Livet!

I morgon är det två år tills jag fyller 50 år och den tanken väcker en del andra tankar hos mig. Vad har jag gjort med mina dagar så långt?
Jobbar jag med det jag vill?
Lever jag livet som jag vill?
Är jag nöjd och glad?

Jobbar jag med det jag vill...nä det kan man inte säga. För ganska precis ett år sedan var jag på gång att dra igång mitt eget. Sen fick jag ny chef och jag fullkomligt dränerades på ork, lust och handlingskraft. Mitt självförtroende fick sig ett par rejäla törnar och jag är inte tillbaka på rätt nivå än. Just nu är läget sånt att jag inte vågar kasta mig ut i den där tillvaron och jag känner mig själv så väl att då är det lika bra att ligga lågt ett tag. Men, 17 yrkesverksamma år till pension...Försvinnande lite tid eller en hel evighet beroende på hur jag väljer.

Lever jag som jag vill? Båda ja och nej. Förändringen jag vill och borde göra har med stycket ovan att göra för annars är jag rätt nöjd med hur mitt liv ser ut.

Är jag nöjd och glad? Jo, det får jag väl ändå säga att jag är. Kanske inte i varje stund och situation men det finns en gräns för hur länge jag orkar hänga läpp. Den gränsen nådde jag någon gång på senvåren och det var liksom dags att dra upp humöret från kolkällaren. Allt har ju inte löst sig men....

Fast å andra sidan, även om jag inte gör det jag vill och kanske aldrig kommer att göra det heller....så har ju livet gett alldeles fantastiskt mycket. 5 fina, friska barn! Det är väl inte illa pinkat. Livet har gett mig dem och jag har gett världen 5 människor!
Jag har gett mycket kärlek på min vandring. Säkert är att jag åsamkat en del sorg också men jag vill nog gärna tro att kärleken varit större och rikare än sorgen.

Just nu är jag väldigt nöjd för jag har semester idag och min Norge-baserade dotter är hemma på besök hos gamla morsan. Närbo är också ledig och ikväll ska dotterns bästa kompis hämtas på tåget och sen blir det kräftskiva! Och än några timmar är jag bara 47 bast ;)