Kroppen är ganska mör men vi lever åtminstone

Det här med att skaffa sin egen täppa att odla är välgörande på många sätt. Det finns visst vetenskapliga belägg för att pulsen, blodtrycket och adrenalinhalterna sjunker när man har en trädgård i närheten. Och jag kan bara bekräfta att jag mår bättre här i stugan än i stadens puls. Inte mår jag så dåligt där heller men här blir det ett annat tempo, en annan lunk som gör mig gott.

Men, det sliter på kroppen, eller sliter är väl kanske att ta i. Men efter den där lilla fixningen på utedasset värker ena knät, jag antar att det beror på de många turerna fram och tillbaka mellan uthus och "kapellet", i trapp dessutom.
Idag har vi ägnat oss åt att riva trallen på farstubron då vi ska anlägga altan runt om den och tänker byta ut trallen som finns. Man får ha i åtanke att vi är glada amatörer och att han som byggde var lika glad amatör han. Det blir lite som det blir då. Och det tar som sagt på kroppen men det är väl förmodligen av godo i det långa loppet.

När det är klart blir det bra...men det är många dagar och kvällar dit. Ett faktum som myggorna kommer att uppskatta.

Vi gjorde en upptäckt när vi rev och slet, småbebisar som väl blivit övergivna av sin mor. Söta som små grisar men de lär vara musungar.

6 stycken mumifierade muskroppar.