Ett kvarts sekel sen

I dag för 25 år sedan föddes det en liten mörkhårig flicka med spretande tår och de allra ljuvligaste små kinder man kan tänka sig.

Hon låg där på min mage och knöt ihop sina små händer och smackade belåtet. Men det var först när hon fick ligga hos sin pappa som hon somnade. För att inte tala om hur gott han somnade! Den nyförslösta morsan fick vackert sitta i en av landstingets obekväma fåtöljer under den sovstunden. Jag hade inte hjärta att väcka dem.

Den där lilla tösen hon var ett lättsamt barn. Hon sov sig igenom sitt första år. Som ettåring sov hon 6 timmar om dagen och sen hela natten. Däremellan skrattade hon och var av någon outgrundlig anledning helt makalöst lik Carl-Gustaf Lindstedt.

Många roliga saker slapp ur hennes lilla mun när hon lärde sig prata. Hon blandade, på barns vis, ihop en massa som blev till guldkorn när hon tänkt färdigt.
En gång konstaterade jag att hennes lillasyster inte var pigg och behövde sova middag. Då svara lilla storasyster "Mamma, jag är Musse Pigg!" För ve och fasa om även hon skulle tvingas till en liten middagsslummer.

Sötast var hon nog den gången när hon gick och la sig inför sin allra första skoldag. När jag kom och skulle natta henne hittade jag de alldeles nya skorna i sängen bredvid henne. Skorna som pappa köpt, de var blåa och gröna, med kardborreknäppning och hon var så lycklig över de där. De skulle minsann också börja skolan och behövde sova i hennes sköna säng.

Grattis i dag på din 25-årsdag, min älskade fina Malin!