fredag 3 september 2010

Livet!

I morgon är det två år tills jag fyller 50 år och den tanken väcker en del andra tankar hos mig. Vad har jag gjort med mina dagar så långt?
Jobbar jag med det jag vill?
Lever jag livet som jag vill?
Är jag nöjd och glad?

Jobbar jag med det jag vill...nä det kan man inte säga. För ganska precis ett år sedan var jag på gång att dra igång mitt eget. Sen fick jag ny chef och jag fullkomligt dränerades på ork, lust och handlingskraft. Mitt självförtroende fick sig ett par rejäla törnar och jag är inte tillbaka på rätt nivå än. Just nu är läget sånt att jag inte vågar kasta mig ut i den där tillvaron och jag känner mig själv så väl att då är det lika bra att ligga lågt ett tag. Men, 17 yrkesverksamma år till pension...Försvinnande lite tid eller en hel evighet beroende på hur jag väljer.

Lever jag som jag vill? Båda ja och nej. Förändringen jag vill och borde göra har med stycket ovan att göra för annars är jag rätt nöjd med hur mitt liv ser ut.

Är jag nöjd och glad? Jo, det får jag väl ändå säga att jag är. Kanske inte i varje stund och situation men det finns en gräns för hur länge jag orkar hänga läpp. Den gränsen nådde jag någon gång på senvåren och det var liksom dags att dra upp humöret från kolkällaren. Allt har ju inte löst sig men....

Fast å andra sidan, även om jag inte gör det jag vill och kanske aldrig kommer att göra det heller....så har ju livet gett alldeles fantastiskt mycket. 5 fina, friska barn! Det är väl inte illa pinkat. Livet har gett mig dem och jag har gett världen 5 människor!
Jag har gett mycket kärlek på min vandring. Säkert är att jag åsamkat en del sorg också men jag vill nog gärna tro att kärleken varit större och rikare än sorgen.

Just nu är jag väldigt nöjd för jag har semester idag och min Norge-baserade dotter är hemma på besök hos gamla morsan. Närbo är också ledig och ikväll ska dotterns bästa kompis hämtas på tåget och sen blir det kräftskiva! Och än några timmar är jag bara 47 bast ;)

12 kommentarer:

  1. strandskatangammeltacka.blogspot.com3 september 2010 kl. 19:51

    Livet går så fort och bjuder på både mörka och ljusa dagar. Ibland måste man "hoppa utan fallskärm", våga ta steget och göra det man brinner för som tillför energi och glädje. Tänk om du skulle ta och "hoppa" nu när du snart är 48 år ! Det fattas ju bara en liten
    bit i ditt livs pussel för att det skall bli nästan perfekt...
    Ha en alldeles underbar fredagskväll och en härlig födelsedag i morgon !

    SvaraRadera
  2. hur sjutton fick jag till det nu då ... typiskt mig !

    SvaraRadera
  3. Ha en fin födelsedag o njut med alla barnen. Det är inte alls "farligt" att bli 50 bast.
    Kramen

    SvaraRadera
  4. Oslo; Tack detsamma till dig.

    Marianne; Tack!

    Strandskatangammeltackan.blogspot.com; Haha, ja huuuur bar du dig åt?
    Jo, du har helt rätt men när det gäller mig måste det kännas helt rätt...och det gör det inte än...
    Kvällen är finfin, med dotterbesök och bästakompistilldottern som bonus, kräftor till det ..
    Jag är övertygad om att morgondagen blir precis lika bra. Önskar dig en trevlig helg.

    SvaraRadera
  5. Ewa; Nu är det ju två år kvar till den stora dagen men jag är inte rädd, jag ser fram emot det.
    Tack och trevlig helg till dig också.

    SvaraRadera
  6. Tror det är bra att tänka efter lite såhär ibland. Välja, välja om, välja rätt liksom.

    Ha en jätteskön födelsedagsHELG och tänk inte på måndagen förrän på måndag ;D

    SvaraRadera
  7. Fiffi: Jag är så inne på den där " tänka-över"-banan. Önskar dig en trevlig helg men fattar inte alls konceptet måndag, va äää dää för nåt? ;)

    SvaraRadera
  8. Passar på att gratta nu eftersom jag garanterat kommer att glömma det annars.
    För övrigt brottas jag med samma sorts tankar om jobb. Att man måste göra det nu. Annars blir det snart försent. Men det är förstås trams. Folk hittar på nya saker även när de är 60. Och 70. Min väns pappa började träna på gym när han var 80. Och gifte om sig vid 82. Fatta hur mycket tid vi har på oss!

    SvaraRadera
  9. Åh, grattis! Till livet och allt. Som inte är så lätt att leva alla gånger men ändå ofta så rikt...

    SvaraRadera
  10. Den där tjockisen: Tack, såg inte förrän nu. Har varit upptagen av att bli firad! Och tack för tankar om tid, trösterikt!

    Nilla: inte så lätt men alternativet är riktigt tungt! Tack igen!

    SvaraRadera