Hemma i Sixtinska kapellet

Mina påfåglar är så trivsamma att jag inte vill gå ifrån dem på morgonen.
De är så fina att jag tror att de kvarvarande ska få flytta in Sixtinska kapellet* i stugan. Jag har easy cover över, jag har vit färg över och jag har påfågeltapet över. Om jag skippar schäslongerna så kan jag göra om utedasset** till ett vardagsrum i skogen. Jag tror att det får bli så. Men jag tror att jag struntar takmålningarna, jag är väl inte Michelangelo heller.




* Sixtinska kapellet heter vårt utedass alltså. Namnet har sitt ursprung i en liten sork som kom och hälsade på oss en dag när vi kom ut till paradiset. Det syntes på morrhåren att han hette Sixten. Och eftersom Sixten och hela hans stora, härliga familj bor i en slänt som ligger vid vårt utedass så döptes det raskt till just Sixtinska kapellet. Det fanns ju liksom inget namn som passade bättre. Oundvikligt helt enkelt.

** I den hemska tvillingens familj har vi en liten vana att döpa våra utedass. Vi döper ju allt annat, från väskor till rum, och har inte känt någon lust att diskriminera just utedass. Vi hade en gång ett privet i vår ägo som låg så långt bort från boningshuset att vi döpte det till Rydal. Detta efter den lilla ort som låg någon mil från vårt hem. När nöden var som störst kändes det onekligen som att man var tvungen att gå hela vägen till Rydal för att uträtta sina behov.

Konstig? Inte alls!