Sorg och saknad

Jag har tänt ljus här i kväll.
Ett ljus för Maldes son som dog alltför tidigt, ett för hans familj som måste ta sig igenom sorgen och leva vidare utan honom. Det tredje brinner för mina egna barn, utspridda i världen, i en förhoppning om att de alla får leva länge. Särskilt mycket brinner det för min minsting, han som snart blir 19 och snart-snart kommer hem från Barcelona.


Och som ett fullständigt meningslöst post scriptum...jag blev aldrig så där sjuk som Närbo, som fortfarande är klen. För min del räckte det med lite svid i magen och en snabbt övergående huvudvärk vilket jag är mycket tacksam över. För att fira det har jag bytt sulor på bilen och lagt på vinterdäcken.