn. Det är väldigt lätt att få intrycket av honom (och andra i skolvärlden) som onda, korkade människor. Så enkelt är det förstås inte. Den här killen har ett stort hjärta, vill väl men har inte kunskap, resuser, förmåga att lösa den här typen av problem. Hur gärna han än vill så kan han inte. Och när man inte kan och vet om att man inte kan så blir man rädd. Rädd för att göra fel, rädd för att misslyckas, rädd för att man ska avslöjas. Och den där rädslan är förödande för tankeförmåga och viljan att agera. Alltså händer mycket lite och ofta helt fel saker.
Idag fick han hjälp att se lösningar och det släppte honom fri på något sätt och ännu mer av hans hjärta dök upp.
Och jag är förvissad om att hans chef, utvecklingschefen, kommer att hålla ögonen på honom och ha stor kontroll på att alla inblandade sköter sina åtaganden.

Jag önskar att jag får se, inte bara A utan också rektorn, växa och utvecklas i sina uppgifter och som människor. För dom är värda det!

Nästa möte

Ännu ett möte med skolan i morgon och det ska bli vansinnigt intressant och höra hur rektor och hans chef ställer sig till vad som skrivs i läroplanen om elever med funktionshinder.

"En likvärdig utbildning
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.
Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform ska vara
likvärdig, oavsett var i landet den anordnas (1 kap. 2 och 9 §§).
Normerna för likvärdigheten anges genom de riksgiltiga målen. En
likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på
samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn
ska tas till elevernas olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå. Det
fi nns också olika vägar att nå målen. Särskild uppmärksamhet måste ägnas
åt de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för
utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig göras lika för alla. Skolan
har ett särskilt ansvar för elever med olika funktionshinder.
Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och
möjligheter. Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan
fördomar om vad som är kvinnligt och manligt."
Texten är hämtad ur Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94.

OK, varje barns förutsättningar och behov alltså. Och skolan har tydligen ett särskilt ansvar för elever med olika funktionshinder.

Så bra, då vet vi det (fast det visste vi ju redan), då återstår bara att se om våra möteskamrater i morgon också vet det, eller om det kan lära sig det åtminstone.

Svära i kyrkan?

Ikväll är Närbo kvar i stan för att träna med sin kompis. Jag fick alltså ta bilen och åka ut själv till stugan. Ensam middag och hämta ved, få eld i spisen...

Och möjligen är det som att svära i kyrkan men en bättre kväll kunde träningen inte förläggas. Jag slipper således den där fotbollsmatchen. Och kan ägna mig åt annat.
Och annat ägnar jag mig åt, den där juicen som fick hällas upp på kanna igårkväll har förvandlats till Piña Colada. I spisen brinner veden och sprider skön värme. En ljudbok i öronen, "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" (56 spänn på bokus, nerladdningsbar) och kissar som krullat ihop sig på filtar och snusar gott och tryggt.

Herregud vad livet kan vara gott!

Trevlig kväll hörni.

Saker som gör mig galen

Jag är en känslomänniska. Det syns omedelbart på mig om jag är glad, arg, ledsen, uppgiven eller vad det nu kan vara. Med åren har känslorna dämpats. Jag blir inte fullt så förbannad så kvickt som förr om åren. Jag blir sällan lika hysteriskt fnissig som när jag var ung.
Men det finns fortfarande saker som kan driva mig till vansinne. Då jag blir så blixtrande förbannad att omgivningen blir rädd för mig. Då eftertanken kommer en halvtimme senare och jag står där i förödelsen och måste städa upp efter mig.

Företeelser som gör mig spattig av ilska:

1. Ljudet av en motorsåg.
2. Hett vatten som jag bränner mig på när jag ska vrida ur disktrasan eller diska.
3. Saker som bara skaaaaa fungera men som vägrar att göra det.
4. Förpackningar som är inbrottssäkra.
5. Förpackningar som är inbrottssäkra som plötsligt går sönder.

Just det sista inträffade för en stund sedan när jag skulle öppna en förpackning med juice. Och när jag väl fått upp den där satans korken så bestämde sig hela hällanordningen att ge upp med påföljd att jag fick hela vardagsrumsbordet samt mattan under bordet nerspilld med kladdig juice. Resten av innehållet fick hällas upp i tillbringare som sen skulle in i kylskåpet. Kannan var förstås för hög för att få plats på en enda utav hyllorna och jag var därmed tvungen att möblera om i kylen. Tömma två hyllor, ta ut den ena, sätta in den på en annan nivå....Och då går inte det!!!
För dörren går inte att öppna så mycket att man kan flytta om hyllor hur som helst! Inte med mindre än att man drar fram hela kylskåpet.

Och Närbo sitter i vardagsrummet och undrar snällt om jag behöver hjälp men efter mina fräsningar inser att det är läget att vara tyst och låta mig sköta mig själv.

Nu står kannan i kylen, gud vet hur det gick till. Ibland tror jag att högre makter inser att nu har människan fått nog, nu är det dags att sluta jävlas med henne. Så måste det ha gått till med flyttandet av hyllplanen!

Jo, en sak till som gör mig lack, folk som inte tar sitt ansvar utan skyfflar över det på någon annan. (I det senaste fallet är någon annan lika med undertecknad så klart)

Det är nog bäst att jag går och lägger mig nu och blir snäll igen. Nån brukar ju säga att man ska vara det, snäll alltså.

t, Nilla, Fasching och Ännelaij rular!

Jaha! 8 röster på båge nr 2, 4 stycken på båge nr 1 och 4, två röster på nr 3.
Noll röster på båge nr 5 och 6.

Och trots den överväldigande majoriteten av röster på båge nummer 2 kommer mina gamla fack-kolleger Nissen och Eva Charlotta att få dras med en tant under hösten! Sorry my friends (former friendes?) men tant kommer det att bli. Fast jag tycker inte att jag är tant i den båge jag har valt.

Klankis; du förordar en laseroperation och jag säger NO NEY NEVER, NO NEY NEVER....jag bleve hellre blind än lät någon operera mina ögon. Jag lider av SVÅR ögonfobi och vi pratar riktigt svår.

Småländskan; Kanske har du rätt men då är vi nere på barnglasögon och där någonstans drar jag gränsen.

Någon särskild; Jag måste skicka tillbaka bågarna i morgon men jag har ju alltså redan bestämt mig. Och med lite perspektiv så är ju det här en skitfråga...

Cici; Nja, måste och måste, det måste jag väl inte.

Nina, Gökboet och Camilla; Ni kan vara lugna, jag kommer inte att välja de två sista bågarna.

t, Nilla, Fasching, Ännelaij...Ja men eller hur. Det där blir nog bra tycker både Närbo och jag. Bra smak ni har!

Och du Kraxpelax, borde du inte söka vård och hjälp? Hur som haver så betackar jag mig för dina länkar i framtiden.

Ett tack också till Malin, Anna och Monalis som röstat via Facebook.


En bonusbild kan jag bjuda på efter att så grymt inte lyssnat på majoriteten.

Det här kommer jag inte att välja! Fast jag kunde inte låta bli att prova den. Det är Närbo som lånat hem den och jag kan lugna er med att inte heller han kommer att välja den.

(Och ursäkta för obefintlig länkning, sitter på en fullkomligt värdelös uppkoppling för tillfället att jag helt enkelt inte orkar)

Ah, hjälp till här nu va...

Jag ska skaffa nya glasögon och behöver smakråd. Skriv en kommentar och berätta vilka brillor jag ska ha och vilka jag absolut inte ska ha. Och motivera gärna icke-valet, det kan bli roligt! Och jag vet att bildkvaliten är diskutabel men det får ni ha överseende med.













Och ja...jag sitter snett men det gick liksom inte att göra det här med mindre än att jag satt så där fånigt för annars blev det blänk i glasen. Så det så!
Ja, men välj nu då!

En natt i stan

I morgon är Närbo ledig och jag sover i stan för enkelhets skull.
Man kan se det som en inskolning inför hemflytten som vi hoppas kunna genomföra först nästa söndag. Väderleksprognoserna visar att det blir ganska varmt även nästa vecka så vi stannar kvar.

Och visst finns det fördelar med stadslivet, jag tror att jag skrev om det förra hösten men nu är situationen en annan. Vi har tv i stugan, vi har eget vatten, både varmt och kallt, bara att sätta på strömmen till pumpen så kommer det upp i kranen via varmvattenberedaren. Det enda som kvarstår sen förra hösten är att surfhastigheten fortfarande är fullständigt makalöst långsam i stugan men med autobahnfart i stan. Men annars vete fan....hade jag möjlighet skulle jag flytta ut för gott, till tystnad, vedsprak och tjocksockar. Men nu har jag inte den möjligheten så det är att acceptera att det snart är dags att flytta hem för vintern.

Håll tummarna!

Klockan 10.30 träffar vi rektor och andra inblandade. Håll tummar för att lösningar finns på skolan så att killen slipper byta skola!

Om att få spela en roll

I dag fick jag förmånen att följa med en vän och hennes son till ett möte med sonens rektor. Och på något vis tror jag att vi tillsammans nådde fram till rektorn. På något vis lyckades vi få honom att kantra lite i sin benhårda uppfattning om att grabben skulle gå i någon annan skola. På något magiskt vis lyckades vi röra hans hjärta. Inte så mycket att vi nu har en lösning men så pass mycket att han gått med på att fundera på om det inte finns fler vägar att gå.

Och att få vara med och kunna påverka, att visa en tonåring att det finns fler än morsan som bryr sig om...det är något av det bästa man kan göra.
Jag tror att något av det mest betydelsefulla för en människa är att kunna hjälpa någon annan. Att få spela en roll, i stort och smått.
Om så bara att följa med en förälder till ett sånt där möte på skolan, för sällan känner man sig så jävla liten som när ens barns tillkortakommanden ska diskuteras. Sällan känner man sig så misslyckad i sin föräldraroll.

Det är en förmån och jag är så lyckligt lottad som fick följa med. Och där ser man, om min egen sons skolgång inte var så framgångsrik så har den iallafall varit till nytta just i dag, för en annan kille som också vill ha en chans.

Och det var väl ett fint sätt att fira sitt 400:de inlägg på blogspot?

På begäran av Närbo

Närbo propsar på att jag gör ett inlägg om ett fynd i naturen och här kommer det.






Jag tänker som så att från början stod traktorn där och förgiftade marken, droppade sin olja, rostade lite och skavde på backen. Nu har naturen fått sin hämnd, den har hämtat sig från oljeklabbet och börjat äta upp traktorn. Den såldes för 800 spänn!
Man får vara bra händig för att få igång den men det vore ju roligt om det gick att få den körduglig igen.

Nyttan med ett täcke i bilen

Finns det nåt skönare än att kura ihop sig under ett täcke när man fryser? Närbo bjöd med mig på auktion idag. Trevligt men ganska lite som intresserade av varorna, det var mest maskiner som vi redan har och grejer som vi inte vill ha. Fast flakmoppen hade ju varit kul, den gick för 14 papp så vi lät bli den. Däremot gick Närbo vinnande ur den första budgivningen, en kap- och gersåg från DeWalt för en dryg tusing. Själv var jag nöjd med att följa auktionen insvept i täcket vi har i bilen. Många leenden gav det upphov till men jag frös inte som en hund som de flesta andra besökarna!

Jo, jag köpte en matta till balkongen för en tjuga...hel och ren och lagom stor!

Höst

Att flytta tillbaka till stan är förknippat med motvilja, ångest (ett starkt ord i sammanhanget) och vemod. Men snart finns ingen återvändo. När vi kliver upp på morgonen är det ungefär 14 grader varmt inomhus. På kvällen får vi elda oss svettiga för att det ska vara drägligt under natten.
En vecka till ska vi vara kvar, en enda vecka och sen bär det hem till centralvärme, snabb uppkoppling, soptunna utanför dörren och promenadavstånd till jobbet.

Vi höstar in idag. Källvattenanläggningen är bortkopplad för sista gången. I vår behöver vi inte stå ute på tunet och kämpa med en trilskande pump. I vår behöver vi bara sätta på strömmen och låta pumpen jobba!

Den här veckan ska vi köra hem grejer till stan, flytta in utemöbler, skörda de sista tomaterna och strunta i att det är 7 månader kvar innan vi kan flytta hit igen. Haha, det lär ju gå bra...eller inte. Det räcker med att titta på katterna så drabbar mig det dåliga samvetet, utekatterna som i en hast ska förvandlas till innekissar. Utan råttjakt, utan smygande på småfåglar. Utan möjlighet att springa fritt. Sa jag att jag återigen tittar på hus på landet för mig och katterna?