Tisdagsstatus

Några dagar in på säsongens stugboende har själen kommit till ro. Skaffade mig busskort i dag och tog bussen hem. Lämnade bilen i stan eftersom väglaget inte är helt tillförlitligt. I morse låg det ett litet snötäcke på backen när jag skulle iväg. Det gick bra men kändes inte tryckt för fem öre.
Buss hem i dag alltså och buss i morgon. Trevligt att börja dagen med en skogspromenad och sen sätta sig på bussen och läsa.

På torsdag är det dags för ultraljudet av hjärtat. Ser fram emot det och att få resultatet så att vi vet vad vi har att "jobba med".
I dag ringde min neurolog, ni vet han, den där braiga doktorn eftersom domningarna har tilltagit en smula sen två veckor tillbaka. Jag är lite tyngre i benen och magen är mer domnad än då. Dessutom har jag märkt att när jag går så drar kroppen ibland iväg åt vänster. En rätt märklig känsla, som om man var en smula berusad och försöker gå rakt men inte kan. Det konstiga är att det bär iväg åt vänster varje gång, aldrig åt höger.

Inget alarmerande just nu men det känns angeläget att neurologmottagningen känner till förändringarna.

Och så, hur tomt det än är när Närbo har beredskap så är det ganska skönt med en vecka för mig själv. En vecka då jag gör precis det jag vill utan att anpassa sig mig till något eller någon.

Ja det var väl allt för i dag.