Jag lär aldrig bli 90 år. Förvånad ens om jag kommer hem med livet i behåll efter den här resan. Inte för att Närbo eller jag kör som galningar, inte heller våra medtrafikanter har uppvisat några större anlag för vansinne.
Mer för att långvarig sömnbrist tar knäcken på mig. Och i natt har det inte varit mycket av John Blunds sand. Eller jo, sand i ögonen, nästan ett helt grustag har vi nog men det var fel sort. Det var den där sorten som skaver, kliar och håller dig vaken. Till sist ramlar man in i någon sorts dvala, drömmer konstigt och sen vaknar tio minuter senare med ett ryck, svettig från topp till tå. (Ber om ursäkt till er som trodde att Den hemska tvillingen var ett under av perfektion...men även den här fina flickan går på toa, svettas och har till och med fyllekräkts!)
Jag hoppas att panget vi ska sova på erbjuder svala rum för en till sån här natt innebär nog att jag icke längre kan räknas bland de levande.
//Bara en smula svag för överdrifter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar