Jag mötte Lassie

I dag har jag varit och fikat med en viss herr Fasching. Och en Mymla också men det var mer bonusfikasällskap. Fasching var ju liksom höjdpunkten och meningen med att lämna stugan, Närbo och vattenjoxandet. Och som det var värt den utflykten.

Precis så go, rolig, allvarsam och...ja...go som den killen ter sig på sin blogg, lika go, rolig, allvarsam och...ja...go är han i verkligheten. Nu kan man ju anta att han, liksom jag, ansträngde sig för att visa sina bättre sidor, men jag tror nog att vi kom väldigt nära sanningen.

När jag just börjat läsa Faschings blogg, innan katastrofen drabbade honom, kände jag att det här är en kille som jag vill lära känna. Och den känslan befästes och förstärktes idag. Så tack för fikastunden, det där gör vi om en dag framöver. Väl?

På tal om Mymlan, har ni läst hennes dotters blogg? Om inte, så rekommenderar jag ett besök. Hon har ett sätt att hantera det svenska språket som gör mig fullkomligt lyrisk. Den tjejen kommer att gå långt med den förmågan. Sanna mina ord, hon kommer att hamna i Svenska akademien en vacker dag. Och kom ihåg var ni läste det först!!!

Ja, sen var fikastunden slut, för även om jag är säker på att Fasching mer än gärna tillbringat mer tid ihop så ser det ju illa ut att släpa sin fru ända till Sundsvall och sen lämna henne solokvist medan man umgås med andra damer. Så jag begav mig ut till stugan igen för att fixa vattnet.

Och vi jävlades och det gick ont och vi höll på och vi svor och förbannade. Och efter flera timmars jobb så gjorde vi lite felsökning, den som hängt med här vet att det här tar tiiiid, lång tid....och si, det var tomt i en av tunnorna. När det var åtgärdat så tog det inte lång stund innan vi hade vatten.
Nu väntar vi bara på att varmvattenberedaren ska göra sitt så ska det bli disk och dusch och sen sänggående.