Å herregud

Att ha tv är i en del fall rätt frustrerande. Jag tittar på Arga snickaren på femman. Men snälla nån, vad är det för människor?
Dagens huvudpersoner, Matilda och Nenad...Varför lever de ihop? Hur kan någon ha så dålig självinsikt som denna kvinna? Och hur kan någon vara så förbannad lat?

Om de la ner energin på att jobba istället för att gnälla skulle de ha en fix och färdig lägenhet, en helt fantastisk boning. Jag antar att det är lättare att gnöla på varandra och påpeka varandras brister istället för att ändra på sina egna.

Jag blir inte arg, bara trött. Och så känner jag en enorm tacksamhet över att Närbo och jag sällan eller aldrig bråkar. Eftersom han är "händer aldrig" och jag är "fort och fel" så har vi lärt oss att lyssna på varandra, fråga när vi inte begriper, föra fram egna idéer och jämka tills vi är överens. Det handlar inte om kompromisser utan om att tillsammans, med våra enskilda styrkor komma fram till bästa lösningen. På resan har vi lärt oss att läsa av varandra, när det blir för mycket, när orken inte räcker och backa undan för att inte skapa bråk.
Fördelarna är uppenbara och framförallt så händer saker och det blir rätt! För hans "händer aldrig" innebär att vi drar ner mitt tempo och hinner tänka efter och mitt "fort och fel" leder till att saker och ting faktiskt blir gjorda och att det ligger lite eftertanke bakom.

Vilken skön kombo!